fredag, maj 26, 2017

Good Morning Gothenburg!

Ibland är det skönt att hitte på något annat så det var precis vad Hjärtat och jag gjorde igår. Så idag haver vi vaknat i Göteborg, soligt och fint. Efter gårdagens resa hit med motorcykeln tog vi en stilla kvällspromenad i solen, åt gott på en uteservering, gick tillbaka till hotellet och somnade innan 22. Har checkat läget med kidsen hemmavid och känner mig lugn. 
Ett litet aber bara: Hjärtats knä. Det har bestämt sig för att göra himla ont precis nu. Sånt är ju trist när än det händer och bli sittande på ett hotellrum?? Hur mysigt det än är så nej. 
Därför ska vi strax åka hop-on-hopp-off-buss runt staden, åka Paddan efter det och vips, har vi sett massor och knät får vara med bäst det vill.
Nu är han preppad med värktablett, antiinflammatorisk tablett, nyss inhandlat knäskydd (runt hörnet låg en ortopedteknisk affär ... ) och en himla massa pepp och pussar av mig. Vad kan gå fel????
Sen, hur vi ska ta oss hem får vi se då .... det här med räkmackeliv .... finns det? Egentligen???




onsdag, maj 24, 2017

Ett eget dreamteam!

Heltid är en hel massa tid. På jobbet. Sen orkar jag inte med mer. Depp-spöket härjar fortfarande alldeles nära och ibland vill jag bara skrika åt det:
"Schas"!!!!!
Det finns ljusglimtar, absolut!!! Det är det som håller oss uppe. Ett steg i taget, även små steg blir en stig. Till slut. Otrampad mark ska bli känd mark. Jag maler på, pratar om ditten och datten. Brer smörgåsar och kokar kaffe. Lagar mat. Drar upp persienner och "stör". Lever på. Som vanligt. Jag ser att jag är iakttagen - någon har börjat följa med blicken. Det är ett bra tecken! Vanliga livet känns nåbart och hjälpen, jo, det fanns ju sån till slut, är en bra hjälp. Det plussar på och så är man ett team. Ett team är bästa grejen! Jag och kidsen är ett dreamteam! Mitt dreamteam!

fredag, maj 19, 2017

Balanserad obalans

När man är så förbannat pliktskyldig och ska sitta sekreterare på två årsstämmor. När den ena revs av igår kväll och den andra går av stapeln ikväll. På en fredag. Med efterföljande middag. En gång i världen var det dans också men jag är nästan yngst med mina 54 år så det är mer rollator-rally över hela tillställningen.
Nåja. Jag slutade lite tidigare och hinner sitta en stund på altanen i gassande sol. Hur skönt är inte det??? 

tisdag, maj 16, 2017

Hej våren!

Nähä. Om man skulle skriva ett inlägg om  psykvården? Försäkringskassan? Primärvård när det fungerar som sämst? Psykisk ohälsa? Brutna ben eller stukade fingrar? Det sistnämnda är alla gånger enklast. Något somatiskt. Något synligt. Något som går att lappa och laga så att det syns. Något att prata om. Hur mår lilla benet där i gipset? Hur länge ska du gå med det? Kliar det? För brutna själar pratar vi inte så gärna om. Inte går de att gipsa heller även om vi önskar att man kunde det. Kliar gör det likväl, kliar, gnager och tär i stukad själ. Och om man behöver prata med något proffs?? Då utspelar sig VM i väntan och man lotsas omkring, som en het kolbit ingen vill ta i .... nä. 
Jag skriver inget om det. Man blir bara nedslagen. Eller arg. Förtvivlad. 
Men jag ringer runt. Ligger på. Ifrågasätter Och så, vips! Bitar faller på plats - någon får en kontakt som visar sig vara ett litet ljus i tunneln och så tänds ett hopp direkt! Från mörkaste mörkt till ljus. På ett dygn. (Men om man inte orkar fajtas???)
Jag skriver om våren då. Att den verkar ha bestämt sig för att vara på riktigt. Hurra! Jag har förresten en önskan till våren: att du smittar av dig! Att ditt spirande, grönskade och växande smittar av sig. Så där så att någon i min närhet kan känna livskraft, ljus och värme igen. Så där på riktigt. Så på riktigt att en isig själ kan tina och våga tro. På framtiden. På här och nu. På sig själv. Så på riktigt hälsar vi våren: Hallo! Kom och värm oss! 


Mamma är lik sin .... pappa

Man kan ju överraska sig själv. T ex genom att gå på cirkelträning på lunchen. Bestämde mig igår kväll, packade väskan och bara gjorde det. Hade ett jobbmöte som lätt hade kunnat dra ut på tiden men jag "schasade" ut besöket och sa att "nu bryter vi, det står friskvård i min kalender om en kvart". Jamen det var ju ingen som sa emot! Och jag fortsätter att göra "Cina-saker" för mig. Kan ha att göra med min psykolog - hon är hård. Jag har ständig hemläxa att tänka mer på mig själv. Speciellt viktigt då det fortfarande är lite skakigt runt oss och det stundtals känns lättast att bara stänga av sig själv och finnas för andra. Till slut tar man ju slut själv av sånt och det vore inte så bra. Så jag gör min läxa, tänker mer på mig själv. Som att gå till frissan en sen söndagskväll, dricka kaffe och läsa skvallertidningar medan de grå tinningarna blir lite mindre grå på konstgjord väg. Ja. Frisören var Lilla Systern som pysslade om sin mamma. Gillar't! 

Före. Gråhårig böna direkt från mc.n.


