Äntligen!!!!!!

Idag är jag glad!!! Hopparuntochsjungahögtglad! Det har varit långt mellan gångerna den senaste tiden men nu så! Jag har fått ett uppdrag som jag velat ha och jobbat för! Idag kan jag ropa "ÄNTLIGEN", ett delmål är nått!

Det är något att fira en gråmulen, småkall augustitorsdag. Jag tycker det är ljust, jag! Lite musik på det!

Måleri, målera.......

Ledig dag. Kaffe är urdrucket, målarbrallorna är på och jag skrider till verket. Musik. Man måste ha musik. Lite ösigt så där så orken att måla inte tryter. Vad sägs om den här killen?????? Seså! Skruva upp volymknappen! Man blir glad!

En bruten förbannelse........

Konstaterar att det är tisdag idag. Konstaterar även att det har varit en helt ok dag. Precis som förra tisdagen var en helt ok dag. Av det drar jag slutsatsen att förbannelsen över mina tisdagar därmed är bruten och det ger mig ännu mer hopp, styrka och mod. Tillförsikt. Det är grejer det!

Det är något med musiken, det måste det vara! Av Cicki fick jag igår låten "Idag är jag stark" av Kenta och den hjälpte till minsann! Himla bra låt dessutom när man då och då tvivlar så där i största allmänhet. Så vi lyssnar väl????

Man tar sig fram. Del XXXXVM

Det målas i radhuset. Fult fönster blir fönster. Fult element blir fint element. Lugnt och fint. Sakta men säkert. För att inte säga jättehimla sakta. Men säkert. Den här damen är en envis rackare och det har visat sig att envisheten är en bra egenskap just i detta nu. Man ger sig helt enkelt inte. Näe. Man tjuter, skrattar, förbannar, hyllar. Om vartannat i en enda radhusbullerröra. Min alldeles egna röra. Det ska bli bra det här. På alla sätt. Och allt går ju mycket bättre till musik. Japps. Så är det.

Det är lite glest......

.... mellan blogginläggen. Livet i radhuset levs för fulla muggar och vips, blev det fredag. Det tycker den här blogginnehaverskan är himla skönt och har planerat en lugn, skön, jättelång helg. Sen. Att dylika planer brukar fallera ganska snabbt tänker jag inte på nu. Fick låna en bok av en jobbarkompis och såg en inre bild av mig sittandes i sköna fåtöljen med en kopp te, en filt över benen, tyst och lugnt i radhuset. Man får helt enkelt inte ge upp hoppet.
Trevlig helg!

Att börja om............

Vardagslunken är här! Hej vardag! Skolstart, möten, nytt på jobbet, möten, hemmafix. Det vanliga. Tvätta, städa, laga mat, diska. Ja. Och så börjar jag stortjuta när diskmaskinshelvetet bara lägger av. Tänker att snart har jag hela radhuset fullt av trasiga maskiner. Diskmaskin, tvättmaskin, köksfläkt, mobilen..... Va?! Ska det vara på det här viset?! Madam är lite känslig för problemsvårigheter just nu. Vill ha "räkmacka"........... åtminstone ett litet slag.
Men.
Det är bara att diska. För hand.
Tänker att det borde gå att fixa maskinen ändå och med lite trix och fix får jag bort stoppet och maskinen hoppar igång. DEN KÄNSLAN!!!
För att inte tala om tonåringarnas glädje som ju ser att diskaförhandschemat inte längre behövs!
Sen.
Ser kidsen lite hängiga ut. Bleka om nosen. Lite varma. Ont här och där och är plötsligt däckade av sensommarförkylning.
Ja.
Vardagen är här! Igår satt jag och bläddrade i IKEA-katalogen. Den nya! På sista sidan hittade jag orden. Tror de var skrivna direkt till mig faktiskt........

