Det är dags att ........

.....prata framtid idag. Igen. Skola. Igen. Planering inför hösten för Store Bror. Jag vill inte tänka på hösten. Jag vill bara vara precis här och nu där det sakta, sakta börjat fungera igen. Mötet plägar ta på tants krafter så det har tagits ut en semesterdag.
Anar ju också att mitt motstånd inför mötet idag har med en viss rektor att göra. Kanske inte den mest medkännande, kreativa byråkrat jag mött.........
När jag ändå håller på att rådda i skolvärlden har jag fått lite andra trådar att dra i. Den gymnasieskola Lilla Syster kommit in på till hösten, en friskola, har gått i konkurs och tja. Har sålts eller nåt. Rubriker i tidningen minsann.
Så man undrar ju, det gör man, var i hela friden ska den ungen gå i skolan till hösten????
Lilla Systern har fjärilar i magen och gråter floder, ser sin frisördröm gå upp i atomer och lyssnar inte alls på luttrad moder som påstår att allt ordnar sig till slut.............
Nej. Ja. Jo. Man kanske undrar lite själv? Varför det måste vara så k.r.å.n.g.l.i.g.t.  med skolan. Men det säger jag ju inte till kidsen. O no. Jag målar naglarna i samma färg som tunikan och några remmar på sandalerna. Fixar håret, solbrillor på och verkar cool inför dagens möten. (Mina fjärilar i magen behöver de INTE veta av.......). Tänker verkligen att allt ordnar sig till slut och att ikväll, ikväll ska vi se finalen i Lets Dance.  Äta salta skruvar och dricka för mycket Coca Cola och få hjärtklappning av det. Ack ja. En fredag is coming up! Men först. Som alltid: Kaffe. Och Stora Syster bjuder på musiken:

Lite vilsen i pannkakan..........

Lite mosad. Svåra möten idag. Bup och en gymnasieskola. Den ena känns som en stöttepelare, den andra som en motståndare. Ändå är meningen att man ska vara i samma ringhörna. Tänker jag.
När så NÅGON plötsligt står i mitt kök och steker pannkakor, torkar av bordet, klappar mig på kinden, pratar med kidsen och dukar till middag. Då slår min "må-bra-allergi" till. Tårar sprutar och jag får som Prins Daniel: "känslorna all over the place"...........
Tänk va!
Jag kan ta tjat, konflikter, krig och strid, kämpa som satan. Då är jag tuff och vet minsann att ratta i verkligheten.  Men när det flyter på. När jag blir lite ompysslad och pussad på. Då rämnar alla barriärer och jag flyter nästan ut över golvet. Det här behöver jag träna på! Att ha det bra! För jag känner och tror att det kan bli något alldeles på riktigt.
Av bara farten blir ju skolstriden ändå lite lättare och det jävla ätstörningsmonstret orkar jag jaga bort till heklefjäll........... Någon finns. Och steker de godaste pannkakorna i hela världen! Bra medicin mot "må-bra-allergi"! Bäst!

Lycklig!!!

Det har varit en bra vecka för kidsen! Man har nytt hopp om framtiden och tar en dag i taget. Njuter, här och nu. På det en motorcykeltur, fart och vind, skräckblandad förtjusning. En hand i min. Lycklig. Finally!

Kyrktanter är guld värda!

Vad vore jag utan mina "kyrktanter"? Bra mycket fattigare på vänskap är då ett som är säkert. Tre av fyra kunde samlas häromkvällen, bra utfall i den här hektiska vardagskarusellen. Te, mackor, frukt, ost och kex. Uppdatering. Av life.
Det är nog tur att ingen utomstående hör oss när vi avhandlar  det ena ämnet efter det andra. Kan hända att vi gråter en skvätt, av medkänsla, trötthet och pur utmattning tillsammans för vi är med om ungefär samma saker. Kan hända att vi skrattar huvudet ur led över dråpliga situationer, knasigheter och annat som kantar vår färd genom diagnosland och allfarsland. Skrattet blir bron och livlinan till det vanliga, att ändå orka bortom allt som skruttar sig.
Mitt i allt snurrar Allvaret. Svårigheter att få till en fungerande vardag på grund av diagnoser, oron för syskon, undran över hur i hela friden gör man????? Egentligen? Vi har väl egentligen inte en aning förutom att vi lever på.
Det är skönt att träffa andra i samma situation. Man behöver inte förklara så mycket. Det är vänskap på hög nivå. Kan inte köpas för pengar!

