Övning ger färdighet

Under hösten har jag haft kraft, mod och anledning att fundera över hur jag bäst försvarar mig/undviker energitjyvar. De finns av alla de slag och påverkar mig på olika sätt. En av de mest drastiska åtgärderna jag tog till var att anlita en jurist. Nu gjorde jag ju inte det för att grannen snor tvättiden, att andra grannen alltid kastar soporna i fel tunna o s v. Nej, det var lite mer komplicerat än så och hade inte med någon granne alls att göra. En närstående, skulle man kunna säga. Som inte heller förstår hyfs, sans och vett. Men som ändrade sig ganska snabbt på hyfs-punkten så att det nu är lugn och ro på den fronten. Peace, liksom. Tack, juristen!
Jag har också övat på att säga "nej", "jag återkommer när jag tänkt på saken" och "jag hör vad du säger men håller inte med dig."
"Va?" ropar nu någon,
"Sånt är ju plättlätt ju!"
Grattis i sådana fall. För mesproppar som mig är det stora kliv att ta. Att våga ta plats. Att våga lita på magkänslan. Att våga tro att jag är någon.
Därför, kära vänner, är jag stolt över mig själv i detta nu när jag kan berätta att jag har pratat med en "A-kassechef" med anledning av samtalet med Den Otrevliga Handläggaren. Och fått rätt. Att jag inte alls är ute i ogjort väder. Att jag gjort precis som jag ska och dessutom fått en ursäkt. Och en ny handläggare. Ögonaböj. Som hjälpte mig bumsbas så att jag redan har alla blanketter jag behöver ha i min mail-låda. Utan sura kommentarer.
"Sug på den" har jag lust att säga till D.O.H. Men jag är ju inte långsint. Inte långsint alls. Saken är härmed utagerad.
Dagen skall ägnas åt att fylla i blanketter. Och se till att andra fyller i det dom ska för min räkning.
Sedan ska jag undvika att läsa i media om de nya sjukförsäkringsreglerna, för tusan, blir ju orolig ju. Vilket inte är bra. Inte bra alls. Men, allt ordnar sig säkert så småningom. Så måste det bli!

Morra möter Mara

Idag var jag på Arbetsförmedlingen. Jag ska skrivas in i Introduktionsprogrammet eftersom jag åker ur sjukförsäkringssystemet 1 januari. Min FK-handläggare var med, hon lämnar nu över mig till AF.s handläggare som i sin tur lämnar över mig till en coach. Det har jag ju skrivit om förut, att jag avtackar mig Svindlar-Sture och Kvacksalve-Berit, annars har jag väl inga invändningar. (som OM de skulle hjälpa). Jag behöver nu intyg från arbetsgivaren och FK att jag faktiskt varit sjuk och inte är helt återställd ännu. Det ska skickas till A-kassan. Där jag har en annan handläggare. Som har en annan åsikt. Eller som helt enkelt inte har fattat vad vanligt hyfs och vett är. Som tycker att jag skulle ha hört av mig för flera veckor sedan eftersom de har såååååååååååååån lång handläggningstid, mycket är oklart FÖR DEM (???!!!) och jag kan inte bara ri..... och krä...... och vet jag hur mycket de har att göra???? Och pengar??? Jag får väl vänta som alla andra, 10-16 veckor. Minst.
Jo tjena!
Jag kan ju inte ringa till någon innan jag vet ATT jag behöver ringa just dit. Jag kan ju inte be om intyg innan jag vet att jag faktiskt behöver dem. Tycker jag.
Så, jag tycker att det finns ett ledigt jobb på A-kassan. Jag tycker att jag skulle kunna ha det jobbet, för jag är så infernaliskt trevlig i ALLA lägen och väldigt service-minded. Bäst helt enkelt. Jag tycker att A-kassekvinnan borde ta lång semester. På ett varmt ställe.
Kanske borde jag inte sagt detta till henne. Men hennes sätt var bara droppen. Nu har jag en telefontid med A-kassechefen i eftermiddag. DET blir intressant och givande för mig. Hoppas jag!

Trevlig resa!

Den minnesgode läsaren kanske påminner sig om hur det gick till när jag fick veta att Stora Systern skulle åka till Thailand. Nu är vi framme vid "The Day" och idag haver det vinkats "hejdå" till henne och kompisarna. I detta nu sitter de på planet och ja, är på väg!
Det har packats och stuvats om, det har provats väskor och skor. Det har svurits över väsklås och väsknycklar som fått fötter och vandrat iväg, ingen vet vart, men allt har ordnat sig till slut "and off they go."
Mamman klarade inte av att följa med till Arlanda, det fick bli "vinkelivink" vid radhuset sedan tog Älskade Sambon över, stuvade in ungdomarna och alla väskor i stora bilen och ja, bara åkte liksom. Jag ägnade mig sedan åt att inhandla nytt lucianattlinne till Lilla Syster eftersom lådan med de 118 lussedräkterna vi faktiskt redan har är försvunnen. Också. Som lådan med ljusstakarna. Men nu är hon utrustad med NYA grejer, vilket hon också kommenterade.
"Känns lite kul med ett nytt, eget lusselinne" tyckte hon.
Då ringde Stora Syster från Arlanda och meddelade att
"nu, nu går vi ombord........"
Jajajajajajaja..... allt kommer att gå bra...! Vad långt det är till Thailand då..... Visst räcker internet ända dit?

