Snart är det vår!

Jobbar. Terapeutar. Sen är jag ganska trött. Soffhänger med Stora Systern, vi tänder ljus, dricker te och kollar in tv-n.
EGENTLIGEN
"borde" jag väl ta tag i disken, tvätten som ska vikas, sängarna som ska bäddas rena men tänker att allt står kvar ändå.
Japps. Ingen RUT här inte. Nä. Här får man gno och feja bästa man vill själv. Om man vill. Idag vill man inte. Via mobilen supportar jag Store Bror och pappan som sitter på Akuten och ska röntga det eländiga fingret som inte vill läka. Om man sen ramlar omkull ideligen och tar emot sig med den onda handen blir det ju liksom aldrig bra.
Nu är Store Bror en ytterst tålig ung man så att om han säger att han har ont efter ytterligare en vurpa, ojar sig liksom och låter sig skjutsas till akuten, ja, då anar hans föräldrar att det inte står rätt till. Nu hoppas vi att "bendoktorn" kan dra det onda rätt så det blir nån ordning till slut.
I morgon är det februari hörrni! Det är en trevlig månad tycker jag. Kallt som satan kan det vara men nu ljusnar det och går åt rätt håll. Åt vårhållet till. Trevligt tycker jag.

In the early morning

Måndag morgon. Ny arbetsvecka. Laddar med prickiga strumpbyxor, jeansklänningen, nya stövlar och hett kaffe. Glor lite snett på diskmaskinen som ju hoppade igång efter en timme eller två igår när jag högt uttalade alla osande tankar kring den. Tänker att den allt hoppat färdigt i det här hushållet i alla fall, utbytt blir den. Basta.
Efter jobbet idag väntar lunch med Väninnan, hon som tycker att jag kan beställa soppa och äta med sugrör när armarna blir för tunga. En vän som förbarmat sig och hjälpt mamman att lägga upp Stora Systers nya byxor till lagom längd. A men! Himla skönt! Måndagar blir ju vad man gör de till.

Enough is enough????

Det är de små stunderna som gör ´et. Det bara är så. En härlig middagsstund med kidsen, en förtrolig stund vid sängkanten vid "nattning" av trulig tonåring, en mysig fikastund inne hos grannen, ett uppmuntrande ord från chefen efter en satans fredag på jobbet, ett fint sms från Bästa Väninnan, känslan när lakritsskallarna i godispåsen är alldeles färska.
Ja. Små stunder när allting bara klaffar och känns ................ bra.
Sannerligen behöver man dem. För att orka allt det andra. När man står där och glor rakt ut i vardagshålet och bara tycker att allt känns jobbigt. Som när diskmaskinen bestämmer sig för att den har diskat färdigt. Forevver. Den här söndagens snoksmäll. Det blir dyrt, det blir bökigt, det blir ......... lite som vanligt, strul. Då är det de där små stunderna som gör att man står ut. Det är jag helt övertygad om.

Hej soffa!

"Återhämtning är A och O" säger min sjukgymnast. Jag vet. Jag vet. Därför ska jag ägna mig åt det idag då veckan inte bjudit på så särskilt många andnings- och återhämtningspauser. Nä. I soffan ska jag hänga hela dagen.
Veckan har däremot, utöver det vanliga, bjudit på stöld av mobiltelefon och vinterjacka från Store Bror. En halka-omkull-vurpa av nämnda unge som resulterade i en handskada som tarvade ett läkarbesök. Inget brutet men väl så illa att ungen i detta nu befinner sig deppandes på rummet i radhuset istället för på en handbollsplan spelandes pojkSM steg 4 i Kristianstad.
När kidsen var små var det plättlätt att avleda och muntra upp. Tycker att det är liiiiiiiiiiiiiiiiiite svårare med tonåringar........
"Om livet är som en berg-o-dalbana som du säger mamma" funderade Store Bror igår,
"då är det berg nu va"?
"Ja. Store Bror".
"Då är det berg nu"!
Polisanmälan är gjord. Har kollat att mobiltelefonförsäkringen fortfarande gäller, det är rea på Intersport så vi hyser hopp om att få tag i ny vinterjacka och till kvällen har vi filmplaner. Man får göra det bästa av det helt enkelt. Och vi ogillar tjyvar. Skarpt!

