Vattengympa, sonen och vitsippor

Jag var på kontoret i måndags, resten av veckan har jag jobbat hemma p g a extrem trötthet. Har helt enkelt inte orkat ta mig någonstans.

Förutom till ridningen förstås. Och till förskolan för att hämta Minstabarnbarnet. Och i onsdags hade jag syjunta hemma hos mig, praktiskt, behövde inte ta mig någonstans då heller.  

Vi satt i uterummet hela kvällen, nio damer och min katt. Först fikade vi, sen sydde vi. Eller stickade. Eller bara var, man får det med. Mycket trevligt är det. Lilla N döpte oss till ” tantorna” och en av tantorna är numera pensionär, tre har slutat hos oss på It men vi håller i. Mycket babbel och skratt.

Efter jobbet idag åkte jag någonstans. Till badhuset och vattengympan. Sonen kom och var med, det är också roligt. När jag kom hem gick jag tvärs över vägen till dungen och plockade vitsippor, de har kommit nu, in masse. 

Så. Jag har gjort många roliga saker. Ändå har jag varit otroligt ledsen emellanåt och saknar mamma fruktansvärt mycket. Det river riktigt ordentligt inombords och ibland blir jag arg. På cancer-helvetet. På att det inte gick att göra något. För att hon inte finns. En sån vecka har det varit.

I morgon är jag ledig. Simning och klippning står på agendan. Resten är ett oskrivet blad.

Denna vår

Våren. Så utmattande. Ändå tycker jag det är skönt att sitta i solen och ljusare kvällar, det har jag ju längtat efter. Men ändå.

Jag verkligen släpar runt på mig själv. Vilar så mycket jag kan och somnar ändå tidigt på kvällarna.

Igår idkade jag trädgårdsarbete men tappade sugen lite grand när jag upptäckte att rådjuren käkat upp de flesta av tulpanerna som kommit upp. Jag borde kunnat förutse det och nätat in, men vi har inte haft påhälsning på de år vi bott här så jag trodde det var safe. Inte alls.

Trist.

På eftermiddagen gick vi på konsert i en kyrka. Storband, körer och steppdans. Det var jazzigt, Duke Ellingtons , Sacred Concert. Jag är inte så jazzig av mig men det är Hjärtat så en timme eller två kan jag också gilla jazz. Det var bra. Svängigt och fint. Hjärtat och jag sänkte medelåldern betydligt och jag fick en glimt av pensionärsliv. Eftermiddagskonsert. 

Idag blir det lite blandat bandat. Hjärtat är med sina syskon och tömmer gården efter deras deras bror, jag ska fortsätta i trädgården lite grand och sen titta på Lilla N när han spelar fotboll i eftermiddag. 

Över alltihop skiner solen.

A princess in da house

I morse var det ytterst svårt att gå till jobbet då Största Systern och Minstabarnbarnet skulle hänga i Rosa huset hela dagen p g a städning hemma hos dem. Jag dukade frukost, riggade några påskägg med nya såpbubblor, tog fram kritor och papper. La leksaker på strategiska ställen och visste att hon även skulle få mata fiskarna med Hjärtat. La fram påsen med kattgodis, hon gillar ge katten godis, då törs hon klappa henne.

Sen kom de. Vi hann kramas och blåsa såpbubblor i hela köket. Man blir glad av sånt! Kram och puss och jag åkte till jobbet fast det sved. Meningen med livet liksom, att hänga med de små liven.

Ja, sedan jobbade jag som en liten iller och klockan fem fick jag gå hem.

Åt middag, rester, och så kom Hjärtats son för att byta till sommardäck på sin bil och bytte även på min av bara farten. Lovely!

Blandad kompott

Idag var det botoxdags igen. 31 nålstick senare gick jag  till jobbet och så håller jag tummarna för fortsatt lindring. Lagom till eftermiddagskaffet brann det till i peruken på grund av anledning men efter lite hyperandning och räkning till tio baklänges 12 gånger gick det över. Resten av eftermiddagen gick bra men jag blir så trött av att bli så där irriterad. Åkte hem och upptäckte att alla dahliaknölarna börjat mögla. What??? Trodde jag var säker men icke sa Nicke. Typiskt. Ett räddningsförsök har inletts, får se om det lyckas. Efter det har jag bara drivit omkring och väntar på att få gå och lägga mig. Före åtta känns lite tidigt.

