Semester i sikte!

Fredag. Äntligen. Den här veckan har jag tagit mig fram från aktivitet till aktivitet som hoppat på grästuvor för att ta mig just hit. Fredag eftermiddag. Nytt uppdrag på jobbet har tagit energi, ett styrelsemöte häromkvällen sög musten ur mig då jag fick ett psykbryt på en av de manliga deltagarna och så haver det handlats och förberetts i radhuset inför nästa vecka. Kidsen ska ratta radhuset helt på egen hand. Grannarna förvarnade, kylskåpet påfyllt, matlista fixad, matlådor i frysen (de har självklart varit med att fixa detta, det står INTE hembiträde i pannan på mig…tro mig… jag har kollat det..).
På måndag börjar Store Bror på ny praktikplats, busskort har inhandlats och resväg checkats av. Plus diverse annat fix och trix som kommer till när radhusinnehaverskan ska resa bort.
Och så blev bilen besiktigad igår och de kom fram till att den minsann behöver nya bromsrör så swoooosch, iväg med den till verkstad.
Till kvällen väntar en handbollsmatch, Store Bror och laget ska hejas fram, sen bär det iväg till Största Systern för att sova ett par timmar på hennes soffa innan vi sätter oss i bilen till Arlanda. Nu är det nära: SEMESTER!!!!!!

När man överträffar sig själv

Jag lever ju i någon slags kaosordning för det mesta och tro mig, jag har kämpat för att  t ex papper ska finnas i pärmar med fliksystem. Pärmarna finns men de är tomma. Bästa Mamman var nyss här, vän av ordning, och skulle hjälpa mig med ett försäkringsärende. Innan jag hann hejda henne tog hon "huspärmen" och upptäckte så klart att den var .... tom.
I ett huj galopperade jag till min låda, stack ned handen, rotade runt lite och simsalabim, drog jag fram rätt papper ur högen. Pust. Hon sa faktiskt inte något alls. Det behövde hon inte. Min mamma kan göra en liten grej med munnen sådär så man hör fast hon är tyst...........
Nåväl. Jag lyckas inte alltid, det ska erkännas. Ibland letar jag mig blå, men som den lilla hamster jag är, brukar jag hitta rätt till slut. Jag vet. Man ska ha ordning. Men det är så himla mycket man "ska" och jag pallar inte helt enkelt. Jag vet också att jag skulle må bättre, tror jag, av att ha papper organiserade men till det skulle jag behöva en assistent. Nä. Jag är INTE lat. Jag har bara inte den förmågan. Jag har ett eget system. Lådsystemet. Förresten finns sjukintygen lagrade i "Mina intyg". En fantastisk uppfinning! Intygen ligger där så fint lagrade och behöver man ett litet intyg så loggar man bara in och voila, där är de! Kan hända att jag filurar på det där, känner att jag skulle behöva fler sådana tjänster för att bringa lite ordning på den administrativa avdelningen i det här hushållet.........

Det hänger på håret!

Idag har jag varit hårmodell på Lilla Systerns skola. Hon tränar för att göra delprov i frisör vad det lider så klart jag ställde upp! I vår tar hon studenten och sen var det slut på skolgång i det här hushållet. I alla fall vad vi vet just nu. Inga skolungar?! Va?! Vad/hur gör man då?! Första ungen började sexårs 1994, det heter säkert något annat idag, och sista tar alltså studenten 2016. Det är en himla massa år när jag tänker efter. Men så är det. Var sak har sin tid.

Måndagsrusch

Det sägs ju att tiden går fort när man har roligt och med tanke på det måste jag haft jätteroligt idag för dagen bara försvann. Jobbat och swoooosch var det dags att packa ihop och åka till kören som startade idag. DET är alltid roligt! Man får en energikick och blir glad. När jag kom hem hade Lilla Syster lagat middag och fixat i köket. Bara en sån sak! Bra start på veckan!

När man åker baklänges. Eller nedåt. Eller nåt.

Hittade mina blå sandaler, hurra! Tog  sedan den planerade middagsmaten och åkte till Största Systern med familj och hängde där hela lördagskvällen. Lilla N var i sitt esse och bjöd på stor underhållning. Sötnosen har sin mormor runt lillfingret. Vi åt majskrokar han och jag. Lördagsgodis....!
Åkte hem. Slötittade på tv.n till alldeles för sent och har sovit allt annat än bra.

