Plötsligt händer det!

Vi har fått nya grannar. Tant M, 94 år, har sålt sitt lilla radhus och flyttat närmare dottern i Stockholm. Tant M tyckte inte om att "göra vid". Därför är radhuset i originalskick från det byggdes, 1982. Hon har heller inte varit någon trädgårdsmästare och man kan väl säga att det vuxit lite hipp som happ och lite hur som haver på tomten. För att inte säga som en snårdjungel…… Mitt i alltihop har det funnits amerikanska blåbär, himla goda körsbär, björnbär, vinbär, krusbär…som Tant M frikostigt bjudit på.

Det har varit väldigt. ….. buskigt men trivsamt på sitt lilla vis.

Den tiden är förbi.

När vi kom hem till radhuset idag på eftermiddagen visade det sig att vi nu befinner oss på ett kalhygge. Granntomten är jämnad med marken. Det är nog behövligt för att börja om och göra fint men lite synd på MIN syrenbuske, fläder och rosbuske……. Borta. Gone. Nedsågade och bortforslade. Oj då. Så kan det gå när motorsågen är på och man inte håller reda på vilken sida av staketet man är…...

Suck.

Kalhygge it is. Jag gillade mina buskar helt enkelt.

Fast de kom nog på sig, nya grannarna. Mot min husvägg står en tre-metersslana av obestämd sort kvar och vajar. Jo men det var ju snyggt. 

Å andra sidan är det jämt nu. För några år sedan sågade grannarna på andra sidan ned vår häck till rotsystemet och vi satt som på ett kalhygge ett år eller så…..

Alltså.

Kan man få ha sin yttepyttetomt i fred????

Mormorsuppdraget

Dagarna går fort. Det regnar och vips är det sol och vi kastar oss ut och njuter allt vad vi orkar. Vi har plockat blåbär, svamp, jag har varit på sjukgymnastik och yogat, skjutsat Stora och Lilla Systern till Stockholm och varit barnvakt åt Barnbarnet när Största Systern och Svärsonen var på bröllop i storstan. Största Systern var även brudtärna vilket hon fixade med bravur två veckor efter en förlossning. Jisses! Mormodern, moi, blev yr av bara tanken men de är ju unga, friska och starka och så fick jag hänga med Barnbarnet. Han och jag fick en egen "kupé" på båten där bröllopet ägde rum och han skötte sig exemplariskt. Jag med tror jag för han till och med skrattade lite åt mig! Lycka!
Återvände till Radhuset igår kväll och idag tar jag det lugnt. Har ändå varit en sväng hos barnbarnet idag och tankat lite mer energi. De stunderna är klart gröna på energischemat!
Alltså. Att snusa i den där lilla nacken, känna hans lilla hand krama om ett finger och när han svarar när man pratar till honom. Det slår allt i hela världen. Hejdå stress, dammsugarplaner och alla andra måsten.
Jag är på viktigt uppdrag. Mormorsuppdraget!

Yoga, kaffe och barnbarnet

Idag tittar solen fram lite grand. Morgonkaffe på altanen, huset fullt av sovande ungdomar, egna och "lånade" utom Lilla Systern som i vanlig ordning klivit upp klockan 0500 och cyklar till jobbet.
Jag har rygg-yoga på programmet idag. Det har till min glädje hjälpt min smashade svanskota och jag har hopp om att bli fri från det onda så småningom.
Kanske. Blir det en tur till blåbärsskogen senare idag. Det har klunkats om blåbärspaj i radhuset och i en skog helt nära oss har vi sett att det växer in masse. Stora, fina blåbär. Myggmedel på bara…..
Igår kväll tog vi en tur till barnbarnet igen. Stora Systern mötte honom för första gången. Mycket handlar om det lilla livet just nu. Igår skulle han bada för första gången och det gillade han inget vidare. Jag fick den äran att torka honom efter badet och sätta på ny blöja och sen var han hungrig. Igen. Man har glömt hur det var…….

