söndag, april 05, 2020

Återhämtningshelg

Den här helgen har jag sovit otroligt mycket. Promenerat, städat lite, läst, face-time-fikat med Stora systern med sambo och lämnat namnsdagspresent till mamma. På altanen. Det var Marianne igår, mamma, barnens farmor och mina flickor, alla heter de Marianne. Just efter mormor och farmor. 
Stupröret ligger kvar på gräsmattan, takplåten har vrängt till sig så den står rakt upp. Så slipper vi höra det oljudet ... hehe. Hjälp har ringts in och nästa vecka hoppas jag att den kommer. Varken Hjärtat eller jag ska leka Tarzan och svinga oss på stegar högt upp. Har vi kommit fram till. Suck. 
Idag regnar det. Jag är trött igen. Hjärtat googlar makadam och dräneringsrör, det lär bli en hemma-fix-semester i år. Att njuta av sommaren hemma, kaffekoppsskrammel bredvid syrenen och dammens porlande. Njutbart.

fredag, april 03, 2020

Aprilväder som sig bör

Idag har vi snö. I natt var det snöstorm. Ett stuprör gav upp med ett brak och en takplåt på nocken lossnade och har agerat ”vaggsång” hela natten. Liiiite för högt upp för tant att spika fast den igen och absolut inte en aktivitet att utföra mitt i natten iförd prickigt nattlinne. Jag körde strutsmetoden: öronproppar.
Den blåser väl av så är det problemet löst .....

För övrigt jobbas det och så är vi hemma. Självklart har blivit annorlunda och det gäller att hålla peppen uppe.

Min kära mor, isolerad, gympar framför tvn varje förmiddag och kör ett pass vid datorn på eftermiddagen. Där emellan en skogspromenad. Varje dag. Gluggarna mellan passen schemalägger hon, städa toan på övervåningen, rensa linneskåpet, lösa DNs korsord, planter om blommorna..... varje dag är schemalagd. Lilla mamma. De kämpar på!
Idag ska jag handla åt dem. Hjärtat är snuvig, oklart varför, och får inte följa med. 

För övrigt fredag. Utan simning och kondisfrulle då Esther Williams är på andra äventyr. Förresten ska man väl inte gå på kondis heller längre men man kan ju handla av dem. Äta ute eller hemma.
Ur led är tiden. Vi hjälps åt!

tisdag, mars 31, 2020

Det vanliga

Hemma ska blommorna vattnas, disk diskas, sängarna bäddas och mat ska lagas. Det vanliga. Tryggt och vant. Men något annat har smugit sig in. Oro och ovisshet.
Jag gör som jag blir tillsagd. Jag förmodar att både epidemiologer, läkare, Folkhälsomyndigheten,  statsministern och flera andra vet mycket mer än vad jag vet. Att deras samlade erfarenhet och kunskap sträcker sig mycket längre än min primitiva känsla som då och då poppar upp: att hämta hem alla vuxna kids och dra till skogs tills detta är över. Typ.
Jag tvättar händerna. Vilket jag för övrigt alltid gjort OCH har lärt mina barn god handhygien. God hygien överhuvud taget. En bas-kunskap som vi i vårt priviligierade land lätt kan ta till oss eftersom vi har rinnande vatten. Så. Det tvättas händer. Det spritas händer. 
Jag handlar sent på söndagar. Tämligen glest med folk då. Mat behöver vi.
Jag handlar åt min ömma moder och levererar varor på deras altan. Kliver åt sidan när jag möter 70-plussare som är ute och går. Jag skyddar alltså de äldre. 
Städar hemma lite mer än vanligt. 
Skype-fikar med karantän-kids och andra vänner. Tar ansvar och håller avstånd.
Umgås med andra utomhus. Det är bra med frisk luft och man rör på sig mer. Lätt att hålla avstånd.
Jag åker ingenstans i påsk. Åkte inte till Skottland i början på mars heller eftersom det började röra på sig och kännas osäkert. Att resa är ingen grundläggande rättighet, det är en möjlighet för oss som har råd. Jag lider inte av att inte resa. Jag kan tycka att det är tråkigt att inte kunna resa. Att ha tråkigt är inte farligt. Det är .... bara tråkigt. 

Jag jobbar. På kontoret. Går till mitt rum, spritar tangentbordet, jobbar. Fikar. Med avstånd. En soffkudde emellan. En fåtölj emellan. Har Skype-möten tills öronen är röda. Skriver miljoners med ord och meckar intra-nät. Litar på att alla tar ansvar och är hemma om de känner sig sjuka. (Kan vara ett misstag, vem vet?)  Åker egen bil till och från jobbet. Inte så klimatsmart men virus-smart. Åker hem. Umgås med katten och Hjärtat. Jobbar hemifrån vissa dagar. Jag gör som jag blir tillsagd tills någon säger något annat. För jag vet inte. Jag vet inte vad som är rätt eller fel. Vem vet?  Och något måste man ju tro på. 


söndag, mars 29, 2020

Uteliv

Idag styrde vi kosan mot en lekpark i ett skogsområde helt nära det lilla rosa huset. Det var Hjärtat och jag, Största Systern med Lilla N och kompisar till dem. Ett helt gäng, både vuxna och barn. Väldigt trevligt. Solen sken, fåglar kvittrade och ungarna lekte och skrattade. Nåja. Mest hela tiden. En härlig stund. Två timmar senare smakade kaffe på verandan gott, då var det bara Hjärtat och jag. Vi gör som ”de” säger, håller avstånd. Grannarna, ett ungt par, hade sina föräldrar på besök. Även de satt ute, inte helt nära varandra men ändå. 
Sen åkte jag och storhandlade. Även där hölls avstånd och hyllorna var fyllda. Eller som det brukar se ut på söndagar, lite utplockat förstås men vi får alltid tag i det vi önskar.
Ett söndagspaket hämtades ut på lokala Ica, har beställt nya broderier, är fast i korsstygnsvärlden och sugen på att börja med nytt på en gång. Fast jag ska göra färdigt ros-duken först, inte mycket kvar nu.
Förresten blir jag helt vimsig att det här med att ställa om tiden. Det känns ju i hela kroppen, bakvänt blir det. Och så har snart denna söndag gått. 