Mitt system har ballat ur. Förra veckan blev för stressig, jag ser det på röda markeringar i almanackan och tänker att jag behöver inte se det röda för att veta, jag känner det överallt i kroppen.
Hej huvudvärk, ledvärk och "dra-ned-mig-i-botten"-känsla! Vik hädan! Dagen idag ska ägnas åt ego-boost med blå sandaler på. Provgår. Snart sand mellan tårna och kör-sång i morgon kväll. DET ska jag tänka på idag.

När man letar sig röd efter blå sandaler

Lördag, sovmorgon. Har ätit frukost precis, en ny helgfavorit, chia-pudding med hallon och banan. Det kräver liter pyssel, jag gör den kvällen innan, blandar med mandelmjölk och man behöver komma ihåg att röra om efter en liten stund. Glömmer man det momentet blir det en enda grod-yngelliknande klegghög och det känns ju inte så aptitretande. Tyckte jag.
Dagens agenda består av packning inför resan och att förbereda ett möte i Samfällighetsföreningen på tisdag. Den ena aktiviteten kommer att vara grön i min energidagbok och den andra kommer att vara gul. Dagens gåta, definitivt en röd energitjyv: "var i hela friden är mina blå favvo-sandaler"?
De ligger inte i sommarsko-lådan som man skulle kunna tro och därmed är "var-sak-på-sin-plats-i-radhuset-försöket" kört även denna gång.

Fredagskänsla

Den där när någon erbjuder sig att hjälpa till med lite stök och bök i livet, ordnar möten och är optimistisk, ser lösningar där jag ser problem och sprider glädje och hopp kring sig. Ja. Den känslan är fantastisk skön. Jag har åtminstone lärt mig att våga ta emot hjälp, förstå att jag inte alltid behöver vara den starka i alla lägen och känna att jag duger ändå. Skön känsla.

När man längtar efter sol och värme

Om en liten vecka, drygt, åker jag till värmen med Största Systern, Svärsonen och Lilla N. Funderar på att gå ut i förrådet och leta fram sommarsandalerna i god tid. Tänker att mina Ecco "snowjoggers" inte gör sig lika bra på stranden i Playa del Ingles som i minus 18 och snö. De passar i all fall illa till bikini. Nu, precis nu, känns det som det mesta passar illa till bikinin. I synnerhet jag själv. Men jag skulle ju inte vara så självkritisk och efter ett par dagar i solen så blir det nog bra.
På resan hänger även Svärsonens släkt med så vi blir en nätt liten trupp på 15 personer. All inclusive vilket är premiär för mig. Jag har enkelrum och har skrivit till resmålet och bett att få bo nära dottern med familj för det visade sig vara ett jättestort hotell med 400 rum. Den lilla familjen vill inte ha en förvirrad mormor i flipflop, badrock och solhatt irrandes runt i korridorerna. Sa de. Jag tänker "nära till barnvakten" jag. Och så klart vill jag bo nära. Svärsonen hade invändningar mot familjerum när vi började prata om resan i höstas men jag skojade ju bara......

Tandläkaren vs besiktning

Att besiktiga bilen är som att gå till tandläkaren. Jag drar mig i det längsta, förmodar att det kommer kosta många pengar, kräva en hel del återbesök och så går jag och gnager på den där tidsbeställningen och blir helt trött i skallen av att ha det i systemet. Nåväl. Tandläkaren fixade jag i höstas och idag har jag beställt tid till bilen nästa torsdag. Himla tur det fanns en tid då besiktningsperioden tar slut i januari.
Jag har tänkt på det där så mycket (nästan) att jag glömt att slänga ut julen. Det är visst tjugonde Knut idag och jag har åtminstone förbjudit kidsen att tända adventsstjärnorna. Man vill ju inte utmärka sig på gården som någon slarvmaja som inte håller ordning på när saker och ting ska ske.
Men i morgon. Då!
Jo. Granen åkte ut förra veckan. Nån måtta får det vara!

När man löser upp knutar och får belöning

Förra tisdagen kände jag mest för att lägga mig i fosterställning p g a en annan människas agerande och jag fick skav precis överallt. Jag lyckades ändå hålla det ifrån mig något så när men visst, tankarna har malt då och då och en känsla av "inte ok" har följt mig, dovt surrande inombords.
Idag fick det vara nog. Jag kontaktade personen och vi fick ett bra samtal till slut. Jag fick en förklaring och så klart handlade det inte om mig. H*n hade förstått att jag tagit illa vid mig. Jaha? Så man förstår sånt men gör inget åt det? Där är vi ju olika så klart men jag är glad att jag gjorde vad jag kunde för att bli fri från den där knuten. Jag stod helt enkelt upp för mig själv. Så idag får jag en semla. Because I´m worth it!

