Så mycket tankar

Den här veckan har jag varit låg. Det är våren, något kemiskt i hjärnan. Likadant varje år. Plötsligt känns det som jag släpar runt på ton och inget är roligt. Bara tungt, tungt och mörkt.

Det brukar hålla i ett par veckor sen vaknar jag en dag och ”det” är borta.

Men.

Jag gör. Jobbar och roar mig så gott jag mäktar med. För att det inte blir bättre av att inte göra någonting alls.

Så. I måndags var jag på qigong på lunchen och red på kvällen. Vattengympa i tisdags och soffhäng i onsdags. Någon måtta får det ändå vara. Igår efter jobbet var jag på vattengympa igen. Denna gång med sonen som sällskap.

Och nu, ledig ett par dagar mycket skönt.

Fast.

Jag känner mig tom och ledsen idag. Igår eftermiddag sköts en ung man ihjäl utanför en gymnasieskola här i stan. Jag var på väg till badhuset, körde vanliga vägen som är förbi den här skolan och fastnade i köerna och avspärrningarna. Det kom bilar från alla håll som stannade kors och tvärs, folk kastade sig ur och sprang mot avspärrningarna, ropade efter sina ungdomar. Ungdomar stod innanför avspärrningarna och grät, kramade om varandra och det var. Kaos. Så småningom ringlade bilkön iväg och jag kände mig mycket illa till mods. 

Idag är drevet igång på sociala medier, jag läser inget, jag orkar inte med hat. Tänker bara på att ett unge gick till skolan och aldrig mer kommer hem. Att en annan sköt och det går inte att göra ogjort. På mammorna och papporna. Familjerna. Att det är krafter i rullning som är svåra att förstå sig på, att det inte finns någon enkel lösning även om jag önskar att det var så. Kanske också en känsla av maktlöshet, vad kan jag göra? 

För mig spelades det också upp en film i mitt huvud, att åka efter en ambulans med blåljus som försvinner i rasande fart. Att stå utanför ett traumarum och inte veta om ens barn ska överleva. Att ingen har tid att säga något, de bara jobbar på.

Beskedet. Jag fick ett positivt.

Familjen igår. Inte.

Så går tankarna idag åt alla möjliga håll. Att Största Systern är lärare på en annan gymnasieskola, att syrran  är kurator på ett högstadie och båda berättar om ett hårdare klimat, låsta skolor, gäng och våld. Att de gör ett jättejobb, lyssnar, stöttar, lär sig, försöker förstå.

Idag tycker jag att det är tungt.