Gott och blandat

Livtaget på Store Brors skola började lite fumligt. Svårt att ta tag när man inte får tag. På. Vilken himla tur att man kan skriva mail då och prata in på telefonsvarare. För säkerhets skull har jag även skickat vanliga brev. Med snigelposten.
En praktikplats har det i alla fall pratats med och därifrån är det inga bekymmer. Den unge mannen sköter sig och visar kock-talang när han orkar och kan vara där. Man nöjer sig med. Man vet, av egen erfarenhet, att det tar tid att komma igen när man gått in i väggen.
Ja, kids kan ju också göra det!
Att ständigt vistas i en värld som ter sig obegriplig och jäkligt märklig, inte undra på att de lägger sig ned ibland Så har jag då gjort en egen mapp med erfarenheter från det här året, skrivit en kilometer om vad han behöver för stöd, varit i kontakt med hans gamla skola för att efterhöra om de har några stalltips och det har de ju! Det var en skola som fattade galoppen och man önskar ju, det gör man, att alla ungar fick ha det så.
Nu var den skolgången inte kampfri, långt därifrån, men vi drog åtminstone åt samma håll....med mycket bra resultat.
I övrigt ska här dejtas så här på blanka tisdagskvällen. Jag är något orutinerad på området, annars hade jag kanske märkt innan jag satte tänderna i lunchlasagnen att den var proppad med vitlök..... Kanske inte det bästa valet men å andra sidan. Träff med kidsen och berättat för Bästa Mamman. Vi är nog en bit på väg ändå!!!! Och ikväll garanterat vampyrfritt! Fly mig ett tuggummi..............

Wish me luck!!!!

Inspektionen igår gick bra. Någon kom och fikade och det kändes helt ok. Någon hade sina tonårskids med sig och det visade sig att Största Systern varit lärarvikarie för en och så var isen bruten. Det blev en bra eftermiddag som bådar gott. Det behöver jag! Vi behöver det, både kidsen och jag.
En bra helg är dessutom bra att ha i ryggen för idag ska det tas livtag på skolan igen. Pah! Jag är lite nervös, lite trött på det och önskar att jag hade en talesperson som kunde trolla lite ......... tada! Och så var saken biff!
Men i verkliga verkligheten är det synnerligen ont om sådana talespersoner, man får helt enkelt ta tag i det själv. I senaste laget kan tyckas, terminen är ju snart slut, men Store Brors skola/rektor är nu one of a kind så.......... hon tycker inte att vi behöver träffas alls så jag har stångat mig in igen.
På det är det måndag! Wish me luck! Jag lär behöva det!

När det är bara bra!!!!!!

17 kilometers vandring igår gör att den här donnan känner sig lite stel idag. Men ändå förvånansvärt pigg. Tänker att för några år sedan hade en sån här vandring varit helt otänkbar, när kroppen strejkade och tanken då på att mina ben skulle bära mig längre än till brevlådan inte fanns. Så jag firade lite igår! 

Det var perfekt vandrarväder, bästa sällskapet och vansinnigt vackert! Genom hagar och skogar, över ängar och åkrar, i dikeskanter, under vägar, över vägar, nära vatten, i skogen, ut ur skogen....... som jag njöt! När man går så där hinner man prata en hel del. Ventilera, vrida och vända och verkligen prata. Likväl som det är oerhört skönt att bara gå tyst en stund och njuta av dofter, fågelsång och allt det fina. En del knutar jag hade med mig hjälpte Bästa Resursläraren mig att knyta upp och se andra utvägar så jag känner mig starkt laddad att ta itu med skolan för Store Bror på måndag. Igen. Den eviga följetongen.............. 

Efter vandringen stannade jag kvar hos Bästa Resursläraren och åt bakad potatis med skagenröra, hembakta chiabatta. Till efterrätt varma äppelklyftor med kanel och vaniljglass. En perfekt avslutning på en toppendag! 

När jag kom hem fanns Största Systern i soffan. Hemma från Amerikat! Hon förärade sin mamma med hudlotions från Victoria Secret, lemon och cocounut! Älskade doften! 

Sen kollade vi schlagern, åt godis, babblade och jag somnade i soffan. Vaknade och fick reda på att Danmark vann! Grattis!

