Igår var det nämligen dags för tvillingsystern med sambo att ingå äktenskap. Vigseln ägde rum på landet i en pampig kyrka en bit utanför stan. Lilla systern fixade bruden och tärnornas hår och påklädning, det var fullt ös på salongen från 07.00. När jag kom till salongen och fick se sonen i sin fina kostym, tärnorna och bruden började jag att gråta förstås. Jag gråter så lätt nu förtiden, jag gråter också av lättnad och tacksamhet, det har inte alltid varit så lätt och såna här stunder är kvitton på att skrutt kan vända.
Store bror agerade sen chaufför, kom med paraply och vägledde tjejerna till bilen. Jag hjälpte Lilla systern att plocka iordning på salongen, sen åkte vi till bröllopet för att vara med på vigseln.
Stora systern sjöng, vackert, och intet öga var torrt. Tvillingsystrarnas mamma är min ridlärare så det var roligt att vara med.
Bröllop är fint. Prästen, som var den som begravde mamma förra sommaren, är så himla bra. Hon är mänsklig, rolig och lite småbusig samtidigt trygg.
Hon pratade så fint till brudparet och jag fick lite att tänka på. Några ord etsade sig fast, jag ska grunna lite på dem.
Efter gratulationer på kyrkbacken åkte jag, Stora och Lilla Systern till favoritfiket. Vi skulle inte vara med på kvällens fest, jag åkte hem sen och däckade i soffan med en bok.
Idag har jag träffat barnbarnen och skjutsat Stora Systern till tåget. Solen visar sig och kanske, kanske kan det bli en lässtund i solstolen i trädgården. En kan ju hoppas på det.
En gentleman på väg att eskortera brud och tärnor.
Bröllopssångaren och bruden.
Mina. Så roligt att göra saker tillsammans.
Så fint! Såg på annat ställe fler bilder. Väldigt vackert! Och så stilig sonen är i sin fina kostym. 🥰
SvaraRaderaTänker fortfarande på när jag klippte av hans synthtofs. På beställning, men oj så arg och ledsen han var sen😞 Kände mig så elak.
Hoppas din söndag varit fin! Eval8