Fundering en torsdag i juli

Igår for jag en sväng till Bästa Väninnan med Fästman. En kvällsfika på hans balkong, en bulle till kaffet och hurra-rop. Han fyllde ju år! Allt man kan fira är värt att firas tycker jag. Guldkanter på vardagen är just - guld värt!
Att jag glömde presenten hemma må väl vara hänt - då har vi ju en anledning att strax ses igen! Det är himla praktiskt när Bästa Väninnan som bor i Stockholm har en Fästman i "min" stad. Då hinner vi ju ses lite oftare!
Idag är det jobb igen. Det brukar ju vara det när man börjar arbeta efter semestern. Det känns lite trögt, det gör det. Solen och värmen gör säkert sitt till.
Annars tränar jag på att vara i nuet.
Har märkt på sista tiden att jag verkligen behöver träna på det. Rusar gärna i väg i tanken och att oroa mig i förväg är banne mig en av mina bästa grenar. Funderar verkligen på varför det är så, varför har jag så svårt att ta stunden som den är och se tiden an?
Kanske är jag helt enkelt en orolig själ?
Det har i och för sig sina förklaringar, därmed inte sagt att det ska vara statiskt och inte gå att ändra på. Så.
Att åka motorcykel är ett bra sätt att träna på att vara i nuet. Att sitta där på bönpallen men ändå vara skärpt och med i vad som händer precis just nu, är ett sätt.
Att träna medveten andning ett annat sätt.
Att träna på att känna tillit ännu ett. Och så vansinnigt svårt!
Rätt som det är får jag träningsvärk och bara flippar ut. Men jag vet åtminstone om det. Det är bra. Tror jag!