8. 2012

Jag hakar på Den där om Jenny en lista med rubriker för december. Allt för att få lite inspiration för bloggen igen. Och dagens rubrik är 2012.

2012 var ett av mina värsta år och ett av mina bästa. Det värsta var när livet rasade sönder och samman i och med en separation från dåvarande sambon. Ett eskalerande multimissbruk uppdagades och det jag trodde var vårt liv fanns egentligen inte. Allt var dubbelliv, fasader och spel för galleriet. En mycket, mycket smärtsam upptäckt och till slut var enda utvägen att bryta upp. Det var inte helt enkelt men det fanns inget annat att göra. Den insikten, när jag verkligen stod vid vägs ände, var ett enda sammelsurium av känslor, hat, kärlek, hopp, hopplöshet och turbulens. Jag gick. Eller. Jag bytte lås helt enkelt lås på dörren och försökte sopa upp spillrorna av ett liv. Det värsta var att se barnen bli besvikna på en vuxen de litat och tytt sig till. Missbruk har ju en tendens att förändra människor, det är svårt att se vem de egentligen är och de går vilse i lögner, undanflykter och egna sanningar.
Mitt i den här soppan började jag jobba heltid igen efter flera års sjukskrivning på grund av utmattningssyndrom och fråga mig inte hur det gick till. Jag bara gick.
Det jag minns ibland är hur när jag vek om hörnet hemma och såg mitt radhus, kunde fundera på hur det kom sig att det såg ut som vanligt. Det var ju verkligen inte som vanligt och jag tyckte att det bara var en kuliss. När jag kom in kunde jag ibland inte dra ned dragkedjan i jackan och klä av mig den, jag var rädd att jag då skulle flyta ut över golvet och bli en våt fläck. Så jag gick långa stunder med jackan knäppt inomhus ....
Det bästa det året hände i juni: jag och tre av kidsen åkte till USA för att att hämta hem den fjärde, Stora Systern som pluggat i Santa Monica ett år. Vi var där i tre veckor och blev verkligen ett dreamteam! Den resan hjälpte oss att läka hjälpligt och vi har många härliga minnen att tänka på.
Hemma igen renoverade jag hela radhuset för att göra det ditt alldeles mitt egna och det gick ganska bra. Rev ned vissa tapeter ända till betongen och började om från början. Jag fyllde femtio och firade med stort kalas hemmavid.
Sonen blev deprimerad på hösten och orkade inte gå i skolan, vi fick inte till någon bra anpassning och de LSS-insatser han haft drogs in. Jag orkade inte slåss mer men vi hankade oss fram. Ljuset i tunneln var hans handboll som gjorde att han kom upp och ut. Lilla Systern gick på musikskola och sjöng för glatta livet. Stora Systern fick jobb och flyttade till Stockholm.
I december föll det massor av snö och radhuset försvann nästan i drivorna.
Vi firade jul i radhuset med min mamma och hennes make, vi erövrade tillvaron igen och året som började som ett riktigt skitår, avslutades på Skansen med goda vänner och ett mer
upptinat hjärta.