Ett tisdagspass

En klapp på axeln och goda tankar om mig själv är dagens present till mig.

Dagen började inte på topp, jag sov väldigt, väldigt dåligt p g a oro och ångestpåslag så jag tvingade mig att gå upp när klockan ringde.

Jag tog tidiga bussen till Nyköping och kontoret där, min vikarie började igår och hela den här veckan kommer jag ha överlämning av arbetsuppgifter till henne. 

Om jag nu tänkte mig att jag skulle göra ett bra, ordnat och strukturerat intryck, sprack det direkt då det visade sig att jag glömt min jobbdator på skrivbordet i Eskilstuna. Något snopen kände jag mig när jag skulle packa upp och det bara var dokument i ryggsäcken. Jamen. Jag har ALDRIG glömt jobbdatorn, någonsin. Rådig kollega lånade mig en testator, heders, så det ordnade upp sig, men känslan. Suck.

Resten av dagen gick bra, vi åt lunch och på eftermiddagen lyckades jag lösa en gammal surdeg som hängt över mig ett längre tag och jag blev glad. Och lättad.

Nöjd åkte jag hem med bussen och blev väl lite förvånad när bussen tog fel avfart och körde ut på motorvägen till … Stockholm.

Vi hojtade och chauffören bad om ursäkt, körde i full fart till nästa avfart och vände om. En kvart senare var vi på rätt spår igen och ja, det var skönt att landa i stan sen. Hemfärd, middag och gos med katten, en bra tisdagskväll.

Sällskapet. Katten Martini.