Efter. Lite klippt, lite slingor. Lite mer lik fars-gubben. Nu var ju just det inte planerat, det bara blev så! Vi är ju förvisso släkt så det var väl ingen större skräll ......

lördag, maj 13, 2017

Lördagsmys

Veckorna rasar iväg! Tempo, tempo, tempo. Skönt med helg!
Åt frukost, fixade lite i köket, cyklade till kyrkan för att höra när Stora Systern sjöng på ett dop. Stolt mamma! Prästen var en av Kyrktanterna så efter dopet fikade vi en stund. Cyklade hem, hämtade Store Bror och strålade samman med Stora Systern för att äta lunch på ett café. Skjutsade Store Bror till gymet och flickebarnet till tåget, åkte hem, vilade 30 minuter på soffan, hämtade Store Broren och hem igen. Nu tänker jag inte röra mig ur fläcken! 
Slut på meddelandet.

torsdag, maj 11, 2017

Det här med att vara särbo .....

.... innebär stundtals att jag känner det som jag är på fel ställe vid fel tidpunkt, har kläder jag vill ha pronto nu på det stället där jag inte är och då och då mest befinner mig mitt emellan farandes på min cykel. Nåja. Jag får i alla fall motion, frisk luft och blir bra på att "pendla" .....
Drömhuset såldes till någon annan lycklig själ så grattis till dem! Grattis till pardörrarna ut till altanen, sockerdricksträdet och knarriga trappan! 
Hjärtat tar det med ro så jag tycker han ska börja "pendla" .... så får vi se hur lång tid det tar innan husletandet steppar upp en nivå! 
(Nu är det ju inte så vansinnigt långt mellan oss, sisådär en kilometer eller två så vi sitter inte i sjön ).

onsdag, maj 10, 2017

Sköna maj????

Fryser, jobbar, drömmer om varmare dagar och jobbar lite till. Dagarna går fort. 
Gick och la mig en stund när jag kom hem från jobbet idag och jisses vad det var skönt! Lite svårt att komma igång efter den vilan men att hasa ned till soffan ska jag väl orka med? Ska bara passera köket och värma lite soppa först. Om jag hade en öppen spis skulle jag elda i den .... ska det vara så här kallt i maj????

lördag, maj 06, 2017

En lördag i maj

Sovit länge, ätit långfrukost och städat ett sovrum. Åkt motorcykel genom ett kyligt Sörmland och ätit lunch på kolgrillsbaren i Gnesta. Fikat hos Hjärtats mamma och gått långpromenad. Grillat gott kött och njutit av ett gott vin jag inhandlat i Spanien. Messat med mina kids och brottats med mamma-har-nu-stora-kids-syndromet. Planerat en utflykt för morgondagen och Store Brors hemkomst från en time-out. En lördag i maj. Med ögon känsliga för grönt. 

fredag, maj 05, 2017

Fredagsmys. Så småningom

Fredag. En solig en. Jag är trött. Har mycket att tänka på, det är turbulent på jobbet och snurrigt hemma. Jag behöver hitta en plats med stillhet ett slag. En stund för mig själv med Queen i lurarna. Betar av deras livekonserter, en efter en och njuter i fulla drag. Queen. Det är musik det! En stund i solstolen på verandan hägrar sisådär framåt fem-blecket men först jobba och sjukgymnastbesök.
En annan sorts musik levererar ju från Tommy Körberg! Ständigt denna Tommy! Jag blev tillfrågad av en kollega om jag kunde tänka mig att följa med på konsert fram emot jul och avnjuta skönsång från denna man. Om jag kunde tänka mig??? Jag kunde absolut inte tänka mig att låta bli så nu är det bokat och klart! Julkonsert. Check!

torsdag, maj 04, 2017

Pysseltorsdag

Idag har jag jobbat och när jag kom hem pärlade jag ihop ett armband. Nu har jag och kidsen var sitt. Det sitter bra!


onsdag, maj 03, 2017

Med simring och flytväst .....

Från och med nu ska jag jobba heltid igen. Efter fyra års heltids-, deltids- och trekvartstid sjukskrivning för utmattningsdepression och kroniskt trötthetssyndrom är det dags. Om jag är frisk?? Därom tvista de lärda …. Förutom f-kassan. "De" vet. Och jag orkar inte fajtas mer. 
Jag ska försöka. Jag har inte mer batteritid än vad jag haft tidigare, förmågan att hushålla med krafterna har jag jobbat på och jag har förstående kollegor och en bra chef. Två utomordentliga sjukgymnaster, en bra psykolog och fantastiska kids. Just ja. Och så Hjärtat. Jisses. Inte att förglömma …. Särbon!
Så.
Tant släpper bassängkanten och simmar ut på djupt vatten! Wish me luck!

måndag, maj 01, 2017

Cykeltajm

Så haver cykeln fixats och fejats fram. Hej ont i baken och träningsvärk!? Om jag har bättre kondis återstår att se, jag har gått fram och tillbaka till jobbet ett bra tag, ca en mil om dagen t o r. Idag är det alltså cykelpremiär. Det ska sedan inhandlas en barnsadel så jag kan hämta Lilla N på dagis. Han begick för övrigt cykelpremiär med sin mamma igår och det var en överlycklig liten kille som vinkade till alla från sin plats i barnsadeln. En sann glädjespridare! 

Maj maj måne

Maj månad började så här:
Vaknade och insåg att jag nog inte tål den nya makeup-rengöringen för vattenfasta mascaran. Hej svullenögon. Lite svårt att se idag. Efter behandling med kalla tepåsar, gurkskivor, frysta ärtor i en påse kunde jag i alla fall öppna ögonen. 
Jag behövde sen fatta ett beslut: köpa fina skorna som jag hittat eller beställa ett mc-underställ i fiffigt coolmax material. Har inte råd med båda.
Suck, stön och vånda. Det blev understället.
Surade för det ett slag. Lyx-surade. Åka mc bestämmer jag ju själv. Och skor har jag så jag riskerar inte att behöva gå barfota.
Men i alla fall. Min inombordsfemåring vill ha båda. 
Någon i min närhet mår inte bra och jag försöker trösta, hjälpa, finnas men når inte fram. Backar. Hur svårt som helst.
Klädde på mig och åkte på utflykt med Hjärtat. Överalltihop sken solen. Sköna maj. Välkommen.



