lördag, augusti 24, 2019

Under min korkek

Om jag idag håller mig i absolut stillhet så borde den här dagen passera utan några större habrovinker.
Dagens mission är att inhandla nya gummistövlar. Jag måste absolut ha gummistövlar när jag ska tassa runt tomten i arla morgonstund. Dagg, regn och ännu mera regn gör det behovet. 
Igår slog det mig att det här med att söka sig tillbaka till sina rötter kanske är det som gjorde att jag föll för det lilla rosa huset, gården och uthuset. Min pappa kommer från en soldatsläkt som hade ett torp som blev en liten bondgård  när knekteriet avskaffades. Indelte soldaten Lans blev bonde och bytte sedermera stavning på sitt efternamn. Hur som. På den där gården var jag alltid som barn och älskade det. Oändliga somrar, höskulle, kalvar, kattungar, långa skogspromenader, kojbyggen, hänga i ladan hos fåren, bad i sjön och så vidare. Allt det där är borta nu. 
Min pappa trivdes aldrig i stan eller att jobba på fabrik som blev hans försörjning, 35 mil från den här gården i skogen.
Man kanske har det i sig, där man kommer ifrån?? Det kanske är därför jag föll pladask för det här stället. För det slår an en ton långt inne där i generna. Uthuset och farmors lada. Same same fast på olika tider. 
Man kan fundera, det kan man. Jag övar på att ta det lugnt, andas och vara sambo. 



En morgonrunda på tomten en ledig lördag. Tröttnar aldrig på den här vyn.



Förfulning: containern för byggskräp. Men här kör man in.



Det sägs ju att det ska bli varmt igen. Då fikar vi här! Bästa platsen i skuggan av äppelträdet och syrenen. Min ”korkek”.

1 kommentar: