När man inte tror sina ögon

Gårdagen höll sannerligen på att ta knäcken på mig. På riktigt. Efter jobbet åkte jag till radhuset och packade ned duntäcken, kuddar och andra sängkläder som jag tvättat i stora tvättstugan. Packade in det i bilen tillsammans med det skräp som var kvar samt några påsar grejer som jag skulle lämna in i återbruket.

När jag gjorde en sista koll i köksförrådet upptäckte jag att det droppade vatten från de varmvattenledningar som går upp till övervåningen och att kranarna lossnat. Kvar fanns två rostiga ”tappar” som nu alltså börjat droppa. 

”Vad i hela glödheta” tänkte jag eller det gjorde jag inte alls det utan gick i ”skrik-och-panik-mode” på två röda sekunder.

Det kan väl räcka nu? Va? Va? Please.

Jag stängde dörren, i droppchock, och åkte i ilfart till soptippen innan de stängde, kastade allt, åkte till Citygross där jag visste att Hjärtat var, hittade honom direkt (vid godishyllan, jag känner min man) och stammade något om ”läckage ... rostigt ... dripp dropp .... hjälp ...”. Ungefär så. Han fattade ju så klart nada och inget så fick jag andas ett slag och förklarade vad som stod på.

Jag ringde ordförande i bostadsrättsstyrelsen som erbjöd sig att komma på inspektion. Så. Tillbaka till radhuset i vild karriär ( lugna gatan känner jag inte till) och ordföranden, kassören tillika gammal rörmokare, Hjärtat och jag stod där och tittade upp i taket.

”Det läcker visst” sa ordföranden och jag höll på att smälla av. När gubbarna inspekterat, hummat och muttrat lite grand enades de om att ställa en hink under droppet och att reparatör skulle fixa det på föreningens bekostnad. Så, ingen fara på taket men det behöver ju fixas och tur jag upptäckte det när jag gjorde. Ja. Det var det ju men det var väl själva den att de där kranarna hållit sedan 1982 och så skulle de fara iväg precis nu?????

Nåja. Sen åkte jag hem, bar upp lite saker på loftet och upptäckte att det regnade in precis vid trappan. Lite drippen, dropp så där. Ny hjärnsmälta och fram med en hink. Det blir väl helgens projekt att titta på det. Jag orkade inte med mer. Jag gick in och bad Hjärtat ta in det sista från bilen, Ikea-kassarna med de nytvättade sängkläderna. Men si. Det fanns inga kassar för jag hade i min droppchock slängt ALLT som fanns i bilen när jag var på soptippen. Ridå för torsdagen. Jag gick och la mig.

Idag är en annan dag. Inga större katastrofer so far. Jag har simmat, jobbat och njuter av ett flyttstädat radhus. I alla fall tills rörmokarna drar in och fixat rör-droppet. Men det är en helt annan dag och jag njuter av att det alldeles strax är helg. Because I’m worth it!