Cinas Låda: Så börjar jag om

Har jobbat idag efter en veckas sjukskrivning. Slutade en timme tidigare, cyklade hem i lugnt tempo, lagade mat, tömde kylen på gammal mat, tömde sopor och återvinningskärlen, fick skura ur kärlet för matavfall, det hade läckt. Vek ihop tvätten som hängt sedan i onsdags och slängde blombuketter som vissnat. Vek ihop högen med kartonger som stått en vecka i farstun och bar ut i bilen, de slängde jag i återvinningen när jag åkte förbi på väg till ridskolan sen. Har ju varit borta sedan i fredags så något ska en ju ha att göra när en kommer hem. Igår orkade jag inte.

Så. Nu lägger sig lugnet. Sort of.

Förra veckan var konstig men välbehövlig med en time-out. Jag sov i stort sett i tre dygn, helt slut, var sen hyfsat pigg i tisdags och hängde en stund med bebis och bebisens mamma. I onsdags vaknade jag med migrän som däckade mig fram till i torsdags eftermiddag. Räddningen då är den rosa fåtöljen i farstun, där sitter jag inlindad och inbyltad med kuddar och filtar rakt upp och ned, timme ut och timme in tills smärtan blir hanterbar när medicinen inte hjälper.

I fredags var jag till sjukgymnasten med mitt onda knä, hälen och höften. Det känns som jag bara går sönder, men fick övningar och framförallt hopp. Det kan bli bättre vågade han nästan lova. Ok. Då går jag på det.

I fredags eftermiddag åkte jag så på efterlängtat spa med mina flickor, ladies spa. Bara tjejer, tanter, damer …

Heaven.

God mat, lugn miljö, bästa sällskapet och tja, magisk helg. Fredag till söndag, hur lyxigt är inte det?? Superlyxigt.

Vi var på gång med spa förra hösten men så skärptes ju restriktionerna och det blev inte av. Nu var det dags. Jag var med på vattengympa, bastade och badade i sjön, badade bubbelpool och swimmingpool, spelade spel, skrattade och pratade. Mina tjejer. Så fina, kloka och härliga och jag tycker så mycket om att hänga med dem. Det var som bomull runt hjärtat hela helgen.

Igår när vi kom hem hade jag en lugn, skön känsla i kroppen och jag ska försöka att ha den kvar eller åtminstone minnas hur det kändes.

Ikväll har jag ridit och med det fyllt på ännu mer bra energi. Som han sa sjukgymnasten, det finns hopp!