Att ladda batterierna

Hälsoundersökningen igår var inte direkt upplyftande och jag kände mig rätt missmodig en stund in i alla tester. Inget av det som kom fram var väl någon skräll egentligen: dåliga sömnvanor, övervikt och dålig kondis …. Däremot var högt blodtryck en skräll, jag har alltid varit en låg-tryckare men nu så. För högt it is. Nu följer en vecka av daglig blodtryckstagning och kvarstår det, ska jag boka tid på vårdcentralen.

Hej och hå. Men om man skulle ta och …

ta sig i kragen. Jag ska ge järnet i Hälsotrampet och förbättra mina resultat, för det är ju faktiskt möjligt och här har jag en chans till pepp och stöd.

Så när jag tyckt synd om mig färdigt blev det torsdag och jag var ledig i eftermiddags. Jag känner ju av mitt stressyndrom och  jobbar lite mindre ett tag med halva semesterdagar och årsarbetstidstimmar de veckor jag inte är pensionär. Allt för att undvika den där väggen.

Just idag blev det ett par timmar i stallet med svärdottern och hästarna, garanterat blodtryckssänkande. Vi hämtade hästarna i hagen och red sedan i ridhuset. Planen var att rida ut men detta eviga regnande gjorde det halt i gräset så vi höll oss inomhus. Superroligt!

Det är avkopplande att rida, en här och nu-känsla och glad-aktivitet. Efteråt drack vi kaffe och myste med hunden Rossi. En mycket, mycket välgörande eftermiddag. 

Hrodur, min kompis.

Tindur och Hrodur.