Sol. Hurra.

Huvudet är bättre idag men det sitter på en trött kropp. Efter vissa migränanfall känns det som om jag sprungit ett maraton. Nu har jag i och för sig aldrig avverkat en maraton  men känslan. Jag tror att det skulle kännas precis så här. Urlakad. 

Jobbat. Såg äntligen ett visst ljus i mörkret. Kan ha att göra med att solen skiner och att jag ser den blå himlen från min plats. På nya kontoret har vi inte alls samma fina utsikt som från förra stället, nio trappor upp. Å andra sidan har vi nya, fräscha lokaler. Man kan inte få allt. Men sol kunde vi få idag. Den är SÅ efterlängtad!

Utsikt från mitt kontor. Det finns en dörr i den översta baracken. Jag hoppas att den är bommad från insidan ....

Efter jobbet åkte jag till biblioteket igen. Av bokhögen jag lånade förrförra veckan har jag läst ut tre. In med dem och så lånade jag en ny, Marianne Cedervalls ”Sorgeängel”. Den sjätte i serien om Miriam och Hervor. Många lyssnar på de böckerna för dialekternas skull men jag är kass på att lyssna på ljudböcker. Somnar, tappar bort mig och kommer inte ihåg vad jag hört. 

Bibblan verkar vara min nya grej. Lugnt, skönt och tja, bara skönt att vara där.  När jag satt där tänkte jag på alla människor som skrivit alla de där böckerna som finns där. Hur alla böcker först är en idé, manus, läsning, redigering, omslag, tryck, marknadsföring och ”vips” kan vi låna en bok. Då kändes det lite högtidligt, som att jag kunde höra alla författarsuckar, ilskna grymt när det inte går bra, förtjust fnitter med känslan av att orden flyter fram, när drömmar slår in och hårt arbete blir verklighet i form av en bok. Lite filosofiskt tänk där en stund på bibblan. 

Att bli glad över att det finns, det skrivna ordet och att jag har tillgång till det. Det är inte alla förunnat. Att glädjas över biblioteket. Bara en sån sak. Det gjorde min onsdag.