Sommar. Visst är det?

Jag har tappat det lite. Det här med somraren. Jobbar för mycket, oroar mig för mycket, grubblar halvt ihjäl mig över visst och sant och slarvar med maten. Och sömnen. Vips. Oform får ett face. Mitt.

Lite bra ändå för jag märker ju skillnad direkt när jag slarvar och äter mjölmat t ex. Humöret är uselt. Eller jämnt. Ständigt förbannad. 

Nu ska jag ta mig upp ur den här grytan utan att slå ner på mig själv ännu mer. Det är ok att tappa sugen. Det är ok att bara vara. Min hjärna behöver förstå det. Igen. 

Så. 

Jag satt en stund vid dammen och drack kaffe i solen. Lyssnade på porlet, såg fiskarna nyfiket stryka nära kanten där jag satt och njöt av att de nyplanterade näckrosorna tycks trivas. Vattnade lite, pratade med ännu en nyplanterad klätterros och skällde lite på bladlössen som invaderat våra fem schersmin-buskar. En lugn kväll. Behöver sannerligen öva på det.