fredag, februari 07, 2020

Som gumman i lådan

Det ekar tomt här inne. Energin har lagts på annat. Till exempel fler psykolog-besök, sjukgymnasten, massage, sy-junta, simmat, börjat sjunga i kören igen och skrivit in mig på ett gym.
Hej och hå.
Har även bokat en långweekend till Stora Systern i Glasgow och så Köpenhamn med Hjärtat över påsken.
Hej och hå.
Går också i sömn-skola via nätet. 
Hej och hå.
Kanske livsandarna glimmar till lite?
Kanske har anti-deppmedicinen kickat in och gör att orken sakta finns igen? 
Saker och ting börjar falla på plats och ta form igen. Somligt en annan form.
För visst är det så att efter en depression, utmattning eller vad det än är, så behövs en justering, liten eller stor, för att det ska fungera igen.
Nu tror jag inte att jag är i stadie ”efter en depression”, jag är fortfarande där men det har åtminstone börjat ljusna igen.

Jobbmässigt då? Fortfarande rörigt men saker och ting har den här veckan börjat ta form även här. En annan mot förut. En liiiiiten skillnad gjorde att den här fredagen var den första på länge då jag gick hem med en skönare känsla i kroppen.
Vilar i det över helgen.

Och nu är det fredag. Jag har fixat ännu en vecka och klappar mig på axeln. Because I’m worth it!


torsdag, januari 30, 2020

Strutsmetoden

Jobbat och varit på massage. Fick pannkakor när jag kom hem som jag åt FAST jag vet att jag kommer att få ont i magen. Är bara så barnsligt förtjust i pannkakor så då och då får det vara värt det.
I flera dagar har jag flugit under radarn med ett samtal jag behöver ringa inför deklarationen eftersom jag sålde radhuset förra året. Varför har man ingen som fixar sånt åt en? Tycker det är jobbigt när jag inte riktigt förstår saker. Och det är ju därför jag måste ringa och ingen kan ju allt med en gång. Särskilt inte husförsäljningar. Väl????
Så dumt. Det tar bara energi att gå och dra på det. 
”Ring på en gång”. 
DET är en av mina läxor. 



Eftersom solen lyser med sin frånvaro har jag letat reda på de här raringarna bland alla bilder. Sol. Värme. Ljus. Som jag längtar!

onsdag, januari 29, 2020

När man gör något man inte brukar

Dagarna går. Onsdagsmacka på jobbet idag, då vet man att halva veckan är avklarad. 
Igår var jag på salong och fixade fransar och ögonbryn för första gången i mitt snart 58-åriga liv. Fransarna ”böjdes” och färgades, brynen plockades och färgades. Nu ska fransarna vara utan vatten och mascara i två dagar, sen är allt som vanligt. Att någon skulle pilla vid ögonen oroade jag mig för innan men det gick bra. Nös bara 1000 gånger när hon plockade ögonbrynen, vid näsroten, där sitter min nysnerv. Hela behandlingen tog ca en timma och det var skönt att bli lite ompysslad.

Idag har jag träffat terapeuten igen. Jag är fortfarande inte helt klok på honom men ny tid bokades. Ett samtal kvar. Läxa. Jag fick en läxa att öva på. Tror att den kommer att vara svår men what the heck?? Bring it on. Suck.

I morgon ska jag på massage. Det ser jag verkligen fram emot då jag är väldigt spänd och orolig i kroppen.

Med detta kan jag ju konstatera att jag tar hand om mig. Gör saker bara för mig själv. Också en läxa: Ta hand om mig.

söndag, januari 26, 2020

Kul tur. Kulturhelg eller när man hittar på nåt

I fredags simmade jag. Simkompisen är fortfarande i Mexico så jag fick stålsätta mig när klockan ringde 05.20. 
”Bara gå”. Och det gjorde jag. 
Till frukosten kom Hjärtat till fiket och gjorde mig sällskap och sen var det jobb för hela slanten.
Igår hämtade vi Lilla N och åkte till biblioteket för att gå på teater. En halvtimmes föreställning, mim-teater ackompanjerad med klassisk musik. Det var fullsatt och Lilla N hängde med men så särskilt begeistrad var han inte. Efteråt, när jag frågade vad han tyckte om teatern, gjorde han tummen ner! Unge! Jag tror att det hade med en utställning om Plupp att göra. Han hann leka lite där innan föreställningen och tyckte det var superkul. Han hann leka där efteråt också och det passade nog honom bättre, att hoppa runt, klättra och leka blandar lämmlar, vargar, björnen och åka flotten. Obligatoriskt fika, med pannkakor hann vi med också. Allt var på biblioteket och jag är lite nykär i vår bibbla. Hjärtat och jag satt med varsin kopp kaffe och bläddrade i dagens tidning, Lilla N lekte i fikets lekhörna med andra kids och jag fick sån igenkänningsfeeling från när mina kids var små. Vi gick och tittade på forsen vid åns dammluckor innan hemfärd och det var en skön lördag. Älskar att hänga med Lilla N!
Idag är en skavig dag. Har läst lusen av Hjärtat av oklar anledning strax efter frukost och tycker att allt är fel, konstigt och ledsamt. Ups and downs. Det började bra, har för en gångs skull sovit bra, kände mig utvilad, minns knappt när det hände senast, men sen spårade jag. Vet inte ens vad jag vill med resten dagen och tror att det har att göra med att jag ska jobba imorgon. Därför är det är bråttom att hinna med en massa saker och jag kan inte välja vad och så blir det kaos och inget gjort istället. Att vila i något är sannerligen inte min grej och jag blir snart galen på riktigt av den här känslocentrifugen jag befinner mig i. Jag kan ligga och läsa i timmar en oskavig dag. Idag svävar jag mest runt överallt. Hej och hå. Och då är det väl en sån dag. Uppenbarligen.





