En plats

Jag har fått en ny favoritplats i Rosa huset. Matrummet med den nyinköpta kökssoffan. Här ligger jag och vilar, dricker kaffe och bara är då och då.

Att bara vara är en stor del av tillvaron just nu. Både tillsammans och för mig själv.

Har ett läkarbesök inbokat på eftermiddagen, när det bokades var fokus på min evinnerliga huvudvärk, idag är fokus att orka stå upp. På måndag ska syrran och jag träffa en diakon i kyrkan för samtal. Det känns väldigt skönt att göra det tillsammans.

Idag skiner solen. Bedövande vackert. Varje dag tar jag en längre promenad, när jag kommer hem behöver jag lägga mig för att vila. Har varit trött i hela mitt liv med evinnerliga svackor. Häromkvällen såg jag ett avsnitt av Mandelmanns där Gustaf beskriver sitt mående i tillvaron. Det skulle lika gärna kunna vara en beskrivning av mig.

Har också lyssnat på Richard Söderbergs vinterprat och det blev samma reaktion. Jag känner igen mig. När allt blir kaos och hur hittar man ut och tillbaka?

Alla har ju olika förutsättningar och är unika. Man kan ju inte veta hur man reagerar t ex i en kris. Förrän det händer. Det har ju tyvärr varit en del kriser genom åren,  har väl stått upp genom de flesta men denna gång hade jag inget att stå emot med. 

Veckan ris går för övrigt även denna vecka till vården för orimliga väntetider för cancerpatienter.

Veckans ros går till en sjuksköterska i hemsjukvården som gjort en medmänsklig insats genom att ta prover i hemmet. 

Min nya favoritplats. Vilket år som helst ska bordet bli vitt …