My dreamteam

En långfrukost med diskussioner om högt som lågt, lite sms-kontakt från avdelning, en höstmarknad där jag inhandlade ett vinställ. I mässing. Mässing??? Nya tider stundar i radhuset, sannerligen. Svart och silver har varit grejen hittills men nu går jag utanför boxen. En handbollsmatch, seriepremiär och sen rapport om det vid ett sjukbesök. Hela gänget ska med.  "Ta med lite fika"! Att vara sugen på fika måste vara ett gott tecken! Vi suger i oss små nyanser av förbättring och om det hjälpte skulle jag köpa ett helt bageri! 

Stora Systern kom hem igår kväll och vi gjorde sällskap på höstmarknaden. Så mysigt att rå om henne! Sista dagen av september! 

En fredag so far

Simmade 1200 meter i morse. På 26 minuter. Snabbt eller inte, har inte en aning men jag tog i. Stannade en gång för att hämta andan sen körde jag bara. Inte tänka, bara räkna simtag och tävla mot banklockan. Längd efter längd. Efteråt var jag slut och grinade i duschen, syns ju inte och rödögd, hallå! Det är ju klor i vattnet! Sen satt vi länge på fiket, kollegan och jag innan jobbet kallade. I exakt en timme innan migränen slog till. Tog medicin och sov en timme i soffan. Nu har jag kvicknat till och ska på krissamtal. Personal har krigat för anhörigas rätt att få hjälp och stöd när någon i familjen mår dåligt och till slut blev det napp. I öppenvården är det nio månaders väntetid på kurator. Psykolog ska vi inte prata om. Finns det ens???? Nio månader????? Vi tänker fortfarande förmiddag, eftermiddag, kväll, natt..... nio månader är många sådana pass! 

Man har ju lust att skrika "skärpning" men behöver energin för egen del. Det är visst fredag. Fredagsmys? Nån sorts. Någon är i alla fall på rätt ställe och det känns tryggt. 

Torsdagsbrus

När allt ställs på sin spets känns oväsentligheter så fjuttiga. Och så mycket som blir oväsentligt. På riktigt. Avskalat har varit den här torsdagens tema. Energi måste gå till det viktigaste, det som spelar roll, gör skillnad. Ett steg fram och två bak måste hanteras. Accepteras. När jag får sms om att "min" kyrktantspräst tänt ljus i kyrkan för oss, för att lysa upp vår väg, blir jag glad. Lite starkare, mer hoppfull. Ja. Orkar liksom. Hela vägen. Framåt. Och när Lilla N stormar in och ropar "mommo, älkar dig" tar jag tag i kvällen också. 

I morgon är en annan dag. Sim-fredag. Efter simningen får man frukost på café. Gissa vilket som lockar mest? 

Feeling

Svart, svart, svart. Lite sol. Svart. Så. Mitt i allt svarta hörs en nyans av framtidstänk. Visst hörde jag ett "sen efter ...." Ja. Jag hörde det! Och så lyser solen hela eftermiddagen! Krampen släpper ett litet slag. Ljuvlig känsla!

Stubbfri tisdag

Nyanser av svart. Och över alltihop skiner solen. Höstsol. Som värmer. Barn som leker på gården, cyklar runt, runt. Hojtar och skrattar. Okomplicerat. I det stora hela. Jag känner mig väldigt komplicerad och har låst inne gråten så det gör ont i bröstet.

Gav järnet på lunchgympan och i duschen efteråt kunde jag gråta lite tyst för mig själv. Sen samlade jag ihop mig och var en duktig flicka i två timmar och trettiofyra minuter sen orkade jag inte mer. Gick hem. Handlade på Ica och kom ut med vindruvor och clementiner. Dagens tröstshopping. Överkomligt. 

På en stubbe i skogen

Måndag. Say no more. Förmiddagen var hemsk. Ville verkligen bara dra täcket över huvudet och gömma mig. Vara liten och vaggas, slippa jobbiga saker, att vara stark. Masade mig till jobbet ändå och tja. Var där. Tills det blev besökstid och dags för snusleverans. Rätt sort den här gången, skönt när man gör rätt. 

