Bara en onsdag

Gårdagens kvällsutflykt till ett solrosfält blev lyckat tack vare mobilguidning av Lilla Systern. Långt ut på landet for jag och det var ju skönt att ha civilisationen i lurarna! 2 kr styck kostade solrosorna och det var självplock. Det klarade jag galant utrustad med en sekatör och åkte sen hem med ett fång solrosor. Man blir verkligen glad av dem.

Idag har jag morgonsimmat, onsdagssim istället för fredagssim och sedan jobbat i Nyköping. Tackat av chefen och åkt hem igen. Lyssnat på vattenporl i dammen, känt mig befriad efter att ha lämnat ifrån mig allt som har med styrelseuppdrag att göra och funderat över vad jag ska göra istället? Kom fram till: ingenting. 

Jag ska inte ha ett endaste uppdrag.

Förutom trädgården, kören och träningen. Hädanefter ska jag bara roa mig. Jag börjar med att rensa bort alla penséer i blomlådorna. Det kan ju vara dags att få bort vårblommorna! 

Plötsligt händer det

06.42 rasslade det till i ytterdörren och tre byggjobbare stövlade in. Ersättare till vabbaren hade visst skakats fram. Bytte en mot tre så nu måste det väl gå undan i en faslig fart????

Jag, i morgonrock och morgonfrisyr (som det är ngn skillnad) och katten såg yrvaket på dem. Hjärtat hade redan åkt.

”Kommer ni”???

Uppenbarligen.

”Vi har ringt dig men ingen svarade”

Nä, för vi sov .....

Det visade sig att de här killarna enbart hade numret till säljarna och de sov väl också eftersom inte de heller svarat. 

Håhåjaja. 

Om detta pussel med säljare, oss, försäkringsbolag, Anticimex, byggfirma, rörmokare m fl går ihop så är det ju jättebra. 

Men jag blev ju glad. Byggare. Välkomna! 

Fick information om att mögel skulle skrapas bort från murstock och tegel idag, halva huset ska därför plastas in och det är jätteviktigt med undertryck. Jätteviktigt. Ser för mig världens största gladpack virat sju varv runt huset med en sug genom fönstret. Just ja, utsugsfläkten har vi redan.

Tyckte det var bäst att släppa ut katten först bara. 

Sen åkte jag och jobbade. Att vara ur vägen. Superviktig syssla! 

Så klart

Köksrivet står still även denna vecka då ”vår” byggjobbare vabbar och det finns ingen annan att skicka. Två dagar var de här, sen stannade det. Jag andas, försöker tänka att jag inte kan göra någonting åt situationen utan bara ”gilla läget”. Avskyr för övrigt den frasen. Nä, jag gillar inte läget och vill inte gilla läget. Jag fattar att jag måste förhålla mig till detta men gilla det??? Aldrig i livet. Det tär. Och inget kan jag göra. Kanske det som är svårast, att inte kunna påverka något utan att vara i klorna på andra. 

Så klart jag tycker att även byggjobbare ska vabba! Så klart! Men jag önskar att det fanns någon annan att skicka istället, en rimlig önskan?

Idag börjar även Hjärtat att jobba så nu är det väl då höst på riktigt??? 

Lunchgympa och ikväll överlämning av mina sekreteraruppdrag i de föreningar jag varit med i! Förutom jobbet då. Sista måndagen i augusti!

Hej sommar!

Sommaren kom visst tillbaka. Härligt. 

Gårdagen spenderades i Västerås med Lilla Systern och Hjärtat. Glömde min mobil hemma, fick lite ångest först (ngn behöver avvänjning) men sen var det faktiskt bara skönt. Tur ”Bob” var med, Bär och Betala, aka Hjärtat men bära fick jag göra själv. Så jag bar hem nya gummistövlar och en svart kjol. Lådunderlägg från Ikea och två spotlights till vitrinskåpet. 

Idag skiner som sagt solen och vi har beslutat oss för att hämta våra nya soffor. Trots villervallan och röran det här förbenade köket ställer till. Tänker att vi behöver fixa lugna, ordnade små ställen för att komma att stå ut så länge det här kommer att ta. Så. Tålamodsmuskelträning idag alltså. Kasta gammal soffa, hämta två nya och montera. Samarbetsövning för nyblivna sambos. Ikväll ska vi grilla. Micro, kokplatta, kaffemaskin, vattenkokare och en grill. Vad mer behöver man???? 