Måleri i sikte

Gårdagen ägnades åt att rulla tennisbollar på ryggen. Enligt ordination. Nåja. Inte hela dagen. Faktiskt bara en liten stund men ändå. Idag är det lördag och ja, huvudvärken sitter där den brukar sitta på helger och lediga dagar, tvärs över vänster öga och jag är faktiskt lite trött på det. Jävligt trött till och med.
Men när det dimper ned ett mail i lådan om målarträff första helgen i mars, ja, då vaknar livsanden och dagen idag ska jag rensa och fixa bland målarsakerna, förberedelser är väl A och O?!
Har precis vinkat "hejdåhaentrevligdag" till tjejerna som ska spendera dagen med "Världens bästa barnvakt" och hennes barn så jag kommer att ha gott om plats att bre ut mig på. Har en tendens att sprida ut mina grejer in absurdum när jag håller på, men ordning i oordning är min melodi!

Islossning pågår!

Jaja. Man kan väl ändra sig?
Mötet med skolan blev ett bra möte så där behövde jag inte ändra mig ett endaste dugg. Alla överens. Check. So far, so god till nästa avstämning. Frågetecken blev utropstecken och det gillar vil
Sen var det läkarbesöket. Därav "man kan väl ändra sig"?????
Jomen den här "stelopererade axeln". Haver stelnat just p g a spänningar. NÄMEN?!  Spänd hela jag tyckte doktorn. Och då känner jag mig avslappnad mot förut........
"Ingen inflammation"?
"Nej. Ingen inflammation"!
"Men alla antiinfla......."????
"Kan du sluta med. Bums. Hjälper inte. Kommer inte att hjälpa".
Vad gör man då? Blundar och inte låtsas om att jag igår skrev att jag är så himla trött på att höra att ALLT beror på psykisk ohälsa?
Nä.
Jag backar. Konstaterar dessutom att just det här läkarbesöket var nog det bästa på flera år. En kunnig doktor, jag förstod vad han sa, och han hade avsatt tid TILLSAMMANS med en sjukgymnast.
"Vad i hela friden" undrade ju jag och dr förklarade att han i förväg läst min journal och nog trott att en sjukgymnast var bra att ha med.
SÅ ska en gammal kärring slipsten dras!
Ett föredöme för sjukvården!
Nu ska här sägas att jag aldrig stött på denna läkare förut. Han var ny. Hyrdoktor. Kunnig. Gick igenom hela mig kan jag säga, hur jag stod, satt och låg. Tittade och hummade. Klämde, drog och böjde.
Och så gjorde sjukgymnasten sitt. Drog, böjde, klämde, visade och förklarade.
Det ska nog gå att få loss min arm. De trodde båda två att jag har lite bråttom med tillfrisknandet. Att jag gärna vill vara lite bättre, friskare än vad jag är. Egentligen.
När jag så förklarade att livet kantrat lite grand, att FK jagar mig och jag så gärna vill bli frisk och pigg igen så förklarade han lite till.
Men han gav mig hopp. Hopp om att armen kommer lossna om jag bara gör som han säger. Så jag som är en lydig flicka gör som han säger. Ska bland annat rulla tennisboll på skuldran. Ståendes mot en vägg. Massage liksom........ Lite "Baloo kliar sig på ryggen mot en palm"-stuket. Spännande!
När allt är klart ska jag smascha bollen. Det här setet ska jag vinna!

Upp igen. Alldeles strax.

Jaha. Så är det onsdag. En annan dag. Inte fan hjälpte det så värst mycket, "klorna" sitter i idag med. Funderar på flytväst???? Om inte annat kan man ju chocka sin omgivning med lite nya drag. Oväntade händelser. Nä. Det har vi fått nog av på ett tag.
Ligger i soffan istället och laddar inför ett möte med skolan i morgon. Ja. Ni vet. Den där eviga följetongen. Som i och för sig är inne på sista versen vad gäller grundskolan. Sen är det bara fyra år till. Men det är ju att gå händelserna alldeles i förväg. Här och nu.
Ja. Sen ska jag träffa en doktor på vårdcentralen som ska försöka förklara varför ena armen och axeln beter som som om den vore stelopererad.
"Psykisk ohälsa" har doktorn sagt med en dåres envishet i över ett år nu.
Ja. Sånt kan sätta sig lite varstans har jag förstått. Behöver nödvändigtvis inte alls sätta sig i huvudet. Även om det kanske utgår därifrån. Men nu tror jag inte på just det där i det här fallet. För ju längre tiden går och jag mår bättre, ju stelare och ondare blir armen. Lite svårt att klä på mig faktiskt. För att inte tala om att klä av mig. Nu kan man ju kanske hösta in lite hjälp just med den saken, avklädningsakten, men om inte hjälp finns att tillgå precis i rödaste rappet är det ju lite trevligt att kunna sköta sådana saker själv istället för att sova i bästa jobbstassen vareviga natt. Kan man ju tycka. Men sånt får man inte tycka när man en gång varit drabbad av psykisk ohälsa, för då avfärdas allt man drabbas av med just det. Slår vad om att om jag gud förbjude bröt benet skulle de säga att det beror på det. Man hamnar liksom i ett fack. "Utanför"-facket och man behöver inte tas på allvar.
Men så negativ jag låter. Det är ju inte meningen att det här ska vara en depp-blogg. Nej, för tusan! Strax uppe på hästen igen och vidare mot nästa soluppgång. Så får det bli!