Skönt att vara där, jobbigt att bara vara åskådare, att inte kunna svinga något magiskt spö över alltihop och vips, lever vi lyckliga i alla våra dagar. Men nä. Livet funkar ju inte så. Jag tänker att det "kommer inte alltid att kännas så här". Det är ju föränderligt tack och lov. Vi hoppas helt enkelt på bättre dagar, det gör vi och så åkte jag till stora shoppingcentret för att köpa skor. Dum idé. Men alla säger att vi ska ska göra vanliga saker och leva på liksom. Köpa skor är verkligen vanliga saker men jag fick plötsligt hörsel- och synrubbningar mitt i en provning och förstod ju att det var stressymtom som slog till. Det blev en  stund på en stubbe i skogen istället. Verkligen inte en vanlig sak men behövligt. Att hinna ikapp mig själv. Det var skönt!   

Söndagsgöra

Hänga tvätt och äta långfrukost. Låter ju plättlätt. Visst. Med en tvååring i absoluta närheten ät det ett äventyr! Lilla N har sovit över och snusat så gott i sin säng. Han var med på fika-besöket igår och klämde två stora kanelbullar i ett nafs. Kanske var han inte jättesugen på middagsmaten sen utan hoppade direkt till efterrätten. En liten chokladbit. Å andra sidan vägdes det upp i morse av nyttig frukost, naturell youghurt med osockrade blåbär och ett ägg, mjölk och smörgås. Bredde mackan själv på min ära! (Och bordet, pannan, tallriken ...) Man måste ju öva sig! Balans liksom. Dagens promenad blev en skogspromenad med Lilla N och Stora Systern. Man ser andra saker med den här lille killen, det är skönt att vara med honom och det är verkligen här och nu! Behöver det! I bakgrunden mullrar oro för hur det ska bli med ett och annat, inget jag kan göra åt för tillfället så. Här och nu! 

Helgrecept

En gråmulen lördag. Känner mig däckad idag och struntar i alla "borde" och "måsten", hänger i soffan istället. Läget är något ljusare och på eftermiddagen ska det fikas på avdelning. Sällan eller aldrig har jag längtat så efter en bulle. Eller nej. Sällskapet! 

Gårdagskvällen ägnades åt pizza-inköp och intag, tjejerna var hemma, svärsöner och Lilla N. Fullt ös! Lilla Systern klippte mågen, Hjärtat kom och var sugen på kaffe, det pratades och umgicks och vi samlades till slut allihop framför Idol och såg det i efterhand. Engagerad familj, katten såg missnöjd ut där hon tronade mitt i soffan bland alla och tänkte sig att sova. Sova? Idol är viktiga grejer! 

Fredag

Fredag. Stora Systern kommer hem, hurra! Morgonsimmat och jobbat. Nu mot fredagsmyset, lever på liksom. Viktigaste uppgiften. 

Life goes on

Det blev inget besök på avdelning igår. Mottagaren för besöket orkade inte träffa mig. Jag åkte och träffade mina kyrktanter och åt pizza direkt efter jobbet. Vi huserade i församlingshemmet och efter pizzaintaget blev det kaffeintag invirade i filtar i sofforna. Ett par timmars babbel, gråt och skratt gjorde gott för själen.

Väl hemma landade jag i egen soffa. Kokade en kopp te, en filt och som stöd för nacken en nackkudde som man har på flyget. Slötittade lite på tv och .... somnade. Minns att jag tittade på klockan 22:45. Vaknade med ett ryck av att klockan ringde i morse 06:15. I soffan, i samma sittställning med en halv urdrucken kopp te i handen. Jag var visst lite trött!

I dag är en annan dag. Efter några samtal känns läget aningens aningens ljusare än igår. Alltid något! Får dock hoppa över  cirkelträningen ikväll, höften säger stopp och belägg, satsar på Morgonsimmet i morgon istället. Mer skonsamt för ömma hips och ikväll lockar en bra bok och nytt te hemmavid. En torsdag i september! 

Förbannad men behärskad. Också ett tillstånd!

