”Jag känner nåt” säger mamma och så gråter jag en stund. För att hon kände på sig att jag behövde prata men inte orkade ringa själv. Sånt som mammor gör. Känner på sig. Och det är så fantastisk skönt. Så pratade vi en stund om just lajvet och min rena tvättmaskin. Mitt julbroderi. Att hon och väninnorna ska åka till Rhodos i vår. Att vi ska heja på handboll ikväll. Sen kommer sonen och hojtar ”hej mormor” i luren och så har vi högtalarsamtal en stund och allt känns mycket bättre. Igen.
Det är tur att det inte går ständigt nerför. Att det även går uppåt ibland. Bra att mamman kände!
SvaraRadera