Söndagsfix del VXVVI

Äntligen kom jag igång med rumsfixet! I detta nu är det spacklat och det ska torka tills i morgon. Det känns skönt att ha kommit en bit på väg i det första rummet. Får jag bara upp ångan så går väl andra rummet, det som ska bli mitt, av bara farten. ....... Hoppet är det sista som överger människan!
Vilken färg jag vill ha har jag inte kommit på än. En sak i taget.... Solen har dessutom kommit fram så det känns mer lockande nu med en stund i trädgårdssoffan. Lite mental pepp för mamman vars "telningar" börjar nian och gymnasiet i morgon. Andra tider stunder!

Högsta vinsten

Lördag förmiddag i radhuset. Kaffe. Laddade ned lokalblaskan i datorn och konstaterade att inget går upp emot att sitta och bläddra i en riktig tidning. Jag saknar min tidning! 

Jag saknar ett sovrum också och därför har jag nu stretchat renoveringsmusklerna för att ta mig an projektet idag. Har beställt lite hejarop och pepp av kidsen, de får fixa mer kaffe till mamman och bjuda på gott i kaffepausen. De drog en vinstlott på Grönan igår och vann choklad. Tänka sig! Precis vad en renoverande mamma kan behöva! Kan bli en bra dag!

De här finingarna kom hem med choklad till mamman igår. Vad mer behöver man????

Slit och släp...........

Fredag. Veckans jobbvecka är slut och jag med. Det har regnat idag och jag hade glömt att ta in altandynorna. VAD JAG LÄNGTAR EFTER ETT ALTANTAK! Kan man få det i julklapp????
I ösregn kom jag hem från jobbet och släpade regndrypande, tunga altandynor från altanen till duschen, kanske muttrade jag lite då. Sen halkade jag på badrumsgolvet eftersom jag var barfota och kände att lagen om alltings jävlighet verkar råda precis jämt fast inte riktigt. Dynorna är så genomblöta att man hör hur det porlar regnvatten ner i brunnen och nu skiner solen! I duschen kan de ligga! Jag lägger mig på soffan och funderar på hur i hela fridens namn jag ska få dynorna torra igen. Det är väl ett lagom värdsligt problem så här en fredagskväll?!
Det ÄR verkligen fredag. Lite musik på det!

Informera mera!

"Informationshantering" har varit dagens mission. Ett nytt uppdrag på jobbet har påbörjats och efter en heldag av tänkande, klurande, skrivande, sittastillande och diskuterande är jag helt mosig i skallen.

Jag har längtat ut hela dagen. Solen har strålat från en klarblå himmel, lunchpromenaden var så där härligt varm och skönt att jag ett tag funderade på att rymma. Fast plikten framför allt eller vad det kallas så jag hängde i även på eftermiddagen. Men sen! Bästa stället. Altanen. En solstol. Barn som stojar och leker på gården. En kopp kaffe. Blunda och känna att dagen varit bra. Uppdraget kom igång som vi tänkt. Inga känslostormar i sikte av något slag. Tänka sig! Helt enkelt en sensommarkväll att njuta av. Och så lite Ernst framåt åttasnåret! Lovely!

Sensommarlunk

Hänger framför tv.n. Fotboll ju. Ingen Zlatan. Men en Sebastian Larsson att heja på. Från stan ju! Heja, heja. Avslutar en ledig dag med en kopp te och match. Går sådär. Matchen. Hittills.

Dagen i övrigt har gått finfint i ett lugnt tempo. Frukost på altanen. Sol. Möte med en överlevnadscoach. Sol. Lunch med kidsen. Sol. Skjutsa ett barn till tåget och ett annat till träning. Sol. Sen svajade det till en aning då det låg ett brev från Försäkringskassan i brevlådan. Men det var ingen fara. De skulle bara tala om att de vill veta vad jag tycker. Kan jag visst tala om. Sen blev det en runda på Växtriket. Inhandlade lite höstblommor att pyssla ned i krukor och urnor vilken månad som helst. Sol. Lagade middag med dörren öppen mot gården och barnens lek och skratt gladde just den här husmodern. Vad jag gillar lugna dagar, det känner jag bestämt!

Brastart på dagen. Frukost i morgonsol på altanen.

Vår katt gillar att ligga och lata sig på altanen. "Har nu matte fått ned de förbenade altandynorna gäller det att passa på". Tror jag att hon tänker helt bestämt.

Ingen anledning till oro. Försäkringskassan vill bara veta vad jag tycker. Puh!

Roligheter efterlyses!

Man brukar ju tycka att måndagar är skrutt. I jämförelse med tisdagar nu för tiden är måndagar himmelriket. Flera gånger den här sommaren har tisdagar utvecklats till dagar då besvikelse, ledsenhet och argsomsatan har varit kontentan.
Så och denna tisdag. Fast först var den inlindad i bomull. Sen visade den sitt rätta tisdagsface.
Förbaskat.
Vad är det man brukar säga när man ramlar av en häst?
Att man snabbt som tusan ska upp i sadeln igen?
Jo. Det är väl så.
När jag var liten och blev ledsen brukade jag be min mamma berätta något roligt så jag fick något annat att tänka på. Så. Har ni något roligt att berätta?! Jag är idel öra! Även om timmen är sen och jag borde gå och lägga mig............ egentligen!

Natti natti!

Att det var lite korkat att sitta uppe och titta på OS-avslutningen igår kväll till sena natten var ju inte så svårt att räkna ut. Tur att det bara är vart fjärde år då. Så kan jag ju lägga mig i tid alla andra kvällar och vakna pigg och alert varje morgon. Not.
Men varje morgon tänker jag:
"Ikväll. Ikväll ska jag lägga mig tidigt".
Och varje kväll spricker det. Fast ikväll......! Då!

Fixarsöndag

Idag är det tvättsöndag och dags för en tur till ICA Maxi. Kidsen stormar in i morgon och ja, de är ju hungriga de små liven. HELA TIDEN. Precis i detta nu skramlar kylskåpet oroväckande tomt för storätande tonåringar. Man tackar ICA-Stig för erbjudandet om vattenmelon för fem kr kilot, 15 kg vattenmelon på en vecka är väl inget? Blir billigt och bra. Nu får de ju lite annat att äta också, bäst att tillägga......
Om energin sen räcker, är tanken att göra ett fult fönster till ett fint fönster igen. Måleri, målera. Det är roligt! När man har kommit förbi grundarbetet. Som inte är lika kul men viktigast av hela grejen.
Jag tar det lite easy, stärkt av era fina kommentarer, det får bli en efter-bild sen. Vilket år som helst......
Klockan 1600 avstannar dock allt i radhuset. OS-final i handboll. DET är stort! Gula tröjan på! Heja Sverige!

Gula tröjorna åker alltid fram när det gäller!
Här är mitt härliga gäng i Santa Monica när Sverige spelade mot England. Fotboll. Gick inte så bra.
I eftermiddag är vi inte samlade men tröjorna, de är på!!!
Heja Sverige!

Sovrumsfix

Jag har ett angenämt bekymmer. För en gångs skull. Lite skönt som omväxling till mina andra bekymmer tänker jag. Man ska ju sträva efter balans och idag tycker jag att jag utjämnar vågskålen något. Det är ett bra tecken på resan tillbaka.
Ett sovrum ska inredas. Bara till mig! När hade jag eget rum senast???? Som bara var mitt? Tja. 1981 i första egna lyan. Det är länge sen. Riktigt hur länge sen det är behöver vi ju inte utreda närmare.
Sen blev jag sambo, 1982 kallt och när det tog slut stack jag till storstan och bodde på en folkhögskolas internat. Där hade man förvisso egna rum men jag kan inte komma ihåg att vi någonsin stängde dörrarna om oss??? Fast det borde vi rimligen ha gjort, åtminstone när vi sov. Ack ja. Länge sen. Även det.
Nu, en massa år och händelser senare är det dags igen för egen "kuppe". Har så smått förlikat mig med tanken och kan börja ta tag i saken.