lördag, mars 28, 2020

Fikastund på avstånd

Corona. Allt handlar om det. Naturligtvis. Hur det är, hur det ska bli. I veckan gick jag ute-vägen till jobbets matsal, mötte en man på trottoaren som tog ett par steg ut i vägen när vi möttes. Vi fick ögonkontakt och log lite så där i samförstånd. Distans-förstånd. I matsalen hölls avstånd, spritar händerna görs alltid.
Så klart är man påverkad. Försöker ändå ta det lugnt, göra det jag kan, stödköper hos lokala företag, tvättar händer och hittar på saker. Som att face-time-fika. Det gjorde vi i morse med Stora Systern med sambo. I var sin stad med kaffemuggen i handen. De där, vi här. Så fick vi en stund tillsammans. Avstånd fast nära. 
Sen storstädade jag det lilla rosa huset, blev supertrött efteråt och sov middag. Skön lördag!

onsdag, mars 25, 2020

Som det är

Stora Systern kom tillbaka från Glasgow förra torsdagen, frisk och kry. Tacksam att ha henne på hemma-plan då ju Storbritannien nu stängt ner sin verksamhet. Nu är det frivillig karantän, tack och lov för telefonen, face-time och Skype.
Mamma med man är isolerade då de tillhör riskgruppen båda två. Har handlat åt dem och fick då en bild på inköpsnotan! Heja mamma, 76 år, hon har anammat den digitala världen så gott hon kan. Varorna levererades utomhus, en cykelkärra i mitten och vi stod en bit ifrån på var sin sida. Det är konstigt att inte kramas men vi kan åtminstone ses så.
Barnbarnen ringer dem och det är jag så tacksam för.
Så.
Dagarna går. Jobbet tar all energi men jag tillhör ju den skruvade sorten som blir triggad av svårigheter och ger järnet för att lösa saker. Igår handlade det mycket om att förtydliga saker och jag försökte följa en av våra egna instruktioner vilket var, ähum, inte helt lätt. Gör om, gör rätt och idag får vi se om det blev bättre. Vad vi lärde oss av det? Konstaterar bara att information är supersvårt. Nu väntar ännu en dag i jobb-fabriken. Onsdagsmacka och ett frisörbesök. Lilla Systern är på banan efter att ha varit sjuk länge. Symtomfri i ett antal dagar innan hon gick tillbaka. Allt enligt instruktion. Man gör så gott man kan. För att vi måste och behöver! 

tisdag, mars 24, 2020

Att pausa ibland

Jag jobbar med informationsfrågor, dokumenthantering och vår verksamhets intranät. Uppdaterar, skriver och formulerar mest hela dagarna. Just nu väldigt mycket. Känns som jag går hem med miljarders med ord skramlandes i min hjärna.
Sen.
All Corona-information som sköljer över en även på hemmaplan.
Paus.
Ibland tar jag paus.
Stänger av allt. Igår kväll tog vi bilen och åkte runt i en timme. Vi har ju förmånen att bo nära vatten vart vi än far så vi åkte till Mälaren och såg kvällshimlen mörkna när solen försvann. Det var skönt att bara vara vi två i bilen, ingen radio, bara vara.
”Säg nåt” tyckte Hjärtat och jag sa att jag tycker det är otroligt skönt med tystnaden.
Så då var vi det. En stund. En paus. Så välbehövligt!

söndag, mars 15, 2020

Broderi, böcker och bulle

Detta är en helg i bokstaven b.s tecken: 
  • Broderi.  Det är något meditativt med korsstygn ändå. När så broderiaffären lockar med 20% rabatt så var det svårt att låta bli beställa mer tidsfördriv. 
  • Böcker. Åkte till biblioteket igår, lämnade utlästa böcker och lånade nya. En hel hög.
  • Bulle. Lördagsfikat avnjöts i en kaffestuga på landet med sprakande brasa i öppen spis och nybakad morotskaka. Över alltihop sken solen.
Så går en helg. 

onsdag, mars 11, 2020

När ett virus sätter P men man får en andra chans

Nä. Det blir ingen resa till Glasgow i morgon p g a virus-utbrottet. Efter mycket vånda, beslutsångest, tårar och inhämtande av information bestämde jag mig för att stanna hemma. Lätt beslut? Nej. Längtar ihjäl mig efter ungen och har ju alltid drömt om att se Skottland.
Dagen idag var därför tung och tråkig istället för sprallig och förväntansfull som det ju är inför en resa. Hade dessutom bokat billigaste biljetten, ej ombokningsbar, kändes ju bra. Då. SAS, som jag skulle flyga med, hade förvisso släppt på restriktioner för biljetter köpta efter 5 mars men det hjälpte inte mig. Vet egentligen inte varför jag surfade in på deras hemsida ikväll, allt var ju bestämt och klart, men jag gjorde det 19.25. Och se på den! Strax innan hade de precis ändrat information att det fr o m nu gäller även för tidigare beställda biljetter oavsett vilken man köpt om man bokade av innan avgång så klart. Hoppla hej. Bråttom blev det. Samtal till Stora Systern och vi hittade en annan helg. I maj. 
Se där! En chans till. Tack för det flygbolaget. 

söndag, mars 08, 2020

Samtal som livar upp

Förkylningsdimman skingrades igår en stund när jag pratade med Stora Systern i Glasgow. Allt är bra med henne och jag längtar så tills vi ses igen. Idag är det precis två månader sen hon åkte iväg. 
Idag har jag pratat med mamma i en timme, en timme med mycket fniss och skratt. Hon har mycket humor, mamma, och jag känner att jag ärvt en del från henne. Hon har inte alltid haft det så lätt men överkommit svårigheter tack vare humor. Att kunna skruva till en trasslig situation och behålla förståndet är en styrka tycker jag. Helst hade man väl sluppit behöva vara stark jämt men nu funkar ju inte livet så. I alla fall fick dessa båda samtal mig på bättre humör och idag har jag orkat sitta upp i en timme ungefär. Det tackade ryggen särskilt för. Själv är jag tacksam för att huvudvärken släppt, att jag kan andas i alla fall genom ena näsborren och att det fanns bullar kvar i frysen. Söndagsbulle är viktiga grejer. 
Jag fick dock tacka nej till att barnvakta Lilla N i eftermiddag. Snörvlig mormor är inget bra sällskap för det lilla livet. Men det kniper i hjärtat att säga nej, stunder med honom är guldstunder och bland det bästa jag vet. En annan gång. 