Idag väntar avloppsrensning, trädgårdsfix och kaffebesök......... någon ska inspekteras av tonåringar och det passar väl bra över ett fat med bullar????? Bullar, baka er.........!

Ut i skogen ska vi gå!!!!

Man lever helt enkelt på. En lärdom vi har här i radhuset. Det brukar lösa sig förr eller senare. Igår löste det sig förr när sonen plötsligt klev upp, åkte på praktik, gymmade efter det och tillbringade kvällen ute med kompisar........ Jaja. Man kanske står mitt i köket och är lite förvånad. Fast mest lättad. Orosurret kan dämpa sig lite igen och landet Ingenmansland är förvisso inom synhåll men vi föredrar avstånd.
Idag är det dags för mig att ladda lite batterier och man kan man ju hoppas att vädergudarna bestämmer sig för att den här donnan ska ha det komfortabelt idag och INTE behöva traska runt i regn.
En långvandring står på agendan. Vandrarskorna är framme, ryggan packad med matsäck för dagen och jag längtar efter att komma ut i skogen. Kungsörsleden, here I come!
Nu är mitt lokalsinne inte det skarpaste världen skådat men jag har utomordentligt vandringssällskap, Bästa Resursläraren, så jag kommer säkert hem igen! Men först, as usual, dagens första kopp kaffe. Bäst!

Fredag. Finally!

Jaha. Ledvärk och stel som en frusen fransyska. Priset för ett vansinnigt tempo den här veckan. Kunde i alla fall få fart på grillen på kvällskvisten och sen grillades ljuvligt goda grillspett och till efterrätt grillad ananas. Med vaniljglass. Kunde varit på vilken finkrog som helst, nu blev det radhuskrogen.
Nu återstår bara att se vem som åker ur Lets Dance, sen tänker den här tanten sova och njuta av att det faktiskt är helg!!!!! Gillar´t!

Man sätter den ena foten före den andra........

Vissa saker vill man inte. Inte alls. Man vill till exempel inte att "det" ska slå klorna i sonen igen och dra bort honom till Ingenmansland där han inte går att nå. Jag har inte pass till det landet utan får stå på andra sidan gränsen och se som genom ett fönster och bara titta på. Klart jag gör vad jag kan för att han ska komma tillbaka. Viftar med armarna, tjoar, hoppar, dunkar på glaset och pekar mot utgången, vägen tillbaka till oss.
Jag avskyr "det". "Det" lägger en våt, tung filt över radhuset och orosnivån skruvas upp ett hack.
Men vi lever på. Gör det där som ska man ska ändå och tänker att vanliga livet till slut tränger igenom skalet och det blir vanligt på riktigt. Igen.
Ikväll står  en vårkonsert på agendan. Lilla Syster ska sjunga och det har tränats flitigt, det har det. Sockerkakorna fixade hon och pojkvännen alldeles själva och alldeles bra. Om en liten strax ska skönsång och kaffe imundigas. Kan krydda vilken torsdagskväll som helst!

Telefonfunderingar.......

Funderar på att skaffa en Ajfån. Eller. Vad ska jag med en touchtelefon till??? Egentligen? Jag har för tjocka kinder, rätt som det är när jag pratar i telefon har jag lagt kinden till och .......... vips...... har jag klickat den jag pratade med och kommit åt någon annan i telefonboken och ringt upp. INTE med flit. Fast jag har haft några bra samtal den vägen.
"Men! Vad roligt att du hör av dig"!
"Eeeeeh. Visst..."
Man säger ju inte att "det var inte meningen" utan håller god min. För det mesta.
Kidsen. Kidsen har vant sig. De får ca 35 sekunder med sin ömma moder sen försvinner jag ...själv lika förvånad varje gång men ringer ju upp igen. Samma replik:
"Jäkla telefon......"
Nä. Fly mig en knapptelefon och jag ska prata utan avbrott.
Prata utan avbrott ska jag föresten göra om en strax. Supportjobbet väntar. Först kaffe. Starkt, gott kaffe. Utan kaffe stannar jag!

Bramåndag!!!!

