Första veckan

Så är första hela jobbveckan på länge avklarad. Känner mig som en urvriden disktrasa, dränerad. Har inte haft tillfälle att sätta mig in i min nya roll, allt är fortfarande väldigt löst i kanterna. Väntar på nytt anställningsavtal, att det blir klart med lönen och tja. Jag har väldigt svårt när allt blir retroaktivt. Jag är en person som vill ha klara, tydliga besked och papper i tid. Så att jag har svart på vitt. Vet. Förstår förväntningar.

Så jag har jobbat på med arbetsuppgifter som släpar efter med mitt gamla. Det känns åtminstone tryggt, vant och säkert. Fick klart i veckan vem som ska ta över så överlämning är påbörjad. Det känns bra.

Vi inför även flexplatser på jobbet, d v s inga fasta kontorsplatser. Man får ett skåp att ha sina grejer i och sen sätter man sig där det är ledigt. Det är inte min grej, jag fick flytta in till ny arbetskamrat och boar in mig där. För att ha fast kontorsplats behöver vi vara på plats fyra dagar i veckan.

Ibland känner jag mig gammal för jag tycker det är svårt när saker och ting ändrar sig. Sen tänker jag ett varv till och vet ju att det är bara sån jag är. Jag behöver tid på mig att anpassa mig, det skaver och känns oroligt innan allt landar. Det har alltid varit så och jag kan inte ändra på det, bara förhålla mig till det. Och det tar väldigt mycket energi från mig.

Jag har besökt Minstabarnbarnet i veckan och igår hämtade jag fyraåringen på förskolan. Vi åkte till garnaffären och blomsterhandlaren för att köpa fredagstulpaner så har vi dragit ett strå till lokal handel. Sen åkte vi hem till mig och gjorde fruktsallad och fikade på det. När jag lämnat henne sedan och kom hem gick luften ur mig och jag somnade på soffan.

Idag är det grått, trist och regnigt här. Halt, moddigt och blött så någon långpromenad lockar ju inte precis. Det blir lite städ, stickning och någon serie. Lugnt och fint. Behövligt.