Lilla Syster och jag ska dessutom byta rum med varandra. Innan vi kommer till ro och kan börja piffa ska rummen renoveras. Hon är mycket bestämd med både färg och möblemang, planerar hit och planerar dit och vet hur hon vill ha det.
Jag får beslutsångest. Vilken färg på väggarna ska jag ha? Eller tapeter? Vilken säng? (just nu vilken som helst, sover på luftmadrass och dt är inte skönt. Inte skönt alls.....). Hur ska sängen stå? Klädskåp? Garderob? Rullgardin eller persienn?
HUR kan man bli så velig????
Jag som är en inredningsgeneral, pekar med hela armen och minsann vet hur jag vill ha det. I andras rum. I gemensamma rum. Men i mitt eget???
Blankt i hela huvudet.
Bästa Väninnan och jag har varit på IKEA idag. Det är bra att ta med henne då hon har oceaner av tålamod! Bästa Väninnans fästman fann det för gott att gå en egen runda emedan vi två tjejor skulle välja säng till mig. Tjolahopp, tjolahej vad jag inte kan bestämma mig......
Så.
Jag har nya turkosa soffkuddar. Två nya turkosa pallar i köket. Turkosa diskborstar och ljuslyktor in masse.
Någon ny säng?
Nopes. Men några broschyrer. Och har provsovit ett par madrasser. Tror jag vet. Ska bara bestämma mig. Bestämmer jag mig före 15 augusti får man 250 kr rabatt på hemkörningsavgiften. Det är på onsdag.
ÅH! Alla dessa beslut!
Sa jag angenämt bekymmer???? Ja. Det är ju det ändå. Ska bara våndas lite först och komma på vad jag gillar. Turkos tydligen. Lila och rosa. Svart är ju snyggt? Blommiga tapeter? Tantigt?! Eller ljusbl..........

FREDAG!!!!!

Tjejmiddagen igår kväll satt som en smäck. Perfekt avrundning på en hård vecka. En middag med god mat, härligt sällskap och jag bara trivdes och mådde bra. Gillar sånt!
Idag ska det jobbas ända in i kaklet. Klockan1700 kastar jag mig hem för att hålla tummarna i semifinalen i handboll! Heja Sverige!!!!!!

Kyrktantsträff for life!

Jag har fått en fråga om hur gammal jag är. Förmodligen för att jag skrev att jag blev så arg och besviken att jag ville välta en bil. Eller ett skrivbord. Eller kasta telefonen i väggen. Och att intellektet rasade 47 våningar ned. Med det tänkte jag att jag var på en tre-årings nivå. Men det var bara en tanke för mig själv. Det kunde ju inte ni veta. Om ni nu inte redan vet hur gammal ung jag är.
Jag är snart femtio. Om det nu spelar någon roll.
Om femtioåriga kärringar inte får bli arga får jag allt skynda på, har bara någon vecka eller två på mig. Kanske tre. Nämligen.
Arg tänker jag fortsätta bli. När det är befogat. När någon gör mig eller kidsen illa till exempel. Då blir jag precis så arg jag vill. Men. Jag brukar inte vara långsint. Det är lite nytt för mig. En ny sida. Förmodligen har jag haft den sidan förut men den kanske inte har blivit triggad? Förrän nu?
Det är tröttsamt att vara både arg och långsint. Man har ju liksom lite annat att stå i. Egentligen. Så jag arbetar med det. Både det arga och det långsinta på lite olika sätt.
Idag har jag jobbat till exempel. Utan att välta skrivbordet. I promise that! Hann med att fika också och det är hur trevligt som helst där i kafferummet när det dyker upp fler och fler kollegor för varje dag så här i semesterslutstider.
Ikväll ska jag träffa mina kyrktanter igen. Utan dem vore jag ......... ingen kyrktant själv. Och det vore himla trist! I väntan på dem myser jag på framsidan av radhuset, ledig eftermiddag, sol, kaffe och en bok. Känns lite lugnare idag, lite skönare inombords. Har inte sagt "f*n" på hela dagen. Ett bra tecken!

