torsdag, augusti 13, 2020

Idel solsken

Gräset är klippt. Sjukhusserien sedd. Cykel fixad? Nope. Någon pidutt i växleriet har gått av så just nu fungerar 0 växlar. Svårt att cykla då så motsträvigt åkte jag bil i morse. 
Med en dovt dunkande huvudvärk hängandes och stör. 
Har trappat ut min förebyggande medicin mot migrän för att se om den kanske p g a åldern försvunnit. Det har den inte. På’t igen. 

Men ....
det är torsdag idag, solen skiner, jag har god matlåda och bilen gick bra. Ikväll ska jag bada igen. Gott att göra.

onsdag, augusti 12, 2020

När man säger åt sig själv

Nyss kom jag hemcyklandes från jobbet. Trött. Lite ... på dåligt humör. Den här gången kan jag skylla på cykeln. Av fem växlar fungerade bara två och det var med ens himla jobbigt att cykla långt. Om nu ca 6-7 kilometer är långt i cykelmått. Jämför jag med min 77-åriga mammas cykelrundor står jag mig slätt. Hon drar 3-4 mil. Per dag. Nåja. Det kanske jag också gör i den åldern, vem vet?

Så jag klagade väl lite där vid middagsbordet och i detta nu är Hjärtat ute för att se om han kan fixa till det.

Den här ”arga tanten” samlar därför kraft att gå ut och klippa gräset. Mecka cykel är jag usel på men att gå efter gräsklipparen, det grejar jag. Man gör helt enkelt det man är bra på.
OM sen allt har gått som ska med Tivobox-inspelningen så har jag en sjukhusserie att titta på ikväll. Hjärtat håller säkert tummarna för det och jag säger åt mig själv att det inte är hela världen om det inte funkat. I förbyggande syfte men först: 
”Klipp gräset”!

tisdag, augusti 11, 2020

Hormonstorm de luxe

Klimakteriet. Det är ju också ett tillstånd att befinna sig.
Jag känner inte igen mig själv, det är då ett som är säkert. Har provat hormonspray men inte vet jag, tycker inte att det hjälper nämnvärt. Har varit i kontakt med gynekolog som känns tämligen ointresserad. Man ”ska” tydligen må som en irriterad iller, skruttsova, vara ledsen av och till och vara jobbig både för sig själv och omgivningen och lite annat. Men jag vill inte det.
När jag läser artiklar så står det att all behandling ska utvärderas i samråd med gynekolog, att behandling inte ska användas slentrianmässigt, att vid undringar och funderingar ska man ta kontakt.
Jo tjena. Det gäller i alla fall inte här.
Här slängs man ut i ”svall- och dåligt humör havet” och råkar man komma fram till livbojen  på telefontiden mellan 0700-07.30 så borde man köpa en lott för då är det en turdag. Har alltså inte hänt på två månader. 0!! Kontakt. Corona, sommar .... usel timing.

Jag börjar om VARJE dag. Försöker andas, hitta guldstunder, meditera, äta rätt och bra, simma, röra på mig, stå ut  o s v. Jag är lika förbannad i alla fall, åtminstone jämn i humöret ....
Tänker att jag gör mig snart bäst i en koja i skogen. Ensam.

Luttrat Hjärta fick på moppo igår när jag kom hem från jobbet. Han hade städat, tvättat, krattat grusgången och måla på uthuset. Han hade INTE gjort mat .... så det var det som fick mig totalt ur balans. INGEN MAT???? Han hade ätit en sen lunch ..... men det hade INTE jag!!! Och nu var klockan sex.
Alltså, jag försöööööker verkligen. Att inte haka upp mig men jag är som förbytt. På ren svenska: skitjobbigt!
Det var ju bara att värma rester och äta. Ingen big deal, alls. Säg det till mitt system. 

Sen drack vi kaffe i trädgården med hans dotter med sambo. Njöt av den fint krattade grusgången, solen och värmen och jag lyckades känna mig rätt normal en timme eller två. Sen gick jag och la mig, försökte frammana den sköna känslan från helgen och lyckades faktiskt. 1-0 till mig. 

Idag skiner solen, jag cyklade till jobbet, hann inte med morgonbadet så jag tänker mig ett kvällsbad. Hjärtat har förberett middagen, han skickade nyss en bild .... 

söndag, augusti 09, 2020

Hemma igen

Nu är vi hemma efter en finfin helg i Nynäshamn. På riktigt, det känns som jag skulle kunna vara ledig ännu mer. Visserligen gillar jag rutiner och så men ändå. Ack ja. Jag får leka semester på kvällarna, det ska ju fortsätta vara fint ett slag. 

Vi var på en stenstrand igår och anade Landsort i fjärran. Det var lite byngligt att ta sig i vattnet p g a hala stenar men jag fixade det. På kvällen åt vi middag utomhus och strosade hemåt ganska tidigt. Den här partypinglan somnade före halv tio och sov till åtta i morse. Hade knappt rört mig och inte hört Hjärtat när han varit uppe både sent och mitt i natten.
Vi åt frukost, checkade ut och fikade i hamnen, satt en lång stund och tittade på båtar.
Sedan styrde vi kosan mot Mariefred där vi åt sen lunch på värdshuset. En räksallad som var supergod. Därefter var det bara hem kvar och sista biten till Lilla Rosa huset.