Mina nya darlings - efter en veckas regn, nu inköp av stövlar så skiner solen och sommaren är tillbaka. Men efter sol kommer det nog ... regn.

Under min korkek

Om jag idag håller mig i absolut stillhet så borde den här dagen passera utan några större habrovinker.

Dagens mission är att inhandla nya gummistövlar. Jag måste absolut ha gummistövlar när jag ska tassa runt tomten i arla morgonstund. Dagg, regn och ännu mera regn gör det behovet. 

Igår slog det mig att det här med att söka sig tillbaka till sina rötter kanske är det som gjorde att jag föll för det lilla rosa huset, gården och uthuset. Min pappa kommer från en soldatsläkt som hade ett torp som blev en liten bondgård  när knekteriet avskaffades. Indelte soldaten Lans blev bonde och bytte sedermera stavning på sitt efternamn. Hur som. På den där gården var jag alltid som barn och älskade det. Oändliga somrar, höskulle, kalvar, kattungar, långa skogspromenader, kojbyggen, hänga i ladan hos fåren, bad i sjön och så vidare. Allt det där är borta nu. 

Min pappa trivdes aldrig i stan eller att jobba på fabrik som blev hans försörjning, 35 mil från den här gården i skogen.

Man kanske har det i sig, där man kommer ifrån?? Det kanske är därför jag föll pladask för det här stället. För det slår an en ton långt inne där i generna. Uthuset och farmors lada. Same same fast på olika tider. 

Man kan fundera, det kan man. Jag övar på att ta det lugnt, andas och vara sambo. 

En morgonrunda på tomten en ledig lördag. Tröttnar aldrig på den här vyn.

Förfulning: containern för byggskräp. Men här kör man in.



Det sägs ju att det ska bli varmt igen. Då fikar vi här! Bästa platsen i skuggan av äppelträdet och syrenen. Min ”korkek”.

När man inte tror sina ögon

Gårdagen höll sannerligen på att ta knäcken på mig. På riktigt. Efter jobbet åkte jag till radhuset och packade ned duntäcken, kuddar och andra sängkläder som jag tvättat i stora tvättstugan. Packade in det i bilen tillsammans med det skräp som var kvar samt några påsar grejer som jag skulle lämna in i återbruket.

När jag gjorde en sista koll i köksförrådet upptäckte jag att det droppade vatten från de varmvattenledningar som går upp till övervåningen och att kranarna lossnat. Kvar fanns två rostiga ”tappar” som nu alltså börjat droppa. 

”Vad i hela glödheta” tänkte jag eller det gjorde jag inte alls det utan gick i ”skrik-och-panik-mode” på två röda sekunder.

Det kan väl räcka nu? Va? Va? Please.

Jag stängde dörren, i droppchock, och åkte i ilfart till soptippen innan de stängde, kastade allt, åkte till Citygross där jag visste att Hjärtat var, hittade honom direkt (vid godishyllan, jag känner min man) och stammade något om ”läckage ... rostigt ... dripp dropp .... hjälp ...”. Ungefär så. Han fattade ju så klart nada och inget så fick jag andas ett slag och förklarade vad som stod på.

Jag ringde ordförande i bostadsrättsstyrelsen som erbjöd sig att komma på inspektion. Så. Tillbaka till radhuset i vild karriär ( lugna gatan känner jag inte till) och ordföranden, kassören tillika gammal rörmokare, Hjärtat och jag stod där och tittade upp i taket.

”Det läcker visst” sa ordföranden och jag höll på att smälla av. När gubbarna inspekterat, hummat och muttrat lite grand enades de om att ställa en hink under droppet och att reparatör skulle fixa det på föreningens bekostnad. Så, ingen fara på taket men det behöver ju fixas och tur jag upptäckte det när jag gjorde. Ja. Det var det ju men det var väl själva den att de där kranarna hållit sedan 1982 och så skulle de fara iväg precis nu?????