Klappat och klart

Igår var det ju som sagt kalas. Ett himla trevligt kalas blev det och vi vet nu att 32 personer får plats i radhuset. Trångt? Javisst. Men det står man ut med!
Två timmar innan gästerna skulle komma, föreslog Älskade Sambon att han skulle sätta upp julbelysningen utomhus.
"Nu???????????????" undrade jag och fann köksbordet, där jag precis skulle duka fram, belamrat med sladdar, lampor och kontakter.
"Jisses" tänkte jag och kände hur blodtrycket steg. Hastigt.
Men han jobbade på bra älsklingen och med en kvart till godo var alla ljus på plats i trädgården och köksbordet blev ledigt för dukning........
Idag tar vi det lilla lugna och ser fram emot Lilla Systers dansuppvisning ikväll. Det är verkligen december!

12.15 såg köksbordet ut så här......

13.58 såg bordet ut så här. Precis i tid till första gästen och
mammans blodtryck blev normalt igen........

Kalas

Idag är det kalasdag i lilla radhuset. Nu ska de firas ordentligt, födelsedagsbarnen! Maten är lagad, dukarna strukna, marschaller ska tändas. Älskade Sambon springer runt med bord och stolar, spikar upp tavlor och flyttar lampor som hänger i vägen. I morgon, i morgon ska jag sova! Länge!

Ännu en födelsedag!

Här träs födelsedagar på rad som pärlor på ett halsband. Idag är det Lilla Systers tur och hon har nu uppnått den aktningsvärda åldern av 12 år! Småbarnsåren är definitivt över. På sätt och vis ganska skönt, allt har ju sin tid. Framför oss har vi nu en lång sträcka med bara tonåringar och ja, jag har en aning om vad komma skall. Men en sak i taget! Idag är det hennes 12-årsdag och man ska ju inte gå händelserna i förväg.
Jag lyckades locka Lilla Syster till skratt i morse. Hon och jag låg kvar i sängen efter födelsedagsmorgonsången och hon åt sin frukost. Paketen var öppnade och hon var nöjd och glad. Vi småpratade lite smått och så frågade hon mig om jag mindes vad jag fick när jag fyllde 12 år. Och ja, jag gör ju det!
"En lp-skiva med Lasse Berghagen" svarade jag och jag tror hon skrattar än!
"Lasse Berghagen???????"
Ja, det var ju liksom andra tider då! Och vaddå? Lasse B är ju poppis än i dag!

En födelsedag

Idag är det mitt i veckan och Stora Systers födelsedag! 18 år fyller hon, det lilla livet. Inte kom hon undan familjens skönsång i arla morgonstund den här gången heller. Förresten, barnen har aviserat att jag får komma och sjunga för dem varje födelsedagsmorgon för resten av livet.
"Självklart" tycker jag och manar dem till att någon gång skulle jag kunna tänka mig att sjunga en födelsedagsmorgonsång i New York. Till exempel.

Mysterier att lösa

I morse började julkalendern. När jag satt där i soffan med ungarna slog det mig att det är första gången sedan 1989 som vi inte har någon adventskalender att öppna. Tiden är förbi när de satt med benen rätt ut från soffan med gosedjur och snuttefiltar i morgonmörkret och med stora ögon följde kalendern och sen den obligatoriska, spännande lucköppningen. Något år slog Spara klorna i mig och jag köpte bara en kalender.
"De kan väl öppna lucka varannan dag" eller
"En öppnar tv-kalendern och en öppnar radiokalendern" tänkte jag och "glömde" att barnen var fyra till antalet.
Experiment som inte gick hem kan jag säga. Man lär sig så länge man lever.
Men allt förändras som sagt. Nu är det ingen som frågar efter adventskalendern, det är bara mamman som frågar sig var i all världen julgardinerna och ljusstakarna blivit av??????
Just den frågan ställdes i helgen till samtliga i hushållet. Ungarna såg chockade ut. Älskade Sambon likaså.
"Ska VI veta var gardinerna finns" undrade de.
"Why not?" kontrade mamman och undrade varför just jag blivit utsedd till gardingeneral, jag som inte har så god koll på något vad det verkar för tillfället.
Hela radhuset vändes det upp och ner på. Inga julgardiner att uppbringa. Jag förstod ju att de var undanstoppade på något "bra" ställe och såg fram emot när de skulle dyka upp.
Skulle jag då säga:
"Javisstja. DÄR la jag dem ju?"
Igår kväll letade Stora Syster efter träningskläder i sin garderob. Längst ner, längst in låg julgardinerna. Hon kom ned med dem till köket som bärandes på en trofé.
"Här var de!"
DET var väl ett himla bra ställe????!!!! (jag kommer INTE ihåg att jag lagt dem där.......)
Nu väntar jag bara på var vi hittar ljusstakarna.....