Från promenaden runt ån innan vi åkte hem i lördags. Lugnt och stilla. Men i forsen dånade vattnet, mycket vatten passerar där!

torsdag, januari 23, 2020

Snart slut på veckan

Hej och hå. Det kärvar. Sannerligen. Men jag försöker hitta guldstunder och det gör jag. Som till exempel att alla goda ting är tre, så även torsdag

  1. Har pratat med Stora Systern från Glasgow. Allt är bra och idag sken solen där.
  2. På kvällskvisten ringde Största Systern och kvittrade glatt. Det går finfint på nya jobbet som klasslärare i en fjärdeklassare och jag är glad för hennes skull
  3. Jag har köpt biljetter till en konsert med ett brassband 1 mars. Här är vi ute i god tid och det är kul att ha lite roligheter att se fram emot.
Ja. Det var den torsdagen. 



Vindens sus i tallens kronor. Ljuv musik!


onsdag, januari 22, 2020

Sol. Hurra.

Huvudet är bättre idag men det sitter på en trött kropp. Efter vissa migränanfall känns det som om jag sprungit ett maraton. Nu har jag i och för sig aldrig avverkat en maraton  men känslan. Jag tror att det skulle kännas precis så här. Urlakad. 
Jobbat. Såg äntligen ett visst ljus i mörkret. Kan ha att göra med att solen skiner och att jag ser den blå himlen från min plats. På nya kontoret har vi inte alls samma fina utsikt som från förra stället, nio trappor upp. Å andra sidan har vi nya, fräscha lokaler. Man kan inte få allt. Men sol kunde vi få idag. Den är SÅ efterlängtad!



Utsikt från mitt kontor. Det finns en dörr i den översta baracken. Jag hoppas att den är bommad från insidan ....

Efter jobbet åkte jag till biblioteket igen. Av bokhögen jag lånade förrförra veckan har jag läst ut tre. In med dem och så lånade jag en ny, Marianne Cedervalls ”Sorgeängel”. Den sjätte i serien om Miriam och Hervor. Många lyssnar på de böckerna för dialekternas skull men jag är kass på att lyssna på ljudböcker. Somnar, tappar bort mig och kommer inte ihåg vad jag hört. 
Bibblan verkar vara min nya grej. Lugnt, skönt och tja, bara skönt att vara där.  När jag satt där tänkte jag på alla människor som skrivit alla de där böckerna som finns där. Hur alla böcker först är en idé, manus, läsning, redigering, omslag, tryck, marknadsföring och ”vips” kan vi låna en bok. Då kändes det lite högtidligt, som att jag kunde höra alla författarsuckar, ilskna grymt när det inte går bra, förtjust fnitter med känslan av att orden flyter fram, när drömmar slår in och hårt arbete blir verklighet i form av en bok. Lite filosofiskt tänk där en stund på bibblan. 
Att bli glad över att det finns, det skrivna ordet och att jag har tillgång till det. Det är inte alla förunnat. Att glädjas över biblioteket. Bara en sån sak. Det gjorde min onsdag. 


tisdag, januari 21, 2020

Skruttig tisdag

Jobbade halva dagen. Den andra halvan motade jag migrän i tysta, mörka sovrummet. En skruttig tisdag helt enkelt. I morgon är en annan dag. 

