Ordning och reda är inte mitt gebit. Om man nu menar snörräta rader av pärmar, böcker, veta var man har alla papper, alla kläder upphängda på galgar, kort sagt: var sak på sin plats.
Jag är nu av den impulsiva sorten och fram mot kvällningen kan man se mina projekt under dagen för de ligger som spår i hela huset. Varje morgon börjar jag om "idag ska jag ha ordning och reda" men, nej. Det är svårt!
Det hampade sig så att jag igår behövde ta fram alla mina betyg och anställningsbevis för kopiering. Just det, "ta fram". Haha. En liten hake. Hela klabbet ligger ju liksom inte bara och skrotar på hallbänken. Synd.
I mitt fall blir det: "tänka, tänka, leta, leta" och framförallt "VAR ska jag leta"? och är färdig att ge upp innan jag knappt har börjat.
Någonstans i bakhuvudet får jag fram en minnesbild av att Älskade Sambon, ett UNDER av ordning och reda, gjort iordning pärmar. Jag hittar pärmarna och bläddrar fram i registret: "Betyg" och se på den, tada! Där ligger alla mina betyg, intyg och anställningsbevis i en plastficka. I kronologisk ordning.
Han är helt fantastisk, min Älskade Sambo! Han bringar ordning och reda, strukturerar och hittar på små system. Jag har ambitioner, tro inte annat. Men papper och grejs, det är inte "min bag". Bara.
Det är däremot min bag:-)
SvaraRaderaPå gott och ont, kontrollmänniska, det är det inte alltid bra att vara.
Klart maken blir glad för kallingarna, fattas bara;-)
Hahaa! Där har jag en som jag kan känna samhörighet med:) Vem tror du jag menar???
SvaraRaderaJag måste röja och det känns RIKTIGT motigt... har vikt lite tvätt... och... ja, har jag gjort annat??? Måste tänka nu... Tvättmaskinen låter, hör jag...
Tack för dina fina ord hos mig:)
Ha en skön torsdag!!!
Kramkram:)
Hemma hos mig är det dåligt med ordning och reda fast på något vis lyckas jag ändå hitta det jag letar efter (oftast på golvet;)).
SvaraRaderaIdag måste jag storstäda och det har jag försökt göra i en veckas tid nu. Bup kommer hem i morgon så det börjar kännas som om det är dags att krypa till korset och röja lite. :)
Kram!
Hej, jag är så glad att du tittar in till mig och lämnar små meddelanden. Det betyder jätte mycket!! Jag läste om ditt "panic room". Jag kan inte mer än säga att jag vet, jag vet hur det kan vara. Senaste året har jag levt i ovisshet, ångest mma. Min räddning har varit att träna tillit, acceptans, Jag har haft god hjälp av Echart Tolles böcker, lev livet fullt ut och en ny jord. De finns som pocket. Tänker på dig! Kram!
SvaraRaderaAsch.. Verkar som om du har hjälp med sånt numera- inget att bekymra sig om då...ju.. Kram!
SvaraRaderaHej Cina!
SvaraRaderaLäste precis din kommentar på min blogg!
Härligt namn! Cina! Det kallas min älskade mamma!
Kollade lite på din blogg, du skriver otroligt bra!
Reagerade på att du har en "flik" som du kallar vuxenliv... Hmm... Undrar själv när jag kommer att få/hamna i den fas då det känns ok att ha just ett vuxenliv...
Ha en toppen helg!
Kram Mimmi alias Mamma-Mu
Så härligt att han hade fixat det åt dig - oombedd. Grattis;) Ha en finfin helg!
SvaraRaderaKatti: Det är tur att ni finns för oss andra!
SvaraRaderaHeidi: Inte ensam alltså. Skönt att höra!
anbam: Man kan ha ordning på oordningen! Svårt för en del att tro, men så kan det vara!
Christina: Echart Tolle är antecknad!
Spader Madame: Bekymret är löst. Jag är organiserad av någon annan, skönt och lite ovant. Gissa om jag njuter!
Mamma Mu: Tack för komplimangen! Vuxenliv.... närmare 50 än 40 som jag är, har jag konstaterat att vuxenliv för mig, det är när inte barnen är fysiskt närvarande. När man kan prata till punkt. ;)
Speja: Ja, han är så himla fin, min Älskade Sambo. Omtänksam! Och VÄÄÄÄÄLDIGT ordentlig! ;)