Den här veckan har jag varit upptagen av verkliga verkligheten. Den gör sig ju påmind ibland. Den där vardagen som ska rulla på rutinrälsen. Helst. Ibland behöver man ju växla spår så det går mjukt och lätt i övergångarna men då och då tittar visst den där växelskötaren åt ett annat håll och hela klabbet spårar ur. Ack ja! Bara att backa, plocka ihop det som ramlade ur, packa om och putta på spåret igen, hytta lite med näven åt växelskötaren, d v s mig själv och börja om. Plättlätt!? Inte särskilt. Men omväxlande.
Arbetsträningen går bra. I veckan kom jag på mig med att prata med de små liven, ja, blommorna alltså. En hortensia hade vält omkull och jag konstaterade ljudligt:
"Men lilla vän, här har du ramlat" och så ställde jag ju upp den fint och snyggt igen.
"Så där ja! Stå nu här ordentligt och var fin och härlig".
Om jag inte visste bättre skulle jag bli lite nervös över mig själv. Men jag tror ju nu på det här med växters helande kraft och minsann, lite piggare känner jag mig allt. Så där pass piggare att jag orkar ta itu med den nya vetskapen att jag lider av något som kallas kroniskt trötthetssyndrom. Jaha.
Att jag var trött det visste jag ju redan. No doubt about it!
Att det sedan fanns ett namn för just det, det visste jag inte. Batteriet är helt enkelt slut och laddningstiden vääääääääääldigt lång. Om det ens går att ladda om. Det vet man inte än.
Jag är ändå en optimist och vill ju tro att jag tillhör de där 5 % som faktiskt blir friska. Ett vanligt symtom är depression, just för att man inte orkar med tillvaron. Allt stör liksom. Så, när jag dragit den där bubblan över mig, har ju det varit en ren överlevnadsinstinkt.
Verkliga verkligheten har alltså verkligen visat sig och jag vet nu vad jag har med att göra. Det är ju ett gott tecken trots allt! Även små steg blir ju en stig!
Härligt med blomsterprakt(ik)en och att du är på väg. Ta det lugnt bara så att du inte blir övermäktigt trött igen.
SvaraRaderaLycka till.
Jag tycker det är bra att du fått en diagnos även om just ordet "kronisk" kanske skrämmer en aning. Det är alltid lättare att hantera situationen när man vet vad det handlar om. Att leva i ovisshet är jobbigare tycker jag. Så på Malou på Tv4 för några veckor sedan och där var det med en kvinnlig politiker som hade just denna diagnos. Otroligt intressant att lyssna på henne när hon berättade.
SvaraRaderaJag är så glad åt att din arbetsträning funkar bra! Vet du? Jag börjar arbetsträna i morgon! Har fått precis den plats jag ville ha, ett dagcenter för förståndshandikappade. Började mitt yrkesliv efter gymnasiet med att jobba på ett stort vårdhem för förståndshandikappade och stortrivdes. Jobbade med sånt i flera år innan jag halkade in på administration och där blev jag tyvärr kvar alltför länge. Nu får jag komma tillbaka till en miljö där jag känner att jag hör hemma och det känns ju jätteskönt även om det bara handlar om arbetsträning. :-)
Stor kram till dig vännen!
Jag tror på tygernas (och blommors) helande verkan. Kroniskt trötthetssyndrom och fibro ligger väldigt nära varandra. Jag röjer som attan här hemma. Det är helande för mig att ha något handfast att ta itu med. Då slipper man tänka så mycket.
SvaraRaderaTänker att det är lättare att handskas med om man vet. Nu hoppas man bara att det där med att snacka med blommor hjälper! Stora kramen!
SvaraRaderaD H T: Thank you! Ett steg i taget!
SvaraRaderaAnbam: Kroniskt känns ju onekligen lite läskigt. Det kommer att bli bra ändå. Fast annorlunda mot vad jag tänkte och trodde. Åh, vad roligt att du får börja arbetsträna du med! Varmt lycka till! Ska bli spännande att höra hur det gick!!!!! Kram!
Cicki: Man behöver sannerligen något att sätta händerna i! Något/någon man tycker om! Varm kram!
Spader Madame: Mycket lättare att veta ju! Blommorna hjälper på traven! Kram!
Det måste ju vara skönt med en diagnos, då vet man ju vad som gäller liksom.. jag tror att du är bland de där 5%:en. Bara du tar det lugnt och blir en "lagomplanerare".. Det är ju bara DU som kan säga om du är FÖR trött för något eller ej.. ingen annan.. Att vilja och kunna är två olika saker och det är en tuff process att gå igenom innan man tar in det helt och fullt! För VET det.. det gör man ju redan! ;o)
SvaraRaderaJag tror att det var bästa praktiken för dig, att hålla på med levande växter som ger dig syre och en färgpalett.. Snygg headerbild förresten!! :o)
Kram på dig, min vän!
Här känner jag igen mig mycket. Tröttheten som genomsyrar allt men en vilja, en längtan att få njuta av livet! Det låter som du hittat ett mycket bra ställe att arbetsträna på :)
SvaraRadera