En sorgsen dag

Idag är en tung dag och cancer, denna vidriga sjukdom, är så oerhört närvarande på flera sätt. Jag och mina flickor ska gå på begravning av vår fina vän, min väninna och bästaste granne som förlorade kampen mot cancer i början på mars efter att ha kämpat i ett år.
Samtidigt, på en helt annan plats i landet, genomgår en ungdomsvän en canceroperation som innebär att hon kommer att mista sin ena arm. Så tankarna är spretiga idag och i bröstet känns det dovt och tungt.
Fuck cancer!!!!

Ur led är sömnen

Den här veckan är det kort vecka. Igår och idag. Lite skönt faktiskt då jag helt plötsligt börjat vakna klockan 0400 och inte kan somna om. Hostar fortfarande och är helt slut i kroppen.
Lilla Systern har varit på studentkryssning och kom hem hes men hel och hållen. Skönt Då är det avklarat! Inga fler studentkryssningar i sikte. Sonen är däckad i dunderförkylning och den här våren är ur förkylningssynpunkt seg som sjutton. Över alltihop skiner solen!

Ljuset i en tunnel

Påskdagen. Segar mig sakta men säkert upp ur influensa-träsket med ett och annat bakslag. Som när jag fick för mig att följa med på en lunchpromenad igår och fick vända efter några hundra meter. Orken försvann och jag tänkte att det var bra att orka ta sig hem också.
Jag gick hem och vilade och åkte sen till Hjärtat med påskägg, blommor och lite mat. Det är nämligen "hans tur" att vara sjuk och han behövdes livas upp lite på självaste påskafton.
Sen for jag hem, alla kidsen var här och vi hjälptes åt att laga mat, åt gott och länge och sen somnade jag i soffan. Kul tjej .......
Idag skiner solen och det blåser runt knuten. Lite lockande att släppa trädgårdsmöblerna fria men orken, den obefintliga orken gör att det nog stannar vid ett tankeprojekt. Det hinns med en annan gång.

När kaffet smakar gott!

Jag anar äntligen en förbättring: kände svagt smaken på kaffet till frukost! Hurra! Blir glad över det lilla.

Igår blev jag också väldigt glad när det ringde på dörren och jag förärades en "krya-på-dig-bukett" av Största Systerns svärmor. Hon äger en blomsterbutik och jag hade ringt henne för att beställa blommor till en begravning. Hon kunde ju knappast undgå att höra att jag är skruttig så på hemvägen svängde hon helt enkelt förbi med blommor till mig. 

Kvällen avslutades med hämtmat från Chop Chop och en favoritfilm på tv: Allt eller inget, en brittisk film från 1997. Den handlar om några män som blir arbetslösa och bestämmer sig för att sätta upp en strippshow. Jag bara älskar den och har sett den flera gånger!

Favvisfilm! 

Favvisblommor!

Det lilla livet

Förkylningen sitter i och jag rör mig mellan sängen, soffan, köket, sängen, soffan, köket ...... Har skjutsat nån gång till jobb och träning, handlat på Ica och tog mig knappt runt där. Fick med mig hälften hem. Toppat med migrän och kan faktiskt inte komma på när jag var så här däckad sist? Tror kanske en gång när jag väntade sonen, gick över tiden och låg i influensa. 20 år sen .....
Alla de där "borde" och "måste" inskränker sig till precis det man bara behöver för stunden. Men. Det kan ju inte vara för evigt och jag håller kidsen sysselsatta. De får handla, fixa mat, koka te och fixa tvätten. Idag kom Stora Systern hem och på påskafton kommer jag ha hela ligan här på mat. Det är planen. Som det känns just nu kommer jag delta från soffan. Tack gode gud för öppen planlösning! Att få ha hela flocken samlad är bästa "påskägget"!