Så det kan bli

Somligt skaver som tusan, somligt för en framåt. Sen kommer det skitdagar. Som denna. Bara att uthärda. Landet Depression har en tendens att vilja ha tillbaka sina besökare men jag är inte särskilt intresserad. Spjärnar emot liksom. Stora verktygslådan åker fram. Den här med acceptans, tålamod, förståelse och insikt. Och så lite djupandning på det. Känna kroppen liksom, "jag börjar och jag slutar".
Det är inte lätt att hitta där i Verktygslådan. Lite oordning råder kan jag säga. Hugger tag i nåt och det har funkat så pass fram till klockan fyra i alla fall. Bara resten kvar. I morgon är en annan dag.

Vintersaga /Ted Ström

"En kusttanker som stampar genom drivisen i Kvarken.
Ett träningspass på Ullevi i dis.
Gränsstationen i Torneå, en gumma på en spark.
Landsorts fyr där snöstormen drar in.
Tät snö som gloppar i Mariabergets backar.
Hett och svett på Statt i Härnösand.
En tradare i snörök mellan Kiruna och fjärran
flämtande ljus i Visby hamn

Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.


I Malmö rispas dimman av färjornas sirener
Och på andra sidan sundet börjar världen.
En ensam Volvo sliter i motvinden på Tjörnbron
Bion i Pajala ger "Den sista färden"
Lapplandspilen råmar som ett vilddjur genom natten
Gårdarna släcker sina ljus
Ett stormpiskat Marstrand ber sitt Pater Noster
Stockholm city svajar i sitt rus

Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.

Tradarfik i Docksta i motorvägens skugga
En överdos på Skärholmens station
Insnöade vägar nånstans på Österlen
Och fyllan växer till på Mommas krog
Frusen törst i kön till stadspuben i Luleå
Frusna drömmar uti monarkin
Kärleken får leva mellan nattskiftet och drömmen
Kärleken går på billigt vin

Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind".

För övrigt.....

konstaterades vid koll hos distriktssköterskan i morse att jag har lågt blodtryck. Fortfarande. Har alltid haft, kommer säkert alltid att ha. Lite yr i mössan vid hastiga nivåförflyttningar kan man leva med. Fast ikväll steg det, blodtrycket. Säkert till ohälsosamma nivåer. Råkade zappa och hamnade på TV3s "mammor och minimodeller". Men va fan???? Var är Prussiluskan? Nä. Kanalbyte och trycket lugnar sig väl så småningom.

Sköna söndag

Den här helgen har varit en "vinkelivink- och hejaalltmanorkar-helg". Bland annat. En skön stund med Bästa Väninnan dessemellan satt finfint.
"Vinkelivinket" var till svärsonen som i morse satte sig på planet till USA för studier. Folk åker dit som spön i backen för att plugga och vem vet? Kanske sitter det en förväntansfull tant på ett plan rätt som det är?!
Ja. Sen skulle det då hejas på handbollsmatcher. Sverigecupen. Och vem slår till och tar silver?! Jo. Sörmlandslaget. Och där spelar Store Bror. Jamen. Man får ju bara vara hur stolt som helst och dansa lite hejadans där vid plankanten. Jo. Det får man när man sen ska ha en silvermedaljör med sig i bilen hem. Det får man!

Alla dessa beslut!