söndag, april 30, 2017

Veliga Maja fattar ett beslut

Valborg. Sol. Jag är trött efter en omtumlande lördag känslomässigt. Vansinnigt trött. Skjutsade någon till tåget, köpte en bok på stationen "Gloria" av Åsa Hellberg. Åkte hem, tänkte läsa bok i soffan, somnade och vaknade med nackspärr 05:13, gick upp och la mig i sängen, somnade om och vaknade nyss.
Åh, dessa torktumledagar. 
Fick nyss en fråga om jag vill följa med på en utflykt till ett fint ställe. För en gångs skull bad jag om att få tänka en stund innan jag leverade ett svar och kände sen att svaret blev "nej".
Jag vill dricka kaffe i solen på min altantrappa, kratta lite löv och få fram altanmöblemamget. Vara i lugn och ro. Det är bara jag och katten hemma, jag behöver komma ifatt mig själv. Och om jag orkar tänker jag gå på dejt med Hjärtat ikväll, äta något gott och kanske, bara kanske, titta på någon majbrasa. 
Att tänka efter och känna vad jag vill. Att sätta mig själv först utan att tänka vad "alla andra" vill eller förväntar sig av mig. Att göra det utan dåligt samvete? Jag jobbar på det! 
Så jag går och krattar lite! Over and out!


lördag, april 29, 2017

Lördagsfilosofen

Man lägger helt enkelt då och då saker och ting bakom sig. Packar ihop, förhoppningsvis snyggt och prydligt och ställer undan. Kanske hamnar något litet minne på hyllan. För beskådning. För fina minnen eller i avskräckande syfte. Valfritt. (eller så knycklar man ihop erfarenheten till en skrynklig liten boll och kastar den i ett hörn, bränner upp den i tankarna och kniper ihop ögonen det värsta man kan för att det ska försvinna).
En diskussionspunkt i radhuset har varit "när vet man att man gått vidare"? och "alla säger att det går över, gör det det"? apropå besvikelser.
Trixig fråga. Beror på vad det handlar om. Kände att jag inte hade något bra svar, inget färdigt mamma-svar.
Men kanske när man kan tänka på det som hänt och varit och konstaterar "ja, så var det ju" och så ägnar man inte mer energi åt det?
Eller när man kommer på sig med att inte ha tänkt på något eller någon på väldigt länge och när man gör det så gör det inte längre så ont? När man rent av kan skratta åt minnen, glädjas åt det som ändå var bra, känna att man lärt sig något eller helt enkelt var med om något fantastiskt som kanske inte slutade som man tänkt sig?
Att saker och ting blir som man tänkt sig händer väl egentligen rätt sällan?
Ja, förutom i fancy bloggar och livstilsmagasin förstås. Där "alla" får till det hela tiden med fina önskehem, önskejobb, önskebarn, önskeman och mjuka, pastelliga kläder i något dyrt, chickt material med snyggt fall.
"Snyggt fall" är för övrigt inget som förekommer i min värld vare sig det gäller tyger eller livet i stort. Nä. Här är det lite mer av platt fall när det händer. Vilket det gör, då och då. Jag ska inte säga "tyvärr" för jag tror inte på att man kan gå igenom livet och leva det fullt ut om man inte då och då går på minor. Sen finns det ju grader i helvetet och man behöver ju inte sticka näsan i getingbon om man nu redan från början vet att det finns getingar där o s v. Det var väl klokt sagt? Och så såg ungdomarna genast lite mer klokare och upplysta ut!?
Vi pratade om saknad och sorg. Det stora, svåra i sorg och svarta tankar. Svarta tankar vill man helst inte prata om men när man gör det så kan det ju hända att de skiftar lite i färg. Från nattsvart till en ljusare nyans. Att bli anförtrodd svarta tankar är ett stort förtroende som är så oerhört svårt att handskas med. Helst vill man bara kasta dem åt sidan, som en hög med glödande kol man får i händerna. Man kramar ju inte om det och känner efter "hur många grader är det här då"? utan man bara skriker och kastar bort det. Springer åt ett annat håll. Nä. Här försöker vi stå pall. Stå kvar. Finnas för svarta tankar och sorg. Svårt men nödvändigt. I mamma-hjärtat gör det ont.
Rätt som det är skrattade vi. Det är ju så det funkar. In absurdum. Humor. Man överlever väl inte om man inte kan skruva till det mitt i allt det svåra, svarta för det är ju framåt vi ska. Framåt. Med det vi har bakåt med oss. Helt enkelt gå vidare.

Så klart kom Morfar´n med i samtalet. Han som inte längre finns men sitter på sitt moln och ger oss styrka och rattar oss rätt emellanåt. Det är vi helt övertygade om, hela bunten. Så, den här pappa, den är till dig:







fredag, april 28, 2017

Vad är väl en bal på slottet????