Nu har jag packat upp, bytt ut fontänen i dammen till en annan sort och Hjärtat tvättar bilen. Skön avslutning på skön helg.




lördag, augusti 08, 2020

Minisemester

Igår stuvade jag in Hjärtat i bilen och åkte ut i det blå. Jag visste ju hela tiden vart vi skulle men inte han. Nynäshamn var målet och han gissade på Stockholm. För att förvirra lite åkte jag först mot Göteborg och sen lite kringelikrokvägar uppåt igen innan avfarten mot Nynäshamn blev aktuell.
Nåväl. Resmålet var uppskattat och vi bor på Skärgårdshotellet, nära färjeterminalen och hamnen. 
Vi gick till Müllers konditori i stan och fikade det första vi gjorde innan vi travade ner till hamnen. Där hittade vi en parkbänk i solen och fördrev en timme eller två.
På kvällen åt vi på restaurang Kroken vid hamnbodarna. Gudomligt god mat. Sen gick vi till hotellet och innan elva sov den här tanten. Fredagstrött.

Idag skiner solen från klarblå himmel. Det blev inget morgonbad p g a långt avstånd men bad ska det bli. En utflykt till Torö står på agendan. Filt, solhatt, dricka, bok och Hjärtat förstås. Lördag. Bring it on!


fredag, augusti 07, 2020

Ut i det blå

Fredag. Äntlish. Ja, jag tycker det är skönt även när kortveckor är slut. De här vardagsrutinerna sitter inte riktigt ännu och igår var jag hos min psykolog, blev trött av det.

Har handlat åt mamma, både mat och nattlinnen. Blev bjuden på kantarellpaj innan jag åkte hem och det var supergott. Det var en fin kväll igår, Stora Systern var med och vi satt länge i uterummet, pratade och skrattade. Guldstund!

Idag är en ut-i-det-blå-dag. För Hjärtat. Jag vet precis vart vi ska. Han ska stå klar med en packad väska ett visst klockslag och sen bär det iväg. En weekend-resa. Kramar allt ur den här sommaren! 



Fågel, fisk eller mittemellan? Vi får se var vi dyker upp senare idag.

onsdag, augusti 05, 2020

Att gå i barndom

När jag liten tillbringade jag mina somrar i Småland, mina föräldrar kommer därifrån och både mina far- och morföräldrar bodde där. 
Ett av alla minnen jag har är när jag smög ut i pyjamas, barfota i gräset och hittade mormor i hammocken drickandes sitt morgonkaffe på bit. Solen sken väl alltid då? Sen gick vi alltid en runda i trädgården och smakade på jordgubbar, vinbär och krusbär. Fanns det hallon fick jag plocka det i en kopp. 
Hos farmor var det till att mata hundarna, fåren och kalkonerna innan frukost. Jag i pyjamas, alltid barfota. Katterna skulle ha sitt sen var det frukostdags för oss. Vill minnas att det var smultron och blåbär som slank ned där. Solen sken nog förresten alltid där också.
Så. 
De här pyjamasrundorna. Underbara! Svalt, skönt, mjukt, gräs som killar under fötterna, dofterna, vinden. En farmor eller en mormor att följa i hasorna. Är glad för att jag minns det.
Nu då?
Ja. Sen blev jag vuxen och då ”gör man ju inte sånt”. (Fast i radhuset hämtade jag tidningen då och då i blommiga morgonrocken). Jag har också slutat hoppa från bryggor, klippor och bassängkanter. 
Den här sommaren har jag därför bestämt mig för att bejaka det lilla barnet. 
Oj, DET låter ju hur präktigt och terapeutiskt som helst. Men i alla fall. Barfota pyjamas-rundor i trädgården och hopp från bryggan är härmed införda igen. Och det är faktiskt roligt. Det GÅR ju inte att hoppa i vattnet utan att känna skräckblandad förtjusning och att det är roligt.
Vad grannarna tänker om mina pyjamasvandringar i arla morgonstund för att plocka hallon eller vinbär till youghurten bekymrar mig ingenting.
”Du är ju inte påklädd” tyckte Hjärtat när jag drog ut med en mugg i högsta hugg första gången. 
”Eeeeh, jo. Jag har ju pyjamas på mig. Ett fint prickigt nattlinne i ekologisk bomull”
”Jag är välklädd ju”.
Nu är han inte precis känd för barfotapromenader över huvudtaget men JAG blir glad av det. 

Kanske skulle folk bli lite snällare mot varandra om man möttes lite sådär över staketet eller vid brevlådan på morgonen i just  pyjamas??
Eller om man kunde få hopp från brygga en gång om dagen, tio dagar i sträck på recept istället för piller? Är ganska övertygad om att det skulle hända grejer i vissa fall.
Lite barnslig glädje. Tror vi behöver det. I alla fall jag!


tisdag, augusti 04, 2020

Jobbelijobb

Tisdag. Tillbaka till jobbet. Cyklade genom en ganska tom stad, det lär vara annorlunda nästa vecka tänker jag.
Tog en kopp kaffe på trappan innan jag drog iväg.
Ohemult trött. Det blev sent men trevligt igår kväll. Lilla och Stora Systern, Hjärtat och jag åt tacos och skålade i bubbel för ett-årsdagen i Rosa Huset. Vi satt i uterummet, tände ljus när mörkret föll och beundrade sedan månen.