Sista dagen på semestern. Att det ska gå så fort? Arbetsveckorna går inte så här fort, det är jag alldeles säker på. Mina nästan osynliga röda slingor är reklamerade och jag valde att få dem omgjorda "for free" nästa gång det är dags att klippa håret. Den som väntar på något gott väntar således på röda slingor.
Under tiden ska jag gå och få ögonbrynen ryckta. Oj. Aj. Satan vad det svider. I förtid. Jamen jag har fått ett presentkort. Fick välja på ögonbrynsryckning eller mustaschborttagning.
"Ingen rör min mustasch" tänkte jag och valde därför ögonbrynsplåga.
Egentligen svamlar jag bara för jag har väldigt viktiga beslut att fatta men om jag svamlar på om ytliga ting kanske det svåra liksom flyger bort med hårstråna? Gone with the wind.........????
Nä. Tänkte väl det. Jag lägger mig och läser en stund. Karin Wahlbergs "Glasklart". Har kommit till kapitel tre. Fyra gånger. Något ofokuserad. Tänk om si.......... Tänk om så..............  Kaffe?! Någon?!

Färga hit och färga dit

Ett frisörbesök kan muntra upp vem som helst en sketen torsdag i januari när det regnet står som spön i backen. När så Bästa Frisören föreslår ny hårfärg med lite slingor så är dagen i hamn liksom.
Sen lämnade jag tillbaka en väldigt fin klänning till affären. Kanske var det ett anfall av att rättfärdiga den något dyra färgahåreträkningen? Eller helt enkelt ännu ett tecken på mognad och insikt (haha....) att om inte inköpta klädesplagg åker på i rödaste rappet utan hänger till sig i klädkammaren en vecka, kommer plagget säkert hänga kvar där. For evver. Så kan jag ju inte ha det. Nopes. Från och med nu gäller andra bullar. Ordning och reda. Inga onödiga inköp och absolut inga impulsköp. Kyl och frys undantagna. Och skor. Skor blir aldrig onödiga utan är helt nödiga. Jämt. Punkt!

Bakelibakdag

Igår gjorde jag lite som jag ville. Det ligger något rebelliskt över det, då förväntningarna??? var att jag skulle

• fixa till köket efter kyl-och frysleverans
• laga middag
• gå på styrelsemöte
• plocka undan milljarrders med julsaker som nu står parkerade på Mormors gamla skåp

"Tjolahopp" sa jag och

• åkte till tandläkaren och lämnade köket i kaos (visserligen hade jag öst i alla varor i ny kyl och frys, men det fanns lite annat att fixa i efterdyningar av det)
• åkte sen i sakta mak för att hämta ut Lilla Systers efterlängtade dator
• åkte sen hem i sakta mak för att där sätta mig med datorn i knät en timme
• inte lagade middag utan dängde fram rester (funkade finfint, familjen lever idag också)
• struntade i styrelsemötet och gick på bio med Stora Systern istället (suppleanten fick jobba lite)
• struntade i att plocka ihop julen och tänka sig! Sakerna står kvar idag. Exactly som igår. Magi!

Kontentan av mitt utbrytarförsök blev att

• Stora Syster kom hem först och fann köket i kaos. Ordnade till det! 
• Stora Syster löste problemet med brödkorgar och flingpaket. Fixat!
• Jag var nöjd eftersom tandläkaren efter besiktningen av gaddar gav mig godkänt!
• Lilla Syster sken som en sol och av henne varken såg eller hörde vi något på flera timmar. Uppslukad av datorn. Vaknade även nöjd i morse.
• Slapp slänga matrester idag
• Styrelsemötet hade även det flutit finfint, suppleanten skötte stafettpinnen med den äran.
• jag får plocka ihop julsakerna idag. Eller någon annan dag.
• jag och Stora Systern såg en bra film. Simon och ekarna. Jag är tagen än. Se den!

Idag är en annan dag.
Idag ska det bakas sockerkaka och frallor till matchen ikväll. Store Brors lag spelar igen och tänka sig. Mamman ska sälja fika. Har kallat in mina styrkor och mina tre flickor ska vara med vid fikaförsäljningen.
App, app, app! Jag vill inte höra något om genustänk just idag. Har tänkt själv så det räcker. Men nöjde mig när min "medfikasäljaförälder" är en pappa i laget vars små pojkar har bakat havrebollar. Får vara bra så. Store Brors pappa är tränare för laget så vi har liksom delat på gracerna ändå.
OM man nu skulle tänka sig en omfördelning av just de posterna, att han bakar och säljer och jag tränar och coachar grabbarna???? Jag avstår. Sockerkaka är min grej. Just i det här sammanhanget.

