Så kom regnet

Igår vaknade jag med en urrig känsla i kroppen, gick upp, kokade en kopp te och så slog migränen till. Blev liggande till halv två innan jag försiktigt hasade ut i köket för att få i mig något att äta.

Det var varmt, skönt och tidvis soligt, satt en stund på verandan med solglasögon på och vaknade till liv igen. Så pass att jag städade ur uterummet i sakta mak. En skata irrade sig in där härförleden och i stressen bajsade den ned typ allt. Hjärtat fick hjälpa till att ta ned panelgardinerna och tvätta dem inne i badkaret, jag slängde in dynor och matta i tvättmaskinen.

Eftersom det hotades med skyfall plockade jag in alla pelargoner som stått ute i trädgården och det kändes skönt att få det gjort. Kände mig helt ok.

Vid åtta-blecket lystes himlen upp av blixtar på håll och åskan mullrade. Jag satt i mörkret ute på verandan och såg skådespelet. Efter en halvtimme började det blåsa här och regnet kom, det blåst åt alla håll så jag gick in. Det har regnat hela natten.

Även denna morgon vaknade jag tidigt med en konstig känsla i kroppen. Gick ned till köket, kokade en kopp te, satte mig i soffan och så slog huvudvärken till igen. Tog medicin, dåsat i fåtölj ett par timmar, sov i sängen en stund och nu har jag kunnat äta en knäckemacka.

Orkar noll och inget.

Har som tur är, tid hos neurologen på torsdag då min tredje migränmedicin ska utvärderas. Det är bättre, det är det, men när en hel helg går till spillo är det trist.

Ute regnar det utan stopp. Hjärtat har fått tömma tunnor och baljor så vi inte får ned vatten i källaren, han får klara det själv.