Låg, lägre, lägst och så upp igen

Gårdagen försvann i ett töcken, vaknade med migrän strax efter sju och så var den dagen puts väck. Satt i farstun och ”sov” i rosa fåtöljen, inlindad i filtar och ögonmask för att stänga ute ljuset. Fyra och en halv timme rakt upp och ner. När jag sakta vaknade till liv kändes det som att jag sprungit ett maraton. Trött, dåsig och tung i kroppen.

Vi var kattvakter och den lille missen fick då roa sig själv. Hon hoppade upp till mig flera gånger men jag kunde inte busa och hon sov en stund på filten sen sprang hon iväg.

På eftermiddagen blev hon hämtad av matte och husse och vår katt, Martini, andades ut.

Vi kollade mello och ”Så mycket bättre”, sen var det tack och godnatt igen.

I morse sov jag till tio, åt frukost och har hängt ett par timmar hos Största Systern. Det tar tre minuter att gå dit så närheten kan jag inte klaga på. Pojkarna badade i lilla poolen och vi vuxna fikade i solen. 

Resten av dagen tänker jag hålla till i uterummet, just nu i 25 graders värme. Städa ur och väcka pelargonerna. Kanske en tupplur i korgsoffan?

All snö är borta, det ser knasigt ut med granarna som står kvar men men. Jag hinner väl till midsommar tänker jag. 

Helgen blev inte riktigt som jag tänkt, en dag bara försvann, idag njuter jag desto mer. 

Här planeras ett miniväxthus ....

Här njuter lillkissen i fulla drag.