Huset igår var …. alldeles underbart! Lite att göra, lite att fixa. Inget som jag ryggade för.
"lite att göra … hm ….." tycker Hjärtat som i så fall är den som får byta tak på garaget, dra ny el på bottenvåningen, tilläggsisolera de väggar som är kvar att fixa o så lite annat smått och gott.
Eller så hyr man in nån.
Japps. Där stod vi på visningen. Ett medelålders par utan medflyttande barn mitt bland barnfamiljer vars pappor och morfäder var snickare hela bunten. Så praktiskt! (Vi räknar iskallt med hjälp av våra kids, syskon, mågar, svärsöner och kusiner. Dem kunde vi ju inte ta med oss för då hade vi i runda slängar varit runt 40 personer och det hade blivit lite trångt).
Och medan de unga funderade på åt vilket vädersträck man bäst byggde ut och hur mycket, var vi så nöjda så! Nåja, Hjärtat grymtade lite över garaget. Det var något med storleken som visst HAR betydelse i detta sammanhang och hostade något om att man ju i så fall kunde flytta in tvättstugan i huset, slå ut en väg och få jättestort garage. Eeeeehhh? Flytta in tvättstugan? I yttepyttehuset? Skulle inte tro det! Stopp och belägg!
Men. Det fanns inte utrymme för något "ljudrum". Hjärtat bygger ljudanläggningar och ställer in ljud.  Kan även sitta i timmar och lyssna tills det är PERFEKT. (kan ta tid så tant har mycket egentid). Det "måste" finnas ett rum för det. Kanske sällar vi oss därför till skaran som funderar på tillbyggnad? Eller ett annat hus?
Idag staplas plus och minus för huset. Plus för mig är bland annat den stora, stora eken utanför där det hängde gungor i olika höjd och med "hål" i. Alltså ett alldeles eget sockerdricksträd! Och så matrummet med pardörrar ut mot altanen. Bästa rummet för midsommarlunchen, julmiddagen, söndagssteken eller fredagspizzan med MÅNGA. Ljuset i det rummet var magiskt! Och trappan upp till övervåningen …. den lilla toan i 20-talsstil … trägolven … att det lutar lite här och där …. och att vissa utrymmen och prång är så trånga så vi kan inte lägga på oss ett endaste kilo till. Om vi ska sköta om pumpen källaren till exempel.
Kan hända att Hjärtat undrade vad två medelålders ska med ett sockerdricksträd till? Pfmst. Vilken fråga!  Vem som än ramlar över ett sockerdricksträd behöver det ju! Tror faktiskt att kungen har sagt det! Mer sockerdricksträd till folket!
Minus då???? Jag funkar sällan på minus när jag blir kär i ett hus. Ser det inte. Men. Minus är att Hjärtat tycker att det är mycket att göra. Att det här bara var början på ett husletande.
Ok.
Herr Vän av Ordning och Fröken Hipp som Happ är visst helt enkelt på husletaräventyr. Den ena av oss blev kär vid första ögonkastet.

Framför "Cina-huset". Det är inte den stora eken som syns bakom mig! Till slut var jag ju tvungen att gå hem!


torsdag, april 27, 2017

Husdrömmar

Här skiner solen idag. Återstår att se om den gör det fortfarande om en liten stund när jag ska gå till jobbet. Det kan snöa .... detta aprilväder!
Jobba, gå på husvisning, gå på cirkelträning - dagens plan. Och göra gårdagens läxa. Jag fuskade igår. Läxan består av att varje kväll skriva ned hur dagen varit och hur jag handskas med de katastroftankar jag har sedan i mars när tillvaron snurrade för oss ett slag. Det är min psykolog som ger mig "läxor". Hon är bra. Så där bra så fasaden rämnar bara jag ser henne. Face off och timmen hos henne en gång i veckan är min livlina.   Det är skönt och jobbigt på samma gång. Framåt. Det är dit vi ska!
Så husvisningen då. Nä. Jag ska inte flytta precis nu men radhuset blir en gång  himla stort för en person så jag ser mig omkring. Och så klart dyker "Cina-huset" upp i fel tid, fel område och vänder upp och ned på allting. Ett pyttelitet rött hus med vita knutar från 1924, trägolv, pardörrar ut till fin altan, kattvind, kakelugn och en lagom sned, vind och säkert knarrig trappa till övervåningen. Jag är kär och skulle kunna flytta in utan att ha varit där. Så, det ska rekas ikväll! Jag hoppas taket läcker, grunden är sprucken och fönstren hänger på trekvart så jag förstår att det inte går ...... 

onsdag, april 26, 2017

Designhaveri

I slutet på maj är det tänkt att Hjärtat och jag ska åka på en weekendresa med hojen. Som en träningsresa inför sommarsemestern. Vi spanar på Göteborg och jag hittade ett bra hotell som bokades. Och avbokades 20 minuter senare när jag studerade bilderna lite mer noggrant. Jag upptäckte nämligen att badrummet hade glasväggar ut mot rummet och med det no privacy. At all. Alltså. Jag är inte den pryda typen i vanliga fall, inte alls. Och även om jag nu bestämt mig för att dela livet med Hjärtat så behöver vi ju inte dela .... allt!? Mina toabesök vill jag ha för mig själv. Och han får ha sina.Så till det hotell jag bokade till slut skrev jag i rutan för särskilda villkor: "önskar boka garageplats för 1mc och ett badrum med vanliga väggar. Tack". Nu håller vi tummarna att det blir så! 

tisdag, april 25, 2017

30 år. Hip hurra!

För trettio år sedan föddes en liten prinsessa. Största Systern. Hip hurra för henne idag! Som vi väntade! Jag gick tre veckor över tiden och hade nästan börjat tvivla på att det skulle bli en bebis - 30 kilo tyngre vallades jag omkring och bara väntade. Och väntade. Men den som väntar på något gott - väntade på Största Systern och idag firar vi henne igen om än något mer stillsamt än i lördags.
Grattis på födelsedagen älskade unge!








måndag, april 24, 2017

Samband?

Det som också hände igår var att jag hade en diskussion med en person angående relationer. Den handlade om tjejer som "sparkar ut" sina killar ur boet när det första barnet är fött och det tjorvar till sig i tillvaron. Finns många sidor av den diskussionen och jag tycker det är intressant.
För min diskussionspartner var det enkelt:
"Ja, så går det när man låter kvinnor styra för mycket. De tar över allt. Det blir inte bra".
Eeeeeeeeeeeh?
End of discussion. Och jag fick  en "nu-åkte-vi-tillbaka-till-40-talet-chock" och tappade fattningen. Inte så likt mig.
Idag vaknade jag med migrän och har nyss kommit till sans.
Undrar om det finns ett samband? Migrän och åsiktschock. Återstår att se. Ska bara hämta mig lite först. Från båda.


söndag, april 23, 2017

Dan efter en fest

Igår var det fest! Vi hippade och hurrade för Största Systern. Den riktiga dagen infaller på tisdag men eftersom tisdagar inte är en dag man brukar slå klackarna i taket på så gjorde vi det igår istället. Familj, släkt och vänner samlades med tema Gatsby och tjugo-tal. Så många fina kreationer, häftig musik, god mat och bara mys. Väldigt trevligt!
Jag var sen barnvakt åt Lilla N och när timmen blev sen åkte han och jag hem till radhuset och det lilla livet somnade som en sten. Klockan 06.15 i morse väcktes jag av ett glatt tjoande från spjälsängen: "HEEEEEEJ". Och där stod han, den minste mannen i mitt liv och så rullade dagen igång. Frukost, krattade löv, åkte till festlokalen och hämtade presenter, dammsög och tja, fixade i ordning. När sen alla gått till sitt vid pass fem-blecket i kväll drösade jag ned i soffan och där sitter jag än. Nöjd, glad och så fantastisk tacksam för alla vi har, nära och kära. En härlig festkväll satt som en smäck! Även om jag hängde med på avstånd via Instagram och Facebook så gläds jag åt Största Systern som fick sin fest!