Min altan

Jag har behövt ta tag i en gammal surdeg. Suck. Sånt som gör ont, gamla sår rivs upp och känslorna åker berg- och dalbana igen. Då tycker jag det är skönt att ta en kopp kaffe på altanen (med tjocktröja och fleecefilt….) och titta på de fina blommorna som blommar i trädgården. Lite som Ferdinand. Jag trivs på min altan. Jag blir stark där, jordar mig och tillvaron slutar att snurra så fort. Att bara sitta där en stund och så går jag vidare. Igen. Att ta tag i saker och ting ingår i processen. Att komma framåt och förhålla sig till saker och ting. Allt går inte att förändra. Bara att förhålla sig till.
Lilla Syster får besök av en kompis från Tyskland idag. Store Bror rehabar sin svårt stukade fot allt vad han orkar och kan kanske, kanske börja jobba nästa vecka. Man håller sina tummar!

Ut i det blå

Man kan ju inte riktigt veta varför hjärnan bara lägger av och kroppen bara varvar ned på absolut lågvarv och har en växel som gör att man kommer framåt med bara det man absolut måste göra (i alla fall då och då) och inget annat.
Min kurator är en guldkurator. Hon hjälper mig att strukturera tillvaron igen, verktyg att hålla fokus, insikter som gör att jag så småningom, kanske, kommer att fatta fullt ut hur jag fungerar. I alla fall vara något på spåren.
När hon påvisar vissa ömma punkter och får mig att släppa taget, berätta hur det känns där inne i det där oroskaoset fast ytan är så lugn och fin och sen lotsar mig vidare i tankar och strategier att det faktiskt kanske inte är något fel på mig. Jag funkar bara på ett visst sätt som inte alltid passar in i en mall som jag håller på att anpassa mig till ändå allt vad jag orkar. När jag inte orkar hålla ihop blir det en mental strejk. Jag har fått så mycket att tänka på att jag blir alldeles matt men ändå kan jag skönja en röd tråd som jag ivrigt har tagit tag i och är fast besluten att nysta mig fram till änden steg för steg. Det här är otrampad stig!
Lilla Barnbarnet är också en "otrampad stig". Igår kväll åkte vi dit Hjärtat och jag. Farmorn och farfarn var också där och vi turades om att hålla det lilla livet. Jag bytte blöjor och farmorn övervakade. Sen satt jag en lång stund med lillkillen i knät och bara tittade. De andra pratade, fikade och diskuterade. Jag har inte en aning om vad det handlade om, jag hade bara ögon för prinsen. Rätt som det var såg det ut som han log och mitt hjärta smälte om möjligt, ännu mer. Fin stund!

En tur på memory lane

Igår åkte Hjärtat och jag till Småland och besökte min pappas grav. Det var första gången jag var där sedan begravningen hösten -87 och det knep i hjärtat. Bröderna Brothers ligger nu begravda alla tre hos farmor och farfar och det var väldigt fint och skönt att se att de har det bra där!
Som motvikt till ledsenheten var jag glad över att Hjärtat var med. Vi räknade ut att det var 38 år sedan vi var där sist. Tillsammans. Då levde farmor och Bröderna Brothers i allra högsta grad, men farfar var redan borta och vi besökte graven då. Nu som då åkte vi motorcykel dit och när vi satt och åt på värdhuset i samhället var det mycket prat om dåtid. Jag var 15 då……..
Vi åkte även förbi mormors hus som var sig likt om än pyttelitet. Så litet mindes jag det inte!
Sen åkte vi hemåt igen, ett par trevliga fikastopp på vägen hann vi med och vid Karlsborg fick vi musik till kaffet, två tjejer sjöng och spelade gitarr, vackert var det!
Idag är det vilodag. En promenad för att stretcha trötta och stela mc-muskler är nödvändigt och vem vet? Kanske smiter jag förbi barnbarnet som nu kommit hem med sina fina föräldrar. Jag längtar ju liksom mest hela tiden….!

