Mammornas lov

Idag tänkte jag sjunga alla mammornas lov.

Det är ett jämt flöde på sociala medier om studenter, examen, stipendier, sommarjobb, sommarlov och så vidare. 

Tro mig. Jag glädjs åt barnen, tonåringarna och ungdomarna och hyllar deras bedrift, glöd, kämparanda och att de över huvud taget stått pall med att pressas genom ett ibland skevt skolsystem. Men vi har ett skolsystem, tackom lovom.

Och. 

Bakom varje unges bedrift står en mamma. Jaja. Jag vet. Papporna då? Jag tänker helt fräck förbigå dem. Helt enkelt därför att de är just män och för det mesta, typ till 99,8% alltid äger alla värdsliga arenor som finns. Bara för att. Och bara för att man en gång om året bär bord, fixar skjuts, handlar dricka och lite till så är inte den här hyllningen till dem. Den där övriga procenten som också gör att hästjobb resten av tiden, oker’å. Ni kan ta åt er. 

Men. Nu ska jag ägna en liten stund åt mammorna. Biologiska mammor, styvmammor, extramammor, fostermammor och alla mammor som finns. Överallt.

Fy fan vad ni (vi) är bra! 

Jag har lämnat skolarenan, thank god, men är mamma likväl. Nåväl.

Examen, stipendier, betyg eller icke betyg. Det ramlar inte över ungarna hur som helst alldeles av sig självt. Det tjatas, stöttas, peppas, görs upp strategier, det är läxförhör, utvecklingssamtal, hämtas glömda grejer, klappas på kind, tröstas, det gör matsäckar, lunchlådor, insamlingar till lärare, avslutningsfikor, presentfix, luncher, mottagningar  o s v i all oändlighet.

Bakom står mammorna. Så, till er som nu har ungar som får sommarlov: klappa dig själv på axeln. Är rätt så säker på att du är stolt över ungen. Var stolt över dig själv också. Mammor kan. Mammor gör. Mammor ska också hyllas!