fredag, mars 06, 2020

Sen gick jag och la mig

Igår, torsdag, kände jag mig lite matt och frusen på kvällen. En timme senare var jag dunderförkyld. Idag har jag legat i stort sett hela dagen, i vardagsrummet, i uterummet, i sängen och halvhängt i rosa fåtöljen i farstun. Nässpray, alvedon och Ipren, pappersnäsdukar och zyx är just nu mina bästa vänner. Liksom katten som prompt ska kura nära. 
Ingen simning, inget jobb, 0 fredagsmyskänsla. 
I morgon är en annan dag. 

onsdag, mars 04, 2020

Plötsligt händer det

Nästan en månad har gått sedan sist jag bloggade. En vissen blogg alltså. Innehaverskan, Moi, har varit rätt så vissen då och då själv faktiskt. Men jag är väl som någon av mina krukväxter tänker jag, som inte får vatten. Man hänger och slokar ett tag och så skvätts det på lite roligheter och man spirar ett tag. Slokar igen och så lite nya roligheter och rätt som det är har man vecklat ut sig och ser tillvaron på ett annat sätt. 
Lite bipolärt över det. Ups and downs i starka kurvor. Ibland är ingenting omöjligt och ibland är ALLT verkligen just det, omöjligt.
Just nu går jag åt ingenting-är-omöjligt-hållet. Hela världen vill jag famna men jag nöjer mig med träningen, simningen, broderiet, att träffa vänner och familj.
Jag får verkligen lägga band på mig att dra i handbromsen när jag helst bara vill gasa. Ursvårt. Bara att gå och lägga sig. Hur svårt som helst fast jag är trött. På kvällarna mår jag oftast som bäst och morgnarna är lite trassliga så det är klart det blir svårt att lägga sig. Men sömnskolan har varit bra, när jag sover, sover jag bättre. 
På en månad hinner det hända en del. Kids som flyttat, kids som köpt lägenhet, konsert, tjejträff, syjunta, träning, samtal,  bibliotekshäng, mamma-häng och soffhäng. Har flyttstädat åt Lilla Systern som tyckte jag var knasig när jag gick loss på avloppsrören i badrum och kök med flaskborsten ... å andra sidan har den lägenheten aldrig varit så skinande ren överallt som när jag drog sista taget med dammsugaren och använt all min ups-energi i fem timmar. Ljuvligt! Sen sov jag middag så sött i två timmar. 

Idag regnsnöar det här och är marstrist. Efter jobbet kommer Lilla N och hans mamma på besök, det livar upp vilken kväll som helst. 

I övrigt har jag nedräkning till nästa torsdag då jag äntligen ska åka till Glasgow och träffa Stora Systern. Längt på det! 


fredag, februari 07, 2020

Som gumman i lådan

Det ekar tomt här inne. Energin har lagts på annat. Till exempel fler psykolog-besök, sjukgymnasten, massage, sy-junta, simmat, börjat sjunga i kören igen och skrivit in mig på ett gym.
Hej och hå.
Har även bokat en långweekend till Stora Systern i Glasgow och så Köpenhamn med Hjärtat över påsken.
Hej och hå.
Går också i sömn-skola via nätet. 
Hej och hå.
Kanske livsandarna glimmar till lite?
Kanske har anti-deppmedicinen kickat in och gör att orken sakta finns igen? 
Saker och ting börjar falla på plats och ta form igen. Somligt en annan form.
För visst är det så att efter en depression, utmattning eller vad det än är, så behövs en justering, liten eller stor, för att det ska fungera igen.
Nu tror jag inte att jag är i stadie ”efter en depression”, jag är fortfarande där men det har åtminstone börjat ljusna igen.

Jobbmässigt då? Fortfarande rörigt men saker och ting har den här veckan börjat ta form även här. En annan mot förut. En liiiiiten skillnad gjorde att den här fredagen var den första på länge då jag gick hem med en skönare känsla i kroppen.
Vilar i det över helgen.

Och nu är det fredag. Jag har fixat ännu en vecka och klappar mig på axeln. Because I’m worth it!


torsdag, januari 30, 2020

Strutsmetoden

Jobbat och varit på massage. Fick pannkakor när jag kom hem som jag åt FAST jag vet att jag kommer att få ont i magen. Är bara så barnsligt förtjust i pannkakor så då och då får det vara värt det.
I flera dagar har jag flugit under radarn med ett samtal jag behöver ringa inför deklarationen eftersom jag sålde radhuset förra året. Varför har man ingen som fixar sånt åt en? Tycker det är jobbigt när jag inte riktigt förstår saker. Och det är ju därför jag måste ringa och ingen kan ju allt med en gång. Särskilt inte husförsäljningar. Väl????
Så dumt. Det tar bara energi att gå och dra på det. 
”Ring på en gång”. 
DET är en av mina läxor. 



Eftersom solen lyser med sin frånvaro har jag letat reda på de här raringarna bland alla bilder. Sol. Värme. Ljus. Som jag längtar!

onsdag, januari 29, 2020

När man gör något man inte brukar

Dagarna går. Onsdagsmacka på jobbet idag, då vet man att halva veckan är avklarad. 
Igår var jag på salong och fixade fransar och ögonbryn för första gången i mitt snart 58-åriga liv. Fransarna ”böjdes” och färgades, brynen plockades och färgades. Nu ska fransarna vara utan vatten och mascara i två dagar, sen är allt som vanligt. Att någon skulle pilla vid ögonen oroade jag mig för innan men det gick bra. Nös bara 1000 gånger när hon plockade ögonbrynen, vid näsroten, där sitter min nysnerv. Hela behandlingen tog ca en timma och det var skönt att bli lite ompysslad.

