Regnigt och spänt

En förkylning har slagit till och det var väl kanske väntat. Stora Systern kroknade i helgen när hon var här, spänningarna har släppt över radhuset (igår ringde de ”bara” fyra ggr och frågade saker), det regnar, det är höstigt.

Nu gillar jag ju hösten så det är helt ok men att vara förkyld gillar jag inte. 

Jag känner av mitt stressyndrom och har tagit ut semester i morgon. Känner att jag behöver återhämtning.

Igår var jag hos sjukgymnasten. Jag har känt det lite ”trångt” över halsen ett slag och stundtals är det väldigt obehagligt. Hon konstaterade att jag är väldigt spänd i de korta halsmusklerna och vi gjorde övningar för det. Fick sitta på en stol och träna på att ha hållning men att sjunka ihop och tippa huvudet bakåt lite grand. Hehe. Stel som en pinne. Intressant att upptäcka. Jag fick tre olika övningar och av det ”lilla” jag gjorde hos henne igår har jag idag träningsvärk.

Kroppen är intressant. Jag har lärt mig att scanna av kroppen, slappna av, höften och nacken har blivit bättre men se, då ploppar spänningar upp någon annanstans. Jag börjar förstå att man aldrig blir ”färdig”. Man ska förhålla sig och ta hand om sig. Lättare sagt än gjort men med basal kroppskännedom, som min sjukgymnast praktiserar, kommer jag i alla fall vidare. Vi konstaterade också att jag går in på femte året i rad med behandling. Varannan, var tredje vecka går jag till henne. Utan det tror jag inte att jag skulle kunna jobba 100%. Men ingen säger något så jag fortsätter! Må-bra-saker är jag rädd om!