Att vara

Älskade Sambon har åkt till Stora Staden för att jobba igen efter endast en veckas semester. "Underbart är kort" tycker jag och längtar redan efter mer semester tillsammans. När man lever som vi gör, mesta tiden på var sitt håll, är de här veckorna, helgerna, dagarna och stunderna tillsammans lite heliga. Men den här veckan är det bara katten och jag på landet. Mina yngsta barn har fortfarande sommar med sin pappa och de äldsta är tillbaka i Lilla Staden men de klarar sig själva med lite telefonsupport.
Igår plockade jag blåbär. Ja, katten Martini skuttade runt benen på mig hela tiden, tog sats ned från en trädstam och hoppade på mig. Hon var väl som kattfröknar är mest. Hon är ju bara sju månader. Hmmm. Sen fångade hon möss. Som hon bar in i huset!
Idag har jag gått en runda i skogen och badat i havet. Sitter en stund på verandan och njuter av solen, det är skönt i lä för det blåser mycket. Snart är det dags för lunch och att handla i affären på en Annan Ö med svärföräldrarna to be.
"Vad gör du hela dagarna" frågar Stora Syster som tycker det verkar tråkigt att sitta själv i en stuga på en ö.
"Jag är" svarar jag och tittar på min dator, mina målarsaker, böcker och korsord.
"Jag är".