Den blivande trettio-åringen med Lilla N.

Lilla Systern i Gatsby-stil


Lilla N busade med Store Bror och blev trött


Stora Systern med trubadur sjöng en låt till sin syster! Vackert och modigt!


fredag, april 21, 2017

Mot fredagsmys och en fest

Vi är i efterdyningar av "annat emellan". Som i en livbåt som styr mot land, på vågens topp ser vi land och vet precis vart vi ska. Då och då är vi i vågdalar och ser ingenting, bara vatten och tappar riktning. Men på varje topp ser vi att vi närmar oss fast mark och det gör tillvaron hoppfull!
Vi har till exempel tagit oss fram till ännu en av vårens fester. Största Systern fyller 30 år nästa vecka och ska firas i morgon med en tema-fest. Gatsby. Hej hårfjäder, pärlhalsband, långa cigarettmunstycken och fransklänningar. Fast jag ska ha vida byxor och strasstop istället och idag hävdes ett köpstopp tillfälligt för ett par skor. När det gäller skor gäller för övrigt inte köpstopp. Alls. Hur skulle det se ut??? Nya darling i radhuset. Strax på en fot nära mig!


måndag, april 17, 2017

En annan dag

Nu är jag tillbaka i radhusskutan efter en vilopaus. Ett dygn i Stockholm för att ladda batterierna gjorde susen. Det kan också ha att göra med att jag kramat om och pratat med Stina Wollter. Jag gillar henne, Stina. Hon är modig, stark, svag, härlig och tusen andra saker. Hon och hennes man kom och gick under körsbärsträden i Kungsträdgården och jag kunde inte hålla mig utan gick fram och sa att jag gillar henne och att hon inspirerar mig. Så stod vi där en stund och pratade, hon blev glad, jag blev glad och Hjärtat som stod en bit ifrån sa sedan att jag såg ut som en glad liten tjej. Precis så. Våra små tjejer inom oss, oavsett om de är tre år eller fyra, fem år behöver få bli lite glada då och då. Vi behöver ta dem i handen och hålla i. Att Stina är en förebild för mig är ingen hemlighet så det mötet lyfte mig. Because I'm worth it! 
I övrigt bjöd Stockholm på bland annat sol, snöflingor, moln, skaldjurssoppa, bubbel och babbel, 19000 steg på påskaftonen, trötta ben, gravad lax, räkor och lugn och ro. En natts långsömn - sov som en klubbad säl många timmar innan vi åkte ut på Värmdö och spanade in mina gamla kvarter. En påskbulle vid Grisslibge havsbad satt som en smäck! Sen rullade vi hem och tant är som sagt tillbaka i radhuset. Idag laddar vi för en ny vecka. Solen skiner men jisses så kallt det är! Fly mig värme och en solstol. Skulle väl ha passat i ett påskägg?!










torsdag, april 13, 2017

Stilla veckan. Faktiskt.

Vi är i Stilla veckan. Märkligt, för där jag befinner mig är det som att vara i berg-o-dalbana, en centrifug och en torktumlare. Samtidigt. Livet! Kan vi lugna oss lite?? Kan vi hitta en stund av stillhet, ro och frid? Please? Jag skulle verkligen uppskatta det, det behöver inte vara så länge, jo, egentligen mest hela tiden men det verkar ju omöjligt så. En stund? 
Jag behöver vila. Inte vara så stark hela tiden. Inte vara befälhavare på den här skutan utan någon annan får gärna ta ut riktning, kurs och styra ett tag. Alla säger att jag är så bra på det. Lite för bra för mitt eget bästa säger jag då och lämnar kommandobryggan en stund. Det är ju faktiskt Stilla Veckan! 

måndag, april 10, 2017

På väg

Idag träffade jag en psykolog. Det blev en bra timme. Vi pratade krishantering och hur man bearbetar saker. Vi pratade om att hela familjen drabbas när något händer en familjemedlem. Hon pratade med mig om att det är naturligt att känna ledsenhet, ilska och rädsla och att medvetet undvika ledsenhet och ångest förlänger läkningsprocessen och stressnivån förblir hög med negativa följder. 
Jag berättade om söndagens härdsmälta  och hon tyckte inte att det var konstigt utan en naturlig reaktion. Jag beter mig efter "skolboken". Ok. Det är bra. Jag är alltså inte på väg att bli galen och det gav mig hopp! Så fick jag lite råd och stöd, en ny tid och vandrade rakt ut i den tysta minuten för fredagens offer i Stockholm. Det var skönt att stå där som en i mängden, okända för varandra men med samhörighet ändå i tystnaden. Tillsammans. Det är bra. 
Framåt kvällningen åt Lilla Systern, pojkvännen och jag middag tillsammans. Det är ett tag sen så det var efterlängtat. Kören har fortfarande uppehåll, körledaren är på turné, så det gäller att hitta på andra roligheter som start på veckan! Ungdomarna förberedde, dukade bordet och var bästa sällskapet, en bra måndag! 