En kaffepaus i solen sitter fint.

Höstaster börjar blomma...........

Rosen som jag trodde frusit ihjäl repade sig och blommar härligt nu.

Fjärilar och humlor gillar lavendelblommorna.

Kras och kräftkalas..........

Idag skulle jag kunna säga "fan, fan, fan, fan, fan, fan......." men det tänker jag inte göra. Näe. Jag tänker hålla huvudet högt och glömma bort att jag blev besviken som "f-n" igår och ja. Lära mig av misstag helt enkelt. Lättare sagt än gjort men någon gång rasslar det väl till i kugghjulen och det går min väg.
Jag är väl nu en gång en godtrogen natur men hellre det än att gå omkring och vara misstänksam, missunnsam och bitter?
Jag begravde ju Häxan Surtant för ett tag sedan men igår längtade jag efter henne...... Ja. Det gjorde jag. Bara en kort sekund, fattas bara annat. Hon hade behövt peka med hela handen. MED HELA ARMEN! Ta mig tusan.
Så hade jag lust att välta en bil. Eller ett skrivbord. Kasta telefonen i väggen. Men vad skulle det tjäna till? Förutom de där sekundrarna av tillfredställelse av "där fick h*n".
Jaja.
Men man lugnade sig ju. Höll minen där på jobbet och svalde det ledsna. Vill ju inte att privatlivet inkräktar på jobbet. Stängde kanske kontorsdörren en liiiiiiten stund för att samla ihop mig. Dunka huvudet lite i väggen. Lite försiktigt. "Lagomontjagärsåjävladumjämt-försiktigt".
Sen åkte jag hem. Grät en skvätt. Eller skvätt och skvätt. Hinkar av förbannelsetårar och såg så lagom rolig ut när det var dags att samla ihop sig och åka på kräftkalas. Som ju blev ett himla trevligt kalas, som jag kan tänka på idag när det är min lediga dag och jag tänker att lediga dagar kanske är bra men inte när man har huvudet fullt av grubbel. Det blir mer tid till grubbel då. Jag gillar inte det. Jag vill ha grubblat färdigt. Men det fattar inte mitt huvud. Än. Snart så. Men tänka på kräftkalas, det kan jag tänka mig!
Såklart jag inte välte en bil. Eller skrivbordet. Telefonen är hel. So far. Men lusten! Maj gadd! Starka krafter det där! Intellektet rasade ned 47 våningar och man är inte så trevlig då.
Men idag är jag trevlig igen. Fattas bara!

Förbannelsetårar??? Nä. Regn. Spöregn.

Efter regn kommer solsken.... och en regnbåge.

Läckerheter som får en mamma att bli glad igen!

Vid det här trevliga bordet, med två ungdomar jag håller nära mitt hjärta hölls det kräftkalas!
Livets goda helt enkelt!

Kräftor kräfva........

rätt sällskap eller hur det var???? I kylskåpet står ett paket kräftor och tinar. Har blivit inbjuden att äta kräftor i kväll med Stora Syster och Vännen E. Två ungdomar och en tant, kräftor m tilltugg och en sommarkväll. Jag längtar!
Men. Näe. Spöket försvinner inte. Inte helt. Har hållit mig vaken i natt och det gillas inte. Schas!
Tar det därför lite easy och unnar mig en liten sovmorgon. Jobbet finns kvar ändå. Lite morgonsol på altanen. En kopp kaffe. Bara fötter i regnvått gräs.
En brastart gör en bradag! Basta!