Så var’e över

Även över påskens sista dag sken solen. Sov länge, åt frukost länge och åkte sen till stallet. Teorilektion. Gosade med hästarna och pratade med svärdottern som var med och hjälpte till på lektionen tillsammans med sin tvillingsyster. Så fick vi ses två dagar efter varandra, lyx!

Åkte hem, lagade falukorv i ugn. På plåt. Tillsammans med tärnad potatis, rödlök i klyftor, paprika i bitar och sladdriga tomater. Perfekt att bli av med tomater så och väldigt bekvämt att laga allt på plåt. Minimalt med disk och allt klart samtidigt. Efter lunchen fick jag feeling och klippte äppelträdet. ”Problemet” med mig är att min feeling kan ta slut väldigt fort och kan hända att det blev så även denna gång. Men jag dansade mig och bestämde att det blev ”good enough”, det var åtminstone jämt. Här och där. Beslutet blev ”klart” och jag åkte till Herr L. Vi har pratat i helgen så jag vet att han haft besök och varit bortbjuden på mat, det går ingen nöd på honom men det gnager lite inombords ändå. Jag borde …. 

Nåväl. Besöket blev trevligt som alltid, vi gick den obligatoriska trädgårdsrundan och då saknade jag mamma väldigt mycket. Det skulle kunnat vara att hon var inne och kokade kaffe men inte ens det. Tomt. Konstigt. Längtigt. Så satt vi i uterummet och pratade och ditten och datten och till slut om mamma. Hur mycket vi saknar henne, att vi gjorde det bästa av den tid vi fick och att vi ofta tycker att vi hör henne. Ett väldigt fint samtal. 

Till slut åkte jag hem och plockade upp allt äppelträdsris. Så var påsken över för denna gång och våren har kommit. Glad för dagarna med kidsen, barnbarnen och solen. Sol! Bara en sån sak.

Gula huset. Fint ställe att avsluta påsken på.

Påsken, så här långt

Fredagen avslutades med barnbarnshäng. Jag och Hjärtat hälsade på familjen med en bullpåse i högsta hugg och så fick vi Lilla N med oss hem. Vi matade fiskarna och sen åkte vi och tittade på solnedgången. Vilken fin kväll vi fick. Det kändes skönt.

Gårdagen var solig och fin med årets första utefika. 

 Vi handlade lite, sonen var här och åt lunch och när jag skjutsade hem honom hälsade vi på mamma på kyrkogården. 

Resten av dagen ägnade jag åt uterummet och att få ned alla gladioler i krukor, några hade redan börjat skjuta skott. Vilken växtkraft!

I morse klev vi upp tidigt. Hjärtat åkte till Hudiksvall för att jobba med ljud i en bil och jag började förbereda lunch till kidsen.

Det gick med en faslig fart. Jag bakade en citronpaj och en rabarberpaj. Stekte köttbullar och kokade ägg. Rörde ihop en paprika-och lökröra, tzatziki och gjorde en grönsallad. Två kilo potatis klyftades och skjuts in i ugnen till det bjöds stekt kyckling. Ibland får jag feeling i köket, idag var en sån dag. 

De skulle komma vid 12, alla utom Stora Systern. Men jag blev överraskad, hon hade kastat sig på tåget vid 11 och kom med. Vilken surprise, så fick jag ha dem alla fyra ett par timmar. Lucky me!

Barnbarnen var med så klart och vi hade premiär i uterummet, alla fick plats. Efter maten fick barnbarnen gå en skattjakt med olika ledtrådar. Skatten var två stora ”diamanter”, det var lite klurigt men de löste det. I påskliljeträdet hängde det påskägg och dem hittade de också. Så härligt med skratt och bus på gården, vi satt ute och fikade och jag njöt för fulla muggar.

