Mental strejk

Gårdagskvällen tillbringades tillsammans med en livrädd katt. Det smällde rejält runt Rosa Huset och katten letade förtvivlat efter ett gömställe. Till slut kom vi att bädda på gästtoaletten på övervåningen, där kunde hon lugna ned sig. I morse stack hon ut nosen mycket försiktigt när jag öppnade ytterdörren och det blev en kort sejour utomhus. 

Maten lagade sig. Av mig. Det blev mycket gott och jag tror att det var första gången i mitt liv jag gjorde helstekt oxfilé i ugnen. Jag fick några tips från den bästa kock jag vet, Största Systern, och följde dem till punkt och pricka. 

Så. Ett nytt år. Jag är inte riktigt sams med 2021. Än. Det jag vet inför detta år är att det är året jag fyller 60. Har redan bestämt hur det ska firas men ändrar mig och säger att jag vet hur jag VILL fira det. Men det är ju inte förrän i september så jag är 59 ett bra tag till.

Dagen idag blir en lugn dag. De enda aktiviteter jag ägnar mig åt är att

• sticka sockor. Det låter mysigt men s-n i gatan vad det är vassa stickor och tappade maskor åt alla håll. Inte min kopp av te, sockor på sticka.
• dricka just te. Hjärtat fick en te-adventskalender och har druckit exakt EN kopp te från den. Tur för mig.
• rensa Alladinaskarna (ja, plural) från romrussin och likörtryfflar. Ett hedersvärt uppdrag
• titta på Nyårskonsert från Wien.
  
• glo rakt ut genom fönstret på brunfult januari.

Ungefär så. En gör det en mäktar med tänker jag och får lite panik när jag tänker på att det snart är dags att börja jobba igen. Så det tänker jag inte på. 

Martini, gömmer sig i mattes knä.