Har förmånen att just denna dag kunna omprioritera jobbet och går därför ut på en promenad nu och kan skriva en miljard minnesanteckningar sen eftermiddag och kväll istället. Det är ju kolmörkt då i alla fall. Jag behöver ljuset.
Just idag känns det ännu mer angeläget, det där ljuset.
Har ju som tappat geisten lite och ett sms från mamma igår fick det att knipa i hjärtat. Hon ställde in juldagens happening och det är ju inget att säga om det. 30 personer på julkulas känns ju inte som det smartaste sättet att tillbringa en juldag på i detta läge. Hon skrev att hon var nöjd och glad över de 30! juldagskalas hon kunnat ha i huset so far.
Knip i hjärtat. Ja, jag vet. Ett julkalas är mycket, mycket mer än vad många andra har. Medveten om det. Mycket.
Men jag som de flesta andra saknar vanligheten. Ibland mindre, ibland mer. Just nu: mer.
Är det mörkret??? Tror det.
Tänder ljus, eldar i korg och googlar gasolkaminer till uterummet.
Och kastar mig ut i blek novembersol. Nu!
Jag hade också hellre gått ut om det var sol!
SvaraRaderaMin mamma fyller år juldagen, det brukar vara julhelgens viktigaste dag. Av den blir det inget och troligen inte av julafton heller. Så trött på det här nu!