söndag, april 09, 2017

Ostabilt

Stabil. Inte ett ord som förknippas med mig just nu. Ett missförstånd idag orsakade nästan en mental härdsmälta hos mig och tack och lov har jag en tid hos psykolog i morgon. Jag jobbade mig tillbaka till normaltillstånd så småningom och konstaterade att jag nog är skör. 
Stora Systern har åkt hem igen och mammahjärtat protesterade lite mot att släppa iväg henne till storstan. I påsk ska hon dessutom fara ut i världen och visst är oron mer påtaglig efter fredagens händelser. Men vi har kramats, pratat och sett nyheter och diskuterat. Man måste leva på. Det onda får inte vinna.

lördag, april 08, 2017

Att kunna krama om

Hon kommer hem. Stora Systern kan ta sig hit idag och jag kan krama om henne och de andra kidsen. Det bästa man kan göra en dag som denna. 

fredag, april 07, 2017

Lite skogsmulletakter

En dag i veckan försöker jag hämta Lilla N på dagis. Tidigt, så vi hinner gå i skogen eller hitta på något annat kul. Att vara med honom är att vara här och nu och det går inte att tänka på något annat för det är full fart hela tiden. Igår blev det skogspromenad, fikatime på en stock ute i det fria, så småningom middag och ett bad. Vet inte vem av oss som var tröttast när föräldrarna kom och hämtade det lilla livet men jag har då sovit som en stock! 
Idag skiner solen och dagen är en ledig dag. Ett besök hos 2 x sjukgymnaster väntar, både hos Bertil, nacken och sen basal kroppskännedom. Har inte varit på ett tag. När det krisade ihop sig orkade jag inte fast det hade nog behövts. Men, var sak har sin tid. Idag är det dags igen! Och kanske, bara kanske, orkar jag bära bort julgranen från altanen .... eller det som återstår, ett julgransskelett!




torsdag, april 06, 2017

Torsdagstanke

Så blev det torsdag i ett huj. Strålande sol, fågelkvitter och brummande sopmaskiner, på väg att få upp allt grus efter vintern. Jag är vansinnigt trött. Igen. Så många tankar snurrar i mitt huvud och på måndag ska jag få träffa en psykolog, specialiserad på krishantering. Kanske kan hon hjälpa mig att få reda i härvan av tankar? Hitta en ände att dra i och så, poff, är allt fullkomligt klart, fixat och färdigt ..... in My dreams!
Igår kväll fick jag psykbryt på yngsta dottern som ringde sent och frågade om det fanns någon mat hemma att laga och hur skulle jag veta det? Var på konferens hela dagen plus restid så 13 timmar senare hade jag landat hemma hos Hjärtat. Nä. Jag har inte hela kylskåpet i huvudet jämt och orkar inte tänka åt andra. Man kan också tänka att flickebarnet mest ville prata med sin mamma och matfrågan är ändå en av de vanligaste frågorna i radhusvärlden så ..... man kan inte vara världens bästa mamma jämt. Helt enkelt. 

måndag, april 03, 2017

Ordet för dagen är tacksamhet

Jag har inte varit här på ett tag. Det kom annat emellan. Annat som i sånt man inte vill ska hända men som kan hända i alla fall. Sånt som i att vi en kort stund stod på randen till en katastrof och förstod innebörden av att saker och ting kan förändras för alltid på ett ögonblick. Att jag och kidsen är ett team råder det efter de senaste veckorna ingen tvekan om. Inte heller att vi har folk omkring oss som ställer upp när det gäller. Inte nödvändigtvis de man trodde utan andra tända stjärnor. Idag är vi på väg igen, har vardag. Det där som man då och då kan ledas ihjäl över men som när det krisar är så oerhört efterlängtad. Man vill bara ha vanlighet: Falukorv och potatismos. Gnabb vid middagsbordet. Tjat om soporna, tandkrämssprut på badrumsspegeln, Aktuellt på tvn och Radio Rixs på köksradion. Släppa ut katten klockan fyra på natten. Ligga efter med dammsugningen. Kör på måndagar och fredagsmys. Det vanliga. Det invanda. Det räcker så!

måndag, mars 20, 2017

Var det någon som sa måndag?

Men se det snöar! Det var väl roligt, hurra?! Eller inte. Vaknade 04.30 av att katten jamade och ville ut och sen kunde jag inte somna om. Känner att detta kommer att bli en lång dag och det är en himla tur att kören hägrar ikväll! Gladmåndag! Typ.

söndag, mars 19, 2017

Söndagsbrus

Idag tänkte jag att det var dags att återuppta plankträningen. Det var det inte. Det var dags för en stilla långpromenad och att plantera lite pärlhyacinter till verandan. Hjärtat är ute och hojar i finvädret, jag behöver vara still. Katten ligger ute och solar sig på gräsmattan och gårdens ungar har tagit ut sina cyklar. En vanlig söndag i mars!





lördag, mars 18, 2017

Ut i skogen ska vi gå!

Mer skogspromenader och ett 90-årskalas. En lördagsagenda. Räcker gott!






fredag, mars 17, 2017

Vår i sikte

Våren är i antågande. Jag är i min bubbla. Slut på meddelandet.


Tidigare i veckan. Jo, jag går ut i solen. Här är vår skidbacke i stan, vinter vs vår.


Så kan man gå hem från jobbet den här vägen. Fint. Här var det mer vår.


måndag, mars 13, 2017

Ny vecka, nya tag. Måndag.

07:15 i morse gick jag mot bilen med en liten hand i min. Jag skulle lämna Lilla N på förskolan. Vi hoppade på snösträngar, lyssnade på fåglarna, skrattade åt katten Martini som följde efter oss, skrattade åt mig som brottades med spännen i bilbarnstolen men till slut: Vi kom iväg.
Kan ha varit den mysigaste måndagsmorgonen på mycket länge och den där lille killen har sin mormor runt lillfingret. Resten av dagen ska det jobbas, ätas på Waynes och avslutas med kören. En måndag i min smak.

söndag, mars 12, 2017

Säsongspremiär!