Nåja. Sen åkte jag hem, bar upp lite saker på loftet och upptäckte att det regnade in precis vid trappan. Lite drippen, dropp så där. Ny hjärnsmälta och fram med en hink. Det blir väl helgens projekt att titta på det. Jag orkade inte med mer. Jag gick in och bad Hjärtat ta in det sista från bilen, Ikea-kassarna med de nytvättade sängkläderna. Men si. Det fanns inga kassar för jag hade i min droppchock slängt ALLT som fanns i bilen när jag var på soptippen. Ridå för torsdagen. Jag gick och la mig.

Idag är en annan dag. Inga större katastrofer so far. Jag har simmat, jobbat och njuter av ett flyttstädat radhus. I alla fall tills rörmokarna drar in och fixat rör-droppet. Men det är en helt annan dag och jag njuter av att det alldeles strax är helg. Because I’m worth it! 

När man stirrar ned i avgrunden

Ja. Det är som sagt lite motigt just nu. Känner mig deppig, besviken och det är svårt att känna någon inspiration till det mesta. Jobbet. Not. Åka hem. Not. Åka till radhuset. Not. Tänka på kidsen och Lilla N. Yes. Där har vi det! Det går bra för dem, de är supergulliga mot oss nu (i o f s är de alltid det men det värmer extra nu) och jag är SÅ glad över mitt dreamteam!

I köket är de nu nere i krypgrunden. Vi vet att den ser ok ut, ingen fukt underifrån och de gamla tidningar, skor och bråte vi hittat minner om tider ända sen 1898! Lite häftigt är det allt. (Hoppsan, lät jag lite positiv????)

Om badrummet intet nytt. Ännu en fuktexpert ska kopplas in och göra ett utlåtande innan besked tas. Vi lever nu helt utan kök och tackar vädergudarna för fint väder så vi kan ha Picnic med hämtmat i trädgården. Hämta vatten och diska i badrummet, allt går ju .... för fördyrande omkostnader att vara utan kök betalar försäkringsbolaget ut ersättning med 50kr/dag. Prutat och klart. 

Det var en gång ett kök ..... med skåp, spis och vatten. ”Tänk så fint det blir sen” tänker jag 100 000 ggr på en dag. Det nya köksbordet står på vänt, bara en sån sak. 

Vad är väl en bal på slottet???

Allt kan ju graderas på en skala. På en skala mellan 1-10 är humöret en tvåa, otur en tia och tillförsikt sisådär en fyra. Köket är rivet halvvägs och det ser tyvärr mörkt ut. Vi är ombedda att ställa in oss på minst 8 månaders torktid. Visserligen med ett provisoriskt kök under större delen av tiden så där fick jag för att jag tyckte första veckan här utan vatten i köket och matintag i uterummet var som att campa. Campa får vi väl kanske göra????? 

Domen om badrummet kommer lite senare idag.

Vi har god backning från alla håll, säljare, mäklare, byggfirma och försäkringsbolag är ju försäkringsbolag men vi hoppas på god relation även där. 

I går kväll åt vi middag på ett nytt favorithak i stan och sen åkte vi ut till mamma. Jag behövde tanka lite mamma-kraft i allt.

I söndags la Lilla Systern slingor i mitt hår för att få lite glans och liv i håret. Tacksam för det. Alla besked under gårdagen hade väl gjort mig heeeelt gråhårig annars. 

Det var väl inte den här starten vi tänkt oss som sambo och husägare precis men som vanligt prövas man. 

Försöker verkligen vara positiv och tja, ni vet men det är förfärligt svårt idag. Känner mest för att grina  vilket inte leder någonstans alls. 

Sjukgymnast, jobb och köra det allra sista från radhuset ikväll. En plan en onsdag i augusti.

Dagen D

Dagen D är här. Dagen då köket rivs och vi vet om ett par timmar om det här blir vårt livs sämsta eller bästa affär. 07.02 anlände räddningspatrullen, ett gäng trevliga killar och i detta nu åker det köksluckor ut i uterummet i en faslig fart. Det ser illa ut har de meddelat och de rynkar bekymrat pannan över badrummet. 

Jag åker och jobbar. Gör helt enkelt som vanligt när det meckas, håller mig ur vägen. 