Vad man inte vet att man vet.....

Det blev en lång bloggpaus då "att-göra-listan" varit lång och energin varit riktad till de stundande födelsedagarna. Två av dem inträffar denna vecka och på lördag ska det hela krönas med Öppet Hus för samtliga "decemberfyllerister" i det här huset. De fyller ju gubevars 80 år. Tillsammans. 81 med katten.
Läser ikapp bloggar och undrar ju så klart vad ni hittat på när jag varit upptagen på annat håll. En hel del må jag säga! Jag är utmanad av Spader Madame att berätta 10 saker om mig själv, jag har fått en Award från Pia med samma utmaning och Annika utmanar mig på 10 saker om mig.
Jag bugar, bockar och tackar för att era tankar gått till mig och här kommer 10 vetande om mig som jag inte tror att ni vet! Eller så vet ni det redan och kan sucka "har hon redan berättat ju"... Hur som helst, här kommer 10 hållpunkter genom mitt liv:

1. Jag är född i Småland. Det sägs ju att smålänningar är "snålänningar" men det stämmer inte på mig. Däremot älskar jag lingonsylt, smålands röda guld.

2. Jag var ENORMT blyg i skolan. Sa aldrig ett pip, har därför fått göra en sisådär 20 olika hörseltester men nej. Hörseln var det inget fel på. Idag är lilla mamman sällan tyst och väldigt oblyg, var väl helt enkelt lite sen och trög i starten.......

3. Jag kommer ihåg vilket telefonnummer mina kompisar hade som jag umgicks med under skoltiden (vi pratar -70-tal nu!) men jag kommer inte ihåg mitt eget mobilnummer idag!

4. När jag gick i högstadiet var jag med och vann skol-DM tre år i rad i volleyboll!

5. Jag började spela gitarr i tredje klass efter att ha genomlidit det första obligatoriska året med blockflöjt, och spelade sen till 1.a året på gymnasiet. Än idag kan jag spela "Cavatina" med förbundna ögon, det är dock det enda stycke jag kommer ihåg utantill.

6. Under gymnasietiden utbildade jag mig till undersköterska. Fast jag ville bli journalist. Egentligen.

7. 1983-1985 studerade jag på en folkhögskola till fritidsledare. Två år med internatliv och allehanda friluftsupplevelser inklusive en studieresa till Gambia där vi bodde i byar på landsbygden. Stort!

7. 1986 var jag på en Beach Boys-konsert i San Fransisco. Utomhus. Det var häftigt!

8. Har räknat ut att jag i runda slängar har bytt ungefär 14500 blöjor under min livstid. Hitills. Nåja, kanske har jag inte bytt dem allihop, men har i allra högsta grad varit inblandad på ett eller annat sätt. (hälften av dessa var tygblöjor men jag ids inte räkna ut hur många jag tvättat, då blir jag så trött....) tilläggas bör då förstås att jag ju har fyra egna barn och sju syskonbarn....

9. Jag gillar skor och det skulle aldrig falla mig in att slänga ett par OM de inte är hur trasiga som helst. Skor går alltid att fixas till och jag har hittat en skomakare som gör underverk av .... praktiskt taget bara en sula. Skobegäret har ärvts av mina tre flickor och ja, vi har många skor och snart, snart kan även Lilla Syster vara med och dela på skoinnehavet. My god!

10. Jag gillar att måla. Fast det vet ni ju redan. Men just den här månaden är lite speciell för jag är med i en utställning med tre tavlor. Det är lite häftig att gå där och titta och se att där hänger något som jag målat, tillsammans med andras verk. För det är jag lite stolt!

Jag utmanar härmed Stort och Smått, Nilla och Polargrevinnan! Lev väl!

Decemberpussel

Ja MEN! Nu regnar det här! Jag som skulle putsa fönster. Eller inte. Okej. Det blir till att lägga decemberpussel istället. Jag kommer inte undan längre.
December kan ju vara en hektiskt månad tycker många. Det är advent, julfester, glögg ska drickas, pepparkakor bakas, julklappar ska handlas och mitt i alltihop skrider Lucia in med ljus i hår..... Så, utöver detta kryddar vi månaden med födelsedagar. Årets födelsedagstätaste månad. 4 st! Come on! Så, fram med stora almanackan, stora pennan och pannan i djupa veck.
Vis av erfarenhet är det bra att planera den här månaden in i minsta detalj. Vi ska ta oss fram till den 22 december då ungarna åker till Andra Änden av landet för att fira jul med sin pappa och släkten där. Sen, någon gång i mellandagarna breder landet "ingenting-planerat-i-almanackan" ut sig. Fast nu är nu, det är fortfarande november och jag börjar med att strunta i att putsa fönstren. Det lär ju bli december ändå.