Håll tummarna lite till!

Tant går från klarhet till klarhet. Inte nog med att jag "anföll" skolpersonalen dagen INNAN skolstart, lite startchockade blev de allt, i morse var jag uppe med tonåringarna och vinkade adjö till dem. FAST jag har semester och alltså helt lagligt skulle kunnat ligga kvar i sängen och sova min skönhetssömn. Men jag är tydligen vacker så det räcker för vid pass 7 orkade jag inte ligga kvar.
Lilla Syster hade då hunnit med en "kokahavregrynsgröt-chock" i mikron, Store Bror hade drällt blåbärsoppa som i ett vasaloppsspår från köket till vardagsrummet men jag, jag bara log! Nytt drag från mig kan jag säga. Lite överraskade blev de allt, de små liven. Ja. Sen gick de då till skolan.
"ÄNTLIGEN"! kan jag ju tycka. Loven blir lite långa ibland.....
SEN började det verkliga arbetet.
Nya kylen och frysen levererades och står i detta nu väl dolda i kartong mitt i köket. Här har dammats, skrubbats och fixats i köket och nu var jag tvungen att ta en paus. Måste tänka ut var brödkorgarna och flingorna ska ta vägen eftersom det inte är överskåp på det nya.
Thank God för minusgrader! Frysvarorna klarar sig ett tag till ute på verandan. Tar tid att tänka ibland.

I pausen har jag beställt en ny målare! Tada! Och det är här de hållna tummarna kommer in! Ni som varit här förut vet ju hur illa det gick förra gången. Jag behöver några tumhållare även i denna fråga. Målaren är denna gång noga utvald. Han har fattat det och jag har bedyrat att han inte ska känna några särskilda krav (hehe) och han darrade inte det minsta på manschetten när jag visade vägg- och trapphelvetet för honom utan kom direkt med en vettig lösning.

Nåväl. Jag är en snäll människa och litar på Tommy Målare. Han kommer att göra ett finfint jobb. Det kan ju rimligtvis inte bli sämre! Men ett par hållna tummar skadar säkert inte!

Bestämde mig trots allt för att ha det fint till jul så Adam och Eva hängdes upp på nytapetserade, överspacklade väggen. Det ser alltså ut så här nu och har gjort så sen målaren slängdes ut. Nu ska det bli ändring...........

Mitt hatobjekt. Fast vackert mönstrat. Men mina fina tapeter.............

Håll tummarna nu!

Semestervecka inledd. Började perfekt men hade kunnat gå åt pipsvängen direkt.
Eftersom Store Bror och jag försov oss när vi hade en tid att passa, var det guld värt att rusa upp som ett jehu och finna att Stora Syster kommit hem och gjort frukost.
Men va! Blodtrycket återfann normalläge på ett tjillevipp och lugnet lägrade sig åter.
Sånt är man ju inte bortskämd med. Näe. Börjar det gå åt fanders så brukar det verkligen gå åt fanders på riktigt. Här blev "fanders" liksom avbruten.
Men det är ju nytt år nu så................... hoppet är verkligen det sista som överger människan!
Vad ska jag då göra hela veckan?
Tja. I morgon börjar skolorna igen. Det betyder att dagen idag bl a kommer att gå åt till möte med Store Brors skola. Avstämning inför sista terminen i nian. Schemaändringar? Lärarbyten? Strategi??
Och en fråga om vad det betyder EGENTLIGEN att nu politikerna satsat extra pengar på våra nior? Som det så fint stod i brevet vi fått från ledningen:
"... så att fler av våra elever når godkända betyg....fler lärare i arbetslagen..."
Finfint!
Nu har ju det varit målet hela tiden. Att alla ungarna blir godkända. Inte bara jobba som en gnu sista terminen i nian???
EXCUSE me om jag låter lite bitterkärring här men var f---n har de pengarna och lärarna varit i 7.an? 8.an??? Inlåsta i ursäkra berget??? Det är så dags att komma strösslande med dem nu???
Lite mer jämnt fördelat om jag får be och fler elever skulle trivas i skolan, inte tappa taget, lusten, och lärarna kanske skulle orka stå upp hela terminer?? Men vad vet jag? Jag är bara mamma, en kärring som strider i det tysta. Njae. Så lagom tyst har jag varit genom åren och därför, just precis därför OCH att vi äntligen träffat rätt personer i skolvärlden har vi nu världens bästa team. Det är mentorn, speciallärare, Bästa Resursläraren och hemmet. Och så förstås Store Bror. Jag hoppas ju förstås att de extra stålingarna även ska märkas för honom, att vårterminen blir lite mindre stridbar. Här ska jobbas ända in i kaklet! Wish us luck!