Snabbmåndag

Den här måndagen har gått så fort, så fort, så fort.
Har ett litet orospöke som fladdrar inombords och hur jag än vänder mig följer det med fast jag jobbat som tusan. Bangade sen att storhandla men lyckades ändå kränga fram hemrullade köttbullar, potatis och lingon ur radhusets "tomma" skåp.
En middag som satt som en smäck då himlen öppnade sig med skyfall och något som liknade höstmörker sänkte sig över stan.
Det regnar fortfarande. Har tänt lite ljus och ska mysa i soffan med Stora Syster. Se lite på tv.
Orospöket fladdrar och jag säger som Alfons Åberg:
"Stick stygga spöke för du finns inte".............................

Fotboll it is!

Igår gjorde jag allsvensk debut. Ja. På läktaren. Säkrast så. Migränhelvetet höll sig i bakgrunden till slut och med solbrillor på gick det att vistas utomhus en härlig sommardag.
Så.
Stora Syster och jag tog Cina-bilen till Södertälje för att heja på Gefle som mötte Syrianska.
Om de vann? Gefle.
Njaenej.
Synd.
Denna utmaningars sommar kan jag nu även i ruta för:
"sett allsvensk fotboll"? kryssa CHECK!
OCH fått krama om en alldeles svettig, rödblommig fotbollspelare.
Det är inte klokt vad jag får vara med om!
Blir nästan yr ju!
Idag är det lugna gatan igen.
Har dragit lite gräs med tårna.
Ätit några smultron.
Suttit med ryggen mot skitstora trädet och njutit av en kopp kaffe.
Solbrillorna är på.
Migränen lurar i vassen.
Laddar för en ny jobbvecka.
En trevlighet är inbokad.
Försöker driva orospöken på vift.
Oron om hur det ska bli med allt och ingenting.
Man tar helt enkelt en dag i taget och konstaterar att so far. So god.
För varje dag blir jag starkare.
För varje dag blir jag jag igen.
Not bad at all!

Listetta eftersökes!

När det tjorvar till sig, tjorvar det till sig.
Därför har jag nyss hasat mig upp, solbrillor på, efter en djävulsk migränattack. Min lördag börjar nu, vid pass halv två. Det kommer att gå sakta idag, med ett huvud som känns som ett äggskal.
Den som kommer på medicin på migrän, så att man slipper attacker, kommer jag ha överst på min tio-i-topp-lista forevver! Det lovar jag!

Mitt hjärta det bankar............

Har träffat en ny doktor (femtiotolfte i ordningen) som hade lite teorier kring det här med Trötthetssyndrom. För det första var han väl inläst på min journal, inte så vanligt men väldigt trevligt och förtroendeingivande.
Det betydde att jag inte behövde dra hela historien från början till slut för en främling ännu en gång utan vi kunde koncentrera oss på väsentligheter.
Som att jag är så förförligt trött. Alltid. Somnar trött. Vaknar trött. Är trött dessemellan men håller ändå igång det jag orkar. Jobbar. Ju. 75%. Förlustar mig. Absolut nödvändigt. Känns som jag för det mesta går i tuggummi. Segt men det går ju att ta sig framåt. Är i stort behov av återhämtning mellan aktiviteter. Tjohopp vad min soffa är skön............
Doktorn hummade och mumlade för sig själv och ja, då började jag allt att undra om det var så bra egentligen.
Men han funderade högt upplyste han mig om och efter ett tag delgav han mig sina olika förslag till att få lite mer fart på mitt batteri. OM det går. Det kanske är så här det är. Fulladdat. Bara jag som drömmer om "extra allt"????
I alla fall. Levaxin. Var förslaget. Levaxin får man när man har sköldkörtelproblem och gör att det blir mer ordning och reda på hormonbalansen. GROVT beskrivet.
Att min trötthet skulle bero på sköldkörtelproblem är såklart utrett och undanröjt som orsak, MEN, jag har läst att man kan ha symtom ändå. Och på en del människor hjälper i så fall Levaxin.
Ok.
Jag bestämde mig för att prova. Efter sju timmar fick jag hjärtklappning som inte var av denna världen.
"Går över" sa doktorn när jag ringde och var lite bekymrad.
Ok. Jag avvaktar. Under tiden vet jag att jag har ett hjärta. Bra att veta också eftersom jag i ett helt annat sammanhang nyligen kallades "hjärtlös" av någon som inte alls känner mig utan bara råkade höra ett par lösryckta ord ur en mening. Så. Hjärtlös är jag alltså inte. Det bankar på.
Sen.
Är det dags för min "fläskfilébehandling". En bindvävsmassagekur står för dörren och tja. Precis nu är det en ledsen "fläskfilé" där bak i ryggen. Ont som satan men tror även att det ska gå över med tiden.
Så länge ska jag ligga lågt med segelflygning, bungyjump, formel1rally, enduro och andra kraftsporter. Näe. Stilla promenader var rådet så hjärtat och "fläskfilén" får sitt. Bra! Vill ju inte att nya skorna ska alldeles stå och torka in på skohyllan. Stilla paddling var också helt ok!
Så här är det. Tre steg fram och två bak. Hela tiden. Men det fina i kråksången om jag har räknat rätt så kommer jag framåt ändå! Fiffigt!

