Tisdagsklubben på en onsdag

En dag i återhämtningens tecken:

Jobbade hemifrån i två timmar.

Drack 11-kaffe i soliga uterummet och bytte sen ut de röda julgardinerna där till gröna sommargardiner.

Vilade en stund.

Lagade lunch.

Sov en timme i kökssoffan.

Cyklade till stan och …..

Gick på bio. Alldeles för mig själv. Hur skönt och trevligt som helst. Det var jag och sex pensionärer på tre-bion. Perfekt. Inget godisprassel, inga Coca-Cola-rapar eller någon som behövde kissa. Lugnt och skönt.

Jag såg den svenska filmen Tisdagsklubben med bland andra Marie Richardson, Peter Stormare och Sussie Eriksson. En må-bra-film mitt på blanka dagen.

Sen cyklade jag hem och ….

Vilade.

Snart kan jag gå och lägga mig. Snart. Klockan ska bara passera 20.00. Sen ÄR det kväll.

En ny grej jag har börjat med är att vila innan. Jag har alltid varit en person som vilat efteråt, när jag redan blivit trött. Ni vet, ”efter städningen ska jag vila”. Nu tänker jag, försöker åtminstone, att jag vilar innan jag blivit trött för att inte ta helt slut. Alltså. Jag ska städa så jag vilar en halvtimme innan. Samlar energi. Det finns inget som hindrar vila även efteråt, att inte göra slut på orken, det är det som är den nya grejen för mig.