Först tjuter man floder och oceaner för att allt är så krångligt, ledsamt och slitigt. Sen. När proppen äntligen går ur och det ordnar upp sig med det ena och andra, tjuter jag floder och oceaner bara för att det är så ....... bra!
Alltså. Man får nästan skylla på pollensäsongen. Jäkla pollen! Känns väl kanske lite lättare att ha pollenallergi än "ha-det-bra-allergi", om någon frågar mig....... Man vill ju inte skrämma bort nån....
Annars haver jag inhandlat ett stycke fin gammal kaffeservis idag av en kollega, lyckats STORhandla på ICA Maxi utan inköpsnota (den låg kvar hemma på köksbordet) och kom hem med allt utom ketchup. För en teflon-panna som mig är det en bedrift. När jag kom hem hade Lilla Syster dessutom fixat klart middagen. Alltså. Det är så.....bra! Och måndag på det. Fantastiskt! Musik på det!

När man har huvudet i ett............

....... rosa moln är det lätt att missa grejer. Alltså grejer "in the real world". Som att hämta kids på en bestämd plats en avtalad tidpunkt.
"Va, skulle jag......."?????
"I´m on my way.....????
Eeeeeeh....... vart ska jag???????
Eller att man skulle bakat 2 sockerkakor till en vårkonsert alldeles om en strax.......
"Det är i alla fall inte nyttigt med bakverk......", ett tappert försök att släta över glömskeriet.
Men de är snälla med sin virriga moder. Suckar, himlar med ögonen och så kan jag fortsätta drunkna i de där ögonen. Som får mitt hjärta att göra hoppsasteg!
Jag HAR huvudet i ett rosa moln..................

Plötsligt händer det! Del XXVML

Plötsligt är världen så vacker igen! Det har vårats, skir grönska, så hoppfullt, så nytt. Jag bara såg det en dag när jag gick ut genom dörren. Bara så där. Kanske blir det så när det gamla faller på plats i arkivet, när det frusna hjärtat inte längre gör ont, när trasslet med kidsen den här våren ser ut att lösa sig sakta men säkert. Att jag börjat bli jag igen. Man ser annorlunda då. Klart. Man ser också någon annan. Som ser mig. Och så är det så där hisnande, ögonkast, man går förbi. Flera gånger. Och ett fruset hjärta kan tina. Absolut! Det är då man känner livet i sig!

Bratorsdag

En ledig dag. En i dag och en i morgon. Superlyx om någon frågar mig! Det är mycket nu men för en gångs skull trevliga "mycken".......... Det gillar jag!

Ego, ego, ego

Idag är jag wild´n crazy och skippar handbollsavslutningen....... Första gången på 10 år. Ja. Det knep till någonstans inom mig när jag bestämde mig men "barnet" har sin far aka handbollstränaren med sig så det går ingen nöd på honom.......
Efter gårdagens slit med vägstädningen och ett uppslitande samtal idag med Store Brors rektor idag (vi två är inte på samma planet....) så har jag nu bestämt att jag behöver fylla på med lite bra energier för mig själv. En runda i spåret, sakta så jag inte hostar ihjäl mig, till exempel. Lite middag och en bra bok på det och så ska jag väl bli som folk igen??? Man kan ju alltid hoppas..........

Städdag

Trotsat förkylningen och jag VET att det är jättedumt. För att inte säga jävligt dumt. Men. Det har vägstädats idag. För handbollslagets räkning. Ett tillskott till lagkassan inför Barcelonaresan så jag stod ut med att gå upp 0500 i morse........
Ett stycke motorväg med avfarter är nu rena och fina. Inte klokt vad grejer man hittar, mobiltelefon, ett halvt vildsvin, använda kondomer, spritflaskor, Donkanskräp. skor, mössor, tröjor, glasögon och mycket mer. Nu är jag ganska trött och tänker krascha i en solstol som jag var så förutseende och släpade fram förra helgen. Tveksamt om jag kommer upp igen???????

Love is in the air!

Det här med att vara morsa. Till tonåringar. Say no more! Träningsvärk får man. Gråhårig blir man. Glad blir man. Omväxling får man också av att försöka hänga med i deras humörsvängningar......... lite trixigt när man har egna sådana svängningar aka medelåldersvängningar. Lite jobbigt när man svänger i otakt.........
Blir förevisad en discodans där det ska sprättas med benen...... sploang...... så åker mormors vas i golvet.....
Blir förevisad en häftig stegnedsättning att användas på handbollsplanen....... kabrak .... så åker halva hallens tavelsamling ned i golvet med en smäll.
Ack ja! Som jag älskar de små liven!