Ibland lönar det sig att bli lite arg

På eftermiddagen idag rann sinnet på mig angående vårt kök och tre samtal senare har jag nu fått löfte från högsta ort att det ska stå hantverkare utanför vår dörr klockan 07.00 i morgon bitti. 

En av dem ringde lite senare och frågade om vad för slags isolering det är under golvet, är bjälklaget av betong eller trä och om jag tror att det finns kol i botten av det hela. Som isolering????

Eeeh. Om jag nu hade varit intresserad av sånt hade jag kanske blivit snickare eller nåt.

Men på fråga A var svaret ”inte en aning”.

På fråga B ”jag antar trä eftersom huset är uppfört 1898, tror inte det var så modernt med betong då men vad vet jag”???. På fråga C var svaret återigen ”inte en aning” med påföljande kommentar från killen i andra änden:

”Ja, för OM det är kol blir ju allt svart när vi river”.

Eeeeh. Igen. Men det låter ju (förlåt mamma, jävligt) lovande. Om det nu finns en mikroskopisk chans att det finns kol så gör det naturligtvis det för så funkar ju livet liksom. Det som kan skrutta sig, skruttar sig. Och blir svart. Som grädde på moset, lök på laxen och så vidare.

Alltså.

Vi köpte bara ett hus. Ett litet fint rosa hus. Vi tänkte oss flytta in i lugn o ro, njuta lite, ta det lite easy peasy så där. Hasa runt dammen, dricka kaffe och ett och annat glas bubbel. Så. Vad trodde jag? Att det, nä, att NÅGONTING nån enda enstaka liiiiiten gång skulle gå smidigt och lätt. 

Nope.

Men i morgon vet vi. Kommer allt bli svart vid rivningen? Går det att fixa överhuvudtaget? Kommer badrummet ramla ned i avgrunden efter köket och kommer de verkligen 07:00??? Spänningen är olidlig. Over and out.

Så är man igång då

Allt är igång igen. Vardag. Åt frukost i uterummet, gick en sväng runt tomten innan jag åkte. Jag klippte bort de vissna rosorna igår och det blev fint. Ville inte åka ifrån, ett visst motstånd har infunnit sig. Precis som innan semestern.

Det som inte är igång är rivning av kök. Inte ett ljud hörs om det och inom mig börjat det pyra av missmod och ilska. What the fuck liksom. Kom hit och riv upp golvet nån gång då! Tre veckor nu. Konstaterar att vi kan glömma att det är klart till min födelsedag och den planerade inflyttningsfesten den sjätte september. Det får bli hämtpizza i uterummet. Funkar ju men just idag är jag bara missmodig. I morgon är en annan dag. 

Tillbaka till vardagen

I morgon börjar jag jobba igen. Har laddat jobbmobilen, tagit fram jobbdatorn men inte kollat mail. Det får faktiskt vänta tills i morgon. Det jag vet är att jag ska till Nyköping. Tre dagar denna vecka. Har ägnat dagen åt att tvätta, bli klippt av Lilla Systern och lagat mat. Det har regnat nästan hela dagen av och till, känner lite jobbångest men det brukar ju lösa sig bara man kommer igång. Det är bara det att komma igång ....

En lördag i sakta mak

I morse vaknade jag tidigt, tassade ut i uterummet med en kopp kaffe och tittade på ett avsnitt av ”The good wife”. Vid tio-snåret vaknade Hjärtat och vi åt frukost. Han har ett skov av sin artros och är rätt risig, har  svårt att sova på nätterna så vi är lite i ofas. Men frukost vill vi ha!

Jag åkte sen en sväng till radhuset och återvinningen och när jag kom hem fick vi besök. Lilla Systerns sambos mamma med man kom förbi och lämnade en flytt-blomma, jag blev verkligen glad. De är dessutom riktiga dammentuiaster så vi fick några goda råd inför nästa säsong.

Lunch, vila och senare tar vi en cykeltur till Hjärtats mamma. När man nu fått fart på sin cykel så vill man ju cykla! En lördag i sakta mak. Känns bra.

