Barnbarnsmys och tända ljus

I måndags var det ett år sedan Fabian lämnade oss. Bästa Fabbe. Så saknad, fortfarande så overkligt och ibland undrar jag om det ens hänt. Men det har det ju och sorgen vrider runt ibland samtidigt som de goda stunderna, skratten och tacksamheten över att ha fått lära känna honom som en del i familjen finns där. Vi pratar ofta om honom, kan säga ”det här skulle Fabbe gillat” och då finns han här ändå, i hjärtat.

Januari blev ju lite roligare när ridskolan drog igång igen och det var verkligen efterlängtat, nya häst, ny termin, hurra!

Igår hämtade jag Lilla N efter skolan och han sov över här. Vi gick på kondis, spelade spel, gjorde läxor, lagade middag, läste böcker och så de där små samtalen. Guldstunder! I morse stekte jag pannkakor till frukost, kan ju säga att det inte har hänt särskilt ofta att jag gräddar pannkakor 06.30 på morgonen. Lilla N har sin mormor runt lillfingret.

Jag unnade mig en timmes massage idag och det var verkligen superskönt. En present till mig själv!