Idag har jag träffat terapeuten igen. Jag är fortfarande inte helt klok på honom men ny tid bokades. Ett samtal kvar. Läxa. Jag fick en läxa att öva på. Tror att den kommer att vara svår men what the heck?? Bring it on. Suck.

I morgon ska jag på massage. Det ser jag verkligen fram emot då jag är väldigt spänd och orolig i kroppen.

Med detta kan jag ju konstatera att jag tar hand om mig. Gör saker bara för mig själv. Också en läxa: Ta hand om mig.

söndag, januari 26, 2020

Kul tur. Kulturhelg eller när man hittar på nåt

I fredags simmade jag. Simkompisen är fortfarande i Mexico så jag fick stålsätta mig när klockan ringde 05.20. 
”Bara gå”. Och det gjorde jag. 
Till frukosten kom Hjärtat till fiket och gjorde mig sällskap och sen var det jobb för hela slanten.
Igår hämtade vi Lilla N och åkte till biblioteket för att gå på teater. En halvtimmes föreställning, mim-teater ackompanjerad med klassisk musik. Det var fullsatt och Lilla N hängde med men så särskilt begeistrad var han inte. Efteråt, när jag frågade vad han tyckte om teatern, gjorde han tummen ner! Unge! Jag tror att det hade med en utställning om Plupp att göra. Han hann leka lite där innan föreställningen och tyckte det var superkul. Han hann leka där efteråt också och det passade nog honom bättre, att hoppa runt, klättra och leka blandar lämmlar, vargar, björnen och åka flotten. Obligatoriskt fika, med pannkakor hann vi med också. Allt var på biblioteket och jag är lite nykär i vår bibbla. Hjärtat och jag satt med varsin kopp kaffe och bläddrade i dagens tidning, Lilla N lekte i fikets lekhörna med andra kids och jag fick sån igenkänningsfeeling från när mina kids var små. Vi gick och tittade på forsen vid åns dammluckor innan hemfärd och det var en skön lördag. Älskar att hänga med Lilla N!
Idag är en skavig dag. Har läst lusen av Hjärtat av oklar anledning strax efter frukost och tycker att allt är fel, konstigt och ledsamt. Ups and downs. Det började bra, har för en gångs skull sovit bra, kände mig utvilad, minns knappt när det hände senast, men sen spårade jag. Vet inte ens vad jag vill med resten dagen och tror att det har att göra med att jag ska jobba imorgon. Därför är det är bråttom att hinna med en massa saker och jag kan inte välja vad och så blir det kaos och inget gjort istället. Att vila i något är sannerligen inte min grej och jag blir snart galen på riktigt av den här känslocentrifugen jag befinner mig i. Jag kan ligga och läsa i timmar en oskavig dag. Idag svävar jag mest runt överallt. Hej och hå. Och då är det väl en sån dag. Uppenbarligen.





Från promenaden runt ån innan vi åkte hem i lördags. Lugnt och stilla. Men i forsen dånade vattnet, mycket vatten passerar där!

torsdag, januari 23, 2020

Snart slut på veckan

Hej och hå. Det kärvar. Sannerligen. Men jag försöker hitta guldstunder och det gör jag. Som till exempel att alla goda ting är tre, så även torsdag

  1. Har pratat med Stora Systern från Glasgow. Allt är bra och idag sken solen där.
  2. På kvällskvisten ringde Största Systern och kvittrade glatt. Det går finfint på nya jobbet som klasslärare i en fjärdeklassare och jag är glad för hennes skull
  3. Jag har köpt biljetter till en konsert med ett brassband 1 mars. Här är vi ute i god tid och det är kul att ha lite roligheter att se fram emot.
Ja. Det var den torsdagen. 



Vindens sus i tallens kronor. Ljuv musik!


onsdag, januari 22, 2020

Sol. Hurra.

Huvudet är bättre idag men det sitter på en trött kropp. Efter vissa migränanfall känns det som om jag sprungit ett maraton. Nu har jag i och för sig aldrig avverkat en maraton  men känslan. Jag tror att det skulle kännas precis så här. Urlakad. 
Jobbat. Såg äntligen ett visst ljus i mörkret. Kan ha att göra med att solen skiner och att jag ser den blå himlen från min plats. På nya kontoret har vi inte alls samma fina utsikt som från förra stället, nio trappor upp. Å andra sidan har vi nya, fräscha lokaler. Man kan inte få allt. Men sol kunde vi få idag. Den är SÅ efterlängtad!



Utsikt från mitt kontor. Det finns en dörr i den översta baracken. Jag hoppas att den är bommad från insidan ....

Efter jobbet åkte jag till biblioteket igen. Av bokhögen jag lånade förrförra veckan har jag läst ut tre. In med dem och så lånade jag en ny, Marianne Cedervalls ”Sorgeängel”. Den sjätte i serien om Miriam och Hervor. Många lyssnar på de böckerna för dialekternas skull men jag är kass på att lyssna på ljudböcker. Somnar, tappar bort mig och kommer inte ihåg vad jag hört. 
Bibblan verkar vara min nya grej. Lugnt, skönt och tja, bara skönt att vara där.  När jag satt där tänkte jag på alla människor som skrivit alla de där böckerna som finns där. Hur alla böcker först är en idé, manus, läsning, redigering, omslag, tryck, marknadsföring och ”vips” kan vi låna en bok. Då kändes det lite högtidligt, som att jag kunde höra alla författarsuckar, ilskna grymt när det inte går bra, förtjust fnitter med känslan av att orden flyter fram, när drömmar slår in och hårt arbete blir verklighet i form av en bok. Lite filosofiskt tänk där en stund på bibblan. 
Att bli glad över att det finns, det skrivna ordet och att jag har tillgång till det. Det är inte alla förunnat. Att glädjas över biblioteket. Bara en sån sak. Det gjorde min onsdag. 


tisdag, januari 21, 2020

Skruttig tisdag

Jobbade halva dagen. Den andra halvan motade jag migrän i tysta, mörka sovrummet. En skruttig tisdag helt enkelt. I morgon är en annan dag. 

