1. När jag var 16 år och skulle välja gymnasielinje var jag övertygad om att jag skulle bli konstnär, journalist eller författare. Jag målade, ritade, spelade gitarr, lyssnade på musik, dansade, sjöng och skrev. Jämt. Så att välja estetisk linje var självklart. Tills min pappa förstod vad jag tänkte göra. I hans värld fanns det inte plats för några kulturarbetare eller "tidningsmurvlar". Han uttryckte sig dock med ett annat ordval om jag säger så .... Jag skulle ha ett "riktigt" jobb. Ett yrke. Punkt. Det här var 1978 och jag borde ha gått min egen väg men nu var det inga såna tider i min familj p g a omständigheter. Jag vågade inte gå emot eftersom jag bodde hemma och inte tjänade så mycket egna pengar. Jag sökte istället in på undersköterskelinjen och lugnet spred sig i familjen. Var jag glad? Nöjd? Det har jag förträngt. Jag inrättade mig men det är klart att jag undrat vad som hänt om jag utforskat min kreativa sida så som jag ville själv.
2. Året är 1983. Jag pluggar till fritidsledare på Tollare folkhögskola på Värmdö. På skolan fanns då även en hantverkslinje. Se där! Något estetiskt. Inom räckhåll. Men, men, men. Varför sökte jag inte hantverkslinjen DIREKT?? Jag hade jobbat som fritidsledare ett tag och det var ju bra att ha den utbildningen och år tre kunde jag ju gå hantverkslinjen. Hade ju varit en bra plan om den inte lagts ned lagom till år tre. Så fritidsledare blev jag. Punkt. Det estetiska försvann igen. Funderar jag? Hur det hade kunnat bli?
Så klart. Men jag träffar mina barns far på skolan, jag går på målarkurser, krokikurser, får jobb på reklambyrå och får vara mer kreativ.
3. 2002. Är gift, vi har fyra barn och hus Jag jobbar som undersköterska igen. Nattjobb. Jag har läst in ämnen på KomVux för att söka in på högskolan. Jag vill bli lärare i svenska och historia eller Beteendevetare. Söker och kommer in på beteendevetarlinjen. En skilsmässa är under uppsegling och jag tackar nej till platsen. Ser inte hur jag ska komma att klara det som ensamstående, törs inte. Jag blir kvar inom vården och hamnar så småningom där jag är idag, inom IT och jobbar med informationsfrågor. Hade jag blivit en bra beteendevetare? Kurator?
Ja. Jag mår bättre när jag kan vara kreativ. Måla. Sjunga. Fixa i trädgården. Pyssla hemma. Sy. Älskar att dansa. Skapa. Fota. Tar tillbaka det, steg för steg. Vågar mer.
Hrm... ibland undrar jag varför man gör som man gör. Och inte gör?
SvaraRaderaMålar du inget nu?