Nya tider

Söndagen innehöll ett besök hos Bästa Mamman och sen blev det måndag och jag började jobba halvtid. Slut på meddelandet.

När man suktar efter en semla

Migrän satte stopp för dagens planer och det fick bli en lugn och stilla dag. Jag häckar hemma hos Hjärtat i helgen och blir lite ompysslad. Samtidigt lär han sig ett och annat, t ex att inte krama sin migränsjuke fästmö när han nyss har skvätt på sig det nya rakvattnet..... Starka dofter och migrän går inte så bra ihop och kan framkalla kräkningar......

Men till slut gav huvudvärken med sig så pass att jag orkade prata med kidsen, träffa Bästa Väninnan på kaffe och semla på ett fik precis innan stängningsdags och nu är jag hemforslad till Hjärtat igen och har intagit soffläge. I kväll håller vi tummarna för Store Bror och laget som spelar bortamatch och Sverige som möter Slovenien i handbolls-em. 

Alla dessa beslut.........

Förmiddagen har ägnats åt sjukgymnastbesök. Nu tänkte jag städa ut julen och hänga upp vårgardiner. Eller så gör jag inte det utan går en promenad påpälsad till tänderna, tar ett  bad, läser i min nya bok och gör apelsin-banan-spenat-juice spetsat med citron och ingefära och dricker det tills det sprutar ur öronen. Jag har inte riktigt bestämt mig än.

En tröttmössa funderar

I min terapi har vi gått igenom olika triggers. Alltså saker och situationer som kan få mig att gå igång. Vissa saker är ju bra att reagera på. Andra saker behöver jag lära mig att bortse ifrån, ignorera och inte ägna så mycket energi åt. Mitt problem är att jag har svårt att skilja ut vad som är vad. Jag reagerar på allt och upptäcker först senare att "nähä, det här kanske inte var så bra" eller "vilken tur att jag hakade på det här".

Ett sådant förhållningssätt till tillvaron, att springa på alla bollar, tröttar ut en till slut. Det är i alla fall så jag just precis idag har förklarat mitt utmattningssyndrom för en god vän. 

Så. Hur lär man sig att välja vilka bollar man ska låta gå i tunnel, helt enkelt låtsas att man inte ser dem, vilka man ska passa vidare och vilka man ska dribbla vidare och då och då faktiskt skjuta i mål???

Precis just idag är det en något oklar fråga men under behandling. Om jag säger så.
Hälsningar-från-en-av-terapeuten-manglad-medelsålders-förvirrad-tröttmössa. 

Och så blev det en annan dag!

Om gårdagen bjöd på skavsår inombords och fosterställningslängtan så har den här dagen varit precis det motsatta. Hoppsasteg- och höga-knän-uppdrag-känsla har kantat dagen. Hej vad det svänger!
Det började med ett samtal från kollegas man, han hade hört att sonen inte har något att göra för närvarande och erbjöd sig att hjälpa till. En möjlig praktikplats är inom räckhåll! A men! Hur glad blir man inte då? Både sonen och jag. Väldigt glad. Rörd. Tacksam.
Dagen fortsatte med besök hos barnbarnet, det lilla livet har hunnit bli sex månader och blev jätteglad när mormorn kom! Vi har busat, lekt, matat, bytt och när jag åkte hem hade han somnat i stora dubbelsängen, snarkandes låg han där inbäddad och mitt hjärta blir alldeles varmt bara jag tänker på det. Väl hemma blev jag glad när värmefixar-killen varit här och fått fart på elementen på bottenvåningen, kan ju passa bra när SMHI "hotar" med -20 grader....... Middagen hann jag förbereda igår, sonen spelar match om ett par timmar och bilen går bra. Bra så!

En sån dag.

De här dagarna när vissa människor kan få en att vilja ligga i fosterställning i sängen resten av kvällen. De är inte roliga. Försöker att låta bli att känna det där skavet inombords som en annan person orsakade idag. Vad vet jag?