En stund på jorden

Skjutsade sonen i arla morgonstund och lyssnade på radion. De spelade Lalehs "En stund på jorden". Jag var tvungen att stanna för jag började gråta och orkade inte hålla ihop där och då fast sonen satt bredvid. Han undrade så klart och jag snyftade fram att jag saknar min vän så oerhört mycket och när någon sjunger om "en stund på jorden" så kände jag att det är precis så. En stund på jorden. Vad gör väl borttappade osthyvlar, korkade vuxna, kastade handdukar på badrumsgolvet, smulor på diskbänken, blåbärssoppespår på vardagsrumsgolvet och en förkylning EGENTLIGEN????
Inte ett dugg. Inte ett förbannade dugg. För det är en stund på jorden och hennes stund är inte mer. Jag är här. Det är så förbannat tomt!

Måndag, borttappad osthyvel och en arg tant

Man kanske kan kalla mig för labil eftersom jag började gråta för att jag inte hittade osthyveln. Vi har bara en osthyvel och det är väl själva den att man då ska slarva bort den? Preciiis när man blir sugen på ostmacka, jag som inte varit sugen på något enda i flera dagar.
Fast nu stod min borttappade osthyvel egentligen för den berömda droppen som får bägaren att rinna över för att det är för mycket press och stress från alla möjliga håll just nu och …. "kan man inte bara få vara sjuk när man ÄR sjuk och kan ingen annan steppa up och ta lite ansvar någon enda förbannade gång och föresten har jag tappat bort min enda osthyvel"????? …...
Ja.
Ungefär så ekade tongångarna till några ganska närstående personer (nope, inte kidsen) och jag ångrar mig inte ett dugg. Jag är så infernaliskt trött på andra vuxna som inte kan ta ansvar, lyfta sig i håret och bete sig som just …. vuxna. For once.
Jo, ja, jag hittade den förbenade osthyveln sen. I diskstället. Vem har lagt den där??? I diskmaskinen, i besticklådan eller på diskbänken ska den vara. Diskstället ????? Hpmppf.

Saker man undrar

I brist på ork och sysselsättning kan man ju fundera och undra över saker och ting:

1. Varför äter jag ostbågar fast jag är så förkyld att jag inte känner vad det smakar?
2. Varför sitter jag kvar i styrelsen jag är med i när man ändå bara får höra gnäll och skäll?
3. Varför sitter folk med i styrelser när de inte engagerar sig?
4. Vad ska vi äta idag?
5. Vem ska laga det vi ska äta idag?
6. Baka bullar. Är det en dålig idé en dag som denna? 
7. Var har jag lagt fjärrkontrollen till tv.n i gästrummet?
8. Köpte inte jag en ny vårjacka förra året?
9. Var har jag i så fall lagt den eventuellt inhandlade jackan?
10. Hur länge ska den här förkylningen hålla i sig?

Extra allt

Vi lägger till "ont i halsen" också så är förkylningen komplett.
Igår konstaterade vi att den som är mest förkyld i hushållet inte ska krydda maten ….. Store Bror tyckte att den starka thai-maten han åt på sin resa härförleden var en fjärt i rymden mot den kycklingwook jag lyckades sno ihop igår kväll.
"ja vaddå"??
"det stod ju chili ….. jag tyckte det var fjösigt, jag".
Lilla Systern höll med mig medan sonens nuna antog en röd och något svettig look under måltidens intagande.
Smart sätt att slippa laga mat!
Idag är jag förpassad ur köket.
Inte mig emot!

Förkylning 2.0

Rapport från en soffhörna:

• Cocillana är min nya bästa vän. 
• 39 grader var ok vid Gardasjön i somras - i skuggan under ett träd med fötterna i sjön.
  39 graders feber är inte ok.
• Det finns choklad med smak av ingefära - det måste ju vara rena dunderkuren mot förkylning. Synd bara att jag inte känner smaken men choklad är ju choklad. Man vet ju att det är gott!

I ett träsk

Igår begicks årets hojåkarpremiär och humöret var på topp. Idag ligger jag nedbäddad, vrålförkyld. Igen. Hostar lungorna ur led och humöret är inte på topp.

