Det jular sig

Igår såg jag Jul med Ernst på tv i ett desperat försök att få lite julstämning i kroppen. Med en kopp te och hembakt lussebulle till insöp jag kålsallad, halmkransljusstakar och ett långt snöre trätt med paradisäpplen. Detta snöre hade hans fru trätt som om programmet vore en familjeangelägenhet. Ja. Det är nog det. Liksom julen. Fast Ernsts julfix är i mitt hushåll en enskild angelägenhet.

Jag gillar Ernst. Jag gillar det han står för och han får så gärna vara barfota, jag bryr mig inte om vad han har på fötterna. Nä, jag sugs med och in i en drömvärld om julpyssel 3.0 och gottar mig en stund. Sen landar jag, téet och lussebullen är borta, elpriserna är still going skyhöga och Hjärtat och jag kan fortfarande inte samsas om matlagningen. Och det är jul om en vecka. 0 julklappar, 0 julgranar och 0 julmatslista fixad. 

Men jag har pratat i timmar med mamma, syrran, kidsen och Bästa Väninnan. Vilat. Sovit. Stickat. Med det i ryggen och vetskap om Ernsts 3.0-jul så är jag ganska trygg ändå. För det blir jul oavsett. Den liksom bara kommer vad jag än gör eller inte. 

Förkylningen då? Tror den vikt undan. 

Nu mot hemmakontoret. Det nya svarta. Ett hemmakontor.

Egen saffransbulle passade fint till Ernst-fika.