Vaknar mindre förtvivlad i dag. Fortfarande förbannad men behärskad. Någon har fått hjälp och är på rätt plats, jag kan fokusera på mig själv ett slag. En viktig uppgift när världen svajar: att ta hand om sig själv.

Igår gick jag på lunchgympa och svängde kettlebells som aldrig förr. 12 kg.  5 kgs hantlar på burpees. 7 kg på medicinboll. Jag tog ut min ilska och förtvivlan på tyngderna och pressade mig själv. Det var skönt. Nödvändigt. Känslan av att vilja lägga mig ned och dra en filt över huvudet övervanns. Det leder ju sällan någonstans men ack så skönt ibland! Men inte igår! 

Dagen idag har börjat med morgonsim. Bra början. Jobb. Medarbetarsamtal. Besökstid på avdelning på eftermiddagen. Ikväll middag med mina "kyrktanter". Life goes on! Och i morgon är en annan dag igen. Hoppas jag! 

En psykvård värd namnet?

Man skulle kunna skriva några rader om psykvården idag. Alltså, har vi ens någon värd namnet i det här landet längre?

De senaste 24 timmarna har gjort att jag starkt ifrågasätter det och när det sen basuneras ut att det kostar 1,2 miljoner att byta en dörrjävel på Karolinska sjukhuset så går det nästan en propp i mitt huvud av ilska. Det framgick förvisso inte vilken avdelning det var till men ändå. Skattepengar. Uppgivenhet? Aldrig i livet! Jag kommer slåss för de som mår dåligt, rätten till bra vård och att politiker ska ta sitt ansvar tills jag dör. Jag noterar det jag ser, äras de som äras bör och de som inte lever upp till sitt uppdrag måste uppmärksammas så det blir en förändring. Resursfördelning i verkliga livet och inte på papperet. Folk dör. På riktigt. Idag är jag förbannad och förtvivlad. I morgon är en annan dag. Hoppas jag! 

Äppeldagar!

Helgen går i äpplets tecken! Äppeldagar på Julita gård och jag tog Hjärtat i handen för avfärd. Vi åkte med Bästa väninnan vars fästman köpt ny bil så på kringelikrokvägar genom Sörmland for vi mot målet! Finfin dag!

Stresshantering

Jobbat. Tränat på lunchen. Jobbat igen. Det är mycket nu. Så där så att jag på eftermiddagen fick gå undan och andas, plocka fram alla verktyg jag har för att mota stress. Jag blundade och tänkte mig tillbaka till en klippa i solen, ljummen vind mot huden och vågskvalp. Det hjälpte och resten av dagen gick bra.

I morgon ska jag till sjukgymnasten igen för höften. Tänk om hon kommit på någon mirakelbehandling och så bänd, tänj, böj, så är värken borta??? Man kan ju önska sig!

Kören, kören, kören

Ikväll har jag sjungit. Med kören. Att sjunga i kör är verkligen ett glad-piller! På en måndag. Veckan kunde inte börjat bättre och i morgon är det dags för cirkelträning på lunchen. Jag bara roar mig! 

Home sweet home

Hemma igen efter en finfin vecka. Känner mig avslappnad, lugn och tänker att "hösten, come on"!

Smärtan från höften och käken har varit hanterbar och det tar jag som ett tecken att det går framåt från vad det nu är. Idag har jag även hunnit busat och gosat med Lilla N, så mysigt att krama om honom igen! Resten av dagen: tvättat, öppnat posten och planerat kommande vecka. Återstår bara en sak: vad blir det för middag???? Ska jag laga mat? Tillbaka till verkligheten!

En restaurang väg ner till båten som tog oss in till Rovinj

Vänta-på-båten-selfie .....

Restaurangen på håll

Hejdå Kroatien!