H*n kanske hade en dålig dag och behövde ta ut sitt skit på någon och så råkade jag vara i vägen? 

Jag trotsar skavkänslan och har gått en promenad i fem minusgrader på snorhala gångbanor, värmt kycklinggrytan jag hann göra i förmiddags, lotsat Lilla Systern genom betala-räkningar-själv-världen och med höger hand puttat in en tvätt som jag hoppas att någon annan hänger upp när det är klart. Själv drar jag till Hjärtat. Har aviserat att jag behöver en kram, träffa en snäll människa och inte ett ord om hur det var på jobbet. I morgon är en annan dag. Tack o lov!

Det här med att laga mat

För första gången ska jag prova en matkasse. Den levererades i kväll och allt är nu uppackat, inslängt uppställt i skafferiet och menyn för veckan sitter på kylskåpet. Vi börjar i morgon. Jag hade glömt att det ingick en fruktkasse i prova-på-kittet så 4 kilo nyanländ frukt trängs nu med de två kilo apelsiner, 1 kilo bananer och två kilo äpplen jag handlade på väg hem från jobbet idag. Jaja. Man kan inte komma ihåg allt här i världen och frukt är ju godis? Eller blir till juice. 

Det går inte att ändra vecka på matkasseleveransen där jag bor. Jämna veckor, punkt och slut. Så jag får se hur det blir fortsättningsvis…… 

När man jobbar på att vara snäll mot sig själv. På förekommen anleddning..........

Fredag. Halvdag. Med jobb alltså. Blev en skön start på jobb-året. Resten av dagen ska ägnas åt bikini-köp. Sen får man välja själv om det är en rolig aktivitet eller en ångestframkallande aktivitet. Roligt för att det påminner om en stundande resa, ångestframkallande eftersom tyngdlagen hela tiden gör sitt. Så att säga. Har ju bestämt mig för att vara snällare mot mig själv och idag är det högaktuellt och jobbas med. För högtryck!
Utanför fönstret virvlar snöflingor ned, det är minus sex grader idag. Rena vårvärmen jämfört med igår morse, -22. Men det är fredag! Bara en sån sak!

När man skaffar sig lite att göra

Idag har jag rotat fram tre vita tavellister, ett antal ramar och tänkte göra en tavelvägg i trappan. Hela klabbet ställde jag vid översta trappsteget i öfvre hallen och gick ned för att hämta hammare och spik i förrådet. Där fick jag syn på bokhyllan som jag baxade ur sonens rum precis innan jul och fick nu den briljanta idéen att inte alls kasta den utan att göra om den. Tänkte tapetsera bakstycket i samma tapet som öfvre hallen och sedan måla den vit så, voila, skulle ju den smälta in perfekt där. Sagt och tapetserat. Monterade isär hyllan, mätte upp tapeter och började med det. När jag sen började leta efter färg kom jag på vad jag skulle hämta i förrådet. Hammare och spik till min tavelvägg. Tre timmar senare. Kan hända att jag behöver någon slags övervakare? Eller assistent? Eller hur lär man sig att inte hoppa från det ena till det andra hela tiden?
Efter lunch kom Största Systern, Svärsonen och Lilla N på oväntat besök och vi åt spagetti och köttfärsås, drack kaffe, rensade husets Alladin-askar och satt i en enda hög i stora soffan ett par timmar. Det är mysigt när de bara kommer förbi oförhappandes. Som avslutning på en skön dag åkte Lilla Systern och jag till ett köpcenter och hon handlade för en del presentkort hon fick i julklapp. Jag var med och bar påsar och köpte INTE ett par ursnygga stövlar på superrea. Suck. Dagens stå-emot-chock! Nu slappar vi i soffan, dricker te, tända ljus och bloggar, surfar och laddar för i morgon. Jobb och skola. Vardagen knackar på!

Udda blev jämt och tiden bara går

"Timstock är en visuell timer som räknar ner tid med dioder som släcks en efter en. Detta är användbart för barn som har svårt att avgöra hur lång tid exempelvis ”en kvart” är".