Sista semesterdagen

Sista semesterdagen. Känns. Sådär. Känner jag mig utvilad och har laddat batterierna??? Oh no. Inte på långa vägar. Att flytta tar på krafterna. Nu bor vi dessutom så fint att jag inte vill åka härifrån! Jag nyper mig i armen när jag kommer ner på morgonen, öppnar ytterdörren och säger hej till dammen, tomten, äter frukost i uterummet och tusen andra saker att njuta av. Köket hoppar jag helt enkelt över.

Igår hämtade vi Lilla N på dagis. Vi åkte till Strömsholm, tittade på hästarna, fikade och sen en tur till lego-affären. Vi åkte hem, gjorde pannkakor och byggde lego tills vi inte orkade mer och skjutsade hem det lilla livet till mamman. Sen somnade vi sött i soffan. 

Vitrinskåpet blev fint men för stort för matrummet. Nu står det på tillväxt i vardagsrummet istället. Mot vilken vägg?? Återstår att se. Det får bo in sig innan jag fyller det. Hjärtat tycker det är fint var det står men det måste kännas rätt.

Känna ett skåp? Yes. Det måste kännas rätt, inget får störa. 

Strax ska jag åka till radhuset igen, the never ending story. Slänga mer sopor, fler turer till återvinningen, skruva ned lampor och klippa gräsmattan. 

Sen, kanske, om jag orkar i eftermiddag, får jag upp gardiner i hallen. Prickiga? Så klart. En hall är inte en hall utan prickiga gardiner. Det är väl sen gammalt?? 

Summa summarum

En onsdag mitt i veckan kan summeras så här:

Antal morgonbad: 1. Med efterföljande frukost på kondis som vanligt. Det enda ovanliga var att det blev onsdagssim istället för fredagssim.

Antal inhandlade vitrinskåp: 1. Med efterföljande liten ångestattack p g a tankar om att passar det verkligen in? Kanske blir det för klumpigt, för svart, för stort, för .... Naturigtvis har jag mätt men mot min ångra-mig-ångest hjälper nada och inget.

Antal besked om åtgärd av vattenskadat kök: 0. Med nu ständig oro om hur det ska bli och framför allt när.

Antal besök i radhuset: 1. Hämtade lite gardiner och städprylar.

Antal besök i rosa huset idag: 3 1/2. Tre vuxna och en femåring. Två av de vuxna var Store Bror med sambo, nyss hemkomna från USA. Kramkalas!

Antal sockerkaksskivor till fikat: 1. För att sen var det slut.

Nu ska det monteras vitrinskåp. Ett sånt här:

Bild från nätet.

Nähä? Och nya tag

Idag hörde byggfirman av sig. Eller nä. Det gjorde de inte men de svarade när jag ringde på seneftermiddagen efter att ha försökt sedan morgonen. Vi vill ha besked när de kommer och tar tag i köket.

”Försäkringsbolaget har fått  ett kostnadsförslag och måste ge klartecken innan vi kan göra något”.

”Vi har heller inga gubbar att skicka, fortfarande semestertider”.

Ett litet tisdagsskrik på det: ”Aaaaaaarrrrggggh”.

Så jag åkte till radhuset. Plockade lite, fikade länge med Största Systern och Hjärtat kom med lunch. Vid halv fem kom mina köpare och vi gick igenom radhuset, tvättstugan, soprum och så fick de nyckel till förrådet. De kan börja lassa in grejer där när de vill. Kändes bra och så en sväng till återvinningen. De säger ”hej igen” nu när jag kommer .... det ska bli SÅ skönt när allt är över, klart och färdigt.

Over and out!

Oform är också en form

  Det lilla rosa huset har lindat mig runt sitt lillfinger eller, runt tomten, uterummet och uthuset. Jag är ute så mycket jag kan så slipper jag se det vattenskadade köket som nu verkar ha spridit sig till badrummet. Ett litet måndagsskrik på det: aaaaasaarrrgggh.

Samtidigt hör mina köpare av sig och vill in tidigare i radhuset för ”jag har ju flyttat”. Men nu kanske jag måste bo där när det rivs här eller så bor vi i Hjärtats hus men där finns heller ingenting och så blev vi husvilla fast vi för tillfället äger tre hus. Häpp. Ja. Stressnivån kan mätas i kort stubin, lätt till tårar och hittar ingenting. 

