När man struntar i alla måsten och borden

Veckan har passerat i raketfart och jag har roat mig varenda dag. Så till den milda grad att jag idag inte gör ett endaste dugg förutom att i sakta mak promenera runt sjön. Sakta för balansens skull, har veckan gått fort behöver jag göra något sakta sen. Och så hann jag njuta av sol, vind och vatten där jag satt på en stubbe vid strandkanten ett litet slag.

I måndags kör, i tisdags tjejkväll på travet, i onsdags stickmys hemma hos en kompis, i torsdags vattengympa, i fredags morgonsim och barnvakt till Minstabarnbarnet och igår besök hos sonen med sambo i nyinköpta radhuset. Och en sväng på ett köpcenter. Nu.är.det.dags.att.vila.

Det är mycket sällan, för att inte säga aldrig att jag har så många aktiviteter inbokade på en och samma vecka, återhämtning är viktigt för mig. Men nu hopade sig trevligheterna och det har gått bra. Järntabletterna och de antidepressiva har verkligen kickat in, känns som jag fått livet tillbaka. Nu ska jag bara vara rädd om den nyfunna energin och struntar i att jag ”borde” putsa fönstren i uterummet och skruva isär och bära in hammocken på vinterförvaring. Den lär ju å andra sidan inte gå någon annanstans så det ordnar sig. Vilken månad som helst och vips är det vår igen …

Fint på promenaden.