Hej från semesterfabriken

Vi har det bra här i Kroatien. Lugnt tempo, sol, regn, åska. Omväxlande. Vi har badat och solat varje dag, på nätterna regnar och åskar det. Bra ordning! Framåt 11 på förmiddagarna klarnar det upp. Förutom igår när det regnade, eller hällde ned regn i ett par timmar. Vi var på väg till bussen mot Pula när himlen öppnade sig och på ett par minuter stod vattnet upp över fotknölarna  och paraplyförsäljarna gjorde affärer på löpande band. Vi kom på rätt buss, hann torka lite grann innan vi var framme. Sen, plötsligt, sprack det upp och vi fick en solig, varm och skön eftermiddag inne i Pula. Vi tog sen buss och båt tillbaka till ön och hade födelsedagspicknic på klipporna. Hur mysigt som helst! Idag, sista dagen, är det poolhäng för hela slanten. Skönt häng! Till kvällen har jag bokat bord på en klipp-restaurang inne i Rovinj. Och beställt vacker solnedgång! Wish me luck! 

Rovinj i morgonljus

Plitvicesjöarna

Amfiteatern i Pula

Glada resenärer

Födelsedagsfirande på klipporna

Över stock och sten!

Under gårdagen färdades vi med bil, flyg, buss och till slut båt för att landa på "the red island" utanför Rovinj. Vi kom i ett regnväder med blixt och dunder! Det gungade bra under överfarten och det var fantastiskt skönt att komma fram till fast mark!

Idag har vi bekantat oss med ön som är två öar sammanlänkade med en gångbro, det tar två timmar att gå runt båda i snigelfart. Rast, vila på det och sen tog vi båten in till Rovinj och tillbringade ett par timmar där. Vi fick tips om var man kunde äta Rovinjs bästa risotto så vi gick till Sul Canton för att se om tipset stämde. Jag åt en skaldjursrisotto som verkligen var fantastiskt god. Om det sen är rovinjs bästa återstår att se, hittills den enda! Vi gick längs havet och klättrade ned på klippor, njöt av sol och värme, bokade bord på en restaurang till fredag kväll och bara strosade runt. Semesterlunken har infunnit sig bums bas och det är skönt att vara här! En regnskur "tvingade" in oss på ett fik och efter en fruktkaka och en espresso sken solen igen men två trötta resenärer tog båten hem till ön. Lite balkonghäng på det men snart dags att sova. Man blir trött på semestern!

Hav och klippor! Gillar't!

I'm singing in the rain .....

Bilarna, två till antalet, som tillhör det här hushållet har några år på nacken. Närmare bestämt 17. Det innebär att det då och då går sönder något, mojänger nöts och måste bytas och lite annat smått och gott. Vi har varit med om en del.  Men att plötsligt bli blöt av vatten som forsade ur innerbelysningskonsolen i en kurva var en ny, något överraskande upplevelse. Vad i hela friden? Hej och hå! 

Rådig kvinna hämtade trasa, bunke och skruvmejsel, fick loss konsolen och lärde mig hur ett innertak på en bil är uppbyggt. Konstaterade att det nog läcker mellan vindrutan och takplåten och till det har man väl silikon?? På utsidan alltså. Torkade ur och upp så gott jag kunde, skruvade ihop alltihop igen och ber en bön att det inte kommer regna något mer, aldrig någonsin ..... Innertaket behöver torkas men kände att om jag nu kör fram bilen till radhuset, drar ut en förlängninssladd och sätter mig i bilen och blåser torrt med fönen finns det en risk att kidsen tycker att jag är pinsam. Så kan vi ju inte ha det! Nä. Jag får helt enkelt köpa ett bilöverdrag. Eller ny bil. Jag och jag förresten. Det är Lilla Systerns bil. Men hon såg frågande ut när jag undrade hur hon tänkte lösa detta???? Sen kom hon på det. Hon tog min bil! Jag kör också en lösning: jag drar till Kroatien! Over and out! 

September it is!

September! Bästa månaden på hela året om någon frågar mig. Krispiga morgnar, solvarma eftermiddagar, kyliga drick-te-och-tänd-ljus-kvällar, äpplen och gladiolus. En skön månad helt enkelt. Börjar idag med sol och en kick-in-lunch för nystart på min min enhet. Sen går jag hem och har en veckas semester framför mig. Enda smolket i bägaren just denna fredag är att jag fick skippa simningen på grund av förkylningen. Min fredagsvana kom av sig och det blir nya tag efter ledigheten!