måndag, januari 20, 2020

När man träffar björnen Baloo

Idag var jag hos min nya terapeut. Jag är något skeptisk men ger honom naturligtvis en chans. En mycket lågmäld, väldigt lång, äldre man som älskar metaforer. Passar ju finfint för mig som tänker i raka banor och fattar bäst när man säger vad man menar utan omskrivningar. Men man kan ju alltid googla efteråt. 
I alla fall. Det blev en timmes gråt-hulkande-snyft inledande samtal och flera gånger sa han att han ”ska lära mig allt han kan” om hur man mår bra och jag kommer bara behöva tre samtal sen är jag klar. Tre timmar. 
Men se där! Kan man få tre samtal på en dag så är det över sen? I mitt stilla sinne tänker jag att det var ju synd att han inte dykt upp tidigare i mitt liv då så hade jag sluppit alla dessa år av inte-må-bra-tider.
Han ställde en massa frågor om vad det betyder att vara ledsen, arg, ständigt på väg och så vidare. Jag svarade fel på alla. 0 rätt alltså. Kanske därför jag är där???
Han sa också att jag är en person som inte tycker om att titta på tv med en godispåse inom räckhåll. What? En av mina bästa grenar. 
Jag fick en fråga avslutningsvis som jag kunde svara på, vad jag helst av allt ville göra resten av dagen.
”Packa en ryggsäck med kaffe och mackor, ge mig ut på någon vandringsled alldeles för mig själv många timmar”. 
Vad jag kommer att göra:
”Torka tårarna, åka till jobbet och göra det jag ska, åka hem klockan fem, äta en macka och sen somna ståendes i ett hörn om jag inte lägger mig ned”.
Frågor på det?

Som sagt. Jag är skeptisk men ger det en chans. 



Ställe jag väldigt gärna skulle vilja vara på: en alptopp till exempel. Med vidunderlig utsikt och alldeles tyst, förutom vinden. Går att stå ut med. 


söndag, januari 19, 2020

Fiske, sol och semmelslut

Gårdagen tillbringade jag med Store Bror vid en fiskesjö långt ute i skogen. Det var som balsam för själen. Tystnaden. Den helande tystnaden. Han hade gjort mackor och jag stod för kaffet, smakar alltid finfint utomhus. Vi fick ingen fisk, inte ett liv märktes där i sjön men vi nöjda ändå. Han fiskade, jag samlade skräp. Vi tog oss två vändor runt sjön och det var lika fint från vilket håll som helst.
Vi for hem lagom tills solen gick ned och på kvällen var vi på examenskalas. Min systerdotter har pluggat till förskolelärare och firades med ett överraskningskalas hos min mamma. Vi hippade och hurrade, åt god mat och det var en trevlig kväll.
Idag har varit en lugn dag. Promenerade runt ån och slank in på stadsmuseumet. Vi träffade på kompisar och gjorde sällskap runt på en utställning innan vi gick vidare i solskenet. Hade bespetsat mig på en semla sen på favoritfiket men de var tvärslut. Men vad är väl en semla??? 
Resten av dagen blev det soffläge. Rast, vila. 


Gråväder.



Solväder,


Examenstårta



En del av vår stad i solsken

onsdag, januari 15, 2020

I morse vaknade jag tidigt av att vinden ven runt knuten. Det tog i rejält och när jag skulle släppa ut katten fick jag hålla hårt i dörren. Jag tycker att det blåser jämt denna s k vinter.

Har fått tid på företagshälsovården på måndag, en beteendevetare. Den femtielfte i ordningen. Vet inte vad det ska ge egentligen men det beror väl mest på att det är svårt att föreställa sig något annat än det man är i när måendet inte är på topp. Andras förväntningar kanske, nybliven sambo, nytt hus, bra jobb. Varför är jag inte glad? Fast jag är glad. Jag går inte runt och är o-glad, det är en annan känsla som är så svår att förklara. Jag tror egentligen att bara den som känt det själv kan föreställa sig det, denna obegripliga trötthet. Skavet i hjärnan, att allt går rakt in i huvudet utan filter. Den där när jag måste lägga mig ned NU, för det GÅR INTE att stå upp. 
Ja. Om detta ska jag alltså berätta igen för en ny person på måndag och i och med det har jag än en gång gjort vad som förväntas av mig: sökt hjälp.
En rund boll som hela tiden ska igenom ett fyrkantigt hål och ingen begriper varför det inte går?! Varför kan jag inte bara BLI fyrkantig så är allt ur världen och jag kommer att må jättebra? Och pigg?
Jag är pigg emellanåt. Som en liten spirande låga kan jag känna ibland och jag är så rädd om den känslan. Som ett ljus i vinden, rätt som det är slocknar det. Trötthetssyndrom. Det är så det kallas fast enligt många finns det inte. Fast VI finns, vi som har det. 
Ledvärken består även denna blåsiga onsdag och klädseln är som vanligt blå med inslag av rött. Mjuka kläder. Bäst.

Bra ändå: 
  • pratat med Stora Systern från Glasgow, vi är bara ett samtal bort
  • fina kollegor som får mig att skratta och känna tillhörighet
  • nya reflexer som gör att jag syns ordentligt på kvällspromenaden
  • att Hjärtat kan gå med mig på kortare promenader igen
  • att Store Bror bjudit med mig på en fisketur på lördag. Han fixar ved så jag kan hålla mig varm vid brasan!



Blått. Med lite rött. Gillar tydligen mönstrat. Lika allvarsam idag men jag HAR skrattat idag, det har jag.
 

tisdag, januari 14, 2020

Rea-fynd och ledvärk, gott och blandat.

Om jag var en Queen igår så har jag landat med en smäll idag. Hur vore det med två bra dagar efter varandra? 
Idag vaknade väl jag i fel väderstreck eller nåt, i alla fall med ledvärk from hell, från ingenstans. Besviken är ordet. Det tar sån tid att komma igång när detta slår till och prisa gud för årsarbetstid, att kunna flexa.  Har lite svårt med acceptansen för tillfället angående måendet. 
För att göra någonting håller jag på att fasa ut vetemjöl en period för att se om det kan hjälpa mig något. Till frukost åt jag linsbröd jag bakade i helgen. Linsbröd med gurkmeja i smeten. Inte den godaste mackan får jag väl erkänna men det kanske är en vanesak? 
Fin färg i alla fall. Åtminstone på receptbilden: gyllengula, pösiga frallor med sesamfrön på. Mina: orangebruna inte fullt så pösiga mer platta och krackelerade och sesamfröna hade blåst av i varmluftsugnen och låg rostade bredvid. Nå. Man kan inte lyckas med allt vid första försöket.

