Lite tur ska en väl ha?!

Jag vet inte om det är förra veckans time-out, spa-helgen eller något annat men jag känner mig för första gången på riktigt, riktigt, riktigt länge, lite glad. Allt är inte bara mörker utan rätt så … trivsamt emellanåt. Jag drar inga stora växlar på det utan njuter av stunderna. De sköna.

I morse regnade det när jag cyklade till jobbet och regnstället fick visa vad det håller för: åtminstone för spöregn i 24,5 minuter. Bra testat.

På lunchen gick jag en promenad på 20 minuter, uppehåll, inget regnställ. 

Var sen med på ett långt möte, hela eftermiddagen. För bara några veckor sedan kändes det som jag skulle explodera på dessa möten men idag? Lugn som en filbunke, mutade mitt headset och la verkligen band på mig att inte inflika hela tiden. Jag samlade energi till min egna punkt. Det var en bra strategi och jag blev inte upprörd, arg eller uppgiven. Jag skötte min punkt, hade gjort det jag skulle och så mutade jag mig igen.

På slutet av mötet ringde min privata mobil, jag svarade inte eftersom jag inte kände igen numret men de ringde upp igen.

Det var bra att jag svarade för jag hade vunnit ett presentkort i en klädaffär. Hurra för mig!

Jag ruinerade mig handlade i butiken under september och de aviserade att de efter septembers utgång skulle dra en vinnare som fick sin kvittosumma som presentkort. Och det blev alltså jag! I morgon ska jag cykla dit och hämta det, gäller i två år. Alltså. Jag minns inte när jag vann något sist så det blev verkligen en rolig överraskning.

Väldigt skönt faktiskt att kunna säga  att ”det går bra nu”. En dag i taget.