I will (not) be popular

Lilla Syster ska konfirmeras i maj och började således läsningen i höstas. Jag tyckte det var en finfin idé och har stöttat, skjutsat och gått med på gudstjänster och avslutningsbönen då och då efter konfirmationslektion. Bra så.
Ett visst antal gudstjänster ska de vara med på innan själva konfirmationen och vi var överens någon gång där i höstas. Vissa söndagar skulle gå åt.
"Inga problem" sa Lilla Syster käckt och även om mamman anade ugglor i mossen och känner sina löss, övertygade ungen mig ändå.
Jodå. Hon har gått. Och medverkat. Men ligger lite efter i tidsplanen kan man säga. Så därför preppade jag henne tidigare i veckan med
"På söndag är det familjegudstjänst i vår lokala kyrka"!
Plättlätt. 150 meter att gå. Inga ursäkter i världen.
DÄRFÖR.
Blev vi två lite oense just denna eftermiddag när hon sladdade in på sitt rum för att hämta bikinin.
"Bikini"? undrade jag lite förvånat då jag inte tänkt mig just denna beklädnad inför en gudstjänst.
"JA, vi ska till badhuset"!!!!! fick jag mig till livs.
Det skulle hon ju inte tyckte jag och påminde om begivenheten kl kl 17. I lokala kyrkan.
"MEN ÅHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH"!
Jag gav mig inte. Har man kommit överens så har man och har man åtagit sig att fullfölja något så har man. Basta. Punkt.
Så vi höll på där ett litet slag. Jag stod på sig kan man säga. Inget badhus. Gudstjänst fick det bli.
Lugnet lägrade sig ånyo i radhuset.
Till 16.51 när mammans mobiltelefon ringde och en mäkta förgrymmad Lilla Syster stod utanför kyrkan. Som var släckt, bommad och låst.
Nu ska inte jag återge preciiiiiiis hennes ord i luren men man kan säga att jag sladdade in på kyrkans hemsida fort som bara den och vist förkunnade:
"Familjegudstjänst. Kl 17. 15 ja...... (vänta nu.... vad är det för datum idag?????....) ...nuari.
"Bra där mamma. Idag är det 8 januari".
"TACK så himla mycket". Pang på med luren.
"Oj. I´m sorry"!
Får se om hon är på bättre humör i morgon när hon kommer. Ikväll sover hon hos sin pappa. Kanske lite tur för mamman där??????

Heja, heja!

Preppad med alvedon och ipren lagar jag pastasallad in the early morning. En annalkande förkylning har parkerat bakom pannbenet och irriterar.
Handbollsutflykt står på schemat och alldeles om en strax bär det iväg till Märsta för spel hela dagen. Oj, vad jag ska heja på Store Bror och killarna i Sörmlandslaget. Men först kaffe. Vad vore jag utan dagens första kopp kaffe??? Störtsur. Men efter den blir jag trevlig hela dagen........ eller nåt! Ha en bra lördag!

Bytt är bytt.........

Jojo. Igår stod det shopping på schemat. Eller det gjorde det ju inte egentligen men det blev så.
Lilla Syster skulle köpa sig en dator för hårt ihopjobbade pengar och jag var med som moraliskt stöd. I alla fall moralisk. Om jag är så mycket till stöd just i inköp av tekniska prylar??? Mmnnja.
Det hela slutade med att Lilla Syster köpte en mycket dyrare dator än vad hon tänkt. (Överraskning???).
Datorköpet utspelade sig i en gigantisk hushållsapparatsaffär och tjong i medaljongen hade Mamman köpt sig ny kyl och frys. Kan också stavas som ett oemotståndligt impulsköp.
Nu kan jag ju trösta mig med det OERHÖRT billiga priset, att jag INTE föll för reklamen (eller va???) eller tjusiga designskåp, utan stod pall och köpte budgetvanligfastpraktiska-skåp.
Känner redan hur elmätaren när skåpen levereras, kommer att gå ned på halvfart och undra varför den inte får fortsätta att spotta kilowattimmar i rekordfart???
"Seså"!
"Dags att vila sig lite" tänker jag meddela elmätaren då och hoppas att det, tillsammans med nya elavtalet ger ett positivt resultat. I längden.
Det blev liksom bara dags att byta ut inventarierna från 1981. Man får passa sig...........

