Mors dag.

”Grattis på Mors dag” viskade jag till mamma tidigt i morse när solen letade sig in genom en springa vid rullgardinen som för att tala om att en ny dag randats.

Hon dröjde en stund innan hon sa ”Tack” och så la hon till ”det var ju just en himla morsa du har som bara ligger här och kan inget annat” innan sömnen tog vid igen.

Lilla mamma. Som jag önskar att allt var som vanligt. Att vi kom till dig idag med den obligatoriska ampeln med sommarblommor som du sen skulle sköta om med bravur så den prunkar ända in i hösten. Att vi fikar i uterummet med buller och bång som det alltid blir när vi samlas, att tårtan tar slut och rabarberpajen likaså. Att jag sen åker hem med något jag fått av dig i väskan, en artikel du tycker jag ska läsa, en grytlapp du virkat, nån skål du rensat ut, en växt, några sticklingar. Alltid kommer du med något. 

Men ingenting är ju som vanligt. Vår vanlighet har ruskats om och vi kommer, jag vet, skramla ned i en annan vanlighet. Sen. 

En annan viktig uppgift är ju att ta hand om sig för att orka så igår åkte jag och Hjärtat på en liten utflykt. Vi tog oss runt till en Antikaffär, ett växthus, ett fik, ett stall. Hjärtat är inte överdrivet förtjust i hästar men för min skull gick han med in. Åh. Det där lugnet. Friden. En varm häst att klappa, ett tungt huvud som buffar efter godis. Det gör mig lugn.

I växthuset köpte jag en Stjärnflocka som är av de finaste blommor jag vet och dessutom mammas favoritblomma. Jag höll den i famnen hela vägen hem sen. Den kommer jag att vårda ömt.

Stjärnflocka. (Bild lånad från Plantagen)