Soffhörnan är laddad med nässpray, alvedon, kaffe, skönaste kudden och filten. I andra hörnan ligger Lilla Systern, också totaldäckad och superstressad för hon missar praktiken. Igen. Fyra veckor med gips, två veckors förkylning och nu sjuk igen.
Vi har fastnat i ett förkylningsträsk. Fly mig torrmark, rena luftvägar och en snorfri dag! Please!

Måndag vs tisdag

Eller så glömmer man bort att kören är inställd och står där och drar i dörren i tomme. Till slut  kom det ut en hel hög med andra tanter som sa att de hade en tillställning i lokalen och de var så söta för de liksom placerade ut sig strategiskt i dörröppningen så att jag säkert inte kunde tränga mig in.
Som om jag till varje pris skulle in och sjunga.
"Näe, du ska inte vara här idag" sa de i kör och jag fattade ju direkt att jag glömt bort att det inte var någon körövning just den här måndagen. Glömma bort är ju en helt vanlig företeelse hos mig så jag var inte så särskilt förvånad. Mest frustrerad.
Så jag åkte hem och var själv i ett par timmar och det var faktiskt ganska skönt och så kom jag in i någon slags andra andning och kunde inte somna fast jag var duktig och gick och la mig före klockan 23. Vid pass halv ett-blecket hade jag inte somnat och fattade direkt att jag har för mycket i skallen just nu och låg och räknade hur många gånger Lilla Systern hostade. 1000 gånger på en kvart. Måtte dessa förkylningstider vara över snart! Och att jag håller mig vaken idag!

Körmåndag

Åker buss genom ett ganska vårligt Sörmland och tänker att det är ganska fint ute ändå. När jag tänkt den tanken klart slår det mig att min vår-depp kanske börjar ge sig? Eller är det efterdyningarna av ett lyckat jobbmöte i dag som håller i sig?

Inte en aning men jag vet att jag är på väg till kören och att jag blir glad av att sjunga. Det är en bra start på veckan!

När somligt går bra

Lilla Systern tar studenten i sommar. Sen är det slut på skolungar i det här hushållet och verkliga verkligheten tar vid med jobb, flytta hemifrån, ditten och datten. Men där är vi inte än.

Vi är mitt i sista terminen och dottern som läser på frisörprogrammet ska avlägga ett delprov. Ett moment på väg till gesällprovet som hägrar i framtiden. 

För att göra det delprovet visade det sig att eleverna skulle betala avgiften själva. 2500 rikdsdaler. Häpp! Mycket pengar.

Om det visste vi nada och intet och har det gått att hitta information om det på skolans hemsida? Nope. Nej. Inte alls.

Hon går på en friskola som säger sig vara "en skola för alla" - om man har pengar ville jag lägga till då'rå men det gick inte skolan med på. 

I den kommunala gymnasieskolan står skolan för denna avgift och mig veterligt får friskolor skolpeng för kommunungar så någon ordning får det väl ändå vara? Tänkte jag. Tog dessutom reda på att avgifter inte förekommer på andra yrkesutbildningar inom gymnasiet. Om man söker ett yrkesprogram så tror man ju att alla moment ska ingå för att bli just det man sökt till. 

Nu bestämmer inte skolorna själva om dylika ting utan huvudmannen så då fick huvudmannen frågan och efter lite funderande kom svaret i fredags:

"Vi har nu omprövat rutinerna och skolan kommer att ta kostnaden för delprov ett (ett provtillfälle) för våra elever på hantverk frisör. Vi vill tacka dig för att du tagit upp frågan så att vi har fått se över våra rutiner". 

Varsågoda!
Man bara måste ju ifrågasätta saker och ting. DET hoppas jag att kidsen fått med sig. 

Jag hoppas att eleverna på frisörprogrammet blir glada när nyheten släpps i veckan och är övertygad om att det är fler än fyra i klassen som nu gör delprovet. Nu har alla chansen. Helt enkelt "en skola för alla"!