Ny i branschen

Det ska köpas grus till en cykelplats utanför radhuset. En rabatt har fått stryka på foten och Store Bror har haft ett jämt jobb att gräva upp alla växter, lassa dem i en skottkärra och köra runt radhuslängan och upp på tomten på baksidan. Nu är "gropen" fixad och det är "bara" att beställa grus. Letar efter rätt grusaffär bara så är saken biff….. Man jag ska bara veta storleken på bottenmaterialet och ytskiktet. Ok.  Och hur mycket man behöver. I kubik. Jahaja. Det är ju bara att mäta. 250x95x15 cm tyckte jag. 345x90x12 tyckte expertisen. Som naturligtvis hade rätt. Matte HAR aldrig varit min starka sida och jag tänkte på 1000 andra saker när jag mätte. Faktiskt. 

Nu har det skickats offerter hit och dit och det googlas grussorter för glatta livet. Jag som trodde att man bara beställde …. grus!?

Love is in the air

Sommaren rullar på. Varvar med träning, sjukgymnastik, samtal och bara vara. Börjar det lugna sig inuti? Det går åtminstone åt rätt håll. Det är bra.
Har kontakt med Största Systern som är kvar på BB, får rapporter om barnbarnet och har minsann varit där och hälsat på. Svärsonen tog nyblivna mamman och bebisen i en rullstol och så bestämde vi träff i en korridor på sjukhuset, farmorn, farfarn, Lilla Systern, Hjärtat och jag. En hel välkomstdelegation! Jag var tyst i flera timmar efter det mötet och Hjärtat blev kanske lite orolig men det var många känslor att smälta. Som jag gillar det där lilla pyret! När jag höll i honom kändes det som det mest självklara i hela världen, klart han ska hänga med oss! Vi är många som kan hjälpa till att bära bebis när det känns tungt och sömnlöst för de unga tu, förmodligen får de fixa något slags kösystem…….
Jag fick ett grattis-sms från morfarn, exmaken, och jag skickade ett till honom. Mormor och morfar. Det känns stort! Det är stort.
Bästa mamman är en luttrad gammelmormor. Vid pass fem stycken har hon nu och så 11 egna barnbarn och fyra bonusbarnbarn. Det är inte mycket som får henne att höja på ögonbrynen vad gäller bebis-, barn- eller tonårsbekymmer utan hon har alltid något litet tips, råd eller öron att lyssna med om det är något man undrar över. Och det gör man ju. Till exempel hur många gånger får man hälsa på ett barnbarn? På en dag alltså….. Jag är in love!

Mormors hjärta!

Jag har blivit mormor! Största Systern och Svärsonen har blivit föräldrar till en ljuvlig liten prins och idag har jag hört underverket i telefonen. Den sötaste lilla grymtning jag någonsin hört! Det är besöksförbud på BB här i stan men på väg hem från jobbet så stannade jag utanför under tiden Största Systern och jag pratade i telefonen, Svärsonen vinklade persiennerna så jag såg vilket rum som var deras och så kunde vi vinka och skicka slängpussar till varandra.
Idag kan jag inte sluta le, alla mår bra, prinsen är så fin, så fin och en ny tid har börjat! Mormorstiden! Gillar´t!!!!

Guldmacka i sikte?

Igår tillbringade jag ett par timmar på stranden. Välbehövligt. När vi letade parkering vid gästhamnen såg jag min fina kollega, min gamla roomie, och blev själaglad. Hoppade ur bilen och galopperade bryggan fram till henne och så kramades vi! Som jag gillar henne! Blir glad i hela kroppen av att bara se henne. Jag hälsade på hennes man och vi småpratade en stund. De skulle ut med båten, lyllosar, och jag o Stora Systern gick sedan till vårt. När vi handlade glass så småningom träffade vi min syster med familj och bekanta som var ute och åkte med finbilarna. Syrran rattar sin fina Buick som hon aldrig gjort annat!
Där emellan solbadade vi, Store Bror med kompisar kom förbi filten och när vi åkte hem kändes det som en perfekt eftermiddag.
Idag vaknade jag av migrän, fick ta medicin, domnade bort och har nyss kravlat mig upp. Två av kidsen är ute och plockar svamp med sin pappa, törs man hoppas på en kantarellmacka när det lider mot kvällen??? Exmaken är en hejare på svampplockning och förhoppningsvis hamnar även några i kidsens korg.

