tisdag, januari 15, 2019

När adrenalinet kickar in

Denna morgon började som en mormorsmorgon. Lilla N och jag kamperade från arla stund då Största Systern begav sig till Stockholm för sista manglingen på restauranglärarlinjen. På fredag är hon klar. Hurra!
Efter dagislämningen hettade det till då sonens handledare, sambo och Hjärtat ungefär samtidigt aviserade att ”ingen son på jobbet idag”. Nähä. Handledaren levererade grejer till Hjärtats arbete så det var så han fick veta det. 
Nähä. Jaha. Vad skulle JAG göra då????
Åratal av problemlösning kickade igång automatiskt och tio minuter senare stod jag vid sonens säng, lirkade, pratade, föreslog strategier och en anings motvilligt fast villigt hängde han med svängarna. Ett samtal senare kom handledaren och hämtade sonen och iväg på jobb åkte de. Sambon kunde återgå till studierna, Hjärtat informerades och märkte det på riktigt då mer grejer skulle levereras till hans jobb. Och jag. Jag grät en skvätt på väg till jobbet, torkade tårarna, var ändå glad över att han kom iväg och överbryggade en svårighet och tja. Jag funkar visst bäst under press. Dirigerar och tänker ut automatiskt.
Sen gick jag och lunchgympade med onda armen men låtsades inte om den. Jo, jag har jobbat också. Ätit pannkakor. När saker och ting tjorvar blir jag alltid sugen på pannkakor. Med äppelmos. Nu är jag trött. 

måndag, januari 14, 2019

Trött 2.0

Måndag. Dödstrött. Ont i armen efter halkningen igår och gick ned till akuten för att kolla den. Jobbar ju i huset så ”slank förbi” på uppmaning av kollegor. Inget brutet, bara öm vilket var en bra nyhet.
Vaknade före fem i morse då det var dags för sonen att börja jobba igen efter lång sjukskrivning. Det skulle ju egentligen hänt förra veckan men så fick han magsjuka och så mådde han sämre efter det och .... ja. Jag oroar mig. Det drar bara igång men jag jobbar på det. Så. Därför vaknade jag okristligt tidigt (04:40) och kunde inte somna om. Hade lovat att skjutsa honom till jobbet, halv sju var hämtning beställd. Trodde jag skulle svimma när han ringde 06:15 och hann tänka en miljon tankar om hur det ska bli med allting och så vidare i raketfart men han meddelade att jag inte behövde skjutsa för hans handledare skulle komma istället. Så jag behöver träna på att det inte alltid är katastrof när han ringer utan ta det lugnt. Och det fattar ju vem som helst att man hellre åker med en jobbarkompis till jobbet än sin mamma vid pass nästan 23 år. Nu har han inget emot att vara med sin mamma men i vissa lägen så!
Jag åkte och hälsade på honom efter jobbet istället och fixade det sista med försäkringskassan. Hans ett och ett halvt år långa sjukskrivningsperiod är nu över och vi håller alla tummar och tår att han ska få må bra nu. Så klart blir jag lite yrslig för att han går från 0 till 100% på en gång men en dag i taget. Nåväl. Morgonens anspänning gör den här donnan trött. Over and out. 

söndag, januari 13, 2019

Som tunn is

När det känts bra ett par dagar så blir jag alltid lite orolig i kroppen. Som att det inte får vara för bra liksom. Mycket dumt. Ska ju inte oroa mig i onödan men efter många år på helspänn så funkar jag så. Så jag gick och simmade och det var skönt. På väg hem halkade jag på en isfläck och blev jättearg. På vad? Inte en aning. På isen, för att det är vinter, för att det inte är sandat nästan någonstans eller något annat. Jag vet inte. Har i alla fall våldsamt ont i högerarmen som jag tog emot mig med. Jag längtar till sommaren!

lördag, januari 12, 2019

När julen dansas ut

I morse ringde klockan 07.30 och 09.30 var jag på ett cirkelträningspass på gymet. Häpp. Inte lika svårt och kämpigt som förra lördagen men jobbigt. Ja.
På eftermiddagen hämtade jag och Hjärtat Lilla N och åkte på julgransplundring på mitt jobb. Lilla Systern med sambo anslöt och det var en mycket trevlig lördagseftermiddag. Dans kring granen, fiskdamm, lotter, fika, chokladhjul och så tomten förstås. Nöjda och belåtna lämnade vi tillbaka Lilla N och efter en god middag, ett glas rött och en handbollsmatch på tv (handbolls-VM) senare känns det som det kommer bli en tidig kväll. Tant är trött. Trött och nöjd efter en finfin dag. Gillar’t!