Kan hända att några smög ut i garaget igår kväll strax innan mellon och provsatt den nya motorcykeln. Kan hända att den ena personen var klädd i pyjamas och tofflor, Moi, men vaddå? Är man entusiast så är man. Sen sov vi på saken och bestämde att säsongen börjar idag. Sagt och åkt. På med alla kläder och ut på en runda, stannade till hos Hjärtats mamma, strax 90 år och hon såg direkt att det var ny maskin. 
Nu vilar jag igen, Hjärtat lagar middag och bestämt är det den godaste maten: den någon annan har lagat! Lyx!


Dagens dojja!


På väg ur alla lager-på-lager. Ser ju glad ut idag med! 

lördag, mars 11, 2017

Jag har det bra här bak i bilen

Idag har jag åkt bil. En timme åt ena hållet till motorcykelaffären, sen vinkade jag "hejdå" till motorcykeln, sa "hej" till en ny, drack en kopp kaffe och åkte bil en timme hem igen. Hjärtat körde hojarna fram och tillbaka, hans son bilen jag åkte i och jag satt i baksätet för att inte få för mycket synintryck. En trött hjärna orkar inte med så mycket idag. Sonen hade en kompis med sig som också skulle köpa hoj, det var behagligt att sitta där bak och höra dem småprata. Planen var att jag skulle åka hoj men den planen fick revideras, jag var ändå med! 
En ny hoj står i garaget och ska skolas in, långfärd kräver träning på att sitta still men det får komma sen. Mer plusgrader först! Många fler! Nu mot soffan igen.


Familjefoto ... "Hejdå hojen"! Och bevis på att jag kan se glad ut fast våren står som spö i backen ....

fredag, mars 10, 2017

Batteritid

Konstaterar att mitt batteri räcker i fyra dagar, sen är det slut, finito, empty, tomt. Hm. Strategi: omplanering de där fyra dagarna. 
Tillsammans med min doktor, terapeut och sjukgymnasterna har jag konstaterat att jag har ett skov i trötthetssyndromet med allt som hör därtill: ledvärk, huvudvärk, kolsyrearmar, ljudkänslighet och trötthet bortom trött. Somnar trött. Vaknar trött. Är trött däremellan. Orkar inget men vill massor. Dålig kombo. Övar på acceptansen. Acceptans att hushålla med orken. Så oerhört svårt. Låter enkelt men nä. Är erbjuden heltidssjukskrivning en period men är rädd att tappa taget helt, provar halvtid fr o m nästa vecka. Idag är jag i soffan. Igen. Utan katt! Hon är pigg och ute på äventyr. 
I morgon är en annan dag! 


Tredje soff-fredagen på rad. Idag åtminstone påklädd. 

torsdag, mars 09, 2017

Att inte kunna låta bli andras grejer

Cykeltjuvar. Kan vara det värsta jag vet precis idag och jag hoppas tjuven kör omkull, fastnar med foten i hjulet, fingret ii ringklockan eller helt enkelt kör ner i ån. Fy bubblan!

onsdag, mars 08, 2017

Denna dag

Jobba. Övningsköra med sonen. Storhandla. Mata katten och hitta på middag till mig och Lilla Systern. Inte hinna träffa Hjärtat och ha dåligt samvete för att jag inte hört av mig till mamma på fjorton dagar, mota tjatig granne på porten som vill gnälla på annan granne (herregud, knacka på hos grannen och klaga själv för bövelen, gå inte via mig), fundera på när jag ska hinna klippa mig och ..... happy internationella kvinnodagen liksom. Försöker minsann ha internationell kvinnodag 365 dagar om året utan att för den skull vara militant. Måste man hata män nu för tiden för att få räkna sig till feminist? Vi mot dem. Aldrig mötas de två? Att stå upp för sig själv och andra kvinnor även i det lilla, inte prata skit, hjälpa istället för att stjälpa. Jo. Men det är viktigt OCKSÅ! Plus allt det andra. Så klart. Alla dagar. För övrigt kan jag rekommendera en P3-dokumentär: Grupp 8.

tisdag, mars 07, 2017

Plötsligt händer det!

Åkte buss idag. Fullt med folk och det blev ståplats för mig när en ung kille reste sig och erbjöd mig sin plats. Ska villigt erkänna att jag tittade över axeln efter någon äldre person innan jag fattade att han menade mig ........  så. Nu är man visst där. Tantåldern. Och så finns det hopp för ungdomen, det gläder mig!

fredag, mars 03, 2017

Repris. Ingen favorit.

Fredag. Same, same som förra. Vaknade tidigt med migrän, tog medicin och legat i dvala ett par timmar. Soffhäng. Med katten. Det är körigt just nu med måendet och längtar efter att må bra igen. Vilken dag som helst. 
Migränyoga, specialsjukgymnast, ny medicin, mat- och sovklocka och ändå kommer anfallen. Tålamod. Tränar på det. 
Over and out för nu.


Ok. Vi ligger åtminstone åt andra hållet i soffan den här fredagen. 

torsdag, mars 02, 2017

Längtanstorsdag

Blättan bläh. Ungefär så känns det idag. Vår-deppet börjar sätta klorna i mig, drar ned mig och ok då. Jag spjärnar emot. Typ inte. Inte mer än att jag sover så mycket jag kan, är ute mitt på dagen för att få ljus, äter så mycket röda och gröna grönsaker jag mäktar med och gör saker som jag vet att jag normalt gillar. När jag orkar. Vill helst vara ifred och vet att det går över. Som varje år. Det har ändå blivit bättre och jag tror att det beror på att jag var utomlands för en månad sen och fick tanka ljus och värme. Hade förmånen att resa så förra året också och förra våren blev den bästa på flera år. Min medicin. Men trött är jag. Bortom trött. 
Längtar till den där dagen jag vaknar och känner att "det" har släppt.
Samlar på kul -saker så länge och för närvarande och nära förestående är kommande lördag. Då ska Lilla N sova hos mig!!! En höjdarlördag!

onsdag, mars 01, 2017

Hej Mars!