Lilla N och mormor

Barnvaktslördag. Största Systern med familj flyttar till gården bredvid min idag. Nära men vi kommer inte se in till varandra. Så jag barnvaktar Lilla N och andra bär flyttkartonger. Vi hälsar på hos gammelmormor, Bästa Mamman. Lilla N kryper runt, provspelar pianot sittandes i knät på mig, upptäcker världen på alla möjliga sätt. Mamma och jag tvättar gardiner, pratar och dricker kaffe. Bralördag. 

Darin!

Darin levererade! Som väntat! Efter en god middag på lokal tog jag Hjärtat i handen och vi gick genom stan till konsertlokalen. Nästan fullsatt, vilket ös! Den här stan är svårflirtad så att få publiken att stå upp, klappa händerna och sjunga med är en bedrift. Vi var på! Och så klart grät jag en skvätt men det syntes ju inte i mörkret. Vad skulle det göra?
Idag fredag. Ett besök hos sjukgymnasten. Lite styrelsepyssel hemma vid köksbordet. En handbollsmatch att beskåda i kväll. En våffelstuga helt nära stan öppnar portarna idag och jag funderar på att överraska Hjärtat med att han får bjuda dit mig. Är inte det en bra fredagsöverraskning? Över alltihop skiner solen.

När man saknar någon

Min fina vän!

Kvällen du gick bort gick mitt "Fuck cancer"-armband sönder.

Tråden gick av och det for pärlor över hela mitt köksgolv,

som om det inte behövdes mer, din kamp var över.
Jag har fixat en ny tråd och ska pärla ihop det.
I kväll ska jag gå på konsert med Darin.
Ja. Jag vet!
Du himlade med ögonen; "Darin" .....
Jag gillar Darin. Och dig!

Kram

Fuck cancer

Hon fattas oss!

För jag råkar så bra!

Förkylningen är envis och vill inte ge sig. Febern kommer och går, det gör ont att hosta och idag sprängvärker det i bröstet. Intet bra. Inte är det särskilt humörhöjande heller. Har inte orkat pallra mig ur morgonrocken än utan sitter lite vissen i soffan. Igår var dagens höjdpunkt att hämta Stora Systern vid tåget och åka och fika med henne och Hjärtat. Idag är hon iväg och sjunger på ett dop, hon har tränat hela förmiddagen och sköna toner har klingat i radhuset!
Under tiden har jag "råkat" boka en semesterlägenhet i Kroatien. Bra råkat av mig tycker jag då det var boka-tidigt-rabatt. Först var jag stensur för mitt drömhus hann bli uppbokat. Det var naturligtvis inte mitt fel utan någon annan som hade beslutsångest. Pah! (säger hon som har detta som ständigt tillstånd men nu var det ju inte jag som velade .....).
Jag hade liksom redan flyttat in i det där huset, lagt böckerna på nattduksbordet, hängt hoj-kläderna i fina hallen och slängt mig på terassen. Eller inte. Vi fick börja om.
Nåväl. I morse hittades det en annan lägenhet och jag slog till direkt. Sagt och bokat. Markplan, egen terass med utsikt över trädgård och pool.
"300 m till havet, 5 km till Pula, 5 till nationalparken Brijuni, man kan hyra cyklar och du kommer kunna ha ögonkontakt med hojen från lägenheten"!!!!! Så sålde jag in det till Hjärtat och om det var det där med hojen eller havet ..... inte en aning! Klappat och klart är det. Känns skönt att tänka på när det vår-skaver överallt. Andra tider kommer!