Det svänger ju! Kanske.

Funderar på att testa om lederna är redo för ZUMBA. Skaka loss lite. Vilket i och för sig inte kommer att vara något som helst problem eftersom det mesta redan sitter ganska löst. Men det vore ju trevligt att få svänga lite i takt och inte bara hur som helst.
Fast det är ju det här med armarna. Men om jag bara låter dem hänga rakt ned och inte lyfter dem så borde det inte vara något problem. Kanske kommer de mest att vara i vägen men stundtals är hela jag i vägen så det ska säkert gå bra ändå.
Zumba och vattengympa kommer att vara tants vårmelodi. Det är så fiffigt att jag fått vattengympa på recept. Tänk va! Ny doktor = nya grepp = bassängträning.
Det var ju bara det här med införskaffandet av badkläder. Inget lockande alls. Badklädsinköp i januari. Jamen ni hör ju själva. Det är DÅ jag bannar mig för chokladaskarna. De tomma!
Sen.
Att jag har andra himla viktiga beslut att fatta och tänker egentligen hela tiden så det knakar. Det får vara lite som bakgrundsmusik till den här ledigheten. Damidimdum.....tiddelipom........ Under tiden kastar jag ut granen. Ut med det gamla och in med lite nytt! Ungefär.

S.E.M.E.S.T.E.R!!!!!!

Store Bror ska iväg och spela handboll. Uttagen i ett Sörmlandslag. Tada! Grattis till den bedriften! Och Grattis till hans mamma som alltid står ut med svettiga handbollsskor i hallen, handbollsklister på alldeles nylagda trägolvet, badrumshandtag och alla vattenkranar, liksom hopknölade träningskläder överallt. Men det gör jag så gärna. Står ut alltså. Mycket står jag ut med överhuvudtaget.
Som att till exempel tillbringa nyårsdagen med att inventera en av stadens mataffärer tillsammans i Andra handbollslaget. I Stora affären. Alltså! Ni ANAR inte hur mycket varor det finns i en affär när man sätter siffror på allt! Och olika sorter av allting. Kommer hädanefter aldrig mer bara skriva "svartpeppar" på en nota till exempel. Näe. Specificerat får det blir, grovmalen, finmalen, stött, hel, halv... o s v.
Ni som läst min blogg länge, länge vet att jag en gång efter en HEMSK inventering i en annan affär, lovade dyrt och heligt att aldrig göra om det.
Men. Man kan väl ändra sig???? Jag gjorde det. Tyvärr är inte armarna av samma åsikt att det är ok att ändra sig sådär. De gör ont. Normalt är de svåra att lyfta och idag komplett omöjliga efter den däringa inventeringen. Å ANDRA SIDAN gör det (nästan) ingenting. Jag har nämligen S.E.M.E.S.T.E.R till 16 januari och behöver inte göra någonting alls. Inte lyfta en endaste liten grej. Förutom kaffekoppen då. Finns ju sugrör!

