söndag, januari 15, 2017

Söndagsmys

Det blev ingen bikini-provning. Det blev hjälm-provning istället. Betydligt mindre ångestfyllt men en skylt vid hjälmarna: "tappad hjälm = köpt hjälm" fick mig att nästan tvångsmässigt känna att jag skulle tappa en. Vilket jag för övrigt aldrig har gjort men en del skyltar har den inverkan liksom. De triggar nåt.
Så jag provade och provade och kom fram till att jag är rätt känslig hur det känns kring huvudet. Hittade till slut två favoriter och det kommer nog stå mellan dem längre fram i vår. Det ska prutas. Inte min bästa gren så det överlåter jag med varm hand till Hjärtat som samtidigt ska köpa några manicklar och mojänger till hojen så I wish Him luck med pruteriet. Eller mig förresten som betalar hjälmen sen när det är klappat och klart.
Sen avslutades lördagskvällen med middag för fyra fina ungdomar hemma i radhusets kök, två egna, en kusin och en flickvän. Hjärtat och jag lagade mat som till ett helt kompani och tur var väl det, de var hungriga de små liven. Som jag gillar vår middagar! Mat, prat, skratt och lite allvar. Idag har det fixats med bilen - d v s Hjärtat fixar och jag gör det jag är bäst på - lyser med ficklampan. Strax ska jag bege mig till Friskis och Svettis för ett danspass och undvika det där ryggontet som smyger sig på ibland. Schas på det! 

lördag, januari 14, 2017

En sen lördag

Sovmorgon deluxe. Till klockan tio. Har inte ätit frukost än och dagen är ur led. Så här dags är det lunch. Ju. Nåväl. Kaffet puttrar i bryggarn, ägget kokar och jag har gjort fruktsallad. Hjärtat meckar med någon bil och jag samlar kraft inför bikini-provning. Har dragit fram några sommarkläder och längtar vansinnigt mycket efter sol och värme! Har inte kastat ut granen ännu, väntar jag lite till så har den barrat av sig. Det kommer alltid något i vägen. Eller. Jag har prioriterat träning, häng med kompisar och vara barnvakt före granen. Jag hinner inte med både och. Att-bo-ensam-världens-lov. Jag har ingen att delegera till. Det jag inte gör blir inte gjort av någon annan. Jo, så klart gör kidsen sitt och det de ska. Men ni fattar!
Vi har minusgrader idag och allt slask har frusit till is, bara tanken på att gå ut och gå gör att det värker i lårbenen. Broddar på! 

fredag, januari 13, 2017

Provrumsfobi

Jag skrev ett inlägg i morse och råkade väl trycka på fel knapp. Av det jag skrev syns inte ett spår. Spara eller delete? Hur svårt ska det vara?? Svårt. Uppenbarligen. Kanske för att jag satt på en buss och skakade fram genom Sörmland på väg till ett möte. Nu har jag mötat klart och åkt hem igen till fredagsmys och ledig helg. Inga planer alls förutom ett danspass på Friskis på söndag kväll. Oceaner med tid. Kanske gör jag ett frest och köper ny bikini. Om två veckor styrs kosan mot värmen och en ny bikini vore kul. Att prova är däremot inte kul. Särskilt inte när det är blek vintersol, snöglopp och kritvita ben som är kryddan för dagen. Det där får jag nog klura på! 

torsdag, januari 12, 2017

Lugn efter storm

Igår storm, blåst och snö. Jag gick en lång promenad direkt efter jobbet. Behövde avreagera mig lite så det var skönt att gå i ovädret. Matchade sinnesstämningen liksom. Trött blev jag och även på bättre humör vilket passade bra eftersom vi skulle uppvakta Hjärtats ena son som fyllde 22. Att sitta på kalas och morra passar sig ju inte. Nä. Go, glad och snäll var jag hela kvällen! (Som om det var en bedrift .....). 
Idag är en annan dag. Lugnet efter stormen har infunnit sig, blå himmel och sol. Jag suktar efter lunch redan klockan tio, vart är världen på väg?? 

tisdag, januari 10, 2017

Man gör vad man kan!