Det löser sig, jag vet. Men det är krångligt just nu. Jag vill inte ha krångel, jag vill ha smidighet, lätthet och kunna njuta av det nya. Det gör jag ju. Också. Tycker att vi har det väldigt fint, trevligt och mysigt. Igår gick vi ner till sjön vilket tog ca tio minuter och vem vet? Kanske börjar jag morgonbada? Eller kastar mig på cykeln för ett dopp efter jobbet. Jag är verkligen ur form. Kände det efter promenaden igår och som vanligt funderar jag på varför jag släppte allt med träning, rutiner med det och så mal jag på. Konstaterade sen att det är så jag är. Kör järnet ett tag, sen händer det något och jag tappar. Simningen har jag dock hållt i, två år nu så det klappar jag mig på axeln för. Alltid något. 

Jag har semester en vecka till, det firas in med en promenad och en tur till Ikea. Behöver egentligen inte en endaste pinal till men lite ljus och servetter går väl alltid hem??? 

Hit och sen längre

Jo jag bakade igår. Sockerkaka. Sommarfika för mig. Mamma och hennes man kom på besök och de tyckte att vi hade en lång flaggstång (eh, ja, den var sån vid köpet), att vi har mycket grejer i uthuset (ja, det är ett garage, verkstad och ateljé) och att ”det blir inte lätt att få ordning på den där vattenskadan, ujujuj”. Huset är ju snett och vint, trappan var ju VÄLDIGT brant och så stor trädgård. Och så vidare. Som de gör ibland utan att tänka sig för. 

Inte precis vad jag behövde för det här med vattenskadan stressar mig något så oerhört. Faktiskt. Jag vet att det är säljarna som står för skadan men ibland spårar jag och blir på gränsen till hysterisk när tankarna drar iväg hur eländigt det KAN vara. Fast vi vet ju inte. Och att vänta är värst. 

På kvällen åkte vi hem till Hjärtats son som är nybliven sambo. Den lille lägenheten var urgullig, fint planerad och centralt. Öste bara lovord över den för att skaka av mig de andra känslorna. Väl hemma tittade vi på film och jag hetsåt ostbågar. Det där skulle jag behöva ta tag i, tröstätandet.  

Idag är en annan dag och solen visar sig mellan skurarna. Jag tvättar, tumlar det torrt, värsta lyxen och ska gå en promenad. En ledig söndag. 

Baka, baka liten kaka

Den här helgen ska vi ta det lugnt. Det finns massor att göra både här i det nya och i våra gamla hus. Radhuset är nästan tomt. Nästan. Mest skräp och en gitarr. Det får vara, återhämtning står på schemat. Viktiga grejer!

Igår simmade jag och kollegan. Vi var lediga så vi nöjde oss med att vara till klockan åtta. Jag kände mig överraskande pigg i kroppen trots allt slit de sista veckorna och klockade 1000 meter på bästa tiden i år. Eeeh va? Ja! Allt är väl en tävling??? Sen låg jag och bara flöt en stund, bland det bästa jag vet! Frukost på vanliga stället, kollegan handlade flyttbakelser och så följde hon med till rosa huset. 

Efter visning satt vi länge och fikade i trädgården, dammen porlade, solen sken och det var så där idylliskt som man kan önska sig. En guldstund.

Resten av dagen tillbringade jag i en solstol bredvid dammen. Läste bok, lagade lite lunch, läste mer i boken, sov en stund och bara tog det lugnt. På kvällskvisten plockade jag mördarsniglar in masse, varför finns de ens? Och somnade utan att drömma mardrömmar om ituklippta sniglar .... de gillar persilja kan meddelas. Det finns inget kvar av den. Heller. Även denna dag får bli en lugn dag. Frukost i uterummet, har plockat lite svarta vinbär till youghurten, kaffe, bok och jag tror att jag vill baka en sockerkaka! Det behövs pausas i flyttfabriken.

Att rensa ett förråd

Den här flytten har verkligen gett mig en tankeställare kring prylar. Saker. Att brutalrensa och ändå ha 87 flyttkartonger. Plus väskor, kassar och lösa prylar. 

Jag rensar igen på plats. 