Jor´å, det finns även vuxna som har svårt med tid. T ex moi. Jag har därför i min ägo, äntligen, just en timstock. Ingår i min fokusträning. Kanske slipper kidsen äta middag 20.37 på kvällen på att kockan för dagen haft annat för sig men "varit på väg" att laga mat sedan 17-tiden. (posten, kläder, datorn, lite annat smått och gott kom i vägen....).
Att göra pannkakor, beräknad tid 30 minuter. Tryck på knappen "30" och mojängen börjar räkna ned. Nu önskar jag mig bara ännu en mojäng som faktiskt GÖR maten också så kommer tillvaron att blir hur enkel, smidig och trevlig som helst.
Så. I mina försök att organisera mera beställdes före jul en prova-på-kasse från Lina Matkasse. Jag tänkte att matkassen skulle vara ypperlig den vecka när vi är tre i hushållet, d v s jämna veckor. Beställt och klart. Sen slängde någon in en extra vecka 2015 och jämna veckor blev ojämna och allt är bak och fram. Men försöka duger! Och matlådor är ju inte fy skam! Bra så!

Årets första måndag!

Idag sov jag till halv elva. "Hoppsan" tänkte jag då och hasade upp och nedför trappan. Med betoning på hasade. De senaste dagarnas utsvävningar tar nu ut sin rätt och lederna värker, är stela och det blir inga hoppsasteg just idag. Det är priset jag får betala helt enkelt och det känns trots allt värt det. Alternativet, att sluta göra saker orkar jag inte ens tänka på. Det har ändå blivit mycket bättre, för bara några år sedan var jag helt sängliggande då och då i långa perioder så visst går det framåt!
Dagens mission är att prova några olika juice-recept jag fått från en väninna, ta en lugn promenad, pussa på Lilla N och ringa Bästa Mamma. Finfin agenda för årets första måndag! Över alltihop skiner solen, gnistrande vit snö på marken och bilen går bra!

Gladprickar

Hemma igen! Eller, har i alla fall mellanlandat hemma hos Hjärtat. Är nöjd med nyårsfirandet och glad över att alla kids haft det bra och är hela och hållna.
Idag gick vi på shoppingrunda innan hemfärd. Efva Attling-butiken fick ett besök och man var tvungen att ringa på en klocka för att bli insläppt. Jag kände ett visst motstånd för jag skulle inte handla något, bara titta, men man måste ju få titta även i fina affärer så jag ringde på. Och blev insläppt. Så klart.
Jag ger inga nyårslöften men har bestämt mig för att jobba hårdare med att stå upp lite mer för mig själv, tycka att jag duger precis som jag är och ett led i det var att plinga på den där klockan. Kan tyckas som en struntsak men för mig var det ett framsteg.
Hjärtat var på jakt efter en rostfri liten kaffekanna och Göteborg är härmed avscannat på kann-jakt utan resultat. Jag däremot hittade ett litet svart pralinfat på super-rea, nedsatt 70% så för 53 riksdaler fick det följa med hem. Vi avslutade vistelsen med att fika på ett fullsatt, trevligt, gammalt fik. Det var svårt att få plats men i ögonvrån såg jag ett ledigt bord och ålade mig kvick ditåt mellan dunjackor, shoppingpåsar och gamla tanter. Jag hann först och bordet blev vårt en stund. Också en struntsak men jag hade hellre vänt i dörren än att trängas så där. Men då blir det ju inget fika.
Ja. Så där håller jag på att resonera med mig själv hela tiden. För och emot. Stort och smått. Ditten och datten. Nåja. Det blir väl ordning även på den här tanten vad det lider och jag blev i alla fall jätteglad när en (ännu) äldre dam i fika-kön gav mig en komplimang för min prickiga klänning jag har på mig idag. Sånt värmer! Mer komplimanger åt folket!

Dag ett

Tolvslaget igår kväll tillbringades på Götaplatsen tillsammans med 17000 andra nyårsfirare. Ett stort party kan man kalla det för och fina Klara Zimmergrens förinspelade tal skulle jag gärna höra igen i ett helt annat forum. Nu försvann viktiga reflektioner ut i ett hav av festglada, sjungande, skålande, skrålande människor och vem minns idag vad hon sa? Säg igen, Klara!

Sen for det raketer kring tants fötter och begreppet "fotarbete" fick ett fejs. Mitt. Lite stepp mitt i natten fick avsluta en finfin nyårsafton, allt gick bra ändå!

I morse åt vi frukost 0700. Tämligen ensamma om det och det var lugnt, skönt och vansinnigt gott. Älskar frukost! Lite somna-om på det, en långpromenad, lite fika, en kortpromenaf och middag på italiensk restaurang och sen läsa-bok-på-rummet-häng. 

Det här året börjar bra!