Vad jag behöver

En solig tisdag i september konstaterar jag ÅTERIGEN att jag tyvärr fungerar bäst under press, kamp och när jag får strida för saker. Som att jag inte känner igen något annat, inte tillåter mig att vara något annat utom just i stridsläge. Jobbig tillvaro? Ja. Faktiskt. 

Nödvändigt? Ja. Och nej. Beror på omständigheter. Och muskelminnet. Triggers. 

Åtgärd: en sväng i solen. Djupandning. Mjuka kläder och en önskan om att bara omges av snälla händer. Utan press, krav och väldigt tillåtande.

När jag tänker efter borde alla dagar vara så. Tillåtande. För alla.