Idag ska jag till radhuset. Fixa det sista i förrådet som är att sopa ur och torka av hyllorna. Samla ihop det sista i radhuset och köra till återvinningen. Fixa till i trädgården gör jag närmare överlåtelsedagen så det är snyggt när de nya kommer. Egentligen vill jag bara vara hemma i rosa huset och skrota runt. Men det får bli senare idag!

Flytten och köket

I lördags gick flyttlasset från radhuset till Rosa huset. På fyra timmar var killarna klara och mitt bohag placerat högt och lågt i huset. I kartonger. 87 stycken. Plus de möbler jag valt att ta med.

På kvällen hämtade vi sängen hos Hjärtat och efter konstens alla regler och med en ihopsnickrad anordning hissades sängen och de möbler som ska vara på övervåningen, in genom sovrumsfönstret. 4 meter upp. 110 cm brett fönster, höjd 80 cm. Lite snirkel och lite finess, tre sängar, en byrå och en sänggavel senare var även det klart.

Så har vi sovit i det lilla rosa huset sedan dess och sambolivet går bra, so far.

Nu till smolket: två dagar innan tillträdet 1/8 ringde säljarna och meddelade att det var en vattenläcka i köket. Hej och hå. Så kan det gå när inte vattenlås är på, eller nåt.

Hur som.

Sjöblött köksgolv, blöta väggar en bit upp och ja. Vad säger man??? En vattenskada, säger man. Detta står naturligtvis säljarna för men det har ställt till det lite om man säger så. Försäkringsbolag och byggfirma är inkopplade, köksgolvet rivs på tisdag likaså alla bänk- och underskåp. Luckorna har klarat sig, de häktas av och sätts fast på det nya. Försäkringsbolag jobbar ju lite så. Sen ska det torka i minst två veckor, beroende på hur omfattande skadorna är. Badrummet ligger vägg i vägg, helkaklat. Det vill vi inte ens tänka på ...... byggfirman räknar med att det ska vara klart i slutet av september. Vi ville att de skulle börja denna vecka men det är ju semestertider så inga riv-gubbar finns att tillgå. 

Sedan i måndags kan vi diska och laga mat, vi langar ut maten genom köksfönstret till uterummet och så äter vi där. Om vi inte sitter ute i trädgården. Eller på verandan så vi reder oss med det. Men vi kan inte plocka in något i köksskåpen så kartonger blir stående. Kyl och frys står i hallen. Lite campingkänsla över det hela men allt går ju.

Idag har jag i alla fall fått igång tv.n och bredbandet. Viktiga grejer. Allt som ska vara på övervåningen är uppe och vilken dag som helst kommer grejerna på sina rätta platser, vi har plockat in kläder och bestämt var linneskåpet ska vara. Lite pyssel varje dag, rätt som det är är det ”klart”.

Från uterummet, ”frukostmatsalen”.

Utsikt från hallen.

Bästa stället för trädgårdsmöblerna!

Ett eget hus och en sambo.

Så haver vi nycklarna till vårt nya hus! Och jag har en sambo. Från och med igår är Hjärtat och jag skrivna på samma adress och vem kunde anat det någon gång där i slutet på -70-talet när vi susade runt på hojen, unga, kära och nyfikna? Nu är vi bara kära och nyfikna. Unga i sinnet förvisso, om vi får säga det själva.

Vi åkte direkt från överlåtelsenötet till huset, gick runt i alla rum, kröp på kattvindar och bara stod bredvid dammen och hörde på fontänen. Alldeles vårt egna! 

Lilla Syster med sambo och Hjärtats son med sambo kom förbi och det var en härlig känsla när de rullade in på grusgången och parkerade bredvid uthuset. Bilar, kärror, motorcykel, solstolar utspridda i trädgården. Det är väl så det kommer att se ut. Och jag gillar’t!

Säljarna kom också, vi gick igenom det sista och de sa ”hejdå” till huset. 

Men. Alltid ett litet men.

Det har smugit sig in ”lite” smolk i bägaren, (naturligtvis annars vore det ju inte mitt liv) hanterbart men trist. Vi tar tag i det men just nu tänker jag bara vara glad. 

Med vänliga hälsningar ”husägar’n” tillika sambo!