När alla drog till sitt gick Stora Systern och jag en promenad runt sjön och sen var det faktiskt ganska skönt att slänga mig i soffan och slumra en stund.

Mycket nöjd och glad över en fin påskdag är jag! 

Så mycket tankar

Den här veckan har jag varit låg. Det är våren, något kemiskt i hjärnan. Likadant varje år. Plötsligt känns det som jag släpar runt på ton och inget är roligt. Bara tungt, tungt och mörkt.

Det brukar hålla i ett par veckor sen vaknar jag en dag och ”det” är borta.

Men.

Jag gör. Jobbar och roar mig så gott jag mäktar med. För att det inte blir bättre av att inte göra någonting alls.

Så. I måndags var jag på qigong på lunchen och red på kvällen. Vattengympa i tisdags och soffhäng i onsdags. Någon måtta får det ändå vara. Igår efter jobbet var jag på vattengympa igen. Denna gång med sonen som sällskap.

Och nu, ledig ett par dagar mycket skönt.

Fast.

Jag känner mig tom och ledsen idag. Igår eftermiddag sköts en ung man ihjäl utanför en gymnasieskola här i stan. Jag var på väg till badhuset, körde vanliga vägen som är förbi den här skolan och fastnade i köerna och avspärrningarna. Det kom bilar från alla håll som stannade kors och tvärs, folk kastade sig ur och sprang mot avspärrningarna, ropade efter sina ungdomar. Ungdomar stod innanför avspärrningarna och grät, kramade om varandra och det var. Kaos. Så småningom ringlade bilkön iväg och jag kände mig mycket illa till mods. 

Idag är drevet igång på sociala medier, jag läser inget, jag orkar inte med hat. Tänker bara på att ett unge gick till skolan och aldrig mer kommer hem. Att en annan sköt och det går inte att göra ogjort. På mammorna och papporna. Familjerna. Att det är krafter i rullning som är svåra att förstå sig på, att det inte finns någon enkel lösning även om jag önskar att det var så. Kanske också en känsla av maktlöshet, vad kan jag göra? 

För mig spelades det också upp en film i mitt huvud, att åka efter en ambulans med blåljus som försvinner i rasande fart. Att stå utanför ett traumarum och inte veta om ens barn ska överleva. Att ingen har tid att säga något, de bara jobbar på.

Beskedet. Jag fick ett positivt.

Familjen igår. Inte.

Så går tankarna idag åt alla möjliga håll. Att Största Systern är lärare på en annan gymnasieskola, att syrran  är kurator på ett högstadie och båda berättar om ett hårdare klimat, låsta skolor, gäng och våld. Att de gör ett jättejobb, lyssnar, stöttar, lär sig, försöker förstå.

Idag tycker jag att det är tungt.

Så tyst det blir

I helgen har Stora Systern varit hemma. Igår sjöng hon på ett bröllop och jag och Lilla Systern skjutsade henne till kyrkan, 1 timmes bilfärd bort. Vi lyssnade på genrepet, grät förstås, innan vi vinkade hejdå till the wedding singer och åkte vidare till Erikslund köpcenter. Så mycket folk, så mycket saker, så lite en behöver, egentligen. Nåja. Vi fikade, kaffe och en chokladbiskvi, lördagsgodis.

Sen hem, lagade mat och tittade på Lets dance.

Jag sov lite dåligt, föll in i gamla vanor som när kidsen var ute, hade svårt att sova innan jag visste att de var hemma. Lite märkligt kan tyckas eftersom Stora Systern inte ens bor i stan så … men men.

I morse åt vi långfrukost med efterföljande långpromenad. Lunch med Hjärtats son och sambo och nu ikväll åkte Stora Systern hem, vi skjutsade till tåget.

Så tyst det blir. Så glad jag är för att hon kom. Vilken fin helg vi fick, den hamnar definitivt på må-brakontot.

Lyllos mig!

Två av mina flickor. En fin utflykt.