Muntrade dock upp mig med ett rea-fynd i alla fall, en mönstrad blå kofta. Väldigt mjuk och skön och riggad i den for jag så småningom mot jobbet. 

Kanske kan kvällen avslutas lite muntert med vinst mot Polen i handbolls-VM? Hoppas det, jag kommer sitta bänkad framför tv.n.



Min uppmuntringströja. Jag log faktiskt flera gånger idag men inte precis här. Längtar dessutom efter att bli klippt, Lilla Systern, förbarma dig över din mor! 

måndag, januari 13, 2020

Måndag vs me 0-1.

Jag har lyckats navigera denna måndag som en Queen. Så till den milda grad att jag lyckades övervinna min trötthet och åkte direkt till biblioteket efter jobbet. Strosade runt och lånade en hel hög. Lilla Syster ringde och ville ha sällskap till stora köpcentret så det tackade jag ja till. Så fick vi två en stund och hon hittade en skidjacka på rea och jag nya skor för nästan inga pengar alls. Sen åkte vi hem till rosa huset, pratade ännu mer innan hon drog iväg till sitt. En ovanligt bra måndag. 



En boktrave på bordet. Kvällslektyr.

söndag, januari 12, 2020

Nu har vi dansat ut julen. Nästan allt.

Igår var en aktivitetsdag, träffade Bästa väninnan på stammis-fiket för en långfika. Vi passar på när hon hälsar på särbon att ses. Två timmars babbel och skratt, skulle kunnat suttit längre. Men jag skulle hämta Lilla N för att på julgransplundringen på sjukhuset och på vägen hämtade jag upp både Hjärtat och Store Bror. Det var två trevliga och intensiva timmar, Lilla N dansade hela tiden det var dans och i år var han inte det minsta blyg. Klappade, stampade och gjorde rörelser med stor inlevelse. Sen var det ju fika, köpa lotter och fiskdamm innan det hela avslutades med att tomten kom med godispåse till alla barn. Efter det var vi rätt trötta, i alla fall vi vuxna. 
Vi hann hem en sväng och åt en bit mat, låg på soffan en stund innan det var dags att åka på annat kalas. Hjärtats ena son fyllde 25 och vi hippade, hurrade och hade trevligt. Vid pass 23-rycket var vi hemma och då kände jag mig slut som artist.

Hann med att prata en sväng med Stora Systern också och hon har det bra. Idag ska hon flytta till studentrummet och i morgon börjar plugget på riktigt. Det var skönt att höra ifrån henne.


Idag blir det inte många knop. Tvättar lite, ska gå en promenad och läsa ut en bok. Funderade en kort stund på om jag skulle plocka ned julgranen i uterummet men beslöt mig för att den får stå kvar. Det är ju ändå så mörkt eftermiddagar och kvällar, det är mysigt när det lyser där ute. 



Granen står så grön och grann i uterummet. Har full koll på den genom köksfönstret. 

fredag, januari 10, 2020

När klockan ringde 05.15 i morse var det segt att gå upp. Men, men. Fredagssimmet hägrade och jag hade som vanligt lagt ut de kläder jag skulle ha, väskan var packad så på en kvart var jag utanför dörren. Det var kyligt och nattsvart.

Det gick bra att simma idag. Jag upprepar ju varje längdnummer tyst i huvudet för att mota bort alla andra tankar och det är så skönt. Skönt att ha det tyst i skallen innan allt drar igång. 

På frukosten på konditoriet fanns det utöver allt frukostgott, färsk kanellängd. Aaaahhh. Vem är väl jag att tacka nej till det?? Oh no. Himla gott.
Vi konstaterade att vi går in på vårt fjärde sim-år. Jag började i juli 2017 och ”Ester Williams” hängde på i augusti. Har räknat ut att vi har simmat ca 160 000 meter. Det låter långt. 

Jobbat. Sen behöver vi inte säga mer om det. Svårt fall för tillfället. Nu är jag hemma, ska ut och gå en sväng innan jag ska hämta Lilla Systern för middag och fredagsmys. Typ titta på handboll på tv eftersom handbolls-EM är igång. Finns en risk att jag somnar i soffan ...



Det är tidig morgon, mörkt och kallt men badhuset är så inbjudande upplyst.

torsdag, januari 09, 2020

Funderingar och semmelsug

En tänkar-torsdag. Avstämning med chefen, avstämning med sjukgymnasten, avstämning med försäkringskassan och lite annat att stämma av. 
Jag är omgiven av idel vänlighet, har bara ett litet issue och det är att alla frågar vad jag vill och behöver. Det känns väldigt omhuldande. Skulle ha alla möjligheter i världen att dänga i med en diger önskelista vad jag vill, vad jag behöver och kan tänka mig. Mitt dilemma är ”bara” att jag inte vet. Jag vet inte vad jag vill, behöver eller kan. Det är blankt. Tomt. Slut. Går som på reserven eller autopiloten. DET är väldigt svårt att förklara och hantera, både för mig och omgivningen. En blank person. Hur gör man? Hur gör jag?
Jag räknar timmar tills jag kan lägga mig ned eller är ledig och det kan bli någorlunda tyst i skallen. 

Gladsak för idag är i alla fall att jag på fyra dagar gått 29 100 steg vilket är i snitt 7275 steg per dag. Jaja, det är under 10 000 steg som någon har hittat på att man ska gå men det är mer än 210. Runt 200-300 steg är mina sämsta dagar, de där när jag går mellan sängen - badrummet - soffan - sängen o s v. Från det perspektivet är 7275 steg jättemånga steg. Tänker jag och glädjs åt min promenadtakt.

