Hip hurra i efterskott

I torsdags fyllde sonen 27 och vi firade honom idag med go’fika. Min lilla pojke, 27 år. Han både roar och oroar mig med jämna mellanrum och har gång på gång visat vilken kämpe han är som övervinner problemsvårigheter och är på en bra plats i livet idag. Jag är oerhört tacksam för det. 

Helgen har varit lugn och jag har bara gjort roliga saker. Igår var vi på rullstolsinnebandy, systersonen spelade match och vann. En liten shoppingrunda hann vi med och sen rast, vila med katten på magen. Jag har stickat, pratat med Stora Systern, promenerat och firat Store Bror. 

Bra uppladdning inför nästa vecka. 

Världens bästa morbror, hip hurra!

Promenadväder. Bra väder.

En annan kämpe.