Och ja! Visst kom flickebarnet fram hel och hållen. 03.56 i morse pep det i mobilen och i L A stod hennes "borttappade" resesällskap och väntade på henne. Mammahjärtat blev lugnt igen.

Mammans hjärtegull!

Mitt i ett äventyr.... del IMXV

Stora Syster reser till USA idag med tre kompisar. De ska hälsa på vänner från pluggtiden där. Ahhhhh, jag vet hur det ser ut, hur det känns att gå på de där gatorna, hur det doftar, låter ...... Ja. Jag kanske längtar tillbaka. Vilket år som helst så....
Vi pratades vid igår kväll och jag visste att de skulle åka 10.20 idag. Tillsammans. När jag så blev uppringd av barnens pappa för en stund sedan, inte den flitigaste uppringaren i min telefonbok, blev jag iskall:
"nu har det hänt något".
Det hade det också men inget farligt..... Pah! Kan jag säga, som ligger förkylningsdäckad i sängen och inte ska resa över halva jordklotet.
Vid incheckningen i morse visade det sig att Stora Syster blivit ombokad via New York istället för Chicago och att hon var den enda i deras grupp som bokats om. Utan att ha fått besked om detta. Nu känner jag min Stora Syster väldigt väl och vet att hon först bröt ihop och sen fixar det galant. Så klart! SAS och United Airlines skyller nu på varandra och det kan de ju hålla på med, bara ungen kommer fram dit det var tänkt.
Så. I detta nu är den unga damen på väg till New York. Ensam. Eller ensam och ensam...... planet är säkerligen fullt. De tre andra unga damerna står kvar på Arlanda en liten stund till och fattar väl just ingenting..... Att bli "ensamflygare" när man sett fram emot en tripp på ca 18 timmar tillsammans kan man säkert kalla en "flygchock", jag vet ju dessutom att hon inte gillar att flyga.......
Ja. Kanske blir jag lite orolig ändå. Jag menar, det är ju en sak att de kör en annan väg än de sagt när de åker till Göteborg eller nåt, men när de befinner sig i luften helt oförhappandes på en annan rutt..... Nu hoppas jag att piloten hittar till New York i rappet, att nästa byte går som på räls och att ungen får återförenas med sina vänner i Los Angeles någon gång i natt........

Den unga damen med Santa Monica i bakgrunden, sommaren 2012.
Mamman håller alla tummar och tår att resan ändå går bra.....

Santa Monica pier.

Venice Beach...... längtar tillbaka!

Sköna maj. Eller nåt.

Trött, trött och jättetrött. När så kidsen hårdsteker tre paket bacon utan att slå på fläkten och Lützendimma ter sig som promenadväder i jämförelse, kanske tålamodsmuskeln får sig en duvning..... Men. Jag slapp laga mat själv! Annars ligger jag nedbäddad med en förkylning from hell, igen, och har hostat lungorna ur led i tre dagar. Försöker förtränga det lilla orospöket över att Store Bror inte gick till praktiken idag, försöker intala mig att det bara är en liten tillbakagång och att han snart är på banan igen.... det måste vara så! Han gick i alla fall till gymmet. Alltid något. Men den där oron som poppar upp direkt................ lite ökad stressnivå kan säkert uppmätas.
För att råda bot på det har jag idag i feberdimman tackat "ja" till två trevligheter nästa vecka. Måste ha balans ju!

Onsdag it is!

Finally! ... blev det onsdag. Den här taxirörelsen avslutades vid pass 1-blecket i natt. Då hade jag skjutsat hem ungdomar till höger och vänster och ja. Sen somnade jag i soffan. Jättedumt. Borde ju lagt mig i sängen direkt men jag är nu en vanemänniska och jag avslutar alltid kvällen en stund i soffan........ Nu återstår att vänta på signalen att jag ska hämta hem Store Bror som varit och lanat hela natten. Dataspel och kebab. Livet på en pinne. Tycker han.
Själv tycker jag att det är härligt att solen skiner och mäjbi orkar jag dra bort presenningen från altanmöblerna..... det är i så fall allt jag mäktar med. En förkylning har slagit klorna i mig och allt går i ultrarapid. Man vill ju vara pigg och friskt nu när VÅREN äntligen kommit!