För övrigt hänger ett sjukt semmelsug över mig men än har jag inte gått åstad och inhandlat någon.  Innan jul åt jag en saffranssemla, en luftig lussekatt med mandelmassa och fluffig grädde. Vrålgott. Har skrivit upp det i min ”pysselbok” för att komma ihåg att göra till nästa jul. Minivarianter av lussekatter, att göra semlor av dem. Se där! En kreativ tanke på pränt. 

Stora Systern är framme i Glasgow hel och hållen. Installerad på hotell fram till söndag då hennes studentrum blir tillgängligt. Det regnade när hon anlände och i väderappen visas regn i 14 dagar. Jag tycker det är så spännande, tänk att resa iväg och plugga eller jobba. DET skulle jag göra om man kunde göra om något. Förresten kanske det finns universitet för pensionärer utomlands? Det tål att tänka på när det blir så dags. 



Lussesemlan.. Fantastiskt fluffig och god.



Varje morgon innan jag går till jobbet drar jag ett ”Dagens ord”. I morse var jag återigen onödigt irriterad vid frukostbordet och som en påminnelse om det fick jag detta som dagen ord. Jor’å åsatte .... jag skärper mig. Pronto!

onsdag, januari 08, 2020

Mitt i en vecka

Onsdagar är sjukgymnastdagar. Tydligen simdag också för det var det jag gjorde efter jobbet, simmade. Årets första bad. Gick en sväng inom biblioteket också, lämnade tillbaka det jag läst över helgerna, nåja, bläddrat i, och lånade nytt. Blev nästan yr av så mycket aktivitet på en dag. En heldag.

Just den här onsdagen var en resdag också, inte för mig men för Stora Systern som for till Skottland idag för en termins plugg. Off she goes och så stora barn en har! ”Bara ett samtal bort”, så säger jag alltid vart än de far. Så är det ju nu för tiden. Lätt att nå varandra.

Jag har bokat in lite egna roligheter också, på lördag äger fritidsföreningens årliga julgransplundring rum på sjukhuset. Nu ska jag ju inte dit alldeles för mig själv och dansa runt granen utan Lilla N ska med. Och Hjärtat om det funkar. Har ytterligare två biljetter, rätt som det är får någon av kidsen för sig att hänga med. Förra året var det Lilla Systern med sambo som gjorde oss sällskap, det var roligt.
I februari kommer syjuntan till lilla rosa huset och ”knyppelsäsongen” går igång. En rolighet i januari och en i februari. Sånt jag tror att andra gör på en kvart kräver nogsam planering av mig. Nu är det två aktiviteter jag känner mig tämligen trygg med, tack och lov, annars gnager det runt tills det är dags. Tröttande.

Jag kunde också stolt konstatera att den monterade gullrankan i hallfönstret fått nya blad. Det betyder ju att vilket år som helst har vi en blomstergardin. Dessutom stod Hjärtat i rätt väderstreck när jag kom hem så det blev en lugn kväll ikväll. Skönt tyckte jag. Och han.



Farstu/hallfönstret mot uterummet. Nu utan kyl och frys! Till vänster är gullrankan. Två nya blad, hurra!


tisdag, januari 07, 2020

Jag gjorde det

Nu haver jag jobbat en heltidsdag. Det är dit man ska sträva. Hel tid. Något annat verkar inte räknas, något annat än heltid är inte ”på riktigt”, lite fult sådär. Som att man är lat. Eller sjuk. Eller lite ”nervklen”, förhindrad att jobba HEL tid. 
Helst ska man vara smal också. Och morgonpigg. Då jäklar ligger man bra till. Vi andra, som inte riktigt lever upp till det där, vi kämpar i ett annat spår.
Nu är ju detta ingen sanning för världen i stort men det är så jag känner det för tillfället. Jag får liksom inte riktigt till det.

Efter en skruttdag kom jag hem på uselt humör efter att ha jobbat, handlat och glömt kattmaten på varubandet.  Skruttiga Hjärtat fick sina fiskar varma, han vände sig väl åt fel väderstreck eller nåt. Tyckte jag visst.

Motstod soffhörnan, jag gick ut och gick. En mörkerpromenad, där passade jag bäst. Men NU kan jag inta  soffläge. 



Soffan vid fönstret är min. Min och kattens. Där är jag nu och resten av kvällen. 

måndag, januari 06, 2020

En sorts sportmåndag

Idag känner jag mig mör. Akutbesöket häromnatten tar ut sin rätt. Hjärtat har fortfarande ont men hanterbart.
I morgon ska jag börja jobba igen. Heltid. Hur det ska gå till har jag inte en aning om, hela kroppen reagerar när jag tänker på det. Att jag jobbat halvtid hela december och nu varit helt ledig från 20 december har inte hjälpt nämnvärt. Jag är trött och känner mig nere. Trots antidepp-piller. Nu vet ju jag att piller alena inte hjälper, det ska annat till. Jag simmar och promenerar, motionerar stort sett varje dag på olika vis men jag är trött i alla fall. En trötthet som inte låter sig sovas, medicineras eller motioneras bort. Trött på att vara trött. 

Nåväl.

Idag är ännu en ledig dag och jag ska göra kylskåpsrens, laga middagar på det som finns kvar efter alla helger. En liten sport tycker jag. Igår gjorde jag potatisklyftor, stekte skinkschnitzel gratinerad med blue-cheeseost och sallad på majs och romansallad. Timjanstekta färska champinjoner till.  En festmåltid på ingredienser som skramlade i kyl och frys, det blev supergott. Är dessutom vansinnigt sugen på semla. De har ju redan kommit. Mäjbi faller jag för det suget. Vi får se. 

Bästa mamman har messat och är så glad över vår utflykt till Stora Systern igår. Jag med. Att vi kan och har möjlighet. 



Semlor i rader. Ett himmelrike för en semmelälskare. 

söndag, januari 05, 2020

Lite oreda men åter till ordningen

Tre snälla, mjuka dagar i rad bjöd 2020 på. Igår, den fjärde, började jag känna igen mig. D v s, det tjorvade till sig lite. Framåt kvällen blev Hjärtat plötsligt blek och fick hemska smärtor i höger sida. Det accelerade och han blev knökdålig. Jag fick ringa efter ambulans, det fanns inte på kartan att få in honom i bilen. Efter många timmar på akuten, oro och plågsamt för mannen, ett antal olika undersökningar och till slut en skiktröntgen, konstaterades att det var ett njurstensanfall. Aj och ont. Smärtstillande in masse. Vid pass två-blecket var vi hemma igen, omtumlade och ganska slitna. Det var kaos på akuten i stort sett hela kvällen men personalen var fantastisk. 