Igår var en ledig dag. Jag är ju sjukskriven 25% och jobbar måndag-torsdag så oftast är jag ledig på fredagar. Men inte den här veckan, då har jag vänt på steken och var alltså hemma igår. Dagen ägnades åt vila och hårvård. Eller. Mammafix. Lilla Systern och jag åkte till Västerås och "hennes salong" där jag klipptes, fick slingor och ögonbrynen plockade. Vid den sista aktiviteten nös jag oavbrutet. Jag har visst mina nys-nerver i ögonbrynen! Efter lunch på Ikea, fikabulle inkluderad åkte vi hemåt och kvällsmaten bjöd Största Systern på. Trimmade kids som tar hand om sin ömma moder! Jag tackar och bockar och tar emot.
Idag är det jobb igen, en grå och slaskig tisdag. Ikväll kommer en väninna på middag. En middag jag fixade igår, grönsakspaj. Vafalls??? Dag tio det här året, det är fortfarande ordning och reda i radhuset och ett visst mått av planering kan skönjas. Den karamellen suger jag på idag! 


Före och efter. Hon kan hon, Lilla Systern! Glad och nöjd är jag!

fredag, januari 06, 2017

Igår var ingen vanlig dag!

Igår var det en "det-kom-bloggvänner-och-hälsadepå-dag"! Spader Madame och I will not stay calm and you can fuck off kom till radhuset och det var roligt, mysigt och trevligt! 
Med det vill jag också säga att jag tycker att bloggandet är kul, intressant, spännande och givande. Jag har till exempel hittat Ezter igen. Vi sågs på somrarna vid Smultronstället när mina barn var små och jag var gift med deras far! Jag har hittat en annan gammal kompis som inte bloggar längre men vi har kontakt ändå. Det är häftigt!
Bästa Mamman är ju så nervös för "hela internettet" men även hon tycker att det roligt med kontakten jag fått. Och så får man ju så mycket pepp, heja-rop och uppmuntran de där dagarna när det tjorvar och gnisslar lite.
Det har hänt att jag tänkt sluta blogga och inte skrivit så många inlägg men jag har hållt på så länge så det känns konstigt att inte göra det. Ibland läser jag tillbaka och tänker att vi kommit så himla långt, varit med om både ups and downs, ja, det är ju som en dagbok! Jag tror jag hänger i ett tag till.
Idag är jag barnvakt till Lilla N. Just nu sover han middag och det känns minsann som även jag behöver det. Lär i alla fall somna när går hem i eftermiddag! Ikväll har jag bokat ett danspass på Friskis och Svettis. Tjo och hej så får vi se hur det går! Träningen rullar i alla fall på! 

Kreativ fredag!

En röd dag, ledig dag! Skönt. Jag var ändå uppe tidigt, samtidigt med Lilla Systern och hjälpte henne fylla på spolarvätska och fixa med bilen som var lite trögstartad. Ja. Jag kanske curlar lite men jag får väl skylla på att det var -20 grader när vi gick ut. Jag hann även med att bryta sönder en grej på min baklucka som var frusen och när jag tog i (tydligen för mycket) sa det "krack" och jag stod där med handtaget i handen. Så piffigt. Not. Nåväl. Det går väl att ordna på något vis. Superlim? Silvertejp?Jag funderar nog ut något ..... När jag ändå var ute och påpälsad passade jag på att gå en promenad och lyssnade på en podd, Wistam och Wahlgren. Har kommit på att jag går så bra när jag lyssnar på dem, väljer olika långa avsnitt beroende på humör och så går jag tills det är slut. Har också kommit på att jag inte har en aning om vad det handlar om när jag kommer hem och har lyssnat klart så det är verkligen en podd för här och nu. Passar mig utmärkt.
En handbollsmatch på eftermiddagen och en middag till kvällen med Bästa Väninnan med fästman står på dagens agenda. Först ska jag mota en dovt, molande huvudvärk. Missade senaste tiden med Bertil sjukgymnast på grund av orsaker och det straffar sig tydligen. Bra på ett sätt, då vet jag att det han gör hjälper! Så. Bertil får allt hamna överst på prio-listan från och med nu!