LIte nytt fast gammalt

Nytt år. Nya förutsättningar. Nya möjligheter. Kan en möjlighet vara att det någonsin blir fint och ordning i vårt gemensamma soprum till exempel. KAN MAN JU UNDRA!!!?????
Det är inte utan att man blir lite ilsk då och då över såna här gemensamhetsutrymmen. Tvättstugans snusk och oreda tröttnade jag på så till den milda grad att jag ju skaffade egen tvättmaskin.
Samlingslokalen som skulle kunna vara så fin och till nytta känns mest som ett dödens väntrum och ingen orkar bry sig. Att ha tillställningar med tilltugg där skulle vara att säga "hej och välkommen" till alla magåkommor i världen.
Och så soprummet.
Spader Madame som också bor i förening funderar på att utrusta sig med elpistol och kameraövervakning. Det är inte utan att jag noterat det tipset.
Men att det ska vara så svårt med ordning! På våra gårdsmöten gnäller folk över höga avgifter för sophämtning, att tvättstugan ser ut som en svinfarm och så vidare. NÅGON ställer ju till det. NÅGON är aldrig med på mötena. NÅGON har tydligen gott om stålars så höjd samfällighetsavgift inte gör något. NÅGON har nu dumpat delar av sitt förråd soptunnan avsedd för matavfall. Se där ja! Kreativiteten flödar..........
Nä. Här kan jag ju inte sitta och gnälla rätt ut i cyberspace. Så jag tackade "ja" till att bli invald i Samfällighetsföreningens styrelse som representant för vår bostadsrättsförening.
Så vad tror jag då att jag ska kunna åstadkomma???
Ja. FÖRUTOM att bli bjuden på Maggans oerhört goda bullar som bjuds på styrelsemötena (forget beach 2012 säger jag bara) tänker jag då framföra taget förslag om elpistol och kameraövervakning av soprummet. Jag hör av mig om när jag får klartecken! Har för övrigt inga hämningar alls så vem vet? Jag kanske serverar ett foto på en grillad NÅGON vilken dag som helst!

Dag 2

Nu har det gått två dagar på nya året och alldeles nyss blev jag påmind om att jag fyller 50 i år. PRÄCIS som man behöver påminnas om det va, va????? Men det gör å andra sidan alldeles ingenting för åldersnoja har jag inte. Tycker rent av att det är skönt att bli lite äldre, man får som göra lite som man vill och jag gillar att göra som jag vill. Mycket.
Till exempel i detta nu står middagsdisken fortfarande kvar på bordet i köket och jag sitter och bloggar, fnular med datorn i sängen. Sitter jag här tillräckligt länge så tror jag att disken är borta när jag kommer ner. Hoppet är ju för övrigt det sista som överger människan.
Jorråsåatte..... det pratas bantning på jobbet. Vafalls? Är det så lämpligt när man knappt hunnit få fingrarna ur chokladasken? Man får väl tåla sig lite.
"Beach 2012, häng med".
Näe. Jag jobbar fortfarande med Beach 2006 och gillar att ta det lite easy.
"Men man måste ju röra på sig".
Jo. Jag rörde mig jättemycket idag när jag missbedömde underlaget på väg till jobbet. Det var INTE höga klackar-underlag och jag är nu påmind om hur smärtsamt det är att gå ner i spagat mot sin vilja.
Å ANDRA SIDAN gladde jag ett gäng servicekillar så där på måndagsmorgonen genom min "bambi på hal is-uppvisning". Det är ju alltid kul att man kan vara till glädje för andra. Det får vara dagens motto helt enkelt. Gör någon glad!
Med en tulpan till exempel. Love them!

Finally!

Äntligen! utbrister jag idag! Äntligen är skitåret 2011 slut och vi skriver 2012. Eftersom jag vid förra årskiftet var helt ÖVERTYGAD om att 2011 skulle vara mitt räkmackeår, det såg nämligen ljust ut på alla möjliga sätt, och helt enkelt blev ett magplask i majonäsen, ligger jag lite lågt nu.
Sällan eller aldrig har ett år varit så tungt, smärtsamt och jobbigt att genomleva och inte har jag velat skriva om allt här på bloggen. Ibland har det varit frestande för så mycket stöd, pepptalk och omtanke som man faktiskt får genom bloggen, är ibland svårt att få IRL. Men, jag har alltså valt att inte skriva om allt. Bloggen har också varit mitt andningshål där det svåra inte ältas runt utan "vanliga livets" vedermödor i lagom begränsade portioner serverats.Så får det helt enkelt förbli. Tids nog märks förändringar även här.
Å ANDRA SIDAN har 2011 varit det år när jag efter fem års sjukskrivning kunnat börja jobba igen, nu är jag uppe i halvtid och trivs otroligt bra. Största Systern har fått fast jobb OCH bostad i Stockholm Stora Syster valde helt rätt och trivs som fisken i vattnet i Kalifornien. Store Bror har trots en otroligt tuff höst rest sig igen och visat att allt är möjligt, det är bara olika svårt. Lilla Syster har träffat rätt - musikklass var hennes grej. Jag har hittat min syster igen så. HELT i onödan var ju inte 2011. Ändå.
Lite tilltufsad men övertygad om att 2012 blir ett bra år önskar jag er alla ett Gott Nytt År!