Skåp på vift

Igår hämtade vi Lilla N på dagis och åkte en tur till Strömsholm. Vi fikade och tittade på hästarna. Eller nästan tittade på hästarna. Lilla N är ”hästrädd” men nyfiken. Fastklamrad i Hjärtats famn kikade han in i stallet, vågade nästan titta in i ”hästburen” = boxen, en kortis. Sen åkte vi hem, gjorde eget potatismos och stekte köttbullar och bjöd Största Systern på middag vid hemkomst från jobbet. Ja, vi var ju hemma hos dem förstås. I Rosa huset lagas ingen mat för tillfället.

En eftermiddag och kväll med det lilla livet var som balsam för själen och dippet efter tapetseringschocken lättade lite.

Fast vi vet inte än hur vi ska göra. Det känns inte så lockande att riva innanmätet ..... och det är heller inte absolut nödvändigt. Egentligen.

Nä, just idag har vi lite annat att fnula på då vi funderar som bäst på var våra beställda  underskåp till köket tagit vägen??? De skulle kommit i morse och är markerade som levererade hos kund, frågan är bara: vilken kund????

Inte hos oss i alla fall.

Men de dyker väl upp vad det lider ..... 

Inget, vad det än må vara, förvånar mig längre. Life, liksom.

Men det är i alla fall fredag. Hurra. Simningen har fått hoppats över p g a orsaker och ja, jag saknar det. Sonen spelar handboll ikväll och delar av mitt dreamteam kommer att ansluta för att heja på. Läge för kramkalas. Jag har lovat Lilla N att bjuda på korv och Festis i pausen. En modest önskan som jag känner att jag kan uppfylla!