Kalas

Idag fyller bonusbarnbarnet 9 år. Hip hurra!

Vi har kalasat i Snögubbehuset, bonusmorfar’n var med, farmor och farfar och Store Bror. Det bjöds på hemmagjorda munkar, glass och julgodis och så fick födelsedagsbarnet paket förstås.

En fin stund.

Jag kom lite sent eftersom jag gjorde en felberäkning av promenadtid på förmiddagen och till slut blev jag ”räddad” av Hjärtat. Jag byltade på mig rejält och gick till kyrkogården för att tända ljus på mammas grav. Ljus som först skulle inhandlas i en blomsteraffär som ligger vid andra änden av kyrkogården. Allt som allt tog jättemycket längre tid än jag trott och när det sen började snöa från alla håll ringde jag till Hjärtat:

”Rescue mig”.

Och han kom, utan strumpor i skorna och mössa på svaj. Han är vrålförkyld och låg nedbäddad när jag ringde men men, han ryckte ut till sin tidsoptimist till fjälla. Nu ligger han nedbäddad igen, jag har lovat att inte förirra mig på promenader förrän han frisknar till.

Jag ägnar mig åt lite julpyntande på hemmaplan istället med hörlurar på eftersom det är fotboll på tv, tål inte att höra allt visslande och oljud som är. När det blir så går mitt system på högvarv och jag behöver stressa ner. Lättare sagt än gjort, ljudkänslighet låter sig inte bemästras så lätt.

Kalas i Snögubbehuset.