En konstig jul

Den här julen är konstig. Skitcancer för en och  coronakarantän för en annan gör den konstig, sorglig och inte alls som vanligt. Man kan ju tycka vad som helst om vanlighet, att det är tråkigt, upprepande och alldagligt. Men när vanligheten försvinner, då känns det hur mycket en tycker om just det. Vanligt.

Jag var jätteledsen när jag vaknade i morse men Hjärtat fick upp mig och igång mig. Så pass så vi åkte till kyrkan en sväng för samling kring krubban. Åh, vad jag behövde det. En stunds frid, ljuv musik och vackert. Även ute är det fint, gnistrande snö och solsken. En vit jul. 

Strax ska jag gå ned till Största Systern med familj. De  har fixat allt, jag behöver bara gå dit. Har jag sagt att min familj är guld värd? Mitt dreamteam.