I morse ringde klockan vid 8. Vi skulle hämta mamma och hennes man vid 09.30 för vidare färd mot Stora Systern i Stockholm men planerna ändrades. Hjärtat behövde kurera sig och stanna hemma, jag sova en timme till och så skulle vi tillbaka på banan med snälla och mjuka dagar. Please?

Det höll. Vid pass 11.59 rullade vi fram till Stora Systern och sambons dörr och vi fick en alldeles härlig och mysig söndagseftermiddag. Kaffe, prat och skratt och en promenad runt Långholmen. Flickebarnet är nu omkramat till tusen av mig, mormoren och hennes man inför avresan till Skottland på onsdag. 
Vi åkte hemåt och hamnade i ett snöyrväder, det gick sakta men det gick bra. Hjärtat återhämtar sig nu liksom jag och denna dag ligger som bomull kring själen trots avbrottet med njurstensanfallet.  Det blev en fin dag även idag!



Granen stod kvar utanför Karlhälls gård på Långholmen.



Finaste promenadsällskapet.

lördag, januari 04, 2020

Ut med julen

Idag städade jag undan julen. Hjärtat åkte och tittade på pingis, lite skönt tyckte jag som då fick röja ifred. Jag tycker om att packa ihop och stuva undan, det är något befriande över det. Sen bar jag hela klabbet rakt över gården och upp på loftet. Jag behöver inte gå till gymmet idag, det är då ett som är säkert. 
Gran och slingor i uterummet fick ändå stå kvar, till nästa helg eller så. Det lyser så fint i mörkret.
Vi var uppe före åtta idag, gårdagens sjusoveri tänkte jag inte upprepa och det lär bli en tidig kväll. I morgon ska vi hälsa på Stora Systern i Stockholm, då vill vi komma iväg tidigt.

fredag, januari 03, 2020

En pärla. En dag.

Idag sov jag till halv elva. Vafalls??? 11 timmar i sträck. Halva dagen hade ju redan gått så jag lät bli att bli stressad och vi gjorde frukost-lunch i lugn och ro. Till exempel Smoothiebowl. ”Mosad frukt i tallrik” enligt Hjärtat. Just det. Banan, ananas, mango, grönkål, kokosolja, citronsaft, riven ingefära och lite jordnötssmör. Strösslade hallon, pumpakärnor och kokoschips över hela härligheten och det är så gott.
Pratade med Stora Systern och mamma och hade bestämt oss för att städa ut julen. 
MEN vi ändrade om oss. Jisses. Solen sken så vi gick en promenad. En långpromenad. Det har inte hänt på mycket länge, typ sen Dacke-fejden men Hjärtats höft höll så vi travade på i lugn takt, 5 km. Fantastiskt! Det finns hopp!
På hemvägen gick vi inom Hjärtats syster och svåger. De bor bara ett par hundra meter från oss men ändå blir det så sällan vi ses. Nu var det läge och vi fick en stunds mysig kaffepaus runt deras köksbord och det hann bli skymning. Prat, skratt och hembakta bullar. Satt som en smäck i själen. 
Jag grundade denna dag med att ha en mysig kväll med Lilla Systern igår då vi låg i var sin soffa och pratade i timmar.
Tre fina dagar i rad. Det känns snällt och mjukt, starten på det här året. So far. Är banne mig värd det. 


Vi bor nära sjön. Det här är inte vårt place men det ligger så fint. Gillar träd. Det här trädet särskilt. Vackert året om!

torsdag, januari 02, 2020

En sorts vardag

Torsdag och en vanlig dag. Det blåser som tusan här och jag har sovit dåligt. Det är något som smäller i vinden, från taket tror vi, men vi hittar inte vad. Sen låg jag och funderade på det. Förstorar upp saker och ting fast jag inte har en aning och så tjofs, är tankarna igång. 

Vi lånade Lilla N och åkte till Strömholms slott. Sprang runt i häcklabyrinter, tittade på forsande vattenmassor och beundrade slottet utifrån. Sen hägrade fika vid Markan och en tur i stallen. Idag vågade sig Lilla N in för att titta på hästarna. Tredje gången gillt. Hittills har vi bara stått i dörren och kikat in. Efter hemgång till rosa huset sa det ”tjoff” och så var Hjärtats son med sambo här och Lilla Systern. Jag stekte pannkakor och så var vi fem vuxna och ett barn kring middagsbordet i matrummet. Prat och skratt och det känns skönt i magen. Lugnt och fint. Bra början! 



Hästar i långa rader.



På span på fiket efter hästar. En och annan häst gick förbi till Lilla Ns förtjusning.

onsdag, januari 01, 2020

31. (Fast 1) 2020 kommer att se ut så här

Dagens inlägg får bli gårdagens egentligen. Dag 31 i
Den där om Jenny, decemberkalender

Hur året kommer att se ut har jag som vanligt inte en susning om. Med psykisk ohälsa är det svårt att veta hur tillvaron kommer att se ut från en månad till en annan och stora planer har en tendens att gå om intet och då blir jag besviken istället. Men. Jag önskar att jag kommer att kunna må bättre än jag gjort de senaste 12 månaderna. Det ska jag göra genom att fortsätta simma, se över min jobbsituation och vårda relationen med Hjärtat. Så klart umgås med mina kids och Lilla N. Det är själva grunden. Inget är utan dem så gamla de än är.

Jag vill också umgås mer med min mamma. Göra tillsammans. Baka, gå en promenad, åka till Ikea. Vi har inte så höga krav.

Jag kommer att få se Skottland. Stora Systern ska plugga i Glasgow en termin och ja, I’ll be there!

Simma, sy-juntan, gå med i kören igen, läsa och dricka te i rosa fåtöljen i farstun. Att ha tid till det för mig, det känns som bra bränsle inför 2020.