Äventyr till sjöss

Den här sommaren har visat sig att bliva utmaningarnas sommar. Handlöst har jag kastat mig, stundtals utan skyddsnät, in i äventyr som gått utanför min "normala" säkerhetszon.
Kanske har det med ålder att göra?
Eller överlevnadsinstinkten?
Äventyrslustan?
Nåväl.
Att resa till andra sidan jorden med alla min fyra barn VAR ett äventyr. Inte tu tal om annat. Den upplevelsen sitter fortfarande som en varm, go marschmallows i kroppen och jag är oerhört glad över att jag vågade göra det.
Så. Har man åkt bil i Californien vågar man åka bil i Sverige tänkte jag och styrde kosan norrut mot Hudiksvall. Av bara farten hamnade jag sen i en kajak. Bara sisådär. Det stod i vägen kan man säga. Eller, låg i sjön.
Har jag paddlat kajak förut?
Nopes. Aldrig.
Har jag tyckt att det sett häftigt ut och undrat hur det skulle vara?
Japps. Många gånger.
Sagt och paddlat. Det hampade sig även så pass att av de två mycket goda vännerna jag besökte är just en kajakinstruktör. Hurra!
Det var hur häftigt som helst att glida fram på vattnet, (kanske tog det en liten stund att tråckla sig ner i sittbrunnen......) kanske inte på den rakaste kurs instruktören skådat men jag kom i alla fall framåt, kunde svänga tillbaka och kantrade inte.
Fast det skulle man också lära sig. Att välta kajak och ta sig ur den, hängandes upp och ner i vattnet.
"Inte absolut nödvändigt" tänkte jag först och letade febrilt efter kajakparkeringsplatsen.
Men.
Ivrigt påhejad av en fantastisk hejarklack på bryggan, fina, lugna instruktören i kajaken bredvid gjorde jag det.
What the heck!
Frivilligt. Enda skyddsutrustningen var flytväst och näsklämma a la Ester Williams. Så kajaken tippades, jag hängde upp och ned i vattnet, lossade "stänkskyddet" och tog mig ur och upp i friska luften.
Blir man glad och stolt över sig själv eller blir man glad och stolt över sig själv?!
På kvällen, flera timmar efter detta, tog vi en tur med bastuflotten. Eldade kaminen röd, svettades floder och hoppade spritt språngande rakt ned i sjön och ta mig tusan om jag inte kände mig alldeles lycklig och fri då?
En perfekt utmana-ladda-batterierna-träffa-goda-vänner-helg!
Av bara farten har det idag blivit mitt-i-veckan och det är lediga dagen. En dag för återhämtning och bara ta det lugnt. Eller. Det var visst någon som andades något om segelflygning????????

Först ser man till att tant sitter fast ordentligt i sittbrunnen......

...... sen skjutsar man ut henne på sjön. Tant på vift i en kajak! En underbar känsla!

Mitt i "vältet". Jo. Det pirrade i magen!

x

Sen infann sig det stora lugnet!