torsdag, januari 05, 2017

Sconesfest och snögubbar

Gårdagskvällen sitter som bomull kring hjärtat. Bästa Väninnan med fästman, Hjärtat, Lilla Systern och jag hade sconesfest hemma i radhuset. Varma scones med god ost och fikonmarmelad. Te eller kaffe därtill, tända ljus, samtal, skratt och lite allvar blandat huller om buller. Jag älskar det!
Idag är det kallt, -12. Lilla Systern, som pendlar, har extra jacka, tjocka vantar och täckbyxor med i bilen ifall hon får stopp på vägen. Reflexväst. Funderar på om det ÄR min unge? Jag är inte den mest ordningsamma loppan i sanden .... men visst borde man göra som hon. Får man stopp i den här kylan känns det krispigt med strumpbyxor!
Innan sconesfesten skottade jag delar av vår parkering. "Snömannen" som sköter om vårt område hade börjat, fick en akututryckning på annat håll och glömde sen bort att komma tillbaka och när andra grannen i rad plingade på min dörr för att klaga orkade jag inte med mer utan klädde på mig och gick ut och skottade själv. Hur svårt ska det vara? "Snömännen" hade varit igång sedan 0200 tisdags natt så att de missade en fläck tyckte jag var förlåtligt. Om någon av de klagande hjälpte till? O no! De har "minsann betalat för snöskottning genom samfällighetsavgiften så det tänkte "#€%& i mig inte lyfta ett finger".
Så där stod två lätt överviktiga medelålders karlar och glodde när jag for runt som en snöslunga och andra grannar kom ut för att hjälpa till. 30 minuter senare var det klart, jag hade fått ett skapligt träningspass och önskade de två karlarna en trevlig kväll, "varsågod och parkera",  innan jag gick in till mig och stängde dörren med en smäll. Varför jag just skulle smälla i dörren funderade jag en stund över ungefär som "att där fick de"?! Sen funderade jag över "vad är det för fel på folk"? Vart har "hjälpas åt" tagit vägen?
Idag tänker jag på att det är röd dag i morgon, att jag ska simma i nya badhuset i kväll och att det verkar som jag börjar få träningsrutiner. Bra början på det här året! Nu mot jobbet!

onsdag, januari 04, 2017

Men se det snöar!

Snö. Finally! Har tagit fram skidorna i fall att och snart är det dags! Ser mig hasa susa fram i välpreparerade spår med solsken i blick. Med viss rädsla att ramla och slå i svanskotan igen. Jag har nämligen blivit lite rädd om den sen sist det begav sig för tre år sedan eftersom jag då och då fortfarande känner av den. Jag får helt enkelt hålla mig på benen.
Eftersom det har snöat hela natten och ska fortsätta en bit in på morgonen så har inte snöskottaren kommit igång ännu. Dumt att göra saker två gånger och det blir till att pulsa sig till bilen alldeles om en liten strax. Än så är det vinter!

tisdag, januari 03, 2017

Stolt som en tupp

Jag är alltid stolt över mina kids. Idag fick jag anledning att känna lite extra för sonen. Jag var i kontakt med handläggaren på Arbetsförmedlingen för en sista blankett-inlämning då utvecklingsanställningen är slut och sonen nu är anställd på byggfirman av egen kraft. (Han var iväg på ett lyfta-tungt-som-17-jobb och kunde inte komma ifrån själv, den ömma moderna agerade därför blankettbärare).
Handläggaren är en mycket trevlig ung dam som skött sitt uppdrag med bravur och både sonen och jag är väldigt nöjda. Hon påtalade att det varit roligt att följa honom sedan februari 2015 och se hur han kämpat på och så bra det löst sig bara han hittade rätt plats och en makalös handledare.
"Du måste vara stolt" sa hon.
Så klart jag är!
Sedan bad hon mig att än en gång hälsa och tacka honom för julblomman han hade med sig vid sitt sista besök strax före jul och ja, då värmde det i mamma-hjärtat och jag nästan svämmade över. Jag var ovetandes och alldeles oskyldig till det.
Ibland blir jag bara särskilt glad! Idag var en sådan dag!