torsdag, januari 10, 2019

Nar en dag går fort

Denna dag försvann i en rasande takt. Vaknade 04:03 med migränkänning och eftersom jag alltid sover med migränmedicin inom räckhåll kunde jag preppa mig snabbt och somnade om. Vaknade av klockan 06:00 och sen var det igång. Frukost, åka bil till jobbet, hoppa på bussen till Nyköping, vara med på möten, äta lunch med kollega, mera möten, hoppa på bussen hem igen, gå igenom och skriva rent protokoll på bussresan, förbereda ett möte i morgon, hoppa av bussen och åka bilen hem. Laga mat och landa i soffan.
Vaknade av att Hjärtat kliver in. Med nyckel. Jor’åsåatte ..... det här förhållandet har tagit ett nytt steg. Hjärtat är med nyckel till radhuset. Efter fem år tyckte jag att det var dags. Somliga skyndar långsamt.

onsdag, januari 09, 2019

En bunt biljetter

Lilla Systern kom hem från Ikea i går kväll med ett platt paket: en liten tv-bänk till ett av mina gästrum. Låter som jag har hotell-verksamhet och det skulle jag väl kunna ha, tre tomma sovrum ståtar radhuset med för närvarande. Ett använder jag ju till att hänga tvätt och stryka i. När jag tänker efter.
Nattsömnen är fortsatt sisådär och det tär på humör och knoppen. För att muntra upp mig och andra hasade jag mig därför iväg till vår fritidsförening efter jobbet idag och köpte biljetter till tre roligheter: en julgransplundring, en revy och biobiljetter till bästa pris. På julgransplundringen ska självklart Lilla N följa med och jag kan nu sällas till skaran av kollegor som går dit med sina barnbarn. För till helgen är väl julen slut???? 

tisdag, januari 08, 2019

När man nästan blir galen

Dagen idag har varit en strulig dag. Missade lunchträningen på grund av driftstörning och jag höll ihop informationsflödet. Inte läge att gå till gymet då. Sen följde en miljard möten och avstämningar av diverse ting innan jag kunde gå hem. Det snöregnar och vid ett övergångsställe blev jag översköljd av moddslask av en bil som körde alldeles för fort och inte stannade men hellre blöt än död. Så fort körde han. För jag förutsätter helt hejdlöst att det var en han. Se där ja! 
Hemma upptäckte jag att värmen i radhuset inte fungerar som den ska. Jag må lida av värmevallningar men det finns ju en nedre gräns för inomhustemperatur även för mig och resten av kvällen lär gå åt att råda bot på värmeproblemet.
Jag kan heller inte svara på kommentarer i min blogg via telefonen och fattar inte varför. Har synkat lösen och e-postkonto till förbannelse men nä. Driftstörning även här vill jag påstå. 
Men Lilla Systern är på hemväg från Ikea med paket till mig, hurra! Och jag orkar nog vara vaken till si så där nio-rycket. Hoppas jag!

måndag, januari 07, 2019

Veckan har startat

Jobbat, simmat, ätit gröt och äggmacka. Dagen är klar. Får man gå och lägga sig före 19:00? Den här tanten är väldigt, väldigt trött. 
Hela dagen har jag jobbat stenhårt på att ta det lugnt, andas, göra en sak i taget bland miljoners, inte bli upprörd, bara vara laid back och sköta mitt.
Oroar mig för sonen som skulle börja jobba idag efter lång sjukskrivning men som vaknade av magsjuka mitt i natten. Sånt rår man ju inte för men mina gamla takter sitter och jag börjar oroa mig. Direkt. Utmattande.
Bestämmer att man får lägga sig hur tidigt man vill så .... over and out. 

söndag, januari 06, 2019

Lat söndag

En lugn och skön söndag. Långfrukost och sen hamnade vi vid Största Systerns köksbord och ett 1500-bitars pussel. Hjärtat och dottern pusslade, jag korrekturläste hennes examensarbete och sen gick vi hem och åt god soppa. Stora Systern skjutsades till tåget och jag sov middag en timma. Kanske inte helt optimalt att sova middag halv sju på kvällen men trött är jag. En begynnande träningsvärk har börjat smyga sig på och jag har packat baddräkten tills i morgon. Simma efter jobbet är planen för att mota det värsta. Den första långveckan på länge står för dörren och jag peppar mig. Bring it on!

lördag, januari 05, 2019

Solsken

Kanhända att januarisol efter januarigrått är väldigt vackert? I alla fall skiner solen idag och det tycker jag är skönt.
Klev upp tidigt för jag hade anmält mig till ett cirkelpass på gymet 9:30, stålsatte mig och iväg kom jag.
Passet var tufft, för tufft för tant egentligen, kändes mer som militärträning men jag kan vara en tjurskalle ibland och uppbådade all kraft som finns i den 56-åriga kroppen och genomförde det. Hänga i armarna och dra upp benen raka 90 grader, hur svårt kan det vara? Apsvårt. Klarade att hänga i 15 sekunder och dra upp knäna lite försiktigt. Sen tappade jag greppet och landade med en smäll. Nåja. Gjort är gjort.
Nu ska jag umgås med Bästa Väninnan och äta en bulle. Livet kräfva balans. Nytta och nöje. Och över alltihop skiner solen!