Trött som en gnu. Jobb, styrelsemöte, förkylning på lur. En planerad dejt-kväll blir en kväll i soffan med te, tända ljus, katten i knät och möjligtvis Dr Phil i i rutan. Ungefär vad jag orkar första dagen i mars. 

måndag, februari 27, 2017

Jag. En vanemänniska???

Jag har haft med mig matlåda till jobbet tre veckor i rad så nu känns det som en vana. Idag tonfisksallad, kändes sådär eftersom det är så grått och ruggigt idag men jag festade till det med en cappuccino efter maten så jag fick upp värmen lite. Idag måndag utan kör igen. Obalans i tillvaron! Vanliga dagar är bäst.


Så här fint åker matlådan till jobbet. Väska från Cickis design! 

söndag, februari 26, 2017

Effektiv söndag. Till nu.

Den "fulla farten" höll i sig till söndag eftermiddag. Nu får det vara nog på fixandet och effektiviteten! 
Somnade ganska direkt efter mellon igår och sov till tio i morse. Nästan 12 timmar. Vafalls? Frukost, bokade sista boendet på nervägen till Kroatien: Opatija, en lägenhet med havsutsikt, så var nerresan klar. När vi åker hem brukar vi aldrig förboka, då tar vi det som det kommer. När det nu var fixat åkte vi en sväng till Västerås, Hjärtat suktade efter ett besök på Biltema så Biltema fick det bli! Himla länge gick vi där och jag! shoppade mest. Hm. Spolarvätska i parti och minut, batterier, en ny ringklocka till cykeln och en osthyvel! Se där ja! 
Sen styrde vi kosan mot Erikslund, shoppingcentret med Ikea. Lilla Systern jobbar på salong där så henne fick vi ned på Ikea-lunch innan Hjärtat och jag fortsatte shoppingrundan. MQ hade superrea, sista dagen, hej en ny prickig blus och jag kom även ihåg att jag behövde ny dagkräm och eye remover och sen sa jag till Hjärtat att det var bäst att åka hem innan jag shoppade loss alldeles. Jag som bara var med som sällskap. 
Nu haver jag landat i radhuset igen och soffläge hägrar resten av den här dagen. Någon film, en kopp te, katten vid fötterna och life is good!  

lördag, februari 25, 2017

Full fart-lördag

Besiktat bilen, varit på mc-mässa, fikat på kondis, hejat på sonen och laget, gosat med barnbarnet som kräktes på sin mormor, häpp, lagat middag och ätit den, andats och räknat till tio minst 100 ggr idag p g a människors inskränkthet och avsaknad av hyfs och vett, sett mellon och nu tänkte jag lägga mig. I morgon är en annan dag. Slut på meddelandet.






fredag, februari 24, 2017

Fredagsmys av annat slag

Jojo! Klarade plankor och långpromenader o all ära. Vaknade med migrän tidigt i morse och som det känns i kroppen efter en anfall när jag vaknar till, typ nyss, kommer jag aldrig mer att klara så mycket som en mini-planka eller gå längre än 10 meter. Nu brukar det ju rätta till sig så småningom men trött har ett fejs idag: mitt.
Det har varit lite körigt på jobbet, jag vet att jag har suttit fel framför datorn och varit stressad och sovit för lite. Så. Varför gör jag det då? Suck. Bättring! Ett evigt jobb.
Så. Katten och jag slappar i soffan. Katten Martini är sin matte trogen, särskilt när jag är dålig, då ska hon vara nära. Här har vi det bra ett tag! 


torsdag, februari 23, 2017

Plankor hit och plankor dit


Tränar ju på "Plankan" i olika former och har kommit på tekniken på en del. En del andra behöver jag öva vidare på. Milt sagt. Idag klarade jag en som kallades "väderkvarnen", eller, jag har klarat den tidigare men idag med vikter. Tjoho!
Tänk planka! Men med fötterna brett isär, händerna i golvet, lyft ena handen mot taket och följ handen med blicken. Men vrider alltså lite på kroppen. Och så andra handen. Utmaning: händerna på vikter, hantlar, och lyft på samma vis. Idag klarade jag fem på varje sida med 4 kgs vikt. Nöjd och glad är jag. Och kommer ha träningsvärk i morgon ..... 
Sen gick jag ut och gick sju kilometer, lagade linsgratäng vid hemkomst och tänker tillbringa resten av kvällen i soffan. 

När tant har gått sju kilometer.

Linsgratäng på G. Ja, med lite broccoli.

onsdag, februari 22, 2017

När Kung Bore går bananas

Lämnade bilen på verkstad tidigt i morse och gick 2 km till jobbet i snöfallet som var som regn fast snö. Jobbade en stund, tog bussen till stan för ett besök hos sjukgymnasten en timme och sen tillbaka till jobbet. Med buss. Men bussdörrarna gick inte att stänga så jag gick till jobbet, tog ca 20 minuter i samma ihärdiga snöblöttsomregn-fallet. Nu är jag blöt, varm och trött och håller tummarna att det slutat snöa till kvällen när jag ska gå från jobbet och hämta bilen igen. Det positiva med den här dagen är i alla fall alla steg jag får på stegräknaren! Over and out!


Blöt, blöt och jätteblöt. Se det snöar .......

tisdag, februari 21, 2017

Gladare ändå!

Det rättar visst till sig, snöovädret drar bort.  Solsken och takdropp, finemang för vårälskare. Inte mig alltså men det är ju fint att titta ut. 


Glad tisdag!

Vaknade till ett vitt landskap i morse. Fick lite dåligt samvete för katten som jag släppte ut i går kväll. Hon jamade och krafsade på dörren väldigt ihärdigt vid pass sex-blecket när jag vaknade och blev väldigt glad över att bli insläppt.
Hjärtat gick först i morse och när jag kom ut en halvtimme senare var det skottat framför radhuset och han hade även skottat fram och borstat av bilen. Naw. Av sånt blir jag glad! 



Ett jobb med utsikt. Idag vintervit.