måndag, januari 20, 2020

När man träffar björnen Baloo

Idag var jag hos min nya terapeut. Jag är något skeptisk men ger honom naturligtvis en chans. En mycket lågmäld, väldigt lång, äldre man som älskar metaforer. Passar ju finfint för mig som tänker i raka banor och fattar bäst när man säger vad man menar utan omskrivningar. Men man kan ju alltid googla efteråt. 
I alla fall. Det blev en timmes gråt-hulkande-snyft inledande samtal och flera gånger sa han att han ”ska lära mig allt han kan” om hur man mår bra och jag kommer bara behöva tre samtal sen är jag klar. Tre timmar. 
Men se där! Kan man få tre samtal på en dag så är det över sen? I mitt stilla sinne tänker jag att det var ju synd att han inte dykt upp tidigare i mitt liv då så hade jag sluppit alla dessa år av inte-må-bra-tider.
Han ställde en massa frågor om vad det betyder att vara ledsen, arg, ständigt på väg och så vidare. Jag svarade fel på alla. 0 rätt alltså. Kanske därför jag är där???
Han sa också att jag är en person som inte tycker om att titta på tv med en godispåse inom räckhåll. What? En av mina bästa grenar. 
Jag fick en fråga avslutningsvis som jag kunde svara på, vad jag helst av allt ville göra resten av dagen.
”Packa en ryggsäck med kaffe och mackor, ge mig ut på någon vandringsled alldeles för mig själv många timmar”. 
Vad jag kommer att göra:
”Torka tårarna, åka till jobbet och göra det jag ska, åka hem klockan fem, äta en macka och sen somna ståendes i ett hörn om jag inte lägger mig ned”.
Frågor på det?

Som sagt. Jag är skeptisk men ger det en chans. 



Ställe jag väldigt gärna skulle vilja vara på: en alptopp till exempel. Med vidunderlig utsikt och alldeles tyst, förutom vinden. Går att stå ut med. 


söndag, januari 19, 2020

Fiske, sol och semmelslut

Gårdagen tillbringade jag med Store Bror vid en fiskesjö långt ute i skogen. Det var som balsam för själen. Tystnaden. Den helande tystnaden. Han hade gjort mackor och jag stod för kaffet, smakar alltid finfint utomhus. Vi fick ingen fisk, inte ett liv märktes där i sjön men vi nöjda ändå. Han fiskade, jag samlade skräp. Vi tog oss två vändor runt sjön och det var lika fint från vilket håll som helst.
Vi for hem lagom tills solen gick ned och på kvällen var vi på examenskalas. Min systerdotter har pluggat till förskolelärare och firades med ett överraskningskalas hos min mamma. Vi hippade och hurrade, åt god mat och det var en trevlig kväll.
Idag har varit en lugn dag. Promenerade runt ån och slank in på stadsmuseumet. Vi träffade på kompisar och gjorde sällskap runt på en utställning innan vi gick vidare i solskenet. Hade bespetsat mig på en semla sen på favoritfiket men de var tvärslut. Men vad är väl en semla??? 
Resten av dagen blev det soffläge. Rast, vila. 


Gråväder.



Solväder,


Examenstårta



En del av vår stad i solsken

onsdag, januari 15, 2020

I morse vaknade jag tidigt av att vinden ven runt knuten. Det tog i rejält och när jag skulle släppa ut katten fick jag hålla hårt i dörren. Jag tycker att det blåser jämt denna s k vinter.

Har fått tid på företagshälsovården på måndag, en beteendevetare. Den femtielfte i ordningen. Vet inte vad det ska ge egentligen men det beror väl mest på att det är svårt att föreställa sig något annat än det man är i när måendet inte är på topp. Andras förväntningar kanske, nybliven sambo, nytt hus, bra jobb. Varför är jag inte glad? Fast jag är glad. Jag går inte runt och är o-glad, det är en annan känsla som är så svår att förklara. Jag tror egentligen att bara den som känt det själv kan föreställa sig det, denna obegripliga trötthet. Skavet i hjärnan, att allt går rakt in i huvudet utan filter. Den där när jag måste lägga mig ned NU, för det GÅR INTE att stå upp. 
Ja. Om detta ska jag alltså berätta igen för en ny person på måndag och i och med det har jag än en gång gjort vad som förväntas av mig: sökt hjälp.
En rund boll som hela tiden ska igenom ett fyrkantigt hål och ingen begriper varför det inte går?! Varför kan jag inte bara BLI fyrkantig så är allt ur världen och jag kommer att må jättebra? Och pigg?
Jag är pigg emellanåt. Som en liten spirande låga kan jag känna ibland och jag är så rädd om den känslan. Som ett ljus i vinden, rätt som det är slocknar det. Trötthetssyndrom. Det är så det kallas fast enligt många finns det inte. Fast VI finns, vi som har det. 
Ledvärken består även denna blåsiga onsdag och klädseln är som vanligt blå med inslag av rött. Mjuka kläder. Bäst.

Bra ändå: 
  • pratat med Stora Systern från Glasgow, vi är bara ett samtal bort
  • fina kollegor som får mig att skratta och känna tillhörighet
  • nya reflexer som gör att jag syns ordentligt på kvällspromenaden
  • att Hjärtat kan gå med mig på kortare promenader igen
  • att Store Bror bjudit med mig på en fisketur på lördag. Han fixar ved så jag kan hålla mig varm vid brasan!



Blått. Med lite rött. Gillar tydligen mönstrat. Lika allvarsam idag men jag HAR skrattat idag, det har jag.