Morgonpigg. Not.

Denna dag. Gråmulen, lätt snöfall. Försov mig dessutom p g a dålig sömn inatt. Värk och orolig i kroppen. Somnade till slut bara för att vakna 03.52 av ett förfärligt liv utanför på vår lilla gatstump. En bil kom i hög fart, missade p g a snön att infarten till vår återvändsgata är avsmalnad och just en återvändsgata. Man ser den stora genomfartsleden men många, många missar att man måste åka runt och varje dag vänder det bilar här utanför.

Nåväl. Denna bil gick sönder. Skrammel och brak. Gap och skrik så det var inte stillsamma Ture som var ute på en nattlig bilfärd. Det här var ett gäng yngre killar. 

Det har även varit problem med narkotikalangning alldeles i närheten, vid återvinningsstationen, med bråk och bränder så vi blev på alerten. Vad skulle hända nu?

Killarna levde ut sina aggressioner på gatan. Sparkade i snön och skrek. Försökte starta bilen och få loss den från upphöjd avsmalning. Hej och hå.

Efter en kvart kom de loss och åkte iväg med full gas, skrammel och brak, något från bilen skrapade i vägen. Vi hörde dem länge sen och kort därefter kom polisen som såg spåren och åkte efter.

Sen hade jag svårt att somna om. Vid sju hade jag ännu svårare att vakna och hade stängt av klockan. Vaknade med ett ryck en timme senare och gick 25 steg in till kontoret. Då är det skönt att ha nära.

Mitt lilla Rosa hus. Här vill man ju verkligen ha det lugnt och känna sig trygg. Det borde vara alla förunnat, var man än bor.