En lista

Dagens…..

…. mest otippade: ett 3.7 km power walk pass utfört av mig innan frukost.

…. hoppsan, nu igen: Store Bror vrickar till den onda foten när han trasslar sig nedför trappan. 

…. mest utskällda: Moi. För att Lilla Systerns skor hade rymt när hon skulle till jobbet. 

…. mest tekniska: Moi. Igen. Plockade isär gräsklipparen, smörjde den och fick ihop den.  

                              Förväntar mig gladare grannar nu när jag ska klippa gräset. Tyst.

…. långa väntan: På en bebis. Komsikomsi nu!

…. soliga: Altanen. Där intogs frukosten med tre av kidsen. Lyxig stund!

…. soliga nr 2: Beachen. Vi drar dit nu!

Man ser olika

I mitt vardagsrum finns, förutom det vanliga möblemanget, en del av Stora Systerns bohag i kartonger, påsar och kassar då hon har flyttat och en del inte fick plats i det nya….. och en stor soffa i delar. Soffan ska  hamna i gästrummet vad det lider.
Försöker tänka bort alla prylar och har lyckats rätt bra tycker jag. Det blir tid att få allt dit det ska. Men de syns ju. Man kryssar liksom fram…..
Igår kom Hjärtat förbi en sväng. Jag var på övervåningen och när han kom upp frågade jag vad han tyckte om röran i vardagsrummet…..
"Va"`
"Nä, det tänkte jag inte på….."
För mig helt obegripligt men. Som sagt. Man ser olika.

För jag duger så bra!

I radhuset huserar nu tre av kidsen. En har semester, en är sjukskriven och en sommarjobbar. Hon som sommarjobbar, Lilla Systern, kliver upp 0500 i stort sett varje morgon och cyklar till sitt städjobb på Parken Zoo. Strongt gjort tycker jag eftersom det regnar mest hela tiden…………..

Min sjukgymnast har gått på semester och jag ska träna själv ett par veckor. Det går faktiskt ganska bra, eftersom jag känner att övningarna ger resultat och mitt energischema har fler och fler gröna och gula timmar än enbart röda. Det är målet! Man tar helt enkelt en dag i taget, en sak i taget och det duger så bra!

Historien om en fot och en tand

Förra veckan gick Partille cup av stapeln. En handbollscup, världens största ungdomsturnering. Store Bror tog ledigt från jobbet för att spela och glada i hågen gav sig grabbarna iväg. Sonen hann spela 1 och en halv match innan han landade illa på sin vänsterfot och en stukning a la brutal var ett faktum. Efter ett besök på akuten konstaterades att foten inte var bruten och han utrustades med ett skydd och kryckor. Man kan väl säga att den ömma modern ändå drog en suck av "aj som tusan" och "vad i hela friden"? när nedanstående bild rasslade in i mobilen…… Men han höll ut och stannade kvar och hejade på laget som till slut knep en silvermedalj i sin åldersklass. I morse lyckades jag tråckla in honom hos en ortoped för en bedömning och soffläge, vifta på tårna och rehabträning är det som gäller ett par veckor framöver. "Fotledsdistorsion" lyder diagnosen och ja. Stukad fot.
I andra änden av soffan har Stora Systern däckat. Första dagen på semestern idag och hon vaknade med en inflammation i en visdomstand. Aj på det också! Akutbesök hos tandläkaren, tack o  lov för det, och nu behandling.
Jorr´åsåatte………… Vi har i alla fall sällan långtråkigt……….

Stukad vänsterfot………