Sol och tröstechoklad

Igår kom mamma hem från sjukhuset. Fortfarande inskriven men får vara hemma. Hjälp är ordnat, det finns planer och stöd vilket är en lättnad. Det var mysigt att vara med henne igen, det råder ju besöksförbud på sjukhuset. 

Jag hämtade mamma i rullstol utanför avdelningen plus en duschstol, en toastolsförhöjare och hennes väska med pryttlar och pinaler hon haft under sjukhusvistelsen. Mamma höll duschstolen framför sig som en sköld, jag hade den andra stolen hängande över axeln samtidigt som jag manövrerande rullstolen genom vindlande korridorer och massor med folk. Ut genom huvudentrén där syrran stod med bilen, in med mamma och attiraljer i hennes bil i ett huj och iväg med dem. In igen för att lämna tillbaka rullstolen innan jag i lugn och ro kunde gå till min bil och möta upp dem hemma hos mamma. Teamwork!

Sedan ville jag nästan inte åka hem, vill bara vara nära mamma men behövde verkligen åka hem och vila. 

Vila och gråta ifred över den andra sorgen som kommer över en som en våt filt då och då. 

Lagade mat och virade sen in mig i en filt, parkerade mig i soffan med katten. Hon känner att jag inte mår bra, hon borrar in sitt huvud vid min hals och spinner. Det gör mig lugnare och när hon känner det flyttar hon och ligger på min mage. Hjärtat bjöd på tröstchoklad och jag spanade in ett nytt avsnitt av Chicago Med. 

Idag skiner solen. Det känns alltid lite lättare då. Läkarbesök för mig och en promenad, med det är dagens agenda fylld.