Min femåring och jag

Igår blev jag jättebesviken och ledsen över en grej. Och vips, blev jag fem år , ville sparka och skrika och sen tretton år, dramaqueen, martyr och stöddig.

Sen samlade jag ihop mig och blev 57+ men är fortfarande ledsen och besviken. 

Tänk dukat bord, levande ljus, fin musik. Någon dyker inte upp, annat kom emellan. 

Hoppla hej. Mitt liv liknar en film. Igår en dramadokumentär  om manligt och kvinnligt, förväntningar, tankeläsning och dåligt minne. 

Idag: raka puckar och intag av middag på flådig restaurang. Det är INTE jag som betalar. 

Förresten var det kyligt även denna soliga morgon. 7 grader lockade inte till bad. Vafalls ? Jag har kommit av mig. Men jag cyklade i alla fall till jobbet.