Om allt går som det ska så kommer jag att sitta på den här altanen och dricka kaffe i sommar. Eller en campari. Vi får se ..... (Bild lånad från nätet, Interhome)

Handduksbytardag

Vaknade mitt i natten med sprängande huvudvärk. Var uppe och tog medicin och somnade om en stund, vaknade, fick ta mer medicin. Idag är hela jag seg och har nyst och hostat hela morgonen, känns som det får bli en lugn lördag. Som alla andra dagar just nu.
Har hängt upp nya handdukar som inhandlades igår och jag gillar dem skarpt. Superrea på handdukar från Gripsholm, de brukar hålla både form och tjocklek tvätt efter tvätt så det köpet är jag nöjd med. Lika nöjd som jag blev över den nya trasmattan. En blå trasmatta i ett blått rum och den gröna som legat där tills nu, får bo någon annanstans. Så. Ordningen är återställd och jag är lugnare inombords. Kan ju låta hur ytligt som helst och det är skönt att vara det ibland.

Mina nya handdukar. Gillar dem! Lånat bild från nätet.

Thats what friends are for

Jag har en f d kollega som är guld värd. När jag var långtidssjukskriven för utmattningsdepression förra gången, från 2006 till 2011, var hon mitt stöd, min piska, min mentor, iblandsomenböldiarslet, skitjobbig ....... och helt underbar! Det var hon som bland annat kom med sugrör när jag påstod att jag inte kunde träffas och fika för armarna var för tunga så jag inte kunde lyfta kaffekoppen. Problem solved.
Sedan dess är vi mycket goda vänner, hon är rak i kommunikationen, inte alltid helt enkelt att ta (mitt problem, inte hennes) och jag vet alltid var jag har henne. Jag skulle kunna lägga mitt  liv i hennes händer, kort sagt. En toppenvän!
Hon hörde av sig igår när jag var låg och ledsen och vi bestämde att vi skulle ses idag. Hon vet att jag behöver pushas på ibland så det var inte läge att säga emot. Hon har dessutom arbetat med cancersjuka så det är skönt att prata med henne om den här ilskan, sorgen och maktlösheten jag känner över att en annan vän är så sjuk. (jag har ju också jobbat där men det blir en helt annan sak när det drabbar en utöver jobbet).
Nåväl. Hon hämtade mig i morse och vi åkte till Åsby trädgård utanför Hallstahammar. Ett väldigt trevligt ställe, växter och heminredning. Jag blev ju faktiskt gladare när jag gick där bland blommor, blader och fina saker. Så mycket fint att titta på!
En blå trasmatta fick följa med hem, den ska bo i sonens rum, några vita krukor, en vit primula och nya påskfjädrar. Vi åt deras berömda och goda räksmörgås och drack kaffe. Inga stora åthävor direkt men goda vänner betyder så mycket. Man behöver inte förklara, inte förställa utan bara vara precis som man är. Guld värt! Och väldigt skönt!

Skitcancer

Precis så är det. Jävla skitcancer! Är med någon i tankarna, i hjärtat. En stund i taget. Har inte mer ord än så idag.

Teknikens under

Slutade tidigt idag och tänkte umgås med Bästa Mamman men hon är en mycket upptagen pensionär och hade inte tid att umgås. Hon skulle på "smartphone-kurs" för seniorer så jag går här otåligt och väntar på att få lite bilder, sms eller samtal från hennes nya mobil. Vi får väl se!

När någon vet hur man muntrar upp en vår-deppig bilägare

Den lille bilen trilskas och knappt hann jag hem med den utrustad med nya bromsrör förrän en hjulcylinder gav upp. Jag vet till och med hur en hjulcylinder ser ut nu för Mustafa, "min" mycket trevliga bilmekaniker ger sig inte, man får helt enkelt följa med in på verkstaden och så förklarar och visar han hur saker och ting hänger ihop på bilen. Eller inte hänger ihop som i det här fallet. Idag när jag hämtade fixad bil igen hade han städat och tvättat bilen åt mig.
"För jag tänkte att du skulle bli glad när du hämtade bilen, ja"!?
Så klart jag blir glad! Även en vår-deppa som jag blir glad över en glänsande, nytvättad bil! Med ny hjulcylinder. Inte att förglömma!