Hoppas ändå på en solig kväll med ett bad, middag i trädgården och bokläsning. Sommarnöje.

måndag, augusti 03, 2020

Gott Nytt År!

Idag har vi bott i det Lilla Rosa Huset i ett år. Vi trivs mycket bra men det har minst sagt varit tjorvigt på vägen.

Två dagar innan vi fick nycklarna uppdagades en vattenläcka i köket. Det resulterade i rivning av kök upp till köksskåp samt hela golvet. Det var blött. Snickaren våndades när han satte sågen i över hundra år gamla granplankor men det var inget att göra. Isoleringen var dyngsur och måste bort. Sen torktid, bygga-ihop-tid men lagom till advent var det klart. Köket blev väldigt bra och nu är det gjort! 
Under tiden fick Hjärtat skov i sin höftartros och kunde knappt ta sig fram vissa dagar. Långtidssjukskriven.
Strax före jul fick han så äntligen en kortisonspruta och det dämpade det onda. Han kunde börja röra på sig, klä sig själv och bli lite glad. Läkaren ”hittade” även smärtstillande medicin som hjälpte.
Jag blev sjukskriven en månad för utmattningssymptom och började äta antidepressiva igen. Det vände. 
Julen förflöt och det var mysigt att fira i nytt hus. Men vi var trötta efter höstens prövningar. Vi hoppades på det nya året, 2020. Då! 
Ja. Det gick ju som det gick med det. I januari fick Hjärtat ett njurstensanfall from hell. De är ju ofta det. Hem igen, tillbaka till sjukhuset. Ny medicin, hem igen. Känningar i stort sett varje dag men. Avvakta. Sen kom Corona, världen ställdes upp och ner och operationen sköts upp. Jag jobbade hemma och humöret, tålamodet och orken tröt som hos många andra.
I mitten på juli opererades så Hjärtats njursten bort och är nu smärtfri från det, äntligen. 
Ja. Så där, ungefär och lite till har detta första år förflutit.
Så. Ja. En kris seglade upp. Sjuårskrisen???? Inte en aning.

Nu har vi reflekterat och bestämt oss för att gå vidare. Det låter ju jäkligt präktigt, jag vet. Enkelt? Inte på något vis. Det kostar på att granska sina egna tillkortakommanden och erkänna att man kanske inte alltid är den mest samarbetsvilliga pinglan i världshistorien. Eller den trevligaste när frustration och tvivel smyger sig på.
”Var detta allt”?
Vice versa för Hjärtat.

Nu är jag tämligen övertygad om att vi inte är de enda som svajat när det är svårt. Det är ingen underdrift att säga att svårigheter tär på en. Man har olika sätt att tackla det och så ska man någonstans hitta en gemensam väg. Ibland går det fort och lätt, ibland tar det längre tid och är lite svajigt. Ibland går det inte alls. 

Men. Inte att förglömma! Det Lilla Rosa huset med sin charm, den fina gården och trädgården. Det går inte att låta bli att nypa sig själv i armen. Vilket ställe vi hittade. Uthus till Hjärtat, trädgård och uterum till mig!
Dagen till ära har sonen dessutom bidragit med en present: en guldfisk i dammen! 
Jag vaknade till ett meddelande: ”titta i dammen”.
Tassade ut över gräsmattan till dammen och där simmade den! 

Så, idag har vi konstaterat att vi klarat vårt första, helt klart lite svajiga år och önskat varandra ett Gott Nytt år. Varv två är inlett, flaggan hissad och en skål är utbringad.

En gör så gott man kan helt enkelt! 



söndag, augusti 02, 2020

Dagarna som går

Denna ledighet går mot sitt slut. En dag kvar. På tisdag börjad det på ”riktigt”. Men det ser ju ut som vädret ska bli fint framöver så det blir till att leka semester på kvällarna.

Har haft sköna dagar. Igår kväll var vi barnvakt åt Lilla N med kompis. Vi drog till skogs, till vatten och strand, åt på restaurang, var i godisaffären och körde fyra varv i en rondell till killarnas stora glädje. Sen somnade de sött i sina sängar. Även vi somnade ovaggade.

Idag har Hjärtat grundmålat uthuset. Åkt motorcykel! Johodå. Det står en ny en i garaget. En som Hjärtat kan sitta på. Noga utprovad. Han som skulle sluta åka stod inte ut. Men långresor blir det inte. I alla fall inte i år. 

Vi gjorde sen en utflykt till Läppe strandbad med bilen. Trevligt ställe. Åt sen lunch, tidig middag på uteserveringen vid Hjälmaregården, promenerade omkring en stund innan vi åkte hem. Jag somnade i bilen .....